Dagens konspirationsteori(er)

Jag har alltså slutat blogga för att jag har varit i Småland - landet utan bloggar. Nu är jag back on track (?). För att fira det diskuterade jag lite inbrott med David - vi världsvana inbrottsexperter. Jag läste förresten det ordet inbrottSEXperter och funderar på om det är någon vidrig studentföreteelse - någon som vet?

Jaja. Som alla vet så blir alla rånade kring julhelgen eftersom tjuvar normalt sett är tjuvaktiga och inte sådär snälla som Robin Hood att de bara stjäl skattepengar från staten (eh?) på julafton, utan även stjäl från stora stygga företag (alltså... värre?).

Eftersom samtliga inbrottstjuvar verkar vara desperata tjackpundare så stjäl de dock inte dyra saker, typ guld, saffran eller evisu-jeans, utan fokuserar mer på datorer. Det är lustigt, för den genomsnittlige kontorsdatorn på ett svenskt företag lär ha ett andrahandsvärde på typ två (2) kronor och kommer levererad med Windows 98 servicepack 1. Förutom DOS-baserade kundsystem kan de hantera: notepad men inte: mp3-filer.

Vår teori är enkel. Så många tjackpundare kan väl inte sno datorer ändå? Det måste vara lättare att stjäla saker från tanter på stan. I Davids ord: "De är lejda av handeln. De stjäl datorerna och slänger dem i havet. Så att företagen måste köpa nya." Can I hear objections? No, k thx bye.

PS. När David slänger fram konspirationsteorin "Helikopterrånarna var lejda av sedelpressarna!!! Sedlar har nästintill inget andrahandsvärde!!!" så kände jag att det var dags att gå och lägga sig en stund igen.

Manliga män i dessa dagar

Igår hade Canal+ "Hung"-maraton. Eftersom jag var hemma hos mina föräldrar över jul har jag fått en överdos TV och därigenom sett i princip hela maratonet. Det var en någotsånär intressant upplevelse.

"Hung" handlar om en kille som heter Ray och, framförallt, hans kuk. Ja, det är en HBO-serie. Så. Rays kuk är den största i världen (typ?). Eftersom hans hus brunnit ned, han inte har råd att behålla vårdnaden om sina barn och hans jobb som högstadielärare in betalar tillräckligt bra bestämmer han sig för att göra det enda rätt karriärvalet - Ray blir manwhore. Eller "happiness consultant" som hans "pimp" Tanya kallar det (hon är sådär TV-serieful, som Ugly Betty-Betty och är en poet med writers block).

Okej, åter till huvudämnet. I samtliga avsnitt är det någon (en kvinna såklart) som mer eller mindre svimmar av lycka vid åsynen av Rays kuk (den visas rätt friskt). Samtliga kvinnor i serien (och i verkligheten anar jag) har nämligen som högsta dröm att ligga med någon med jättestor kuk. Såfort de får syn på Rays vrider de sig i extas - såklart.

En annan fantastisk del av serien är Rays snygga exfru. Hon har gift om sig med en lite rundnätt businessman som helt saknar Rays alla ariska egenskaper (dvs. magrutor, kraftig käke och ja, ni vet det där som Ray så gärna visar upp för trånande kvinnor). Detta gör givetvis Ray mycket förbryllad. Hur kunde hans supersnygga, blonda, storbystade fru lämna honom för den här killen som gör bögiga saker som att diska, gilla konst och pyssla med blommor? Än värre blir det när hans ex-fru förklarar för honom att det inte ens hade med pengarna att göra... Vart är världen på väg?

Men! Var lugna. Efter några avsnitt visar det sig att ex-frun inte blir sexuellt tillfredsställd av sin rätt sympatiske man. De har dessutom inte legat på en vecka. Och han har - antar vi - inte typ en halvmeter kuk i byxorna. Vad gör hon? Jo, bokar tid med en manlig prostituerad... Vad som händer sen behöver vi väl inte nämna?

En hjälte som dog

Jag vet inte om jag är lite lätt efterbliven eller har någon form av sjukdom, men att känna igen skådespelare är inte min starka sida. Därför fick jag en chock igår. En otrevlig julklapp kan man säga - Kyle MacLachlan är det som står för det hela.

Han inledde sin karriär med en fantastisk roll som Paul Atreides i David Lynchs klassika filmatisering av "Dune". Han hängde ihop med herr Lynch ett tag till i "Blue Velvet" och framförallt som Agent Cooper i "Twin Peaks" - en av de bästa film(tvserie)karaktärerna i alla tider.

Är jag då den enda som haft någon slags mental blockering? Som bara inte kunnat få in i mitt huvud att Muad'dib och Agent Cooper är samma person som killen som inte får upp det på bröllopsnatten i "Sex & The City"? Att han är samma person som den genomtråkige Orson i "Desperate Housewives"?

Vem gör något sådant? Vem vill vara MacDougal när man ridit på ökenormar och vem vill spela genomgråe Orson som blir pushed around av den sunkigaste av housewivesen när man sprungit omkring och varit bara den coolaste Special Agenten genom tiderna?

Fyfan. Jag kan inte fatta. Och jag kan förövrigt inte fatta hur jag inte kan ha dragit kopplingen. Den är bara för absurd för att det ska gå in. Usch och fy. Kyle, Kyle, Kyle. Vad sysslar du med?













Kyle - på den gamla goda tiden.

DN diktar

Det är en sann julefröjd att lägga sin blick på DN:s förstasida idag.

"00-talets pinsamma medieögonblick. Spya, mustasch och dåligt språkskick. Till artikeln med ett klick."

"Gävles kända bock brann opp. Innan polisen satte stopp. Den 43:e genom årens lopp."

"Även i rymden firar man jul. Souyz dockade utan strul. Och besättningen ser ut att ha kul."

Men det är ett rim jag inte fattar:

"Flygolycka på Jamaica. Planet kanade av banan. 40 av de 148 ombord ska ha skadats."

Det rimmar ju inte alls?

Guilty pleasures

Jag har slutat med ett av mina. Idag avslutade jag min RSS-feed på Spiderchick - den kaxiga tjejen som skrev en ironisk fjortisblogg. Som sedan fick typ femtiotusen läsare och började skriva en fjortisblogg på riktigt. Gosh.

Efter att legat i min feed i ett halvår och stört mig tog jag till sist steget och avslutade Spider för gott. Det var skönt. Jätteskönt. Snart läser jag inte bloggar alls längre. Bloggar är ju lite 00-tal - SO LAST DECADE (to be).

Svenska folket och dagens källkritik

Flashback är som bekant världens mest informativa internetforum. En annan allmän sanning i upplysta kretsar är att flashbacks mer aktiva medlemmar är några av människorna på Internet med sämst humor. När de inte diskuterar vart man köper billiga opiater så brukar de byta ut texten på Kalle Anka-serier och leta upp bilder på nakna kändisar. Det är typ deras liv.

För några veckor sedan så gjorde ett gäng gladlynta flashbackare en hänsynslös attack mot stackars oskyldiga Facebook. Man skapade en låtsasvälgörenhetsgrupp och efter 80 000 medlemmar bytte man namn till "avskaffa kvinnors rösträtt!". Allt för att få folk att uppmärksamma att, ja. Flashback finns.

Svenska folket är däremot inte några som lär sig av första läxan. För ett par dagar sedan poppade en enorm aggressivitet upp bland Facebookanvändare - främst unga mödrar. ETT GÄNG PEDOFILER hade startat en grupp som hette... Brace yourselves... "PRIS - Pedofilernas Rätt I Samhället".

Här fanns användare som "Anders Eklund" och "Joseeph Fritzl". Här skrevs inlägg som "grabbar, filmkväll hos mig på fredag, vi ska kolla på Pippi Långstrump och Barnen i Bullerbyn". Med sina knivskarpt granskande ögon slöt sig så tusentals svenskar till att JAJAMÄNSANN! det här är pedofiler, minsann!

Så nu sitter ett gäng flashbackare och är kåta på sig själva igen. För de har upprört 24 000 lättprovocerade människor. Själv tänker jag skapa en grupp som heter "If this group reaches 5 000 000 members God will kill Flashback" och hoppas på det bästa.

Årets nyårslista

Just nu är det ju inne att lista favoritskivor, bästa festerna, schysstaste hårdrocksspelningarna och gud vet vad. Det är ju ändå nyår om typ tio dagar, så det är väl dags. Dö på fläcken! är som vanligt med på noterna.

Topp tre saker jag inte kommer sakna januari 2010.

3. Navid Modiris tokroliga blogg 365 saker du kan göra, den går ut på att Navid är klämkäck och har spretig frisyr och organiserar massa sextonåriga tjejer att göra bra saker. Ja, samma tjejer som på gymnasiet var med i Amnesty, satt i elevrådet och var med i UNF tills de fyllde arton och kunde dricka lagligt på krogen. Kort sagt - jag hoppas att bloggen försvinner för gott och att Navid klipper sig.

2. Folk som "sammanfattar 00-talet". Typ Niklas Wahllöf i DN. 00-talet var först och främst årtiondet då alla ungdomar var uppkäftiga och lata, alla över femtio visste rätt och styrde världen, männen tjänade mer i snitt än kvinnorna, man fortsatte konsumera mer skitprodukter och Afrika var sämst - på allt. För er som tycker att det påminner om andra årtionden: ehva?

1. Belinda Olssons programledarskap för Debatt. Jag vet inte om det är slut, men jag hoppas helt enkelt så innerligt på det att det ändå hamnar på förstaplats. Varför? Låt mig ta det på en Belinda-nivå: FUCK YOU.

...2009 års PK-Award går till...

Günter Wallraff! Killen som ofta klär ut sig till skojiga saker t.ex. turkisk invandrare eller telefonförsäljare. Passande nog med tanke på hans namn sysslar han alltså med en hel del wallraffande. Lustig kille.

I dagens Expressen fanns, enligt pålitliga källor, lite grand att läsa om Günter. Han nämnde t.ex. sina SEX (6!) förebilder här i livet. Vilka kan det vara måntro? Marilyn Manson? Djinghis Khan? Zeus? Njae... Här är listan.

-Jesus
-Buddha
-Sokrates
-Ghandi
-Nelson Mandela
-Martin Luther King

...och där gott folk, där har vi årets, årtioendets och hela tjugohundratalets mest politiskt korrekta svar. Barack Obama gråter av avund, Salem Al Fakir skjuter sig i krullet och Will Smiths hiphoptexter framstår plötsligt som gangstharap.

Musikincestsuperfest

Nämen kolla på den här bilden på Dschinghis Khan:









Är det inte Soundtrack of Our Lives gitarrist Mattias Bärjed som hoppar upp där i mitten? Inte så konstigt förstås, alla vet väl att Ebbot haft det lite på det svaga för mongolska fältherrar?

Lördagstugg

Bongo: "Var nere på stan i ett apoteksärende och såg ett demonstrationståg. Vet inte vad de demonstrerade för/mot men en banderoll sade 'lymmlar mot polis stat'."
Simon: "Win!"
Bongo: "Hade gärna gått med en skylt 'FML - Front Mot Lymmeltåg' och följt efter dem."
Simon: "Showdown på Kungsportsplatsen. Aftonbladet: 'Krig i Västergötland - Lymmlar kastar gatsten i centrala Göteborg - Många protesterade mot detta - Kronprinsessan upprörd - Timbuktu uttalar sig ur glasburen'."

Jerran & Stalin

En fredagkväll som alla andra ute på landet och såklart fastnar man framför gamla 24:an (kanalen, inte TV-serien.) Alla minns ni kanske mitt inlägg om Go' Kväll med Anna Book? Jajävlar, det var iallafall Go' Kväll igår igen. Med ingen mindre än vår allas Jerry Williams.

För er som missat formatet på det här smashhitprogrammet: Jerry sitter vid ena hörnet, Vogel-man sitter vid andra, och diskuterar vilka fyra Jerry skulle vilja käka middag med - levande såväl som döda. Anna Book valde sin morsa och någon finsk operatant ville käka middag med Pavarotti.

Jerry visar sig vara, något som helt flugit mig förbi, inte bara folkparkrockens urfader utan även uttalat vänsterpartist. Något jag liksom inte visste som sagt. Så ja, jag satte julmusten i halsen när Jerry, sittandes iförd sunkig munkjacka och alkisfrilla, pekade lite diffust mot stol nummer 2 och sluddrade fram "och där ska Lenin sitta".

Joachim (Sveriges enda programledare utan wikipediasida) ser måttligt bekväm ut. Speciellt när Jerry pekar på stol nummer 3 och säger "och där ska Stalin sitta". Jajävlar, Joachim mellan två kommunistdiktatorer. Public service i mitt hjära.

Tack Metro, tack världen

När man sitter och ska skriva sju sidor om hållbar stadsutveckling kan ibland fantasin tryta. Tacka då gudarna att vi har kvalitetstidningarna i Sverige som skriver om byggnadstekniker. Idag skrev Metro t.ex. lite om byggnadsplaner längs älvstranden.

"Att kunna bygga högre har flera fördelar. Dels billigare per kvadratmeter. Men det blir också mer yta, utan att fastigheten breder ut sig."

Det ligger något i det. Eller THAT'S WHAT SHE (Le Corbusier? Richard Register? Paolo Soleri?) SAID!

Radiostjälpen

Mitt Dagens Nöje är att någon har stängt in Timbuktu och Christer-Christer och någon tjej som jag glömt namnet på i en glasbur utanför Storan. Inte nog med att man kan titta på kändisar när man tar sjuan mot stan - de samlar dessutom in pengar till goda ändamål (något jag aldrig häcklar).

Som alla vet finns det lite inne-grejer att samla in pengar för.

-Bröstcancer
-AIDS
-Svältande barn
-Svältande kvinnliga barn med bröstcancer och HIV

Listan kan göras lång.

Visst är det ändå lite roligt när någon väljer att samla in pengar på grejer som inte riktigt är på tapeten. Tänk psoriasisreklamen som gick på TV för några år sedan. Visst är det ändå lite roligt?

Veckan fredagsmys: TOPP TRE VIN

3. Pingvin



















2. Samarin















1. Vin

Sushibaren, sushibaren, lika snabb som sushiharen?

På väg mot Hemköp passerar jag Nya Frölund Torgs sushibar. Där sitter en allvarsam japansk man i fyrtioårsåldern och äter sin sushi, jag vet vad han tänker.

"Jajävlar, jafan, det är precis som hemma i Moder Nippon, så jävla gött, sushi alltså. Vilken grej! På Frölunda Torg! Jajävlar fint som saké är det va. Vilket ställe, vilket ställe, hit ska jag komma och handla varje dag."

Jag passar givetvis hastigt, men jag vet scenen som utspelar sig ett kort ögonblick därefter när hans hundrasextiosju centimeter flyger upp från stolen och han exalterat gastar "för böveln, sushi på Frölunda Torg!!! Tvestjärtar och banditer, nu blir det åka av! Ge mig en makirulle till! Nej, herrebuddha vilken grej! Fem makirullar! Fem! Och en tonfisk, rå som råris och en ål! Jajävlar, vilken grej! Släng hit en levande bläckfisk och ett par skivor fugu! Om jag dör så dör jag iallafall lyckligt!"

Sedan dansar han i ring med personalen, alla skrattar så de gråter, den japanske mannen, som inte varit i sitt hemland på fyra långa år, känner sig för första gången lycklig, han är hemma igen. I Frölunda. Precis som torgplaneraren hade tänkt sig.

Ett steg till på vägen

På mitt CV kan jag sedan innan skriva:
- Facebookgruppskapare med stor framgång
- Filmskapare med visioner
- Bloggkändis med självinsikt

Idag kom en ny punkt. Photoshop Master. Här är en bild på Vancouvers borgmästare Gregor Robertson (also known as the Saver of the Universe and Planet and Visionary):

Mina timmar utan mobiltelefon

Dag 1 - upptrappningen.

21:19. Inser att mobilbatteriet är på väg att dö
22:14. Börjar leta mobilladdare
22:16. Har letat jättelänge
22:17. Dricker en kopp te
22:34. Konstaterar att jag letat väldigt länge
23:00. Får reda på att laddaren är i Malmä

Dag 2 - fullbordan.

09:10. Vaknar av att det är ljust ute
09:11. Inser att jag är elva minuter sen till skolan
09.13. Inser att min enda väckarklocka är min telefon
12.03. Går från skolan
12.04. Köper ny mobilladdare

Veckans skrivkramp

Skrivkrampen avser för närvarande:

- Bloggen

- Mitt grupparbete

- Mitt facebookstatus

- Min kommande succéroman

Följande saker är dock undantagna:

- SMS:a könsord till Jesper

Well well, summan av kardemumman kan sägas vara plus minus noll antar jag. Framförallt var jag ju tvungen att lägga in ett blogginlägg. Jag vill inte att mina stackars besökare ska tvingas se Salems barnprogramsleende varje gång de googlar sig hit. Fyfan.

Vem sa du att du va?

Det finns artister jag ogillar för deras musik. Sen finns det den grupp artister som jag bara ogillar för att de helt verkar sakna positiva egenskaper över huvud taget. Det här är Salem Al Fakir, han gillar rosa ballonger, mysdjur och att titta på stjärnorna med en kopp varm choklad i handen. Och bilden stal jag skamlöst från DN utan att orka läsa artikeln först.

Skåne

Någongång okristligt tidigt börjar den klassiska söndagsunderhållningen. Ett gäng barn som leker på innergården kan verkligen göra mig lycklig ibland. Jag vaknar tidigt och får ont i huvudet, det är fantastiskt.

Oj. Fast det kan bli värre. Vem i hela världen lär barn prata skånska? Barn som pratar dialekter är det värsta jag vet*. Det finns liksom inget positivt med det över huvud taget. Jag kan tolerera allsköns underliga dialekter, och till och med skånska har ju sin charm - om man nu bortser från sverigedemokratbönder som gnäller om islam.

Men varför lär de sina barn att prata på det där sättet? Det blir så oerhört olidligt fruktansvärt. Man dör och dör igen, inombords. Gutturala läten från människor i knähöjd, vad är felet? Fredrik Lindström, kom gärna hit och förklara poängen för mig, för jag kan inte få in det i mitt huvud.

*= Ja

På tal om igår.

Ett av mina gamla favoritband, The Indelicates, gjorde tidigt i karriären en slags hyllningslåt till den fallna stjärna som emellanåt fångar folks hjärtan med sitt minst sagt melodramatiska missbrukarbeteende. Jag tillägnar den gårdagen.

Så jävla typsikt. Bögmalmö.

Efter en liten ångestfylld tidningsläsning där ämnet Peter Dohertys inställda spelning på Debaser igår avhandlades infann sig ändå peppen. Detta efter ett löfte av ärkehoran själv att han var superpeppad på att hänga i Malmö och käka en falafel, kanske knarka lite och sen spela skiten ur oss. Men nej nej nej.

Efter en lång snorkall och något virrig promenad i den kontinentala staden med Sveriges mest överdrivna julpynt så fick jag vrålhungrig lägga vantarna på en skitfet falafeltallrik. Allt som saknades var att sticka förbi vår tillfälliga bostad på lite glögg, vin och dusch innan vi var redo att dra mot det berömda Kulturbolaget.

Synd bara att fittfan ställt in. Tack Pete. Jävla bögjävel. HATE MY LIFE.

Tågresor i Sverige

Jag och Tina beger oss boldly mot Malmö med hjälp av SJ. Fyrsätet bakom oss har ockuperats av två par i övre medelåldern som pratar klämkäckt. "Vuxen, det är jag ju inte ännu ens en gång!" utbrister en utav dem vid ett tidigt stadie på resan.

Femton minuter senare har de korkat upp en box rött som avnjuts i tjugofemcentiliters plastglas. Givetvis finns en OLW Partymix på bordet. Glatt minns de alla vilka trevliga sammankomster de haft vid tidigare tillfällen. "Vi leker ju alltid sådana roliga lekar!"

Nu, en dryg timme in i tågresan verkar leken gå ut på en form utav sjuklig quizing. "När vann Finland ishockey-VM för första gången?", "Vilket år var USA för första gången värd för OS?" och "vem fick assisten när Foppa gjorde mål mot Ryssland i VM 1997?".

Det slutar aldrig. Sportsiffrorna bara kommer och kommer. Dessa roliga lekar, dessa medelåldersmänniskor. Vad är deras problem? Jag bryr mig inte om vilka som var OS-värdar vilka år, jag vill bara ha det lugnt och skönt.

SJ, nästa gång, placera mig hellre bredvid ett gäng fjortisar med musikmobiler, fulla fotbollsfans eller sprutnarkomaner, men låt mig snälla, snälla, leva mitt liv utan att höra fyrtiotalister diskutera vilket år sjukampen blev en OS-gren.

Fredagsmys deluxe: TOPP FEM RIS

Topp fem ris, sponsrat av mig!

5: Torr-ris


4: Våtris


3. Flytris


2.Påskris


1. Tetris

Den vackraste timmen

"Det här är en chans för oss att visa för lyssnarna hur en morgon utan kommersiell radio kommer att låta, säger Per Lorentz, informationschef för MTG Sverige och talesperson för radiobranschen i den här frågan."

Är det bara jag som ärligt talat skulle kunna BETALA för att slippa Gert Fylking i en timme? För att aldrig mer i hela mitt liv behöva höra göteborgsrockerswannabefittan med kulmage i Bandit Rock skrocka något milt kvinnoförnedrande och sedan sätta på en låt med Mustasch?

Jag som inte ens är radiolyssnare prisar ändå den kommersiella radions "tystnad" och ger dom ett glatt "good ridance" och nu ska jag fan protestlyssna på Ring P1 på sr.se i flera timmar tills mina öron BLÖDER av skånska pensionärers smygrasism. För det är ändå en miljard jävla gånger bättre än vad Mix, eller Rix eller NRJ eller Lugna-fucking-favoriter någonsin kommer bli i deras våtaste drömmar.

The end.

Kylans jävlar

Vad är det för fel på tonårspojkar? Jag lever ett liv i ständig kyla, från oktober till april, aldrig någon vila. Under en kort period bodde jag på den gudsförgätna ön Irland - eller som vi i som är gamla i gamet kallar den: isön. Där struntar man glatt i allt vad isolering och treglasfönster heter vilket, i kombination med ständig snålblåst från Atlanten, resulterar i permafrost*.

Nå. Åter till tonårspojkar. Själv hatar jag att frysa. Själv anser jag att man inte kan lämna sitt hem vintertid utan halsduk och långkalsonger. Varför, åh varför, måste då tuffa killar i fjortonårsåldern lämna sitt hem utan mer än en t-shirt på kroppen? Vilken efterbliven fåne springer omkring i december iförd jeans och uppknäppt luvtröja? Vad är det för fel på människorna?

Okej, byggarbetare har shorts på sig även om det är snöstorm, men dom gör iallafall manliga saker såsom att svetsa, hamra, riva och spika. Saker som i min fantasi förknippas med en viss fysisk värme tack vare ansträngningen. Tonårspojkar däremot har en förmåga att helt och fullt sky all sådan aktivitet. Kan någon se den gemensamma nämnaren? Inte jag.

Jag mår nästintill fysiskt dåligt varje gång någon just snubblat in i puberteten och skränande hoppar omkring iför enbart en JC-skjorta när jag själv har tre par sockar och två tröjor med en t-shirt under. Vart är vår värld på väg? Jag antar att dom förbereder sig för den globala uppvärmningen, när medeltemperaturen ökat några grader så kanske det är okej med spännislinne i november - förutsatt att golfströmmen inte ger upp. Den som lever får se.

*= Eventuellt fel användning av begreppet

Dagens dag

Efter att släpat mig upp i ottan och ätit min gröt och läst tidningen och allt det där infinner jag mig gladeligen för en femtimmars arbetsdag. När jag, efter en timme, ska kolla när jag har rast inser jag att jag inte har rast. För jag har inget arbetspass. För jag är ledig. Och ändå sitter jag här. Det lutar mot en fantastisk torsdag.

Var det någon som sa CASHKORT?

7-11 och Mastercard har gått ihop med en alldeles fantastisk grej - Spend On! Vad är det måntro? Ett presentkort som laddas på med lite pengar. Ser ut som ett bankkort men laddas på med en bestämd summa.

Det låter ju som en lysande affärsidé! Ja, man hade den ju redan på nittiotalet (förundelsens årtioende)! För er som minns, eller läst historien: Cash är alltså inte, som man lätt kan tro när man googlar, bara en gubbe från USA som sjöng i svart eller en hypad svensk deckare - utan ett alldeles superspeciellt magiskt kort!

Man gick till en så kallad Cash-automat och laddade på pengar från sitt konto. Detta kostade typ en tjuga och försvann kortet så försvann pengarna. Idag finns det bara en rest kvar av Cash-korten, och den finns i saluhallen i Göteborg. Tyvärr hittar jag inte bilden jag en gång har tagit, men jaa, där, alldeles mot Kungstorget till, så sitter på ett ställe en gammal Cash-automat på väggen. Jag hoppas den är K-märkt.

Så, nu önskar jag förstås Mastercard och 7-11 all lycka i världen. Det gick ju nämligen bra sist. För vem vill krångla med bankkort där man drar pengarna från sitt konto utan att behöva bekymra sig med att ladda på kortet i en butik?

Dagens bokrecension

I gårdagens favorittidning GP fanns en bokrecension i ungdomsdelen Attityd (den del jag lägger mest vikt vid var morgon/eftermiddag). Katarina Hedencrona recenserade en bok, som jag ärligt talat inte kommer ihåg titeln på. Ändå rev jag ut en liten del av recensionen, för den gjorde mig liksom glad.

Katarina summerar vad som är bäst och sämst i boken:

BÄST: "Det är en bra bok med realistisk handling."

SÄMST: "Det är en väldigt tunn bok med väldigt lite text i."

En god sammanfattning helt enkelt. Det är lite som när man hittar bokrecensioner ens vänner gjort i mellanstadiet och lagt ut på internet. På t.ex. Harry Potter ("den bästa bok jag läst") och Internetdetektiverna. Känner du dig träffad? Jag vill ha ett brev med 10 000 i omärkta sedlar levererat inom en vecka om jag inte ska outa ditt namn! Hah!

Snabbmatshistorier

Lina störtar in och skriker. Hon jobbar på en favorite snabbmatsrestaurang (inga namn nämnda). Vi får en liten diskret utläggning av problem solving the Lina Way.

Idag hade snabbmatsrestaurangen en dag då man hjälper barn. Ni vet, barnsjukhus med clown-namn. Ni vet, give a little something something och gain a little nice cred. Hej rosa bandet, hej barncancergalan. Jaja.

Lina blir kommenderad till kassan och en kollega konfronterar henne med att hon ska ha ett märke på sin tröja där hon kungör att hon är en del av det snabbmatsföretag som med sina bidrag till sjuka barn räddar världen. Följande utläggning:

"Barn är parasiter! Barn ser ut som små jävla aliens, jag hatar fan barn jag tänker inte ha någon jävla grej på min tröja. Ska det gå till barnsjukhus? Jag får ju inte ens ligga där om jag blir sjuk! Jag får inga jävla 10% av det vi säljer!"

Lina slipper ha någon reklam för barnsjukhus på sin tröja. Hon har jobbat där i över ett år nu. Ingen vet hur hon lyckats klamra sig klar, men vi är alla glada över det.

Helgen v. 48

Dagens vardagsbloggande:

Tina sitter och utforskar Google Wave och utbrister argt "Buy me!? Buy ME!? Jag ska inte köpa nått, ingen ska köpa mig!!!" och pekar på "By me"-fliken. Min storasyster har gett mig ett spel med elchocker som piper och tjuter och ger stötar. Jag samt lillasyster tittar livrädda på och vågar inte röra. Stötar skräms.

Nu är det förresten vecka 48. Jag firar inte många högtider, min brist på tro gör att pingst, påsk och ramadan är lite menlösa. Mitt brist på engagemang gör att jag inte orkar stänga av lampan en timme en dag om året och du ser mig inte med några rosa, blåa eller röda band på jackan.

Helgen vecka 48, däremot. En god chans att fira. Bob Hund gjorde låten, vi andra följer. Titta - en youtube-länk!

Kris

På toaletten på jobbet sitter en såndär lapp från sjukvårdsupplysningen om att man ska vara livrädd för människor som snoras och jävlas. Som att man inte undviker dem nog.

På något sätt fick jag adressen www.krisinformation.se till www.kristdemokraterna.se - visst hade det varit lite roligare? Sjukvårdsupplysningen är verkligen humorbefriade.

Det tycks aldrig gå att andas bland er apor och primater

Jajävlar, ingen lördag är komplett utan ett besök på Nya Frölunda Torg. Vad finns det som är fel? Den nyskapande köpcentrumsdesignen ger en fantastisk helhetsupplevelse, komplett med sushibar. Jag och Tina provade på det igår. Igen.

För det första - sushibaren! Redan när de började bygga om torget så stod det om det fantastiska "salutorget" som skulle byggas. Komplett med en alldeles egen sushibar! Sushibar! Sushibar! Det finns förstås redan en på torget, och ja, det finns ett par i Göteborg. Faktum: det är inte längre år 2003, när trendiga göteborgare (några år efter resten av världen) insåg att det var schysst att äta ris och fisk på japanskt vis och det öppnades en halvhjärtad sushibar i vartenda gathörn. Nej, det är år 2009, då sushi har förpassats ned till billig snabbmat, snabbare och billigare än McDonalds, om än oändligt mycket trevligare.

Sen stannar jag där. Hela illusionen av att man kan bygga ett trendigt torg kring en sushibar är för fantastisk. I reklamen jämför sig Frölunda Torg med anrika marknader i London, Paris och någon italiensk stad som jag inte kommer ihåg namnet på. En gissning säger dock att i Frölunda har vi ett försprång - vi har en sushibar. Sushibar.

Det är lösningen på alla förortsproblem. Sushibar på Angered Centrum, sushibar på Hammarkulletorget, sushibar i Backa. Sushibarer!

För en riktig helhetsupplevelse rekommenderar jag även ett besök till fotobutiken bredvid systembolaget. Där jobbar nämligen Bernard Blacks själsfrände. Vet ni inte vem Bernard är? Herregud (länk).

Frågvisa fredag

Dagens fråga från min favoritklasskamrat kom först en kvart innan dagen var över. Ämnet som avhandlades var Carnegie, och sekunden någon nämnde företagets porterbryggeri slog det slint i huvudet, som sig bör. Question:

"Alltså, porter, är det liksom, relaterat till portvin? Det låter lite samma. Är det ett slags distrikt? Som Champagne? Eller som vissa viner kanske? För det låter ju ungefär likadant."

Någonstans där exploderade trötthetsbomben i huvudet och jag kände att jag inte ville vara med längre.

Idag är det morgon

Redan när jag för 45 minuter sedan lyfte huvudet från min kudde kände jag att något var annorlunda. Min kropp hade på mystiskt vis evolverats under natten, en ny superkraft hade inträtt - huvudvärk!

Jag såg omgående mitt nya kall i världen! Heroiskt skulle jag, som superhjälten slightly hangover and somewhat dizzy-man*, ge mig ut i den kalla gryningen och kämpa för rättvisa, vänlighet och kaffe till alla!

Med stor vigör flög jag så ur sängen, så som ingen annan än Björn Ranelid kan, och sköt som en raket mot duschen för att göra mig redo för att ge mig på ovan nämnda kall. Men ack! Och ve! Redan efter trettio-något sekunder i det behagligt tempererade vattnet kände jag min superkraft avta, som att huvudet gick mot ett mer drägligt och lugnt stadie, som att evolutionen och rymden och månen alla på en gång ville återbörda mig till en normal ung man.

"Vattnet! Vattnet är mitt kryptonit!" utbrast jag så spontant. Inga mer duschar, inga mer kallvattenglas för mig. Men vad gör man inte, när man är en hjälte? Fullt munderad i min karaktäristiska jeans- och flanellskjorteoutfit ska jag nu bege mig ut i världen, och framförallt till Annedalsseminariet, och låta godheten segra över mänskligheten!

*= Kan behöva jobba på namnet?

Söndag

Dagen började fantastiskt med att jag vaknade och jag drack juice. Sen ringde någon från jobbet och berättade att jag var en och en halv timme sen. So it goes. Det regnade hela vägen till spårvagnen och jag fick ingen frukost. Life is pain. Och så vidare.

På 7-11 stod en korpulent man och småpratade, på bred och högljudd värmländska, med en man med invandrarbakgrund. Detta föranleder dagens tjuvlyssning. Citat:

"Dä måste va svårt å lära säj svänska när man ä van å prata ett annat språk" halvskriker han lite tankfullt.

Facebookstatusspotting

I tristessen över att spendera en tisdagkväll på jobbet, där jag helt enkelt inte kan ta ut några aggressioner genom tv-spel eller tröst äta kvällsmackor så får man hitta på andra saker att underhålla sig med. Jag har därav startat sporten facebookstatusspotting (alltså, som titeln på inlägget).

Det gäller att hitta så många av följande referenser som möjligt i en och samma statusrad - 1 poäng per sak:

- Kommentarer om den egna matlagningen
- Kommentarer om tävlingsprogram på TV4
- Kommentarer angående heminredning
- Kommentarer angående aftonbladetnyheter
- Kommentarer rörande träningsvanor
- Graviditetskomplikationer
- Rapporter om husdjurs förehavanden
- Sjukdomssymptom
- Sporter. Speciellt innebandy, det ger dubbelt.
- Omnämnande av pojk-/flickvän
- Samt orden: taco, myskväll och Beck-film

Exempel, meningen "XX Har spelat innebandy, ätit tacogratäng och ska mysa med killen framför senaste beckfilmen, har någon förresten hört det där hemska med Anna Anka i let's dance????" skulle resultera i häpnadsväckande SJU poäng!

PS. Bob Dylan-citat och nörderier om "Blade Runner" ger minuspoäng.

Årets fynd

Dagens klipp, årets fynd, ni vet dealen. Det här är återigen ingen bildblogg, sånna är för moderna och jävliga. Läs ett twitterfeed eller nått om det är sånt ni letar efter. Men vadfan. Hittar man en alldeles äkta Dschinghis Khan-LP MIT SUPER POSTER som faktiskt är inkluderad. Ja, då jävlar slår man till. Och ja, skivan innehåller bland annat smash-hiten "Pistoleros" som mest är känd från remixen "The Story of Dschinghis Khan (Part 1)". Är det fett? Det är fett!

Abborrmannen från helvetet (alltså Halmstad, uppenbarligen)

Spotifyreklam - ett kärt ämne! Som här! Och här! Nu är det han den där killen Basshunter som är igång igen. Ni vet, killen som gillar abborrar (?), spelar DotA (alltså in "data") och blir kär i en IRC-bot (alltså inte en båt). Alltså tourettesmongot som förstörde hela 2006 med sin jävla technofittvisa som skulle spelas på varenda ironisk festivalbandare i hela världen. Ni vet, vår största musikexport sedan ABBA.

Han som döper sina album med leetspeech och läcker sina egna homemade sexmovies på Internet när tidningarna glömt bort honom. Killen som dessutom är från Halmstad av alla ställen och ha spikigt hår som om det vore 1996 och gillar bikinibrudar som om det vore 1996. Jaja, jag tror vi alla är på samma våglängd nu.

Om det nu finns ett fåtal förtappade själar som inte skaffat Spotify eller ett antal exklusiva människor som faktiskt betalar 99 kronor i månaden för ett premiumkonto så kan jag berätta en sak för er. Bass-pojken är tillbaks med ett nytt album och han avbryter taktlöst nog Elliott Smith med ett harklande och ett "Hallöö. Hallööö? Are yö listening? You haven't törned the völume döwn?" för att presentera sin nya skiva. Tack storfiskarn'. Tack.

Avslutningsvis påpekar han att den faktiskt är "quite gooood actualleee, to be honest!" på tillgjord oxford english. Mitt enda nöje är att jag ser framför mig reklamproducenten som suttit och skrikit "kom igen nu Jonas, för FAAAAN, du måste få den ENGELSKA ACCENTEN på det!" Att få en halländsk "i löv dis hambörger väri much tank jo" att uttala den där stiff upper lipp mocken måste ha tagit år och dar.

Vardagsjävulskapet

Jaså, jag uppdaterar väl inte ofta nog. Jag säger som han den gamle Fred Kirschenmann brukar säga: "hållbarhet är ett ord i klass med sanning eller skönhet, vi når inte dit hur vi än kämpar."

Egentligen gillar jag mest den undersökningen man gjorde i The Glorious U S and A på 60-talet. Ett okänt (antagligen mycket stort) antal barn fick välja mellan att äta en marshmallow på studs eller vänta en liten stund och få två. Resultatet är att de barn som väntade klarade sig bäst här i världen.

Lite ironiskt va? För man gillar ju att ha saker nu liksom, det verkar normalt sett bäst. Damn those långsiktstänkande små barn som nu är superbuisnessmoguler. Damn them. Som man brukar säga.

En hyvens kille

En bok ur min kurslitteratur heter "Ypperlighetens nytta" och har skrivits av en glad nisse på Svenskt Näringsliv som heter Jonas Frycklund. Som kanske anas av titeln handlar boken om hur vi räddar världen genom att handla på McDonalds. En intressant bok att läsa i en kurs som handlar om motsatsen. Nåväl.

Det Herr Frycklund märkt ganska snart när han sågar antikonsumister är att det finns en hel massa insnöade skäggiga gubbar i lusekoftor som lite löst fyrar av saker om att vi borde börja köra bilar på kranvatten, äta luft och sluta spela tv-spel. Argument som oftast inte går hem nuförtiden. Frycklund gör sig genast lustiga över dessa människor, för hur kan man göra annat? Det är klart att det inte är något slöseri att vi har vindrutetorkare med olika hastigheter, men visst har till och med de där miljökillarna lite poänger ibland?

Mitt favoritinslag i boken handlar om hur två gladlynta såssegubbar på det lika gladlynta sjuttiotalet (Lars Ingelstam och Göran Bäckstrand heter/hette de) kom med lite konkreta förslag om hur mycket vi skulle få konsumera. 830 gram kött per vecka lade de som en lagom konsumtionsgrad av kött.

Här slår det slint för stackars Jonas. Hur i hela helskotta ska människorna klara sig på bara ett dygt kilo kött i veckan? Visst, i snitt äter människor 40 kg kött per år per capita i världen, men herregud, inte kan väl stackars Jonas sänka sig till de här löjliga nivåerna? Så klart blir han tvungen att ironisera sig lite på ett lustigt och nyliberalt sätt. Som man gör. Ja, Jonas skriver alltså en ironisk veckomatsedel som han skojfriskt nog döper till "Veckomenyn Lagom":

Måndag:
Frukost: Gröt
Lunch: McDonald's Grilled Chicken Gourmet
Middag: Wasabipanerad fläskfilé*

Tisdag:
Frukost: Gröt
Lunch: Köttbullar
Middag: Fläskkotletter

Onsdag:
Frukost: Gröt
Lunch: Lite kötbullar som återstår från gårdagen
Middag: Gröt

Resterande måltider orkar jag inte skriva ut, i och med att Jonas helt enkelt kallar dem för, ja, "gröt". Det är en viktig lärdom, nyliberaler äter bara kött och gröt. Där fick du oss allt Jonas, vi som inte är som du vill bara äta gröt! Hah! Burn!

*= Notera hur trendy mat han äter

Om någon känner för att läsa mer av Jonas galenskaper tycker jag ni gör rätt i det! Det är fruktansvärt roligt faktiskt! Men se till att piratkopiera boken som straff.

Anna Book, å vem fan är du?

Då Tinas TV saknar fjärrkontroll så går det helt enkelt bara att få in två kanaler för tillfället - SVT24 och TV4. Igårkväll bänkades vi alltså, i sällskap med hennes bror, med Go' Kväll (kolla titeln bara...) på SVT24. Programmet gick ut på att Anna Book skulle ha en fiktionär middagsbjudning med fyra hittepågäster där Joachim Vogel (en man så menlös att han inte ens har en egen wikipediasida) programledde och Sarah Dawn Finer "underhöll". Det var prime time TV helt enkelt.

Anna introducerar sig själv som en huslig och fantastisk person, som konsumerar över 50 stycken värmeljus om dagen, för att det är mysigast så, och varje dag plockar färska blommor som hon placerar i konjakskupor i sitt hem så att hennes man blir glad.

Hennes första gäst är hennes döda mamma (Anna uttalar ordet "mamma" på bäbisspråk rakt igenom hela programmet, och tro mig, hon upprepar ordet minst var trettionde sekund). Anna pratar om sin döda mamma i princip oavbrutet och vi får ana att hon var en fantastisk människa som gillade Julio Inglesas, blev bedragen av sin man i sju års tid och som inte gillade McDonalds.

SVT24 en lördagskväll är med andra ordet döden i långsamt format, och Anna Book är en robot från framtiden som kommit för att suga ut vår livslust. Hennes mamma funderade på att göra abort, men struntade i det, berättade Anna. Får man säga "fan" och lägga sig och gråta? Och hur mycket får man ogilla en b-kändis, egentligen?

Helgdöds

Det har hänt så mycket jag vill skriva om som jag inte hunnit de senaste dagarna. Det har varit för mycket kareoke, transvestiter och ordvitsar. Det är slitigt ibland. Men jag bjussar, lördagskvällen till ära, på två treats för alla som sitter hemma och fördricker lite fulbaginbox inför fotbollen eller nått sånt.

Bjussning #1!

Dö på fläcken! är en hatad blogg! Kolla in länken!

Bjussning #2!

Topp tre fredspristagare som flumnorrbagarna medaljerat som har gjort mindre för att förtjäna sin titel än Vad Mr. Hussein Obama (alltså, USAs president som är i aktivt krig med Irak, Afghanistan och Kuba.):

3. Moder Teresa - Jag citerar hennes uttalande om abort: "the greatest destroyer of peace in the world."

2. FN - Yes, en riktig underdog kan man säga. Men vänta nu, FN, är det inte den där organisationen där fem stycken länder alltid har vetorätt men som ändå ska främja demokrati?

1. Ooooch... Al Gore! - Alltså, ni vet killen som gjorde en film om att världen kommer att gå under för att vi är... Dumma. Och så har han besegrat Man-Bear-Pig. Vad skulle vi göra utan honom?

Ses igen imorgon!

Hårda besparingar

Idag stod det i GP, och förmodligen i flera andra tidningar, om de hemska besparingar som ska göras i olika delar av kommunen. Det var allt ifrån att Hammarkullen skulle avskeda samtliga sina lärare och böra bo i kojor i skogen till att man i Askim inte längre kunde ge alla gratis glass varje dag. Alla blev förstås lidande.

Mest synd är det förstås om SDN Majorna. Det är förstås oftast synd om de som bor i Majorna, det är därför över 90% av befolkningen röstar på missnöjespartiet Miljöpartiet som vill förbjuda folk från att inte bo i Majorna. Ja, det är krångligt.

En av de tyngsta punkterna fanns som sagt här. SDN Majorna ska skulle ha så många enkätundersökningar, står det som besparingsförslag. Stackars människor.

Enkel överlägsenhet

Min utbildning (i den mån den kan benämnas som utbildning) har mest lärt mig att vara nöjd med mig själv. För att jag är potentiell moralväktare nummer ett. För att jag har lärt mig med siffror och exempel hur man räddar världen.

Med andra ord, jag äter inte kött, jag får göra precis vad jag vill. Ingen kan gnälla på mig när jag köper nya jeans eller dricker Loka. För jag äter inte kött. Det är en sån upplyftande grej, liksom!

Nu måste jag bara eliminera alla locavoriska superveganstraightedgare med konsumtionsstopp som odlar i trädgården och spelar korpeninnebandy, sen är jag högst upp i näringskedjan. Eller längst ned, jag vet inte.

(En annan sak jag lärt mig genom en empirisk undersökning. Hela 100% av PC-användarna i klassen har ljudet avstängt på föreläsningarna, något endast 0% av Mac-användarna lyckats med.)

Henrik Berggren, ett litet barn och ett samband

Häromdagen påpekade jag något om ett biobesök när jag och Tina tittare på "Man tänker sitt". Filmens berättarröst är en liten kille som verkar ha tappat en sten eller två ur stenlådan på vägen. Givetvis blir det då en fin touch när han ska läsa upp djupa livsåskådningar. Såklart.

I fredags kunde jag äntligen se "Broder Daniel Forever" på TV, och alla mina vänner var samlade i en lägenhet på Lindholmen där vi, utspridda i en halvmåne framför TV:n satt och funderade om någon av oss möjligtvis kunde synas på konsertbilderna från Way out West. Det var såklart vackert.

Det är inte svårt att förstå var Fredrik Wenzel har fått sin lilla pojkkaraktär ifrån i "Man tänker sitt". Efter att ha filmat BD-dokumentären så fanns det säkerligen en hel rad Henrik Berggren-monologer* att översätta till en liten pojke. Som ju trots allt låter identisk med en liten, lätt utvecklingsstörd pojke. Men är inte det charmen, så säg?

Sist men inte minst fixar jag lite youtube-länkar - för visst är ni för lata för att söka själva?

Broder Daniel Forever (Trailer)

Man Tänker Sitt (Trailer)

*= För er som inte känner till mannen ligger han tvåa på topp tre-listan över killar som legat med flest minderåriga poptjejer i Göteborg. (Ja, Kristian Anttila vinner, varför fråga?)

På tal om bajs

Systembolaget på Frölunda Torg är, föga förvånande, inte en av de sexigare platserna på norra halvklotet. Och visst, det är inget fel på trevliga män i slitna skinnjackor som köper fyra pripps blå sjufemmor på flaska och sätter sig och myser (alltså, skriker på förbipasserande) vid bussarna.

Att påbörja sin helg där, det händer ju de flesta, som man brukar säga. Tyvärr är det nog numer lite förstört för min del. Två saker inträffar nästan samtidigt när jag står näst längst fram i kön.

1) En mycket intressant doft av ingrodd urin sprider sig i lokalen. En pluffsig kvinna i fyrtioårsåldern med alldeles för mycket mjäll för att det ska gå att ha överseende med rullar sin dramatenväska mot kön. Givetvis hamnar hon bakom mig. Det leder, så att säga, till en viss intensifiering av doften. Vilket leder till viss retning av kräkreflexen. Osv.

Men jag är trots allt en tapper och målmedveten ung man (så som jag ofta brukar skriva på mitt CV) med stark framtidstro. Dessutom har jag ju givetvis noterat att den enda som står framför mig i kön är en hårdrockarkille som köper nyinkommen Blossa-glögg. Och då...

2) Blossas glögg är ännu inte registrerad i Systembolagets kassasystem! Detta innebär ett viss mått utav Försening! Det vill säga, kassörskan springer runt i hela butiken och försöker lista ut vad glöggen kostar.

Under tiden blir min upplevelse värre och värre. När jag har, i ett försök att sysselsätta mig, snyggt radat upp min öl på rullbandet med streckkoden åt rätt håll, så följer den trevliga damen mitt exempel. Givetvis har hon stashat sina tre helrör och sin gredosbox i dramatenväskan. När denna öppnas tas aromen i rummet till en helt ny nivå. Vem hade kunnat ana att hon använt sin väska som latrin de senaste fem åren?

Samtidigt har de två andra kassaköerna blivit milslånga och jag inser att det bara är till att försöka hitta lite inner peace och tänka på mord tills jag äntligen får betala.

Men man knäcker inte några ägg om man inte rör ihop en omelett, som talesättet säger. Kattkisslukten i trappuppgången var dagen till ära högst försumbar.

Göteborgs äldrevård 2009

Efter en så fascinerande upplevelse som matinébio med Tina har jag nu lärt mig ett och annat - igen. Till att börja med att den bästa scenen i "Man tänker sitt" också är det mest våldsamma (myten stämmer alltså, våld är bra).

Jag har även lärt mig vart vår kära kommun placerar sina senildementa på dagarna när ingen orkar ta hand om dem. Ovan nämnda Wenzel-film fick en helt ny dimension när en tant med låtsaskompisar satt två rader framför och förde en våldsam viskdiskussion på hittepåspråk.

Jag funderar faktiskt starkt på att ta och ringa upp Erik Enocksson och föreslå att han mixar in ett spår galen tant innan han släpper soundtracket på skiva. Jag tror det skulle slå.

Färdigbajsat för bajsmannen?

Scenen är denna: onsdagkväll och spårvagnsfärd hem. Bakom mig sitter ett antal lagom berusade killar på väg hem från andra lång. Plötsligt utbrister en "men bajsmannen är död!" Han fyller på med att den legendariske träskpunkaren fått hjärtattack och trillat ner i dasset för gott. Ett passande slut konstaterade sällskapet.

Men nej, sa någon. Han lever numera ett anständigt liv med fru och barn på Hisingen och beger sig numera endast ut i bajsoutfitten med sunkdreads och jeansväst vid riktiga högtider. Resten av året tvättar han tydligen håret som vanligt folk, dricker förmiddagskaffe och längtar till fredag.

Kan någon bringa lite ordning i bajsmannen-myterna? Lever han?

Gårdagens fördom

"Kolla, en som snattat!" ropar Samir, lite otippat, utanför Nordstan. Han pekar ner längs gatan där jag inte ser någon som ser det minsta snattig ut. Efter typ tio utpekningar kommer jag fram till att han syftar på en blond tjej som går med ett Jensens biffhelvetesskapsplakat och delar ut rabattkuponger.

Dessa är tydligen, enligt säkra källor (Samir) folk som blivit dömda för snatteri. Dåliga tonåringar som inte kan sköta sig. Den blonda tjejen i artonårsåldern hade alltså troligtvis smygit in sig på böffhuset som en annna mästertjuv och snikat till sig på en och tre biffar - trodde hon, ja! Ångesten när en stram man pekar på böffplakatet och skrattar rått måste vara tung.

"Eller så kanske hon jobbar på Manpower, de har ju sånt" säger Samir sen. "Fast det är lite som ett livstidsstraff."

Underjordsodlarna, under marken

Jag går i en helt fantastisk klass nuförtiden. Man kan säga att de mest intellektuella och fanatiska och egentänkande nittonåringarna går i den. Man kan säga att jag dagligen kommer till nya insikter. Att jag tror på att världen kommer förändras.

För lite över en vecka sen satte sig klassen i en halvcirkel runt våran norske lärare som tagit oss på en liten tur runt ett gäng koloniträdgårdar. Stadsodlingar var dagens tema, och dessa ser man ju förslagsvis utifrån.

En konventionell tanke i dagens samhälle är att man helt enkelt bör hålla sitt odlande på en så kallad marknivå. Vissa tycker att man ska odla på tak också, och på berg och sen finns det saker som växer på träd, men det är iallafall ovan sagda marknivå.

Inte underligt infinner sig då en viss tystnad när en blåögd och rättänkande ung man modigt sträker upp handen i luften och frågar sedan, helt utan ironi i varken röst eller vokabulär, huruvida vår käre lärare tror att man kan odla vanliga grödor under marken. "Med hjälp av till exempel speglar för att leda ned solljuset" tillägger han hjälpfullt. När respons likväl uteblir kommer även "ja, ifall marken skulle ta slut". Han möts av ett något omskrivet "och varför skulle man vilja det?"

Så igår provade jag och Samir hans teori på en slumpvis okänd människa i tjugofemårsåldern. När vi uppger att vi är trettio år gamla och doktorerar i underjordsodling och fyller på med en lång utläggning om hur odlandet går till så följs det upp av en mängd intresserade frågor. Absurditeten framgår inte, endast en mild förvåning att vi, som såg så unga ut, var trettio hela år fyllda.

Helikopterexperterna

Eftersom ett gäng supercoola superskurkar flygit helikopterflygplan rakt in i ett hus och tagit massa schyssta grejer så är Metro lite eld och lågor för tillfället. För det är ju förstås ett lysande tillfälle att prata lite med Experter, något som Metros "journalister" gillar skarpt.

Då blir det förstås lite problem ibland. Till att börja med måste man fråga Leif GW något, för han är helt enkelt killen #1 när det kommer till allsköns brott. Vare sig det är trimmade mopeder eller smuggling av kärnvapen är Leffe där.

En viktig grej med ett rån är förstås att ta reda på vad som blivit rånat, och hur mycket. Leffe chansar hejvilt på att rånarna "kan ha kommit över närmare en miljard kronor". I kontanter alltså. Tyvärr så har redan Metros Helikopterexpert Aram Rubinstein kommit räknat ut att helikoptern inte hade orkat lyfta mer än 30 miljoner i kontanter. Sorry Leif.

Mest synd om är det förstås för den traumatiserade Palina Lutsenko och hennes son Georgy som bor i närheten. "Det här väcker oro för oss som bor här" säger hon. För som alla vet så är organiserade rånare i regel inte bara ute efter 30 miljoner i cash utan oftast vill de även passa på att urskiljningslöst döda folk som bor i samma område som företaget de stjäl pengarna ifrån.

Spårvagnsmän

Klockan 20:27 på ett ungefär, en vanlig onsdagkväll, stannar ettans spårvagn, med namnet Ingvar Oldsberg, på Marklandsgatan. Eller nästan iallafall, på hållplatsen står en annan, oidentifierad vagn, så ettan stannar förstås lite innan hållplatsen, som sig bör.

Reaktionen på detta uteblir givetvis inte, utan en enögd man i mockajacka (som eventuellt har haft lite för stort alkoholintag under de senaste trettio åren) med ett dammsugarmunstycke i ena handen rusar mot dörrarna. När han panikartat inser att han inte kommer att bli avsläppt mitt på spåren reagerar han som alla sunda människor.

Jag har helt enkelt aldrig i mitt liv sett någon måtta så många slag mot en dörr med ett dammsugarmunstycke. Ärligt talat har jag aldrig sett någon slå något med ett dammsugarmunstycke så frenetiskt. Det var en imponerande prestation.

Och undrar någon vad jag har för mig måste jag sätta mig på ovan nämnda spårvagn igen för att sitta på biblioteket en stund och diskutera den ekologiska situationen i Boliva.

Ut i världen igen

Så får jag bistert traska ut i stormvindarna, inte ens en onsdagskväll tillåts man i lugn och ro sitta hemma och kolla på Family Guy, äta upp det lilla som finns i kylen och spela flashspel på laptopen i en fantastisk harmoni.

Dessutom måste jag vräka ut mitt privatliv över internet och vika ut mig för halva svenska folket. Det är som att jag är en person på toppen av ett berg, men jag kan inte se något runt mig, för det finns bara envägsspeglar, sånna som alla poliser har i förhörsrummen, runt bergstoppen. Det ni.

Ni vanliga människor kan skatta er lyckliga. Fast å andra sidan får ni ju inte nästan 600 medlemmar i era facebookgrupper heller, eller hur? Hah. Jag kontroversiellare än Nikes alla barnarbetare i en skål.

Vart är världen på väg?

En livsomvälvande upplevelse, mina kära läsare. I omklädningsrummet på Frölunda Kulturhus står en man och hans dotter i fyraårsåldern, av diskussionerna att dömma är de på väg mot simskolan med stormsteg.

"Är du säker på att du inte vill äta ett äpple först?" frågar mannen. "Är du säker på att du inte vill äta ett äpple först." Vuxna människor, som försöker få barn att äta äpplen. Det börjar liksom sticka och pirra i huvudet och jag mår fysiskt dåligt av motsägelserna. Det blir svårt att andas. Ska han mörda sin dotter?

Är åttiotalisterna så dåliga föräldrar att de inte ens vet det mest grundläggande om barnuppfostran? Det verkar fan inte bättre. Herregud.

Alla - ALLA! - vet att Äter man Mat innan man Simmar så Dör man av Kramp! Det är en av västvärldens vanligaste dödsorsaker bland barn under 10 år - smygätandet inför badet! Kramp! Det är som kvicksand, fast man ser det inte! Det är som HIV fast man får inte ligga eller skjuta heroin först!

Jag inser nu min vikt i samhället. Att sluta skriva här har varit både oansvarigt, oförlåtligt och ganska skönt! Jag har en roll, jag spelar den väl, jag måste faktiskt upplysa folk om vad som är rätt och fel.

Gamla män och unga ligister

I mitt anonyma jobb så stöter jag ju dagligen på eliten av svenska datoranvändare. Det är generationen Jan Guillou och bakåt som stapplat ut ur det handskrivna stenåldersträsket och modigt ger sig på allsköns aktiviteter med folkhemsdatorer från nittiotalet som de fått ärva av sina barn.

Det är inte mycket som snappas upp, men chansas hejvilt emellanåt. Datorlingo i stort är faktiskt inte deras grej, men de har alla snappat upp ett favoritord! Det viktigaste kan man säga. Alltså, varken lol eller något som har med ostburgare att göra, det är något mycket läskigare.

"Man är ju ingen såndär hacker*."

Det är alltså förklaringen till att man exempelvis tryckt på NumLock på tangentbordet, inte hittar en USB-port, inte kan skriva in en adress i adressfältet utan måste göra det i googlefältet, eller kanske bara råkat skriva in sitt personnummer bakochfram.

Med tanke på hur laddat ordet verkar vara för alla över de fyrtio så antar jag att "hackers" är samma ungdommar som bränner bilar, begår folkmord och rånar tanter på torget. Raktigenom onda, dessutom kan de antagligen installera en skrivare eller ett bredbandsmodem utan att få hjärtinfarkt och skörbjugg på köpet.

*= Uttalas med dubbel-k och ä istället för e.

Triss i sämst

Anledningen till att jag inte bloggar handlar inte om lathet. Jag har bara gömt mig i ett hörn och undviker chalmersnollningarna som pågår överallt. Ändå går det inte att undvika. Dagens uppvisning i dålig smak ägde rum på Drottningtorget och inbegrep, i onödigthetsordning:

3) Glasvegas

2) Aerobics

1) Spexiga chalmerister

Att kombinera sagda onödigheter resulterar endast i kommentaren "nej tack, jag ett sånt där humanistämne, så jag kan skaffa vänner utan att förnedra mig".

Att vara stammis

Har jag nämnt tjejen på Systembolaget i Frölunda? Jag kommer ärligt talat inte ihåg. Det är iallafall den enda kassörskan i världen som aldrig frågat mig om legg. Alltså, inklusive när jag köper folköl. Ja, min skäggväxt kanske tar sig en vacker dag och så vidare.

Mitt första möte med sagda dam var någon gång i vintras när hon plötsligt bara sitter där i kassan och tittar förvånat på mig när jag visar upp mitt idkort och sen bara skrattar till med ett "men du behöver väl inte visa legg?" Ytterst förbyllande.

Samma historia upprepar sig flera månader senare. Det här är alltså gång två (2) jag stöter på denna människa i hela mitt mycket långa liv, och återigen blir hon bara milt konfunderad när jag försöker visa mitt legg och skrattar och skakar på huvudet. Vad är felet?

Idag försökte jag inte ens, och nu är det återigen flera månader sedan jag var där senast. Jag tror jag har åldrats fortare än jag anar.

Nyhetsveckan

Eftersom bloggen inte varit uppdaterad så ofta, och jag vet att cirka 40% av läsarna får sitt samlade nyhetsintag enbart härifrån så tar jag en liten summering av vad som hänt sedan allt var rollin' senast.

1) Carl Bildt hatar judar. Ja, jag sa det, jag står för det. Carl Bildt är en ond, judehatande fascist med brun skjorta och han gasar ihjäl folk i källaren och hela köret. Där fick ni för att ni röstade borgerligt.

2) I min hemstad Tynnered så har vi infört vår nya nationalsport bilbränning. Den går ut på att man någon gång mellan 23.00 och 00.00 måste ha eldat minst en bil inom synhåll från mitt sovrumsfönster. Den är rätt underhållande. När det börjat brinna håller jag upp en stor pappskylt med ett nummer på som betyg och dom små terroristbarnen brukar kika upp mot mitt fönster för att se hur dom gjort ifrån sig. En kille som fick en stark nia skickade blommor igår.

3) Om en månad kommer vaccinet mot galnasvinsjukan och innan dess kommer cirka 99% av den arbetsföra befolkningen att dö ut. Kvar kommer endast gamlingar, ensamstående mödrar och lastbilschaufförer från norrländska inlandet att finnas. Försök logga in på era jävla internetbanker och använda e-legitimation nu, va!

Lyxvardag

I veckan har jag äntligen gjort slag i saken! Till förmån för min stundande skolgång (hosthost) har jag införskaffat en laptop! Det är så galet otroligt fantastiskt. Att jag glömt bort den känslan!

Jag kan alltså, utan att resa mig från sängen, blogga, spela flashspel, kolla på internet, följa tv-serier, prata med dom vänner som fortfarande finns kvar på msn, beställa pizza och skrika lite hjälplöst på David om att jag vill ha mer kaffe.

Life is good.

Chalmers, och sånt

Min käre vän David, som för närvarande inkräktar på mitt vardagsrum, nollas för närvarande på något fascistiskt chalmeristprogram. Chalmers, som normalt sett får mig att sucka av dödsångest och emellanåt ryta till av ilska, har, tack vare hans gedigna redogörelser, sjunkit ytterligare någon kilometer ned i skiten i min hjärna.

Förutom att folk frivilligt går omkring på stan och ber om pengar till rädda barnen med frasen "hej vi är från Chalmers", bär brickor runt halsarna och inte kan stava till "fadder" utan att använda "ph" så verkar dom även ha allsköns sekterier för sig.

Dom verkar ha inrättat en rad kända fiktionära figurer som ett slags totemdjur som dom ägnar sig åt någon slags urhedniska dyrkelseriter med. Min vän Davids del av Chalmersinstutionen tillber den brittiska agenten James Bond. Han som mest är känd för att läspa på skånska, skjuta folk och dricka dry martinis.

För att illustrera sin kärlek till ovan nämnda superagent så uppmannas dom tappra nollorna att skandera en ramsa som går något i stil med "en bond! en bond! en bond och en dompa!" Ingen vet givetvis varför James Bond hade förmodligen gladeligen låtit chalmeristerna skjutas av på led av ryska terrorister, och i sin väntan hade han väl knappast druckit någon fjortisstekardryck som Moët klämt fram utan, precis som alla riktiga brittiska män, hinkat i sig en buttelj eller två Bollinger mellan sina martinis.

Olater-schmolater

Den här andrahandssorteringsbloggen har blivit lite som ett jobb för mig. Som ett måste och ett krav. Istället för att på måfå skriva ett slumpvis utvalt inlägg om hur gott jag tyckte det var med lasagne till lunch idag eller ladda upp lite coola bilder på mig och mina kompisar när vi är på kräftskiva så har det liksom blivit en heltidsgrej, nästan.

Nu sitter jag och klurar hårt på saker jag upprör mig tillräckligt över för att formulera ihop en vettiga rant och skicka ut över internet. Det har lett till den fantastiska bieffekten att jag med lugn och ro kan ägna mig åt en av mina favoritsysselsättningar - att inte göra saker jag borde.

Istället för att blogga kan jag med gott samvete sitta och läsa webcomics, spela flashspel, samla stenar, titta på bananflugorna eller läsa på wikipedia om dinosaurier. Tack Internet!

Köksiakttagelser

Igårkväll - inga bananflugor i köket. Idag - en miljard bananflugor i köket. Det är något som inte stämmer här. Hur kan dom vilja bo i köket när det är så mycket smutsig disk där? Det är verkligen äckligt av dom.

En korsordsepok går i graven

Precis då jag upptäckt Sten Cederquists otvivelaktiga geni angående korsordsmakande (idag t.ex. "FÖRST I NAIMA", två bokstäver) är framgångssagan över. Sedan 1968 har han tillsammans med Sten-Robert Poulsen (en charalatan utan väsentlig korsordsmagi) drivit "Aktuelltflätan" varje lördag i GP. Det blev 5279 aktuelltflätor.

Numera får vi bara se Stens korsordsmagi i GPs helgbilaga "Två Dagar". Det blir alltså 33% mindre Sten Cederquist i GP. Jag funderar starkt på att reklamera min GP-premunation och krävs 33% av priset tillbaks, nu när jag inte har Sten som stöttesten (obs! ordvits!).

Varför jag inte gillar Stockholm. Alls.

Spotify är väl, får jag erkänna trots ett visst ogillande från min sida i början, något av det som underlättar min vardag i störst grad. Synd bara att dom anställer någon med grov retardation som bokar reklam. Eller så vill dom att alla ska köpa Premiumpaketet. Antagligen en kombination av dessa två alternativ.

Topp tre värsta Spotifyreklamer, kör vi idag:

3. Daniel Lindström - Enligt ryktet på stan är det en föredetta Idoldeltagare. Tyvärr behöver man inte kunna engelska för det, så Daniels "schpåttöfei" har fått människor över hela Internet att kräkas. Har jag hört.

2. Glenn från Göteborg - Japp, jag har skrivit om det förut. Glenn är från "Göteborg" och gillar Björn Rosentröm. About that. Glenn är dock på plats två här. Vad har hänt?

1. Grolsch Block Party - Så klart. Det finns två varianter, den lite mildare där Ison från Ison & Fille ska låtsas vara en tuff hiphopkille. Eller nått. Sen kommer varianten som får mig att känna en så brinnande avsky inför Stockholm att det inte finns något skyddsnät i världen som kan rädda stadens anseende.

Att inleda ett meddelande med "Tja svenne, tjo svenne" är så till den grad självförnedrande att killens morsa måste druckit fulvodka varje dag under graviditeten för att han inte ska fatta det. Att han tror att någon människa med ett IQ som överstiger deras skjortstorlek möjligen skulle vilja gå på hans "feta" fest som är gratis för alla över 21 är ungefär som att investera i Zimbabwefonder.

Den enda tröst jag har är att en för mig anonym människa är hatad av hela vårt land. Den person som spelat in den här reklamen förtjänar nämligen ingen pardon. Allt ungdomsvåld som tidningarna så gärna sprider borde kanske kanaliseras på annat håll, typ på något vettigt, typ på jajagvetinte folk som tycker att det är coolt att kalla varandra svenne på råstockholmsdialekt?

Och ett sista meddelande till Grolsch. Jag brukade gilla er öl. Nu kommer jag aldrig i hela mitt liv frivilligt att köpa den igen. Varsegod.

Onsdagsincidenter

Bristen till gårdagens inläggsbrist stavas mittiveckanfest och dagens sena debutinlägg stavas vitvinshuvudvärk. Vitt vin, vilken galen påkomst. "Jaha, nu ska vi göra vin, fast vi vill göra det äckligt, så vi gör det vitt" folk är fan inte riktiga.

Min favoritinneboende David tycker att vi spenderat för lite tid tillsammans eller så ville han bara reparera sig från sina plågsamma upplevelser på Chalmers nollningar. Vem vet. Hursom så intar vi en stillsam middag och klockan tio en onsdagkväll beger vi oss till Masthuggets ökända (osäkert?) studentlängor.

Det är rätt lätt att lokalisera festen då den är lite av temat väldigt hög hiphop möter öppet fönster mot vägen. Efter lite släktskapsproblem så hamnar jag, herr David och herr Shaggy sittandes i en säng med Davids otrevliga vitvinsbox.

Framför mina ögon utspelar sig ett av Sveriges tråkigaste tonårsuppror, när några tjejer dansar sexigt med varandra, fulla på en onsdag, till alldeles för hög musik. En kille som bara pratar engelska och senare bjuder med alla tjejerna till sin "pool" (alltså, våldäktsochrohypnolpool) ställer sig, med sina myggjagarloafers (wtf?) på en stol och tar kort på tjejer som låtsashånglar.

Mitt fantastiska självförtroende har dock lärt mig att det är helt okej att sitta och diskutera datorspel på sängen istället för att känna sig utelämnad för att man inte få vara nära tjejerna som hånglar.

Folkbingo

Dagens tävling är att lista ut vems okopplad och uråldriga golden retriver som, komplett med smutsig päls och en snusnäsduk runt halsen, stod utanför Pressbyrån på Centralen som är närmast Drottningtorget.

Det fanns tre kunder i butiken, observerade mina fantastiska rovfågelsögon blixtsnabbt när jag, i ganska måttlig takt, raskt, rakryggat och med svung i steget marscherade mot jobbet.

Förslag 1: Musgrå tant med sur min som stod och fingrade på tuggummipåsar och antagligen drömde om att gå hem och kolla på "Allsång på Skansen" och äta kattmat. Som småbarnsföräldrar, fast utan chips.

Förslag 2: Hiphopkille med jättestora sneakers som antingen ville 1) snatta något, 2) försöka köpa cigaretter med "eh, jag har faktiskt glömt mitt körkort hemma"-metoden eller 3) köpa en serietidning så diskret att ingen såg.

Förslag 3: Man i 40-årsåldern med begynnande flint och hästsvans. Iförd "Natural Born Killers"-solbrillor och en regnbågsfärgad fleecejacka med en rutig skjorta under.

Den som gissar rätt på hundens ägare kan skicka ett SMS till 118 100 med namn och adress så får ni en present.

Utsugarkamrater

På lunchrasten unnar jag mig såklart ibland ett samtal till David, det är ett av mina få nöjen i vardagen. David ska plugga till någon form av ekonomisuperingenjör på Chalmers. Så här beskriver han sin utbildning:

"Jag ska alltså bli ond och lära mig ta pengar från folk och komma på djävulska planer för att förstöra deras liv och äga deras själar."*

Själv kom jag hem i förmiddags och upptäckte att det inga ägg fanns i kylen. Någon hade dessutom inmutat ett hörn utav vardagsrummet med en IKEA-kasse bräddfylld med smutstvätt och en ryggsäck. En misstänkt laptop sågs också ligga på soffbordet och extranycklarna formligen lös med sin frånvaro.

"Så du kommer alltså lära dig exploatera folk? Jaha. Lysande, för någon har ju ockuperat en bit utav min lägenhet, stulit urinvånarnas föda och dyrgripar, auktionerat ut deras liv och leverne åt allsköns tyranner, slängt båtarna över land och seglat oss i sank!" skriker jag på David.**

"Det passar dig ju bra att bli ond, för denne någon som tillintetgjort min lägenhet är du, David! Du förstör mitt allt, du tar min frihet, du är slaveri i dess vidrigaste form! En människa utan skrupler, som bara tänker på ditt och tar mina jeans och äter mina ägg!"***

*= Någotsånär fri tolkning som undertecknad har gjort.
**= Dito
***= Ja, här med.

Den där tiden

Tydligen så är sommarkryssandet officiellt slut för folk nu. Ingen mer Sten Cederquist på ett tag antar jag. För när man jobbar så har man inte tid att korsa korsord. Hah! Det är väl då man gör det? Sjuka människor. Sjuka GP.

Nu får jag hitta något annat att sysselsätta mig med under mina sex kvarvarande arbetsdagar. Jag kanske ska börja spela lite mer Final Fantasy på jobbet. Eller börja lösa sodukus. Eller kanske sjukanmäla mig och kräva GP på pengarna för att dom är vidriga fascister som förstör mina arbetsrutiner.

Dagens lustiga namn

Jag visste väl det! Klart att det lönar sig att vara kompis med Dilba på Facebook! Förr eller senare händer något spännande! Något makalöst, roligt och fantastiskt! Dilba är the place to be, the one you heard it from, så att säga.

Kolla den här artikeln i Expressen (länk) som Dilba länkade till, till exempel! Den är skriven av Dilbas storasyster. Vet ni vad HON heter? Hon heter Dilsa!

Nu måste jag ta en dusch för jag kissade precis på mig av skratt. Att ett litet lustigt namn kan vara så spexigt - det visste ni inte va? Näjusste.

Göteborg alltså

Värsta staden, alltså. Way out west-hipstersarna (Niclas: nej, jag kommer fan inte låta dom vara ifred) är borta, åttans spårvagn har börjat rulla igen, Pressbyrån tar bara 22 kronor för en banan och en kaffe som smakar beskt vatten, livet är så jävla gött - som man säger.

En välbehövd blogg- och stadssemester på några dagar är nu över, jag kommer snart bli lite grinig på något igen, då hör jag av mig. T.ex. så är alla mina ägg slut, men jag känner inte riktigt att det är rant-material - eller? Diskutera!

Att göra en cederquistare

GPs korsord, idag. Inga okapis, däremot:

"MITT I HELRÖR" - två bokstäver

"FÖRST I NATTEN" - två bokstäver

Samt en bild på en jägare och en skojig hund.

Way out häst(!)

Näe, någon menlös stadsfestival orkar jag inte med. Hela Vasaparken var redan igår proppfull med hipsters med rosévin och finöl som säkerligen köade i flera timmar för att få se El Perro Del Mar spela i en kyrka.

Sen så ska varenda göteborgsbo utan musiksmak som hyllar Glasvegas (bandet som enligt ryktet van en grammis i kategorin "sämsta bandnamn" förra året) för dom är BÄST. För det sa dom på teve och i tidningen för dom fick bra recensioner.

Besökarna är dessutom, i regel, under 18 eller över 40. Det är med andra ord lika mycket publikröj som på en boulebana. Festivalmat som kostar över hundralappen, total avsaknad av langos, inget tältande, lerfritt, snordyr mellanöl utspädd med vatten, fjortisfylla, arga vakter, skojiga events och Florence Valentin. Det finns ju faktiskt inget bra över huvud taget med Way out west.

(Eh, jo, jag har visst massa cash över till biljetten, jag bara skiter i den.)