Var det någon som sa CASHKORT?

7-11 och Mastercard har gått ihop med en alldeles fantastisk grej - Spend On! Vad är det måntro? Ett presentkort som laddas på med lite pengar. Ser ut som ett bankkort men laddas på med en bestämd summa.

Det låter ju som en lysande affärsidé! Ja, man hade den ju redan på nittiotalet (förundelsens årtioende)! För er som minns, eller läst historien: Cash är alltså inte, som man lätt kan tro när man googlar, bara en gubbe från USA som sjöng i svart eller en hypad svensk deckare - utan ett alldeles superspeciellt magiskt kort!

Man gick till en så kallad Cash-automat och laddade på pengar från sitt konto. Detta kostade typ en tjuga och försvann kortet så försvann pengarna. Idag finns det bara en rest kvar av Cash-korten, och den finns i saluhallen i Göteborg. Tyvärr hittar jag inte bilden jag en gång har tagit, men jaa, där, alldeles mot Kungstorget till, så sitter på ett ställe en gammal Cash-automat på väggen. Jag hoppas den är K-märkt.

Så, nu önskar jag förstås Mastercard och 7-11 all lycka i världen. Det gick ju nämligen bra sist. För vem vill krångla med bankkort där man drar pengarna från sitt konto utan att behöva bekymra sig med att ladda på kortet i en butik?

Dagens bokrecension

I gårdagens favorittidning GP fanns en bokrecension i ungdomsdelen Attityd (den del jag lägger mest vikt vid var morgon/eftermiddag). Katarina Hedencrona recenserade en bok, som jag ärligt talat inte kommer ihåg titeln på. Ändå rev jag ut en liten del av recensionen, för den gjorde mig liksom glad.

Katarina summerar vad som är bäst och sämst i boken:

BÄST: "Det är en bra bok med realistisk handling."

SÄMST: "Det är en väldigt tunn bok med väldigt lite text i."

En god sammanfattning helt enkelt. Det är lite som när man hittar bokrecensioner ens vänner gjort i mellanstadiet och lagt ut på internet. På t.ex. Harry Potter ("den bästa bok jag läst") och Internetdetektiverna. Känner du dig träffad? Jag vill ha ett brev med 10 000 i omärkta sedlar levererat inom en vecka om jag inte ska outa ditt namn! Hah!

Snabbmatshistorier

Lina störtar in och skriker. Hon jobbar på en favorite snabbmatsrestaurang (inga namn nämnda). Vi får en liten diskret utläggning av problem solving the Lina Way.

Idag hade snabbmatsrestaurangen en dag då man hjälper barn. Ni vet, barnsjukhus med clown-namn. Ni vet, give a little something something och gain a little nice cred. Hej rosa bandet, hej barncancergalan. Jaja.

Lina blir kommenderad till kassan och en kollega konfronterar henne med att hon ska ha ett märke på sin tröja där hon kungör att hon är en del av det snabbmatsföretag som med sina bidrag till sjuka barn räddar världen. Följande utläggning:

"Barn är parasiter! Barn ser ut som små jävla aliens, jag hatar fan barn jag tänker inte ha någon jävla grej på min tröja. Ska det gå till barnsjukhus? Jag får ju inte ens ligga där om jag blir sjuk! Jag får inga jävla 10% av det vi säljer!"

Lina slipper ha någon reklam för barnsjukhus på sin tröja. Hon har jobbat där i över ett år nu. Ingen vet hur hon lyckats klamra sig klar, men vi är alla glada över det.

Helgen v. 48

Dagens vardagsbloggande:

Tina sitter och utforskar Google Wave och utbrister argt "Buy me!? Buy ME!? Jag ska inte köpa nått, ingen ska köpa mig!!!" och pekar på "By me"-fliken. Min storasyster har gett mig ett spel med elchocker som piper och tjuter och ger stötar. Jag samt lillasyster tittar livrädda på och vågar inte röra. Stötar skräms.

Nu är det förresten vecka 48. Jag firar inte många högtider, min brist på tro gör att pingst, påsk och ramadan är lite menlösa. Mitt brist på engagemang gör att jag inte orkar stänga av lampan en timme en dag om året och du ser mig inte med några rosa, blåa eller röda band på jackan.

Helgen vecka 48, däremot. En god chans att fira. Bob Hund gjorde låten, vi andra följer. Titta - en youtube-länk!

Kris

På toaletten på jobbet sitter en såndär lapp från sjukvårdsupplysningen om att man ska vara livrädd för människor som snoras och jävlas. Som att man inte undviker dem nog.

På något sätt fick jag adressen www.krisinformation.se till www.kristdemokraterna.se - visst hade det varit lite roligare? Sjukvårdsupplysningen är verkligen humorbefriade.

Det tycks aldrig gå att andas bland er apor och primater

Jajävlar, ingen lördag är komplett utan ett besök på Nya Frölunda Torg. Vad finns det som är fel? Den nyskapande köpcentrumsdesignen ger en fantastisk helhetsupplevelse, komplett med sushibar. Jag och Tina provade på det igår. Igen.

För det första - sushibaren! Redan när de började bygga om torget så stod det om det fantastiska "salutorget" som skulle byggas. Komplett med en alldeles egen sushibar! Sushibar! Sushibar! Det finns förstås redan en på torget, och ja, det finns ett par i Göteborg. Faktum: det är inte längre år 2003, när trendiga göteborgare (några år efter resten av världen) insåg att det var schysst att äta ris och fisk på japanskt vis och det öppnades en halvhjärtad sushibar i vartenda gathörn. Nej, det är år 2009, då sushi har förpassats ned till billig snabbmat, snabbare och billigare än McDonalds, om än oändligt mycket trevligare.

Sen stannar jag där. Hela illusionen av att man kan bygga ett trendigt torg kring en sushibar är för fantastisk. I reklamen jämför sig Frölunda Torg med anrika marknader i London, Paris och någon italiensk stad som jag inte kommer ihåg namnet på. En gissning säger dock att i Frölunda har vi ett försprång - vi har en sushibar. Sushibar.

Det är lösningen på alla förortsproblem. Sushibar på Angered Centrum, sushibar på Hammarkulletorget, sushibar i Backa. Sushibarer!

För en riktig helhetsupplevelse rekommenderar jag även ett besök till fotobutiken bredvid systembolaget. Där jobbar nämligen Bernard Blacks själsfrände. Vet ni inte vem Bernard är? Herregud (länk).

Frågvisa fredag

Dagens fråga från min favoritklasskamrat kom först en kvart innan dagen var över. Ämnet som avhandlades var Carnegie, och sekunden någon nämnde företagets porterbryggeri slog det slint i huvudet, som sig bör. Question:

"Alltså, porter, är det liksom, relaterat till portvin? Det låter lite samma. Är det ett slags distrikt? Som Champagne? Eller som vissa viner kanske? För det låter ju ungefär likadant."

Någonstans där exploderade trötthetsbomben i huvudet och jag kände att jag inte ville vara med längre.

Idag är det morgon

Redan när jag för 45 minuter sedan lyfte huvudet från min kudde kände jag att något var annorlunda. Min kropp hade på mystiskt vis evolverats under natten, en ny superkraft hade inträtt - huvudvärk!

Jag såg omgående mitt nya kall i världen! Heroiskt skulle jag, som superhjälten slightly hangover and somewhat dizzy-man*, ge mig ut i den kalla gryningen och kämpa för rättvisa, vänlighet och kaffe till alla!

Med stor vigör flög jag så ur sängen, så som ingen annan än Björn Ranelid kan, och sköt som en raket mot duschen för att göra mig redo för att ge mig på ovan nämnda kall. Men ack! Och ve! Redan efter trettio-något sekunder i det behagligt tempererade vattnet kände jag min superkraft avta, som att huvudet gick mot ett mer drägligt och lugnt stadie, som att evolutionen och rymden och månen alla på en gång ville återbörda mig till en normal ung man.

"Vattnet! Vattnet är mitt kryptonit!" utbrast jag så spontant. Inga mer duschar, inga mer kallvattenglas för mig. Men vad gör man inte, när man är en hjälte? Fullt munderad i min karaktäristiska jeans- och flanellskjorteoutfit ska jag nu bege mig ut i världen, och framförallt till Annedalsseminariet, och låta godheten segra över mänskligheten!

*= Kan behöva jobba på namnet?