onsdag 30 december 2009

Dagens konspirationsteori(er)

Jag har alltså slutat blogga för att jag har varit i Småland - landet utan bloggar. Nu är jag back on track (?). För att fira det diskuterade jag lite inbrott med David - vi världsvana inbrottsexperter. Jag läste förresten det ordet inbrottSEXperter och funderar på om det är någon vidrig studentföreteelse - någon som vet?

Jaja. Som alla vet så blir alla rånade kring julhelgen eftersom tjuvar normalt sett är tjuvaktiga och inte sådär snälla som Robin Hood att de bara stjäl skattepengar från staten (eh?) på julafton, utan även stjäl från stora stygga företag (alltså... värre?).

Eftersom samtliga inbrottstjuvar verkar vara desperata tjackpundare så stjäl de dock inte dyra saker, typ guld, saffran eller evisu-jeans, utan fokuserar mer på datorer. Det är lustigt, för den genomsnittlige kontorsdatorn på ett svenskt företag lär ha ett andrahandsvärde på typ två (2) kronor och kommer levererad med Windows 98 servicepack 1. Förutom DOS-baserade kundsystem kan de hantera: notepad men inte: mp3-filer.

Vår teori är enkel. Så många tjackpundare kan väl inte sno datorer ändå? Det måste vara lättare att stjäla saker från tanter på stan. I Davids ord: "De är lejda av handeln. De stjäl datorerna och slänger dem i havet. Så att företagen måste köpa nya." Can I hear objections? No, k thx bye.

PS. När David slänger fram konspirationsteorin "Helikopterrånarna var lejda av sedelpressarna!!! Sedlar har nästintill inget andrahandsvärde!!!" så kände jag att det var dags att gå och lägga sig en stund igen.

lördag 26 december 2009

Manliga män i dessa dagar

Igår hade Canal+ "Hung"-maraton. Eftersom jag var hemma hos mina föräldrar över jul har jag fått en överdos TV och därigenom sett i princip hela maratonet. Det var en någotsånär intressant upplevelse.

"Hung" handlar om en kille som heter Ray och, framförallt, hans kuk. Ja, det är en HBO-serie. Så. Rays kuk är den största i världen (typ?). Eftersom hans hus brunnit ned, han inte har råd att behålla vårdnaden om sina barn och hans jobb som högstadielärare in betalar tillräckligt bra bestämmer han sig för att göra det enda rätt karriärvalet - Ray blir manwhore. Eller "happiness consultant" som hans "pimp" Tanya kallar det (hon är sådär TV-serieful, som Ugly Betty-Betty och är en poet med writers block).

Okej, åter till huvudämnet. I samtliga avsnitt är det någon (en kvinna såklart) som mer eller mindre svimmar av lycka vid åsynen av Rays kuk (den visas rätt friskt). Samtliga kvinnor i serien (och i verkligheten anar jag) har nämligen som högsta dröm att ligga med någon med jättestor kuk. Såfort de får syn på Rays vrider de sig i extas - såklart.

En annan fantastisk del av serien är Rays snygga exfru. Hon har gift om sig med en lite rundnätt businessman som helt saknar Rays alla ariska egenskaper (dvs. magrutor, kraftig käke och ja, ni vet det där som Ray så gärna visar upp för trånande kvinnor). Detta gör givetvis Ray mycket förbryllad. Hur kunde hans supersnygga, blonda, storbystade fru lämna honom för den här killen som gör bögiga saker som att diska, gilla konst och pyssla med blommor? Än värre blir det när hans ex-fru förklarar för honom att det inte ens hade med pengarna att göra... Vart är världen på väg?

Men! Var lugna. Efter några avsnitt visar det sig att ex-frun inte blir sexuellt tillfredsställd av sin rätt sympatiske man. De har dessutom inte legat på en vecka. Och han har - antar vi - inte typ en halvmeter kuk i byxorna. Vad gör hon? Jo, bokar tid med en manlig prostituerad... Vad som händer sen behöver vi väl inte nämna?

fredag 25 december 2009

En hjälte som dog

Jag vet inte om jag är lite lätt efterbliven eller har någon form av sjukdom, men att känna igen skådespelare är inte min starka sida. Därför fick jag en chock igår. En otrevlig julklapp kan man säga - Kyle MacLachlan är det som står för det hela.

Han inledde sin karriär med en fantastisk roll som Paul Atreides i David Lynchs klassika filmatisering av "Dune". Han hängde ihop med herr Lynch ett tag till i "Blue Velvet" och framförallt som Agent Cooper i "Twin Peaks" - en av de bästa film(tvserie)karaktärerna i alla tider.

Är jag då den enda som haft någon slags mental blockering? Som bara inte kunnat få in i mitt huvud att Muad'dib och Agent Cooper är samma person som killen som inte får upp det på bröllopsnatten i "Sex & The City"? Att han är samma person som den genomtråkige Orson i "Desperate Housewives"?

Vem gör något sådant? Vem vill vara MacDougal när man ridit på ökenormar och vem vill spela genomgråe Orson som blir pushed around av den sunkigaste av housewivesen när man sprungit omkring och varit bara den coolaste Special Agenten genom tiderna?

Fyfan. Jag kan inte fatta. Och jag kan förövrigt inte fatta hur jag inte kan ha dragit kopplingen. Den är bara för absurd för att det ska gå in. Usch och fy. Kyle, Kyle, Kyle. Vad sysslar du med?













Kyle - på den gamla goda tiden.

onsdag 23 december 2009

DN diktar

Det är en sann julefröjd att lägga sin blick på DN:s förstasida idag.

"00-talets pinsamma medieögonblick. Spya, mustasch och dåligt språkskick. Till artikeln med ett klick."

"Gävles kända bock brann opp. Innan polisen satte stopp. Den 43:e genom årens lopp."

"Även i rymden firar man jul. Souyz dockade utan strul. Och besättningen ser ut att ha kul."

Men det är ett rim jag inte fattar:

"Flygolycka på Jamaica. Planet kanade av banan. 40 av de 148 ombord ska ha skadats."

Det rimmar ju inte alls?

tisdag 22 december 2009

Guilty pleasures

Jag har slutat med ett av mina. Idag avslutade jag min RSS-feed på Spiderchick - den kaxiga tjejen som skrev en ironisk fjortisblogg. Som sedan fick typ femtiotusen läsare och började skriva en fjortisblogg på riktigt. Gosh.

Efter att legat i min feed i ett halvår och stört mig tog jag till sist steget och avslutade Spider för gott. Det var skönt. Jätteskönt. Snart läser jag inte bloggar alls längre. Bloggar är ju lite 00-tal - SO LAST DECADE (to be).

måndag 21 december 2009

Svenska folket och dagens källkritik

Flashback är som bekant världens mest informativa internetforum. En annan allmän sanning i upplysta kretsar är att flashbacks mer aktiva medlemmar är några av människorna på Internet med sämst humor. När de inte diskuterar vart man köper billiga opiater så brukar de byta ut texten på Kalle Anka-serier och leta upp bilder på nakna kändisar. Det är typ deras liv.

För några veckor sedan så gjorde ett gäng gladlynta flashbackare en hänsynslös attack mot stackars oskyldiga Facebook. Man skapade en låtsasvälgörenhetsgrupp och efter 80 000 medlemmar bytte man namn till "avskaffa kvinnors rösträtt!". Allt för att få folk att uppmärksamma att, ja. Flashback finns.

Svenska folket är däremot inte några som lär sig av första läxan. För ett par dagar sedan poppade en enorm aggressivitet upp bland Facebookanvändare - främst unga mödrar. ETT GÄNG PEDOFILER hade startat en grupp som hette... Brace yourselves... "PRIS - Pedofilernas Rätt I Samhället".

Här fanns användare som "Anders Eklund" och "Joseeph Fritzl". Här skrevs inlägg som "grabbar, filmkväll hos mig på fredag, vi ska kolla på Pippi Långstrump och Barnen i Bullerbyn". Med sina knivskarpt granskande ögon slöt sig så tusentals svenskar till att JAJAMÄNSANN! det här är pedofiler, minsann!

Så nu sitter ett gäng flashbackare och är kåta på sig själva igen. För de har upprört 24 000 lättprovocerade människor. Själv tänker jag skapa en grupp som heter "If this group reaches 5 000 000 members God will kill Flashback" och hoppas på det bästa.

Årets nyårslista

Just nu är det ju inne att lista favoritskivor, bästa festerna, schysstaste hårdrocksspelningarna och gud vet vad. Det är ju ändå nyår om typ tio dagar, så det är väl dags. Dö på fläcken! är som vanligt med på noterna.

Topp tre saker jag inte kommer sakna januari 2010.

3. Navid Modiris tokroliga blogg 365 saker du kan göra, den går ut på att Navid är klämkäck och har spretig frisyr och organiserar massa sextonåriga tjejer att göra bra saker. Ja, samma tjejer som på gymnasiet var med i Amnesty, satt i elevrådet och var med i UNF tills de fyllde arton och kunde dricka lagligt på krogen. Kort sagt - jag hoppas att bloggen försvinner för gott och att Navid klipper sig.

2. Folk som "sammanfattar 00-talet". Typ Niklas Wahllöf i DN. 00-talet var först och främst årtiondet då alla ungdomar var uppkäftiga och lata, alla över femtio visste rätt och styrde världen, männen tjänade mer i snitt än kvinnorna, man fortsatte konsumera mer skitprodukter och Afrika var sämst - på allt. För er som tycker att det påminner om andra årtionden: ehva?

1. Belinda Olssons programledarskap för Debatt. Jag vet inte om det är slut, men jag hoppas helt enkelt så innerligt på det att det ändå hamnar på förstaplats. Varför? Låt mig ta det på en Belinda-nivå: FUCK YOU.

söndag 20 december 2009

...2009 års PK-Award går till...

Günter Wallraff! Killen som ofta klär ut sig till skojiga saker t.ex. turkisk invandrare eller telefonförsäljare. Passande nog med tanke på hans namn sysslar han alltså med en hel del wallraffande. Lustig kille.

I dagens Expressen fanns, enligt pålitliga källor, lite grand att läsa om Günter. Han nämnde t.ex. sina SEX (6!) förebilder här i livet. Vilka kan det vara måntro? Marilyn Manson? Djinghis Khan? Zeus? Njae... Här är listan.

-Jesus
-Buddha
-Sokrates
-Ghandi
-Nelson Mandela
-Martin Luther King

...och där gott folk, där har vi årets, årtioendets och hela tjugohundratalets mest politiskt korrekta svar. Barack Obama gråter av avund, Salem Al Fakir skjuter sig i krullet och Will Smiths hiphoptexter framstår plötsligt som gangstharap.

Musikincestsuperfest

Nämen kolla på den här bilden på Dschinghis Khan:









Är det inte Soundtrack of Our Lives gitarrist Mattias Bärjed som hoppar upp där i mitten? Inte så konstigt förstås, alla vet väl att Ebbot haft det lite på det svaga för mongolska fältherrar?





lördag 19 december 2009

Lördagstugg

Bongo: "Var nere på stan i ett apoteksärende och såg ett demonstrationståg. Vet inte vad de demonstrerade för/mot men en banderoll sade 'lymmlar mot polis stat'."
Simon: "Win!"
Bongo: "Hade gärna gått med en skylt 'FML - Front Mot Lymmeltåg' och följt efter dem."
Simon: "Showdown på Kungsportsplatsen. Aftonbladet: 'Krig i Västergötland - Lymmlar kastar gatsten i centrala Göteborg - Många protesterade mot detta - Kronprinsessan upprörd - Timbuktu uttalar sig ur glasburen'."

Jerran & Stalin

En fredagkväll som alla andra ute på landet och såklart fastnar man framför gamla 24:an (kanalen, inte TV-serien.) Alla minns ni kanske mitt inlägg om Go' Kväll med Anna Book? Jajävlar, det var iallafall Go' Kväll igår igen. Med ingen mindre än vår allas Jerry Williams.

För er som missat formatet på det här smashhitprogrammet: Jerry sitter vid ena hörnet, Vogel-man sitter vid andra, och diskuterar vilka fyra Jerry skulle vilja käka middag med - levande såväl som döda. Anna Book valde sin morsa och någon finsk operatant ville käka middag med Pavarotti.

Jerry visar sig vara, något som helt flugit mig förbi, inte bara folkparkrockens urfader utan även uttalat vänsterpartist. Något jag liksom inte visste som sagt. Så ja, jag satte julmusten i halsen när Jerry, sittandes iförd sunkig munkjacka och alkisfrilla, pekade lite diffust mot stol nummer 2 och sluddrade fram "och där ska Lenin sitta".

Joachim (Sveriges enda programledare utan wikipediasida) ser måttligt bekväm ut. Speciellt när Jerry pekar på stol nummer 3 och säger "och där ska Stalin sitta". Jajävlar, Joachim mellan två kommunistdiktatorer. Public service i mitt hjära.

torsdag 17 december 2009

Tack Metro, tack världen

När man sitter och ska skriva sju sidor om hållbar stadsutveckling kan ibland fantasin tryta. Tacka då gudarna att vi har kvalitetstidningarna i Sverige som skriver om byggnadstekniker. Idag skrev Metro t.ex. lite om byggnadsplaner längs älvstranden.

"Att kunna bygga högre har flera fördelar. Dels billigare per kvadratmeter. Men det blir också mer yta, utan att fastigheten breder ut sig."

Det ligger något i det. Eller THAT'S WHAT SHE (Le Corbusier? Richard Register? Paolo Soleri?) SAID!

onsdag 16 december 2009

Radiostjälpen

Mitt Dagens Nöje är att någon har stängt in Timbuktu och Christer-Christer och någon tjej som jag glömt namnet på i en glasbur utanför Storan. Inte nog med att man kan titta på kändisar när man tar sjuan mot stan - de samlar dessutom in pengar till goda ändamål (något jag aldrig häcklar).

Som alla vet finns det lite inne-grejer att samla in pengar för.

-Bröstcancer
-AIDS
-Svältande barn
-Svältande kvinnliga barn med bröstcancer och HIV

Listan kan göras lång.

Visst är det ändå lite roligt när någon väljer att samla in pengar på grejer som inte riktigt är på tapeten. Tänk psoriasisreklamen som gick på TV för några år sedan. Visst är det ändå lite roligt?

fredag 11 december 2009

Veckan fredagsmys: TOPP TRE VIN

3. Pingvin



















2. Samarin















1. Vin

torsdag 10 december 2009

Sushibaren, sushibaren, lika snabb som sushiharen?

På väg mot Hemköp passerar jag Nya Frölund Torgs sushibar. Där sitter en allvarsam japansk man i fyrtioårsåldern och äter sin sushi, jag vet vad han tänker.

"Jajävlar, jafan, det är precis som hemma i Moder Nippon, så jävla gött, sushi alltså. Vilken grej! På Frölunda Torg! Jajävlar fint som saké är det va. Vilket ställe, vilket ställe, hit ska jag komma och handla varje dag."

Jag passar givetvis hastigt, men jag vet scenen som utspelar sig ett kort ögonblick därefter när hans hundrasextiosju centimeter flyger upp från stolen och han exalterat gastar "för böveln, sushi på Frölunda Torg!!! Tvestjärtar och banditer, nu blir det åka av! Ge mig en makirulle till! Nej, herrebuddha vilken grej! Fem makirullar! Fem! Och en tonfisk, rå som råris och en ål! Jajävlar, vilken grej! Släng hit en levande bläckfisk och ett par skivor fugu! Om jag dör så dör jag iallafall lyckligt!"

Sedan dansar han i ring med personalen, alla skrattar så de gråter, den japanske mannen, som inte varit i sitt hemland på fyra långa år, känner sig för första gången lycklig, han är hemma igen. I Frölunda. Precis som torgplaneraren hade tänkt sig.

Ett steg till på vägen

På mitt CV kan jag sedan innan skriva:
- Facebookgruppskapare med stor framgång
- Filmskapare med visioner
- Bloggkändis med självinsikt

Idag kom en ny punkt. Photoshop Master. Här är en bild på Vancouvers borgmästare Gregor Robertson (also known as the Saver of the Universe and Planet and Visionary):


onsdag 9 december 2009

Mina timmar utan mobiltelefon

Dag 1 - upptrappningen.

21:19. Inser att mobilbatteriet är på väg att dö
22:14. Börjar leta mobilladdare
22:16. Har letat jättelänge
22:17. Dricker en kopp te
22:34. Konstaterar att jag letat väldigt länge
23:00. Får reda på att laddaren är i Malmä

Dag 2 - fullbordan.

09:10. Vaknar av att det är ljust ute
09:11. Inser att jag är elva minuter sen till skolan
09.13. Inser att min enda väckarklocka är min telefon
12.03. Går från skolan
12.04. Köper ny mobilladdare

tisdag 8 december 2009

Veckans skrivkramp

Skrivkrampen avser för närvarande:

- Bloggen

- Mitt grupparbete

- Mitt facebookstatus

- Min kommande succéroman

Följande saker är dock undantagna:

- SMS:a könsord till Jesper

Well well, summan av kardemumman kan sägas vara plus minus noll antar jag. Framförallt var jag ju tvungen att lägga in ett blogginlägg. Jag vill inte att mina stackars besökare ska tvingas se Salems barnprogramsleende varje gång de googlar sig hit. Fyfan.

söndag 6 december 2009

Vem sa du att du va?

Det finns artister jag ogillar för deras musik. Sen finns det den grupp artister som jag bara ogillar för att de helt verkar sakna positiva egenskaper över huvud taget. Det här är Salem Al Fakir, han gillar rosa ballonger, mysdjur och att titta på stjärnorna med en kopp varm choklad i handen. Och bilden stal jag skamlöst från DN utan att orka läsa artikeln först.

Skåne

Någongång okristligt tidigt börjar den klassiska söndagsunderhållningen. Ett gäng barn som leker på innergården kan verkligen göra mig lycklig ibland. Jag vaknar tidigt och får ont i huvudet, det är fantastiskt.

Oj. Fast det kan bli värre. Vem i hela världen lär barn prata skånska? Barn som pratar dialekter är det värsta jag vet*. Det finns liksom inget positivt med det över huvud taget. Jag kan tolerera allsköns underliga dialekter, och till och med skånska har ju sin charm - om man nu bortser från sverigedemokratbönder som gnäller om islam.

Men varför lär de sina barn att prata på det där sättet? Det blir så oerhört olidligt fruktansvärt. Man dör och dör igen, inombords. Gutturala läten från människor i knähöjd, vad är felet? Fredrik Lindström, kom gärna hit och förklara poängen för mig, för jag kan inte få in det i mitt huvud.

*= Ja

På tal om igår.

Ett av mina gamla favoritband, The Indelicates, gjorde tidigt i karriären en slags hyllningslåt till den fallna stjärna som emellanåt fångar folks hjärtan med sitt minst sagt melodramatiska missbrukarbeteende. Jag tillägnar den gårdagen.


lördag 5 december 2009

Så jävla typsikt. Bögmalmö.

Efter en liten ångestfylld tidningsläsning där ämnet Peter Dohertys inställda spelning på Debaser igår avhandlades infann sig ändå peppen. Detta efter ett löfte av ärkehoran själv att han var superpeppad på att hänga i Malmö och käka en falafel, kanske knarka lite och sen spela skiten ur oss. Men nej nej nej.

Efter en lång snorkall och något virrig promenad i den kontinentala staden med Sveriges mest överdrivna julpynt så fick jag vrålhungrig lägga vantarna på en skitfet falafeltallrik. Allt som saknades var att sticka förbi vår tillfälliga bostad på lite glögg, vin och dusch innan vi var redo att dra mot det berömda Kulturbolaget.

Synd bara att fittfan ställt in. Tack Pete. Jävla bögjävel. HATE MY LIFE.

fredag 4 december 2009

Tågresor i Sverige

Jag och Tina beger oss boldly mot Malmö med hjälp av SJ. Fyrsätet bakom oss har ockuperats av två par i övre medelåldern som pratar klämkäckt. "Vuxen, det är jag ju inte ännu ens en gång!" utbrister en utav dem vid ett tidigt stadie på resan.

Femton minuter senare har de korkat upp en box rött som avnjuts i tjugofemcentiliters plastglas. Givetvis finns en OLW Partymix på bordet. Glatt minns de alla vilka trevliga sammankomster de haft vid tidigare tillfällen. "Vi leker ju alltid sådana roliga lekar!"

Nu, en dryg timme in i tågresan verkar leken gå ut på en form utav sjuklig quizing. "När vann Finland ishockey-VM för första gången?", "Vilket år var USA för första gången värd för OS?" och "vem fick assisten när Foppa gjorde mål mot Ryssland i VM 1997?".

Det slutar aldrig. Sportsiffrorna bara kommer och kommer. Dessa roliga lekar, dessa medelåldersmänniskor. Vad är deras problem? Jag bryr mig inte om vilka som var OS-värdar vilka år, jag vill bara ha det lugnt och skönt.

SJ, nästa gång, placera mig hellre bredvid ett gäng fjortisar med musikmobiler, fulla fotbollsfans eller sprutnarkomaner, men låt mig snälla, snälla, leva mitt liv utan att höra fyrtiotalister diskutera vilket år sjukampen blev en OS-gren.

Fredagsmys deluxe: TOPP FEM RIS

Topp fem ris, sponsrat av mig!

5: Torr-ris


4: Våtris


3. Flytris


2.Påskris


1. Tetris

torsdag 3 december 2009

Den vackraste timmen

"Det här är en chans för oss att visa för lyssnarna hur en morgon utan kommersiell radio kommer att låta, säger Per Lorentz, informationschef för MTG Sverige och talesperson för radiobranschen i den här frågan."

Är det bara jag som ärligt talat skulle kunna BETALA för att slippa Gert Fylking i en timme? För att aldrig mer i hela mitt liv behöva höra göteborgsrockerswannabefittan med kulmage i Bandit Rock skrocka något milt kvinnoförnedrande och sedan sätta på en låt med Mustasch?

Jag som inte ens är radiolyssnare prisar ändå den kommersiella radions "tystnad" och ger dom ett glatt "good ridance" och nu ska jag fan protestlyssna på Ring P1 på sr.se i flera timmar tills mina öron BLÖDER av skånska pensionärers smygrasism. För det är ändå en miljard jävla gånger bättre än vad Mix, eller Rix eller NRJ eller Lugna-fucking-favoriter någonsin kommer bli i deras våtaste drömmar.

The end.

Kylans jävlar

Vad är det för fel på tonårspojkar? Jag lever ett liv i ständig kyla, från oktober till april, aldrig någon vila. Under en kort period bodde jag på den gudsförgätna ön Irland - eller som vi i som är gamla i gamet kallar den: isön. Där struntar man glatt i allt vad isolering och treglasfönster heter vilket, i kombination med ständig snålblåst från Atlanten, resulterar i permafrost*.

Nå. Åter till tonårspojkar. Själv hatar jag att frysa. Själv anser jag att man inte kan lämna sitt hem vintertid utan halsduk och långkalsonger. Varför, åh varför, måste då tuffa killar i fjortonårsåldern lämna sitt hem utan mer än en t-shirt på kroppen? Vilken efterbliven fåne springer omkring i december iförd jeans och uppknäppt luvtröja? Vad är det för fel på människorna?

Okej, byggarbetare har shorts på sig även om det är snöstorm, men dom gör iallafall manliga saker såsom att svetsa, hamra, riva och spika. Saker som i min fantasi förknippas med en viss fysisk värme tack vare ansträngningen. Tonårspojkar däremot har en förmåga att helt och fullt sky all sådan aktivitet. Kan någon se den gemensamma nämnaren? Inte jag.

Jag mår nästintill fysiskt dåligt varje gång någon just snubblat in i puberteten och skränande hoppar omkring iför enbart en JC-skjorta när jag själv har tre par sockar och två tröjor med en t-shirt under. Vart är vår värld på väg? Jag antar att dom förbereder sig för den globala uppvärmningen, när medeltemperaturen ökat några grader så kanske det är okej med spännislinne i november - förutsatt att golfströmmen inte ger upp. Den som lever får se.

*= Eventuellt fel användning av begreppet

Dagens dag

Efter att släpat mig upp i ottan och ätit min gröt och läst tidningen och allt det där infinner jag mig gladeligen för en femtimmars arbetsdag. När jag, efter en timme, ska kolla när jag har rast inser jag att jag inte har rast. För jag har inget arbetspass. För jag är ledig. Och ändå sitter jag här. Det lutar mot en fantastisk torsdag.