Tråkigt på jobbet

Idag har jag försökt muntra upp min vardag med min T20. (Det är alltså en Tärning med 20 sidor. Okej?) För varje kund presenterar jag mig artigt och lyssnar ytterst sympatiskt på deras problem. Sedan rullar jag mina tärningar.

"Jaha... Så du har tappat bort ditt kort? Jag ska nog koppla dig till... [här är det en dramatisk paus då jag rasslar med tärningarna och sedan tar jag fram Bengt Magnusson-rösten] PENSIONSSPARANDE!!!!"

Både jag, mina kollegor och kunderna verkar genast lite lyckligare och vi skrattar gott tillsammans. Speciellt dom sistnämnda.

"Haha, jamenjajävlar Simon, det var skojigt, ja nu får jag nog ta och prata med dom, för du säger ju ändå det!" säger dom. "Du vet ju bäst! Hahaha!" Följer dom upp med. Ahh.

Dagens sågning

Vem gillar inte Danny Boyle? "Trainspotting", "28 Days Later" och ja, jag gillar till och med "The Beach" lite i smyg, fast mest bara för att det är en så fantastiskt bra bok. Sen blev det en vacker, solig dag år 2006 och Danny beslutade sig att käka en hel årsförbrukning LSD och tyckte att Simon Beaufoys manus baserat på boken "Q&A" av Vikas Swarup.

Några år senare har vi alltså "Slumdog Millionaire". Den mest sönderhypade filmen sen "Babel". Taskigt bara att båda filmerna är så dåliga så att man dör av tristess. "Slumdog" kanske hade kunnat vara bra. Eller nej.

Okej, nu blir det spoilers här. Vi börjar med slutet på filmen. Skulle "Vem vill bli miljonär?" ha frågan "vad hette den tredje musketören som inte var Arthos eller Porthos?" som sista fråga? Bengt Magnusson skulle skitit ned sig av sorg om han hade blivit tvungen att läsa upp den frågan. "Så... B - Aramis... Är det dit.. Slut... Giltiga... Svar?" Spänningsfaktorn hade ju inte varit på topp direkt.

Sen tar dom upp alla okontroversiella saker som någonsin händer. Nej, ingen gillar folkmord, våldtäkt, organiserad brottslighet, folk som gör barn till krymplingar eller mord. Starkt att ta upp grejerna! Fint! Det här är lika intressant som en Disneyfilm. Seriöst? Seriöst.