Dagens kille

Aftonbladet skriver lite om att Sonys gamla Walkmanspelare har jubileum i år, och någon mullig brittisk trettonåring har fått prova på en. Som vi alla vet (obs! fördomar!!!) har brittiska kiddos väldigt dålig koll på saker.

Dom tror att fiskar ser ut som fiskpinnar, att kor ser ut som hamburgare och kan inte stava till Margaret Thatcher. Man borde nästan hylla amerikanska ungar som tror att Iran ligger i Australien, dom vet ju iallafall vad en karta är.

Scott Campbell, som han heter, har alltså antagligen levt i vilfarelsen att man sedan vikingatiden gått omkring med 80 gig mp3filer och ett par långfilmer på fickan jämt och ständigt. När någon presenterar honom med en musikmaskin som är större än en minilaptop snurrar det loss i hans skalle.

Det var alltså en ny upplevelse. Han blev mäkta förvånad över att det bara rymdes några få låtar och att batterierna bara höll i "några timmar". Och "först efter tre dagar upptäckte Scott att kasetten också kunde vändas och spelas på andra sidan." Man skrattar så att man storknar åt hur dum och obildad lille Scott är. Eller hur?

Det värsta kanske ändå var att det, överraskande nog, inte fanns en shuffle-funktion. Men Scotty är inte så dum ändå, han insåg att man kunde trycka på den magiska REW-knappen en stund. Undrar varför batterierna inte räckte längre...

(Hela artikeln kan du väl läsa här om du vill, men den är på aftonbladet, så det är ju inte så jävla läsvärt egentligen.)

Dagens nördfascination

1997, när jag fortfarande gick på mellanstadiet, utannonserades världens mest omtalade datorspel. Det hette, och heter väl fortfarande Duke Nukem Forever. Det finns en term som heter "vaporware" (följ länken och få ett fascinerande antal exempel på fantastiskt teknikhype, men det är en annan historia), det vill säga hypade saker som aldrig släpps. Här har vi ett lysande exempel.

Varför ska jag då ta upp datorspel? Det är typiskt ocoolt (obs! bloggen fokuserar i övrigt på dödscoola saker) och inte så roligt. Eller? Det roliga i det här fallet är att spelet aldrig kom ut. Och 1997 var ju som bekant tolv år sedan. Så när det nu ryktas på nytt att utvecklingen av spelet är nedlagd för gott så har en lustig kille (ja, jag vet att det står på xkcd-bloggen och att det därmed är old news, men jag gillar old news) satt ihop en lustig lista med saker som tagit mindre tid än det här spelets utveckling.

Exempel på saker som tagit mindre än tolv år:

1) The Beatles hann bildas, släppa alla album, turnera över hela världen, säga att dom var större än Jesus, dissa Ringo, käka massor med LSD och dessutom splittras.

2) Från att Nationalsocialisterna spatserade in med Hitler i högsta hugg och fram till att samma kille tog sitt liv i en bunker gick det ungefär tolv år. På den tiden hann man göra ganska mycket. Men inte utveckla ett datorspel.

3) Vietnamkriget hann starta, massor av hippies hann demonstrera i tio år och flytta ut i skogen och äta knark och odla majs och sen demonstrera mer och sen hann kriget ta slut och hippiesarna flyttade in i radhus och skaffa barn. På mindre än tolv år.

Religösa fördelar

Den här helgen spenderas för min del i mitt föräldra hem. Det har lett till att jag idag varit och handlat med min mor och syster. Utöver en extrem second hand-win så såg jag också världens mest effektiva muslimska kvinna. Jag har med andra ord börjat förstå mig på vitsen med slöja.

Hon hade nämligen klämt fast sin mobiltelefon i den. Det var en viktelefon som såg ut att passa perfekt över örat och sedan hade blivit hårt fastvirad där med hjälp av slöjtyget. Hands free två punkt noll om ni frågar mig.

Så, enligt dagens upplevelser. Islam 1 - Kristendomen 0.

Morgon-SMS

Malle kommunicerar:

"Fast bara för att jag är på skidsemester med min pappa är det INTE som att jag typ är bortskämd eller en borgarbracka..."

Oväntat fel

"Varning, oväntat fel - Facebookchatten fungerade smärtfritt och ditt meddelande sändes till den andra personen redan på första försöket. Du behöver alltså inte kopiera det och försöka skicka det igen."

Så säger den aldrig.

Fast kanske vinner jag ändå

Jag är iallafall tidig (inbillar jag mig) med att junka bok.se. Tvivlar dock på en genomslagskraft av Facebookmått för deras del, böcker är lite last century. Förresten har jag fortfarande aldrig skaffat MySpace. Däremot har jag ett väldigt lågt ICQ-nummer.

Bakåtsträvare som ger med sig

Fyra månader efter alla andra har jag nu dagen till ära ett Spotify-account. Jag skaffade Facebook typ ett år efter alla andra. Mitt första blogginlägg skrevs för en månad sen. Anledning? Jag hatar alla nymodigheter. Jag är egentligen en gammal tant. Sen är jag också en velig jävel som följer strömmen. Fast bara efter att den börjat stanna av lite. Nu ska jag tanta loss på jobbet i några timmar till så jag får åka hem och lyssna på streamad musik. Livin' the dream.