Kidsen som inte kan

Jag och Jesper såg en lite sorglig kille på Saturn (läs: popklubben) häromdagen. Han var gissningsvis arton år gammal och rätt snygg. Dock var han drabbad av subkulturens totala brist på kroppsliga skönhetsideal. Popare tycker av okänd anledning att det är okej att se förjävlig ut i övrigt så länge man har en snygg frisyr.

Vi funderade starkt på att ge den stackars lilla killen skönhetsrådet att en enda gång under hela sitt liv fundera på fysiska aktiviteter som inte involverar att sitta hemma och lyssna på Belle & Sebastian (inget ont om detta). T.ex. gå på ett gym. Ett råd till många popkillar, ni är värdelösa, skärp er.

Motivation? Eh, ni kommer inte få ligga när ni är 25 och har ölmage, även om popluggen är prydlig. Eller jo, men inte med dom snygga poptjejerna. Men vill ni satsa på kvart i två-ragget, så go for it.

Festmetoden kl. 23

Tydligen går det att ha en utekväll även fast man slutar jobbet klockan elva och då mest är på humör för att skjuta av sig huvudet eller i alla fall åka hem och kolla på någon film på TV4 där Persbrandt skriker på brottslingar och kanske käka lite chips.

Jag tror man lyckas vinna genom att göra en riktigt supereffektiv beställning i baren som inkluderar kaffe. Dessutom är det kul att sitta i baren och dricka kaffe medan arga poptjejer blänger en i ryggen för att dom vill fram och beställa. Egentligen är det nog det roligaste, retas med popare.

Spotify? Som i helt fel.

DN fick mig iallafall att uppmärksamma någon tjej som kallars sig Micadelia som gjort en coverskiva med en Nick Drake-låt. Kan ju inte bangas. Coverskivan visade sig vara helt fantastisk med covers inte bara på Nick utan på Neil Young, Nirvana och Blondie. Vem bangar det liksom? Taskigt bara att Spotify taggat alla låtarna fel? Jag sa ju att Spotify inte ledde till något gott. Point proven, jag vilar min väska osv.