Dagens tvspelsfundering

Varför lägger man inte av? Poängen med ett TV-spel är att man ska kunna spendera åtskilliga timmar med en extremt dålig och oergonomisk hållning medan man tittar på sitt alter ego med spretig frisyr som hoppar omkring och slår saker med svärd.

Varför skulle jag vilja typ vifta med händerna eller fåniga vita kontrollstavar? Det kan man göra om man typ, gillar rave eller något annat underligt. Först kom dom värdelösa Nintendokidsen och gjorde att folk plötsligt gillade att spela tennis med ful grafik, bara för att dom var sura på att deras Gamecube var den töntigaste konsolen i världshistorien.

Nu ska tydligen Microsoft hitta på något med en kamera något något som gör att man inte ens behöver hålla i en fånig pinne och vifta, man kan bara vifta med fingrarna, öronen, fötterna och huvudet. Antagligen kommer det mest användas till att spela tennis. Kul.

Själv tänker jag fortsätta ha Stephen Hawking-hållning när jag spelar TV-spel. Vad är poängen annars?

Dagens frustration

Jag lider mig igenom en fredagkväll, ända fram till klockan 23 ska jag slava i lugnt mak. Sen ska jag och Jonas premiärköra den nyinstiftade fredagstraditionen 23-ölen. Dom stackars satar som jobbar stängningspasset på fredagkvällar ska i någotsånär gladlynt stämning ta en tröstöl efter jobbet.

Troligtvis dör traditionen med oss, men ändå. Ett tappert försök att muntra upp arbetssituationen. På tal om uppmuntring har Jonas grävt upp ett gammalt Nintendospel (länk) som vi tävlar i. Jag ligger rejält under och blir mer frustrerad för varje sekund.

Good ol' fashion TV-spel kan verkligen få mig arg på ett speciellt vis. Jag gillar liksom inte att dö i Super Mario. Verkligen inte. Jag har väl vuxit ifrån plötsliga gråtattacker och kan liksom undertrycka önskan att slå på saker, men seriöst, enkla TV-spel är nog fortfarande nått av det som kan göra mig mest upprörd.

Den hårda världen

Peteys mamma har tupperwareparty, så han krashar in style. Han har med sig fina presenter också, insmugglad thaiwhiskey (jag misstänker en viss vän från Kålltorp) som smakade som fulvodkan, som kostar tre spänn litern eller nått sånt i Prag, blandat med whiskeyessens. Ett par importerade kenyanska öl också, han är en man med resurser. Och det är multikulti i Frölunda idag. Eller ja, varje dag.

Vi upplever barndomsfrustrationen i att spela Super Nintendo och vara dåliga på det. Det är fruktansvärt, vad har hänt med speltummarna? Här hade man inte varit coolaste killen på fritidsgården direkt med de här prestationerna.

Nämnde jag att han rymt hemifrån på grund av ett tupperwareparty? Hahahaha.. Ahh.. Ha..