Gamla män och unga ligister

I mitt anonyma jobb så stöter jag ju dagligen på eliten av svenska datoranvändare. Det är generationen Jan Guillou och bakåt som stapplat ut ur det handskrivna stenåldersträsket och modigt ger sig på allsköns aktiviteter med folkhemsdatorer från nittiotalet som de fått ärva av sina barn.

Det är inte mycket som snappas upp, men chansas hejvilt emellanåt. Datorlingo i stort är faktiskt inte deras grej, men de har alla snappat upp ett favoritord! Det viktigaste kan man säga. Alltså, varken lol eller något som har med ostburgare att göra, det är något mycket läskigare.

"Man är ju ingen såndär hacker*."

Det är alltså förklaringen till att man exempelvis tryckt på NumLock på tangentbordet, inte hittar en USB-port, inte kan skriva in en adress i adressfältet utan måste göra det i googlefältet, eller kanske bara råkat skriva in sitt personnummer bakochfram.

Med tanke på hur laddat ordet verkar vara för alla över de fyrtio så antar jag att "hackers" är samma ungdommar som bränner bilar, begår folkmord och rånar tanter på torget. Raktigenom onda, dessutom kan de antagligen installera en skrivare eller ett bredbandsmodem utan att få hjärtinfarkt och skörbjugg på köpet.

*= Uttalas med dubbel-k och ä istället för e.

Ungern - en slags urban legend

Vissa dagar är värre än andra. Det är aldrig riktigt hundra med två dagar kvar till semestern förstås. Dom senaste dagarna har min favoritsysselsättning var lite förstörd. Jag och Emelie har spenderat vår arbetstid med att lösa GPs korsord, vilket är trevligt i sig.

Tyvärr har dom onda satarna beslutat att dag efter dag höja svårighetsgraden på sina sommarkryss. Man hade ju kunnat förvänta sig att med lätthet ha en aaahhaha, den här kan jag, jajävlar going on, men nej då. Inte ens all idog träning hjälper. Inte ens Google hjälper.

För att ta igen det knäckta självförtroendet av att helt enkelt inte kunna några fembystade vadargökar med vår i mun på fem bokstäver som börjar med q gick vi båda, har vi (inte helt utan svansar mellan benen för min del åtminstonde) vankat över till barnpysslet.

Efter en sisådär 30 frustrerande minuter med en "hitta länderna"-ordlek känner jag verkligen färgen stiga i anletet. Dom första elva, utav de tolv utlovade, länderna gick ju som smort, men vart fan ligger Ungern? Ungern är en fucking myt. Efter ytterligare tolv-tretton hemska minuter med att söka igenom sidan efter Ungern inser jag att det helt enkelt omöjligt inte kan finnas något Ungern i GPs pysselhörna.

Försiktigt frågar jag Emelie, som sitter med sin egen GP och grubblar - och det bekräftas! Ungern finns inte. Alla som säger något annat ljuger.

Bloggdöd, jajävlar!

Inga uppdateringar sedan i torsdags? Har jag blivit senil och glömt mitt password, har google ätit upp mig eller har jag gått i ide? Njä. Men en studentfest i Borås, en helg hos föräldrar och nu en tur till södern kommer hålla mig obloggandes ett tag till.

Dessutom hade jag stängt av mobilbloggningen? Vad är grejen? Den är påslagen igen iallafall, förvänta er sporadiska uppdateringar. Normal hastighet återupptas förslagsvis efter midsommar. Nu ska jag njuta vidare av min semestervecka. Osv.

Dagens summering

Det här är inlägg 300 och jag skulle vilja sammanfatta några viktiga bloggpunkter.

1. Det är numera mer än 10 besökare per inlägg.

2. Någon har googlat på "de farligaste ställerna [sic] på frölunda torg" och hittat hit.

3. Jag åt en väldigt god frukost idag.

Googlehets

Baby T: "Kolla vad cool min nya mobil är! Den sparar positionerna bilderna är tagna på! Automatiskt!"
Simon: "WOW! Det är lite som att Google alltid vet vart du är!"
Baby T: "Inte bara "lite som", dom stalkar mig något otroligt. Google vet mer om mig än någon annan. Inklusive mig själv."
Simon: "Ibland så brukar jag skaffa problem. Bara så att jag kan googla upp en lösning på dom!"
Baby T: "Jag bygger upp mitt liv i ett komplext schema enbart för att google calender ska ha koll på allt!"
Simon: "Jag har en blogg som mina vänner läser, bara för att jag kan få fram massa information om dom med google reader!"