Ungern - en slags urban legend

Vissa dagar är värre än andra. Det är aldrig riktigt hundra med två dagar kvar till semestern förstås. Dom senaste dagarna har min favoritsysselsättning var lite förstörd. Jag och Emelie har spenderat vår arbetstid med att lösa GPs korsord, vilket är trevligt i sig.

Tyvärr har dom onda satarna beslutat att dag efter dag höja svårighetsgraden på sina sommarkryss. Man hade ju kunnat förvänta sig att med lätthet ha en aaahhaha, den här kan jag, jajävlar going on, men nej då. Inte ens all idog träning hjälper. Inte ens Google hjälper.

För att ta igen det knäckta självförtroendet av att helt enkelt inte kunna några fembystade vadargökar med vår i mun på fem bokstäver som börjar med q gick vi båda, har vi (inte helt utan svansar mellan benen för min del åtminstonde) vankat över till barnpysslet.

Efter en sisådär 30 frustrerande minuter med en "hitta länderna"-ordlek känner jag verkligen färgen stiga i anletet. Dom första elva, utav de tolv utlovade, länderna gick ju som smort, men vart fan ligger Ungern? Ungern är en fucking myt. Efter ytterligare tolv-tretton hemska minuter med att söka igenom sidan efter Ungern inser jag att det helt enkelt omöjligt inte kan finnas något Ungern i GPs pysselhörna.

Försiktigt frågar jag Emelie, som sitter med sin egen GP och grubblar - och det bekräftas! Ungern finns inte. Alla som säger något annat ljuger.

Döda människor - eller man får det man förtjänar

Efter ett genialiskt avancerat stycke planläggande befann jag mig en stund efter jobbet på en spårvagn mot Saltholmen i sällskap av Jonas, Jeanette och Emelie. En trevlig utflykt en solig sommartorsdag. (Tacka gudarna att jag inte bor i Borås och tvingas se Rydell & Quick varenda torsdag hela sommaren...)

På tal om osmaklighet, som så ofta kommer på tal (alltså, Borås... Osmaklighet... Fatta grejen) så drar man såklart lite bada med lik-skämt när någon precis drunknat vid badplatsen man ska till. Förnekelsefaser eller vad det nu är. Dålig humor och långa arbetsdagar.

Efter en stunds badande, en stunds solande, en stunds hängande så dyker ett gäng kustbevakare upp med en liten båt. Dykardräkter åker på och folk får gå upp ur vattnet. En halvtimme senare blir alla ombedda att gå hem. Vad kan man förvänta sig när man skämtar om att trampa på lik i vattnet? Ha ha, ett lik i vattnet så klart.

Jag antar att det finns någon form utav rättvisa att faktiskt råka ut för något utav det man skämtar om. Förhoppningsvis är så icke fallet med våldtäktsskämt, rånmordsskämt, raskrigsskämt och alla andra roliga skämt man kan tänkas dra en tråkig tisdageftermiddag.

Dagens mysterium

Följande meddelande mötte mig:

Jonas: "Vad sa du? Västkust som etta och ost som tvåa?"

Och där hade vi en mycket, mycket förbryllad stund innan jag kom på att jag bett Jonas reservera en frukostmacka åt mig på jobbet (Emelie, om du läser det här, du har blivit utbytt. Osäker på varför. Antagligen för att du gått hem när jag kom på det(hoppas du inte tar det så hårt)).