Dagens konspirationsteori(er)

Jag har alltså slutat blogga för att jag har varit i Småland - landet utan bloggar. Nu är jag back on track (?). För att fira det diskuterade jag lite inbrott med David - vi världsvana inbrottsexperter. Jag läste förresten det ordet inbrottSEXperter och funderar på om det är någon vidrig studentföreteelse - någon som vet?

Jaja. Som alla vet så blir alla rånade kring julhelgen eftersom tjuvar normalt sett är tjuvaktiga och inte sådär snälla som Robin Hood att de bara stjäl skattepengar från staten (eh?) på julafton, utan även stjäl från stora stygga företag (alltså... värre?).

Eftersom samtliga inbrottstjuvar verkar vara desperata tjackpundare så stjäl de dock inte dyra saker, typ guld, saffran eller evisu-jeans, utan fokuserar mer på datorer. Det är lustigt, för den genomsnittlige kontorsdatorn på ett svenskt företag lär ha ett andrahandsvärde på typ två (2) kronor och kommer levererad med Windows 98 servicepack 1. Förutom DOS-baserade kundsystem kan de hantera: notepad men inte: mp3-filer.

Vår teori är enkel. Så många tjackpundare kan väl inte sno datorer ändå? Det måste vara lättare att stjäla saker från tanter på stan. I Davids ord: "De är lejda av handeln. De stjäl datorerna och slänger dem i havet. Så att företagen måste köpa nya." Can I hear objections? No, k thx bye.

PS. När David slänger fram konspirationsteorin "Helikopterrånarna var lejda av sedelpressarna!!! Sedlar har nästintill inget andrahandsvärde!!!" så kände jag att det var dags att gå och lägga sig en stund igen.

Gårdagens fördom

"Kolla, en som snattat!" ropar Samir, lite otippat, utanför Nordstan. Han pekar ner längs gatan där jag inte ser någon som ser det minsta snattig ut. Efter typ tio utpekningar kommer jag fram till att han syftar på en blond tjej som går med ett Jensens biffhelvetesskapsplakat och delar ut rabattkuponger.

Dessa är tydligen, enligt säkra källor (Samir) folk som blivit dömda för snatteri. Dåliga tonåringar som inte kan sköta sig. Den blonda tjejen i artonårsåldern hade alltså troligtvis smygit in sig på böffhuset som en annna mästertjuv och snikat till sig på en och tre biffar - trodde hon, ja! Ångesten när en stram man pekar på böffplakatet och skrattar rått måste vara tung.

"Eller så kanske hon jobbar på Manpower, de har ju sånt" säger Samir sen. "Fast det är lite som ett livstidsstraff."