Gårdagens fördom

"Kolla, en som snattat!" ropar Samir, lite otippat, utanför Nordstan. Han pekar ner längs gatan där jag inte ser någon som ser det minsta snattig ut. Efter typ tio utpekningar kommer jag fram till att han syftar på en blond tjej som går med ett Jensens biffhelvetesskapsplakat och delar ut rabattkuponger.

Dessa är tydligen, enligt säkra källor (Samir) folk som blivit dömda för snatteri. Dåliga tonåringar som inte kan sköta sig. Den blonda tjejen i artonårsåldern hade alltså troligtvis smygit in sig på böffhuset som en annna mästertjuv och snikat till sig på en och tre biffar - trodde hon, ja! Ångesten när en stram man pekar på böffplakatet och skrattar rått måste vara tung.

"Eller så kanske hon jobbar på Manpower, de har ju sånt" säger Samir sen. "Fast det är lite som ett livstidsstraff."

Dagens utmaning

Vad använder varje normal människa minst en gång i veckan? Vad borde varje manlig butik med skiftnycklar ha? Jo, nog fan ska gasol vara lite mer tillgängligt för folket!

Det är ju livsnödvändigt, hur ska man annars laga sin mat på en camping? Herregud. När man väl kommit över spärren att våga fråga något i dom supermanliga manlighetsbutikerna (obs, jag var i Nordstan, manlighetsfaktorn är eventuellt inskränkt till att gilla att käka på McDonalds) så har dom inte ens gasol?

Dom har triangiakök med GASOLMUNSTYCKEN men ingen gasol? Hallå? Hallå! Fel fel fel? Om någon letar efter gasoltuber i centrala Göteborg kan jag iallafall meddela att dessa finns endast - ENDAST! - på vildmarksbutiken i källaren på femmanhuset. INGEN annanstans. Vad är det för fel på folk...

Veckans spårvagnshållplatsrecension

Den nya göteborgssporten upptäcka spårvagnshållplatser tror jag alla hört talas om. Jag och Oscar började ju ändå med den igår. Vad är det här då? Nått nytt Navid Modiri-projekt? Näe.

Efter en modig systembolagsrunda där vi införskaffade något så otroligt ojämnt som sju (små) ölburkar begav vi oss på en färd ifrån Nordstan. Först lyckades vi irra ut till Lilla Bommen och snubblade på en spårvagn åt det hållet man aldrig vill åka.

Väl på djävulsön (Hisingen, om det mot all förmodan är någon som är utvecklingsstörd eller inte från Göteborg som läser) började Oscar darra lite och fundera på om han verkligen gjort rätt val. Det visade sig att Vårväderstorget är så långt bort från Göteborg man kan komma nämligen.

Oskyldiga som vi var drogs vi av i bara farten och hamnade på ett miljonprogramstorg modell 1A. För att fördriva tid hälsade vi på en av sunkbutikerna och hittade ett komplett balkongsett med Star Wars-motiv, en snygg skjorta med trycket "WORK HARD" och framförallt ett fempack drömmuffins (åh! vilka galna tal tänker ni; sju öl! fem muffins!), 11:95.

Beväpnade med dessa fikade vi på trottoarkanten respektive en skateboard och en gladlynt och troligtvis lätt berusad man påpekade bestört "öl å bulla! vilken blandning!". Sen var äventyret slut för den dagen, och nu väntar nästa okända spårvagnshållplats på att bli utforskad!

(Eh, ja, jag kände mig lite som Indiana Jones, och?)

För- och nackdelar

Så här halvvägs igenom kvällsskiftet går det inte jättefort i mitt huvud. Jag tänker så långsamt så det nästan börjat gå baklänges. Det här inlägget kommer antagligen ta upp emot en timme att skriva.

Det är ett evigt tjat om vår så här års och man ska tydligen vara konstant lycklig för att man vaknar klockar sju på morgonen av att det är ljust och varmt. Vad folk verkar göra när dom går upp klockan sju på morgonen i sin kranskommun är tydligen först och främst att sätta sig på tåget till Göteborg och sitta och fulfika på Fröken Ohlsson för att vara så där överjävligt dålig som man bara kan vara i Borås.

Sen måste jag, arma jag, vada igenom hoper av människor iklädda shorts(!?) och lyckas inte ens köpa en falafel till lunch för att falafelvagnarna utanför saluhallen är stängda. Jag får istället känna mig som en dålig turist och köpa en tråkig Espressohousemacka på centralen. Den gav mig ungefär lika mycket livsglädje som en rejäl rödvinsbakfylla när den avnjöts på en bänk med utsikt över Nordstan.

Så. Tre och en halv timme till att plåga sig igenom innan jag får åka hem och äta chips framför en dålig film på TV4. Missar Robinson gör jag också. Inte för att jag gråter så mycket över det. Jag får iallafall hutlöst mycket betalt för att sitta här och göra ingenting, ett plus.