Sistaminutenrapport

Oj, jag ljög. Jag skriver från min dator precis som vanligt. Jag ville bara göra alla uppmärksamma på min MacGyver-anda som redan nu fått mig att packa min väska med hjälp av - wait for it! - silvertejp! Jag hade klarat vilket bögigt vildmarksäventyrsprogram på TV som helst. Ja.

Lustiga saker

Äntligen har TV börjat tycka om roliga saker! Jag trodde det var kört och att allt skulle vara Martin Timell för gott, men nej! Eller äntligen förresten. Sista avsnittet av "Ballar av stål" sändes ju för flera veckor sen... Vem är efter egentligen?

Nu har jag iallafall hittat programmet på Kanal5s webbtv. Äntligen någon som gör skojiga saker med dvärgar i Sverige! Hur roligt är det inte liksom? Dom är korta och man kan lägga dom i väskor! Det är helt genialt!

Social acceptans

Idag är det söndag och igår var det eurovisionsschlagerfestival (långt ord). Det betyder att cirka en miljard artighetsfraser angående den tävlingen kommer utväxlas på arbetsplatser under den kommande veckan.

Tyvärr lider jag av ett akut socialt handikapp, nämligen mitt totala ointresse för schalger. Det går så långt att jag inte ens ogillar det, jag är bara så ointresserad att jag kan somna lika lätt som om någon berättar att han samlar på olika sorters stenar, mynt, fjädrar eller bord. Förutom att samlingar är lite festliga på ett tragiskt sätt då.

Nu är jag, hur som haver, inte längre elva timmar bort från relativ frihet utan snarare åtta. Jag gör framsteg! (Osäkert hur det är en bedrift att under tre timmars tid ha: diskat lite, druckit kaffe, tittat på TV (obs, om du som läser jobbar på Radiotjänst: jag har ingen TV, jag bara säger så för att verka cool) och tagit vagnen till jobbet.)

Titta på TV

Tina: "Du, det här med TV."
Tina: "Du vet jag hypar det och så."
Tina: "Men vad handlar det om egentligen?"
Simon: "Det är ju det som är det dåliga med TV."
Simon: "Dom byter handling hela tiden."
Simon: "Man sitter och kollar typ en stund och börjar fatta, och så efter en halvtimme eller så blir det ju nått helt annat!"
Tina: "Ja, man kommer aldrig till slutet."
Tina: "Det är inte alls som film."

För- och nackdelar

Så här halvvägs igenom kvällsskiftet går det inte jättefort i mitt huvud. Jag tänker så långsamt så det nästan börjat gå baklänges. Det här inlägget kommer antagligen ta upp emot en timme att skriva.

Det är ett evigt tjat om vår så här års och man ska tydligen vara konstant lycklig för att man vaknar klockar sju på morgonen av att det är ljust och varmt. Vad folk verkar göra när dom går upp klockan sju på morgonen i sin kranskommun är tydligen först och främst att sätta sig på tåget till Göteborg och sitta och fulfika på Fröken Ohlsson för att vara så där överjävligt dålig som man bara kan vara i Borås.

Sen måste jag, arma jag, vada igenom hoper av människor iklädda shorts(!?) och lyckas inte ens köpa en falafel till lunch för att falafelvagnarna utanför saluhallen är stängda. Jag får istället känna mig som en dålig turist och köpa en tråkig Espressohousemacka på centralen. Den gav mig ungefär lika mycket livsglädje som en rejäl rödvinsbakfylla när den avnjöts på en bänk med utsikt över Nordstan.

Så. Tre och en halv timme till att plåga sig igenom innan jag får åka hem och äta chips framför en dålig film på TV4. Missar Robinson gör jag också. Inte för att jag gråter så mycket över det. Jag får iallafall hutlöst mycket betalt för att sitta här och göra ingenting, ett plus.

Gårdagen i korta drag

Halvspringer från jobbet. Kallt men ändå inte när jag tar mig till centralen. På väg ut på Drottningtorget börjar jag avsky alla människor med resväska. De ska lämna staden jag bor i. Själv tänker jag stanna kvar och jag känner mig lite bättre än dem. Tvåans spårvagn till Linnéplatsen. Träffar Oscar och Niclas. Träffar Viktor. Spontanfylla på två starköl och en diskussion om innehållet i en petflaska. Cointreau och citronvodka tydligen. Två människor som eventuellt har sex under en filt. En promenad till Botaniska och sjuans spårvagn via Seven Eleven på Frölunda Torg hem till mig. Antonia dyker upp. Fler öl. Rompannkakor och kaffe. Oscar gör mackor. Niclas bygger ett skärp utav ett spännband som han hittar i köket. Bubbelbad för andra gången sedan vi flyttade in. Båda gångerna med Oscar. Hamnade plötsligt i en ungdomsfilm om dekadens. Tappar omdömet och balansen och bestämmer mig för en popklubbskväll. David dyker upp. Musikbyten och humörförändringar i rasande takt. All rom tog slut. David lånar mina kläder och jag impregnerar honom med hårspray. De andra börjar gå men jag kollar på Scrubs. Upptäcker att balansen försvunnit helt och ersatts av utmattning. Där försvann även lusten att dansa till pophits bland svåra Schillerskaelever med påsklov och desperata jämnåriga som inte vill gå hem tomhänta. Gör en till kanna kaffe som jag sen aldrig rör. Alla andra går men jag ligger på golvet en stund och försöker kolla på TV. Äter glass och mår lite illa utav det. Lägger mig ned på sängen med fönstret öppet och försvinner för en stund. Vaknar till och stänger fönstret utan att trilla ut genom det som jag alltid är lite orolig för att göra eller titta på utsikten för den delen och dricker sedan saft innan jag går och lägger mig utan att ha kommit ihåg att borsta tänderna men jag kom ihåg att dra ut sladden till perkulatorn i alla fall.

Påskstrejk

Jag avsäger mig all form av påskfirande i år. Eller ja, det har jag ju faktiskt gjort rätt ofta. Vem firar påsk egentligen? Jag tänker sitta hemma och kolla på TV och äta mitt äckliga lösgodis ur en påse och inte ett ägg.

Eller ja, egentligen kommer jag mest sitta på jobbet och hata mitt liv och casha in Ob-pengar på att förklara tekniska termer för pensionärer. Men men, det är min lott i livet.

Kollar på TV, ja

Tina: "Iiih, får jag se på teve??!"
Simon: "Eh. Ja. På fyran?"
Tina : "Näe. Jag är klar med den."
Simon: "Men jag har ju precis börjat..."
Simon: "Jag är knappt klar med trean..."
Tina: "Eh. Hoppa över den, den är tråkig."
Tina: "Jag gick direkt till femman."
Simon: "Men..."

Dagens dokumentär

Såg en film på TV (okej youtube) idag. Den bygger på en rapport forskare gjort om hur farliga och ostoppbara dinosaurier är. Kolla på filmen här.

Lindavadå?

Jag jobbar hårt på det där med att anpassa mig till svenssonlivet och har glatt kollat på Robinson och åt en halv påse chips innan jag började må lite illa. Ska kurera mig med en kopp te tror jag. Men men, jag vet inte hur det går med mitt Robinson-beroende egentligen. Tänkte ju verkligen utveckla ett sådant, men seriöst är det ju ett ganska tråkigt program.

Typiskt TV att vara så okreativa. Inga zombies, velociraptorer eller ens Peter Birro. Vem gillar sånt egentligen? "Give everybody a gun // and put it on the television // that's reality TV I'd pay to see" som det heter i en av mina favoritlåtar.

För att göra det hela ännu värre har någon idiot till programchef lagt in Linda "hej jag måste ha knullat mig till toppen" Isaksson som programledare. Hon är ju seriöst efterbliven? På riktigt? Även om hon antagligen skriver hennes värdelösa repliker så förvärrar hon dom ju till den grad att man vomerar över hela hörnsoffan.

Jag försökte faktiskt googla upp vem hon legat med för att få ett jobb, men jag hittar inget. Utom massa trådar på flashback med människor som av någon anledning vill ligga med henne. Antagligen för att dom är fula och har så fula tjejer att till och med Linda verkar attraktiv.

Gratisvinster

Idag åt jag gratismat på BK. Det är väl iofs knappast någon superlyx, men ändå lite lustigt. Under mitt senaste besök på en utav dessa fantastiska restauranger så lade kassören utan förklaring ett gratis meal-kort på min bricka. Väldigt mystiskt.

Sen dess har jag legat lite halvt sömnlös och funderat på varför han gjorde så. Var han lite kär i mig, har han sett mig på TV, var han extra snäll, var det ett insiderdrag för att krossa hamburgerjättens ekonomi eller var han bara ett stort bloggfan som av någon anledning jobbade på Burger King i Stenungsund?

(Jag väljer att tro på det sista alternativet. Jag har dessutom alltid sett mig själv som en bra förebild för tonåringar i småstäder.)

Dagens lärdom

Idag känner jag lite att jag utvecklats. Att jag inte är samma person som jag alltid varit. Saker går faktiskt framåt. En full spårvagn gör en helomvändning vid Marklandsgatan just for fun och istället för att klafsa över gräsmattan och svära över leran på mina skor så tar jag en lugn omväg via trottoaren. Och se, där, mitt på Marklandsgatan, känner jag att någonting faktiskt hänt det senaste året, att jag kommit lite längre. Det här var liksom beviset. Ett heurekamoment som Arkimedes hade sagt.

Dom senaste två veckorna har jag levt halvt isolerad i Tynnered och mest lyckats måla om mina väggar (tveksam success) och se tolv säsonger av diverse teveserier. Det har varit lite som ett återbesök i landet Arbetslöshet minus femdagarsfylla på fulöl. Tydligen så är sjukdomar ett slags paustvång.

Sist men inte minst tänkte jag utannonsera att imorgon bär det av tillbaks till mitt inspirerande arbete. Den ångest som framkallas av åttatimmarsarbetsdagarnas återinträde i mitt liv kommer givetvis behövas ventileras hårt och länge. Grattis trogna läsare, uppdateringsfrekvensen kan inte annat än att skjuta i höjderna igen!

Dagens man

Idag har jag verkligen idoliserat Barney Stinson (en av karaktärerna i "How I Met Your Mother" för er som missat serien och frälsningen). Met citat som "when I get sad I stop being sad and become awesome instead. True story." är han rätt svår att motstå.

På sin blogg publicerade han listan "24 similarities between women and fish" och den enda karaktären han sympatiserade med i "The Breakfast Club" var läraren som hade kvarsittningen. Han var den enda karaktären i filmen som hade på sig en kostym. Det behövs helt enkelt lite fler män i hans kaliber. Nu är jag för exhalterad för att skriva mer.

Det nya svarta

Fast inte som i en bra färg som alltid funkar. Snarare som i total mörk depression. Söndagsunderhållning är tydligen det nya fredagsunderhållning vad gäller TV. Eller så har jag bara inte kollat TV på söndagar på väldigt länge.

Parlamentet verkar ha gått ungefär tolv säsonger för länge. Robert Gustafsson gör samma miner som var roliga på nittiotalet men som i takt med att hårfästet dragit sig tillbaks blivit så sorgligt patetiska att det inte ens är synd om honom längre. Han är hunden man borde tagit på en åktur till veterinären med för åtskilliga år sedan.

Josephine Bornebusch däremot är ju omåttligt rolig med sina fantasiska improviserade imitationer. Hur skulle hon inte kunna vara det? Hon har ju varit med i fenomenala svenska dödsdramor som "Hundtricket" och dessutom jobbat med geniet Peter Magnusson. Det är skönt att se att det finns kvalitativ svensk humor. Eller vänta. Kan någon ta med henne när ni kör Robert till veterinären? Jag tror inte ens radhusboende volvoarbetare kan uppskatta det där programmet.

På sexan var det två runda oskulder med irriterande dialekter som fick folk att skämma ut sig lite. Ungefär som TV brukar vara. Fast lite billigare. Dags att återgå till att ta in allt mitt behov av tvtittande via min bredbandsuppkoppling, helt enkelt.

Ibland lär man sig något nytt

Speakerrösten på TV3 berättade precis att efter "How I met your mother" skulle det blir ännu mer komedi med ett avsnitt av "Two and a half men". Tydligen är det en komediserie. Det var dagens överraskning skulle man kunna säga

Dags att förbättra min vardag

Saker som jag utfrågas om åsikter om trots att jag tar starkt avstånd från dem (oftast utan att egentligen kollat upp vad jag tar avstånd ifrån) och som aldrig slutar förbrylla mig:

1. TV4s fredags-/lördagsunderhållning
Hallå? Jag är inte ens hemma på helgkvällar? Vad är grejen, jag menar, vem är det? Typ. Folk med barn? Folk som inte kan gå, pensionärer och folk som samlar frimärken. Om jag är hemma så kollar jag dessutom på något coolt. På DVD, inte på TV4.

2. Melodifestivalen
Okej, det är så öppet mål så jag vet inte. Okej, i år har jag hört att det var en låt som var jobbig med en tjej som upprepade samma ord hela tiden, den var tydligen dålig och hon dansade likadant i första momentet som i tredje, eller var det femte? Sen går man vidare och möter varandra och slås ut och sen kommer man tillbaka och så finns det en internationell jury. Japp.

3. Allt på TV som folk ser på och känner ett behov av att diskutera
Ja. Allt.

Saker som skulle förbättra situationen och få folk att börja diskutera saker som intresserar mig, därigenom göra min livskvalitet lite bättre och världen till en bättre plats:

1. Försök få allmänheten att se mer intressanta program
Det finns så mycket intressant att välja på på TV. Varför inte prova något nytt? Ikväll går till exempel Xena the Warrior Princess på TV6 (02:25). Vem vill inte se Lucy Lawless slåss med en ihålig frisbee? HALLÅ.

2. Videovåld
Alltså, man kan köpa jättemycket bra våldsfilm på video/DVD nuförtiden. Nästan inget cencureras heller. Du kan alltså få så mycket Steven Segal du vill. När du vill. Oh. My. God.

3. Samla på mynt
Det är inte direkt intressant, men jag stör mig inte heller på det.