Jag har, som trogna besökare måhända listat ut, ett antal till synes helt omotiverade hatobjekt. (Eller. Allvarligt talat. Dom är så jävla motiverade.) Dom här hatobjekten kan jag iallafall skratta åt. Det finns värre. Det finns ett fåtal saker som faktiskt får mig att må fysiskt illa.
Något jag faktiskt inte kan klara, det är folk som äter McDonalds 10-kronorshamburgare. Alltså, jag har suttit på bajamajor, sett punkarspya, överkörda igelkottar och sett ett flertal Hugh Grant-filmer. Men det finns fan gränser.
En av dom gränser som bör sättas i samhället är att man inte någonsin ska köpa 10-kronorshamburgare på McD. Det är nog det osexigaste i hela vida världen. Jag delar hellre sprutor med en uteliggare.
Och för guds skull! OM man nu tvunget måste köpa dom där brunbeiga, riniga grejerna, varför i hela världen äter man dom offentligt? Gå hem och ät dom i skam! Stå inte och hetsät en McWhiteTrash på busshållplatsen!
Det är ju FÖR HE.. REVOLUTion!! Argh!!!!! DÖ!!!! ... Okej, jag känner hur min vanligtvis ganska öppenhjärtade vegetarianism långsamt förvandlas till rå militärveganism, beware*!
*= I skrivande stund äter jag dock en macka med lax på, kanske inte rimmar med ovanstående.
Visar inlägg med etikett anledningar att skämmas över sin nationalitet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett anledningar att skämmas över sin nationalitet. Visa alla inlägg
måndag 6 juli 2009
fredag 3 juli 2009
Det svenska dubbelmoral
Den gråa medelklassen (obs! jag är cool och ungdomlig utropstecken!) är i ett starkt behov av att hata lite i smyg. Om det inte är Beatles, videovåld eller datorspel så får dom väl hitta något annat. Årets hatobjekt är lättklädda människor.
Det är nämligen Ytterst Fult att inte ha kläder på sig. Och nu är det inte bara nudister, utan allsköns människor som klär av sig på soliga dagar. Nakna? Njä. Linnen, korta shorts/kjolar, sandaler. Allt är en dödssynd. Svenska folket kräks på gatorna när en lättklädd människa uppenbarar sig.
På jobbet bär man slips, kavaj, två skjortor, t-shirt, linne, kalsonger och långkalsonger, ett par rejäla kostymbyxor och skinnskor med dubbla sockar. På sin fritid kan man på sin höjd fira till det med rejäla, högt sittande gubbjeans, pikéskjorta och en vindjacka. Alla med mindre kläder ska skjutas, dom är ett större hot än Nordkorea, terrorismen och svininfluensan tillsammans!
På tal om terrorismen. Är det inte lite intressant att samma svenska bananer som hatar slöjor plötsligt kräver att du klär dig för snöstorm?
Det är nämligen Ytterst Fult att inte ha kläder på sig. Och nu är det inte bara nudister, utan allsköns människor som klär av sig på soliga dagar. Nakna? Njä. Linnen, korta shorts/kjolar, sandaler. Allt är en dödssynd. Svenska folket kräks på gatorna när en lättklädd människa uppenbarar sig.
På jobbet bär man slips, kavaj, två skjortor, t-shirt, linne, kalsonger och långkalsonger, ett par rejäla kostymbyxor och skinnskor med dubbla sockar. På sin fritid kan man på sin höjd fira till det med rejäla, högt sittande gubbjeans, pikéskjorta och en vindjacka. Alla med mindre kläder ska skjutas, dom är ett större hot än Nordkorea, terrorismen och svininfluensan tillsammans!
På tal om terrorismen. Är det inte lite intressant att samma svenska bananer som hatar slöjor plötsligt kräver att du klär dig för snöstorm?
tisdag 5 maj 2009
Fyrtiotalistmetoder
Hur fyrtiotalister ber om hjälp:
Steg 1: Berätta att du är jättebra på det du vill ha hjälp med och aldrig har gjort fel. Någonsin.
Steg 2: Fråga (lite ödmjukt) om det kan vara så att någon helt annan person kan ha gjort ett fel så att fyrtiotalisten i fråga får problem. Exempel på helt andra personer är personen du ber om hjälp.
Steg 3: Ifrågasätt svaret du får (gärna med ett spydigt "grabben" för att markera att du har åldern och därmed per automatik intellektet på din sida).
Steg 4: Påpeka att du tjänar mycket mer pengar än personen som hjälper dig, låt gärna lite nedlåtande här.
Steg 5: Upprepa steg 3 och steg 4 slumpvis antal gånger medan du gnäller om att du hellre vill prata med någon annan person som är hjälpsamare och bildad (en annan fyrtiotalist?).
Steg 1: Berätta att du är jättebra på det du vill ha hjälp med och aldrig har gjort fel. Någonsin.
Steg 2: Fråga (lite ödmjukt) om det kan vara så att någon helt annan person kan ha gjort ett fel så att fyrtiotalisten i fråga får problem. Exempel på helt andra personer är personen du ber om hjälp.
Steg 3: Ifrågasätt svaret du får (gärna med ett spydigt "grabben" för att markera att du har åldern och därmed per automatik intellektet på din sida).
Steg 4: Påpeka att du tjänar mycket mer pengar än personen som hjälper dig, låt gärna lite nedlåtande här.
Steg 5: Upprepa steg 3 och steg 4 slumpvis antal gånger medan du gnäller om att du hellre vill prata med någon annan person som är hjälpsamare och bildad (en annan fyrtiotalist?).
söndag 8 mars 2009
Det nya svarta
Fast inte som i en bra färg som alltid funkar. Snarare som i total mörk depression. Söndagsunderhållning är tydligen det nya fredagsunderhållning vad gäller TV. Eller så har jag bara inte kollat TV på söndagar på väldigt länge.
Parlamentet verkar ha gått ungefär tolv säsonger för länge. Robert Gustafsson gör samma miner som var roliga på nittiotalet men som i takt med att hårfästet dragit sig tillbaks blivit så sorgligt patetiska att det inte ens är synd om honom längre. Han är hunden man borde tagit på en åktur till veterinären med för åtskilliga år sedan.
Josephine Bornebusch däremot är ju omåttligt rolig med sina fantasiska improviserade imitationer. Hur skulle hon inte kunna vara det? Hon har ju varit med i fenomenala svenska dödsdramor som "Hundtricket" och dessutom jobbat med geniet Peter Magnusson. Det är skönt att se att det finns kvalitativ svensk humor. Eller vänta. Kan någon ta med henne när ni kör Robert till veterinären? Jag tror inte ens radhusboende volvoarbetare kan uppskatta det där programmet.
På sexan var det två runda oskulder med irriterande dialekter som fick folk att skämma ut sig lite. Ungefär som TV brukar vara. Fast lite billigare. Dags att återgå till att ta in allt mitt behov av tvtittande via min bredbandsuppkoppling, helt enkelt.
Parlamentet verkar ha gått ungefär tolv säsonger för länge. Robert Gustafsson gör samma miner som var roliga på nittiotalet men som i takt med att hårfästet dragit sig tillbaks blivit så sorgligt patetiska att det inte ens är synd om honom längre. Han är hunden man borde tagit på en åktur till veterinären med för åtskilliga år sedan.
Josephine Bornebusch däremot är ju omåttligt rolig med sina fantasiska improviserade imitationer. Hur skulle hon inte kunna vara det? Hon har ju varit med i fenomenala svenska dödsdramor som "Hundtricket" och dessutom jobbat med geniet Peter Magnusson. Det är skönt att se att det finns kvalitativ svensk humor. Eller vänta. Kan någon ta med henne när ni kör Robert till veterinären? Jag tror inte ens radhusboende volvoarbetare kan uppskatta det där programmet.
På sexan var det två runda oskulder med irriterande dialekter som fick folk att skämma ut sig lite. Ungefär som TV brukar vara. Fast lite billigare. Dags att återgå till att ta in allt mitt behov av tvtittande via min bredbandsuppkoppling, helt enkelt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
