Att arbeta med människor

Det är inte så ofta jag skriver om faktiska händelser i mitt jobb, mest för att dessa helt enkelt inte infinner sig på löpande band. Något som jag dock lärt mig lite är den extrema tjurskallighet och enfald som finns bland gemene man.

Dumhet har jag egentligen inga större problem med, men förmågan att utvecklas är väl ändå det som skiljer människor från apor sist jag kollade. Tyvärr så är vi inte direkt evolutionsbundna längre, så dom i fårskocken som inte vill hoppa ned ur träden har liksom inte behövt det heller.

Det är helt enkelt en sån där dag då jag undrar hur omställningen till högertrafik egentligen fungerade. Är folk lite grinigare nu? Eller var det samma tjat?

"Ja, JAG har då inte fått någon INFORMATION om det här, så JAG tänker iallafall köra på VÄNSTER sida!"

"Om jag ska köra på höger sida kräver jag att någon ska ändra om vägarna så att vänster sida ligger på höger sida!"

"Höger sida!!! Jag har kört på vänster sida sedan innan du var född! Jag är civilingenjör, jag kan det här! Jag har forskat med rymdfarkoster, tro inte att jag är gammalmodig av mig! Ändra inte ett vinnande koncept, kunden har alltid rätt!"

"Jag har faktiskt ETT HUNDRA TUSEN KRONOR på banken, tror du att jag behöver bry mig om vilken sida jag kör på? Jag är dessutom från STOCKHOLM där kör vi rätt, och där kör vi på VÄNSTER sida... Fast det kanske inte DU visste?"

Fler fän under luppen

Förra veckan fick jag en påminnelse om ett gammalt favorithat. Eller ja, bortglömt är ju knappast avskyn mot människor över 30 med fjortishiphopsyndrom. Det är något som är mer eller mindre helt fullkomligt obehagligt.

Truckerkepsar, lustiga hoodies och baggyjeans med tryck på är liksom inte ens roligt när någon som inte kommit i puberteten ännu bär dom, men när någon som väl närmast borde tänka på dagisplatser och pensionssparande införskaffar dom är det helt enkelt lite värre.

Det finns förstås en man som förkroppsligar allt detta, och det är Bounce-killen. Ja, jag tänker inte ens googla vad han heter. Ni vet, han som var med som Let's Dance-dommare (osäkert hur denna kunskap införskaffats). Ni vet han som har en jättecool streetdance-grej going on.

Vad kan krossa en av mina vanligtvis så lyckliga dagar värre än att Mr Bounce står och ser cool ut när jag går förbi Kungsportsplatsen?

När jag en vacker dag gör revolution i vårt vedervärdiga land så ska han bli först upp emot väggen, jag lovar. Vidare så ska man om man vid 25 års ålder fortfarande inte anlagt en trivsam smak utsättas för Clockwork Orange-tortyr tills man blir som folk. Punkt.

Dåliga människor

När någon dör ska man plötsligt bara se det positiva dom gjort. Typ glömma bort pedofilanklagelser. Därmed tänker jag ta på mig följande:

1) När Kim Jong trillar av pinnen tänker jag hävda att det är en tragedi för mänskligheten att en man som så lyckades revolutionera det nordkoreanska frisyrmodet.

2) Jag tänker gladeligen berätta om O.J. Simpsons fantastiska fotbollsspelande.

3) Ska vi passa på att hylla Josef Fritzl för hans snygga mustasch också? Ja. Jag tror det.

Och redan idag kan man börja tala vitt och brett om Hitlers motorvägar, Pol Pots kamp mot närsyntheten och vilken bra författare Dan Brown var. Tveka inte, börja hylla döda människor redan idag!

Dagens bortförklaring

Igår skrev jag i notepad istället för på blogger. Sen stängde jag av datorn utan att spara (obs! ej Viktors fel!). Här kommer en lista på saker jag skulle skrivit om igår som aldrig hamnade på bloggen:

Frisörer, Chalmers, GT, viktminskning, löpning, män som visslar i omklädningsrummet, Tina, löpsedlar, kaffe, Carl Bildt, Göteborgsvarvet och den ekonomiska situationen i Vitryssland.

Återkommer med mer om dessa punkter senare.

Dagens hatobjekt

Folk som backpackar, eller snarare låtsas att dom backpackar för att dom har en ryggsäck och inte en rullväska men i övrigt uppfyller alla fördomar mot charterturister, har jag lite svårt för. Sen finns det dom som är än värre. Till exempel backpackers med lustiga kläder.

Dom finns i två varianter, tyskar och övriga. Samtliga har sjalar från indiska, lustiga clownlika byxor och tunikor alternativt andra hippiekläder. Dom ser lite ut som fullajvare och har oftast tovigt hår. En mängd egenskaper som jag alltså normalt sett inte har så mycket emot. Men i kombination med jättestora ryggsäckar så är det inte riktigt okej.

Tyskarna är ännu värre, dom pratar käckotyska (alltså inte Hitler-tyska utan såndär överdriver snyggartikulerad och glad tyska som man vet att dom bara pratar för att dom inte vill bli kallade nazister (obs, det funkar inte)) och dessutom har dom alltid en liten ryggsäck fram på magen för att komplementera den enorma militärryggsäcken dom släpar runt på tågstationer över hela Europa.

Backpackers med lustiga kläder gillar dessutom dålig musik och Manu Chao, kan jonglera med bollar och pratar med folk i tid och otid. Som tur är så fastnar dom oftast i Amsterdam eller Kristiania och kommer aldrig därifrån. Ibland åker dom dock vilse och kan ses vandra omkring i Göteborg i färglada, randiga tygbyxor. Om ni ser några, visa dom mot spårvagn 5 eller 6 med destination Länsmansgården.

Fyrtiotalistmetoder

Hur fyrtiotalister ber om hjälp:

Steg 1: Berätta att du är jättebra på det du vill ha hjälp med och aldrig har gjort fel. Någonsin.

Steg 2: Fråga (lite ödmjukt) om det kan vara så att någon helt annan person kan ha gjort ett fel så att fyrtiotalisten i fråga får problem. Exempel på helt andra personer är personen du ber om hjälp.

Steg 3: Ifrågasätt svaret du får (gärna med ett spydigt "grabben" för att markera att du har åldern och därmed per automatik intellektet på din sida).

Steg 4: Påpeka att du tjänar mycket mer pengar än personen som hjälper dig, låt gärna lite nedlåtande här.

Steg 5: Upprepa steg 3 och steg 4 slumpvis antal gånger medan du gnäller om att du hellre vill prata med någon annan person som är hjälpsamare och bildad (en annan fyrtiotalist?).