Helgdöds

Det har hänt så mycket jag vill skriva om som jag inte hunnit de senaste dagarna. Det har varit för mycket kareoke, transvestiter och ordvitsar. Det är slitigt ibland. Men jag bjussar, lördagskvällen till ära, på två treats för alla som sitter hemma och fördricker lite fulbaginbox inför fotbollen eller nått sånt.

Bjussning #1!

Dö på fläcken! är en hatad blogg! Kolla in länken!

Bjussning #2!

Topp tre fredspristagare som flumnorrbagarna medaljerat som har gjort mindre för att förtjäna sin titel än Vad Mr. Hussein Obama (alltså, USAs president som är i aktivt krig med Irak, Afghanistan och Kuba.):

3. Moder Teresa - Jag citerar hennes uttalande om abort: "the greatest destroyer of peace in the world."

2. FN - Yes, en riktig underdog kan man säga. Men vänta nu, FN, är det inte den där organisationen där fem stycken länder alltid har vetorätt men som ändå ska främja demokrati?

1. Ooooch... Al Gore! - Alltså, ni vet killen som gjorde en film om att världen kommer att gå under för att vi är... Dumma. Och så har han besegrat Man-Bear-Pig. Vad skulle vi göra utan honom?

Ses igen imorgon!

Varför jag inte gillar Stockholm. Alls.

Spotify är väl, får jag erkänna trots ett visst ogillande från min sida i början, något av det som underlättar min vardag i störst grad. Synd bara att dom anställer någon med grov retardation som bokar reklam. Eller så vill dom att alla ska köpa Premiumpaketet. Antagligen en kombination av dessa två alternativ.

Topp tre värsta Spotifyreklamer, kör vi idag:

3. Daniel Lindström - Enligt ryktet på stan är det en föredetta Idoldeltagare. Tyvärr behöver man inte kunna engelska för det, så Daniels "schpåttöfei" har fått människor över hela Internet att kräkas. Har jag hört.

2. Glenn från Göteborg - Japp, jag har skrivit om det förut. Glenn är från "Göteborg" och gillar Björn Rosentröm. About that. Glenn är dock på plats två här. Vad har hänt?

1. Grolsch Block Party - Så klart. Det finns två varianter, den lite mildare där Ison från Ison & Fille ska låtsas vara en tuff hiphopkille. Eller nått. Sen kommer varianten som får mig att känna en så brinnande avsky inför Stockholm att det inte finns något skyddsnät i världen som kan rädda stadens anseende.

Att inleda ett meddelande med "Tja svenne, tjo svenne" är så till den grad självförnedrande att killens morsa måste druckit fulvodka varje dag under graviditeten för att han inte ska fatta det. Att han tror att någon människa med ett IQ som överstiger deras skjortstorlek möjligen skulle vilja gå på hans "feta" fest som är gratis för alla över 21 är ungefär som att investera i Zimbabwefonder.

Den enda tröst jag har är att en för mig anonym människa är hatad av hela vårt land. Den person som spelat in den här reklamen förtjänar nämligen ingen pardon. Allt ungdomsvåld som tidningarna så gärna sprider borde kanske kanaliseras på annat håll, typ på något vettigt, typ på jajagvetinte folk som tycker att det är coolt att kalla varandra svenne på råstockholmsdialekt?

Och ett sista meddelande till Grolsch. Jag brukade gilla er öl. Nu kommer jag aldrig i hela mitt liv frivilligt att köpa den igen. Varsegod.

Kulturkalasupplevelser, del 1

På väg från jobbet tar jag av outgrundlig anledning vägen förbi festplatsen vid Lilla Bommen. Där hänger, som alltid, mest 14-åringar med truckerkepsar och två av dom har kommit på den fantastiskt roliga idén att bolla en jämårig, tämligen kortväxt skatartjej mellan sig, fram och tillbaks.

Det är så roligt att hon tjuter av skratt mellan sina "näääh, lääääägg aaaaaaav!!!!!" Så roligt är det! Det är så roligt att dom två lite töntigare killarna som går framför mig (dom jobbar på att få lite love handles och saknar truckerkepsar) helt stelnar till av förtjusning. Det är som om dom såg Jesus, Elvis och John Lennon återuppstå samtidigt.

"Ehh.... Kast!!!! Med liten!! Tjeeeej!!!!" stönar den ena ur sig. det är så roligt att orden kommer stötvis, så fantastiskt fyndigt att hela hans kropp skakar, det är en sån otrolig upplevelse att dom båda når nirvana och antagligen kommer behöva åka hem och byta kalsonger.

Därför, och inte för att jag ska upp tjugo över fem imorgon, stannar jag hemma ikväll.

Summering av dagen hittills

Idag har jag:

1. Känt ett oresonligt och delvis omotiverat hat mot hipsters med fixed gear-cyklar.

Är det verkligen så oresonligt? Njä. Omotiverat? Njaäe. Kanske.

Dödsmånaden

Göteborg är ett överskott utav träningsoveraller. Detta medför även ett hav utav hat mot träningsoverallsprydda människor. Ja, och ett viss mått utav lättnad hos samtliga ickegöteborgare för att dom är just ickegöteborgare.

Jag vet faktiskt inte ens om jag kan med att kanalisera det uttjatade Gothia Cup-hatet på er arma stackare. Det är så tuggat till leda av varenda person med sinnesnärvaro i den här staden att ingen liksom orkar lyfta ett finger för det längre.

Det får helt enkelt bli att åka hem och gråta efter varje spårvagnsfärd. Det är en ädlare utväg än att förstöra andras dagar med, antar jag.

Fler fän under luppen

Förra veckan fick jag en påminnelse om ett gammalt favorithat. Eller ja, bortglömt är ju knappast avskyn mot människor över 30 med fjortishiphopsyndrom. Det är något som är mer eller mindre helt fullkomligt obehagligt.

Truckerkepsar, lustiga hoodies och baggyjeans med tryck på är liksom inte ens roligt när någon som inte kommit i puberteten ännu bär dom, men när någon som väl närmast borde tänka på dagisplatser och pensionssparande införskaffar dom är det helt enkelt lite värre.

Det finns förstås en man som förkroppsligar allt detta, och det är Bounce-killen. Ja, jag tänker inte ens googla vad han heter. Ni vet, han som var med som Let's Dance-dommare (osäkert hur denna kunskap införskaffats). Ni vet han som har en jättecool streetdance-grej going on.

Vad kan krossa en av mina vanligtvis så lyckliga dagar värre än att Mr Bounce står och ser cool ut när jag går förbi Kungsportsplatsen?

När jag en vacker dag gör revolution i vårt vedervärdiga land så ska han bli först upp emot väggen, jag lovar. Vidare så ska man om man vid 25 års ålder fortfarande inte anlagt en trivsam smak utsättas för Clockwork Orange-tortyr tills man blir som folk. Punkt.

Saker jag lärt mig på TV senaste 10 minuterna

1. Two and a half men är fortfarande inte roligt

2. Playboytjejerna är jättedåliga på limbo för dom har för stora bröst

3. Jag hatar: 1) Sandra Bullock 2) folk som liknar Sandra Bullock

4. Är man fet så ser man äcklig ut

5. På tvåan pratar man med låg röst

Dagens tävling

Vems vänner har sämst Facebookstatus?

Tinas hittade följande:
"ska jobba 12-20 & sen blir de bonde-bröllop hos Sofie :)"

Jag var ganska säker på att jag tack vare Jane (och Peters indirekt) status om GI-metodenJane och Peter, läser ni det här? Tar ni illa upp isåfall? Det borde ni inte det är en komplimang att hamna på listan.)

Och så kommer Malle och kontrar med:
"vad heter hobbiten som gillar att läsa andras mail? FRA-do."

Seriöst? SERIÖST? Alltså, jag bor ändå i en stad där man ska uppskatta ordvitsar, men det finns väl en gräns?

Okej, till det viktiga budskapet då, när man verkligen ogillar saker så kan man istället för att äcklas av människorna i ens omgivning göra en liten lek av dem. Ungefär som gladiatorspelen eller freak shows. Tyvärr är sånt inte okej längre, så man väl nöjas med lite facebookhånande.

Jaså det säger du.

Olle påstår att Jean-Baptiste i själva verket luktade bra, inte gott. Jag vet inte vart han får allt ifrån, han har uppenbarligen inte läst samma bok som jag läser. Man fylls av hat när folk säger sånna saker. Speciellt när man lagar frukostpaj. Nu måste jag döda Olle. (Obs. Eventuellt dum idé att skriva det här eftersom Olle tydligen läser här? (Kanske även ett dumt beslut till att börja med? Då måste jag betala hela hyran själv = dåligt.))