Vardagsjävulskapet

Jaså, jag uppdaterar väl inte ofta nog. Jag säger som han den gamle Fred Kirschenmann brukar säga: "hållbarhet är ett ord i klass med sanning eller skönhet, vi når inte dit hur vi än kämpar."

Egentligen gillar jag mest den undersökningen man gjorde i The Glorious U S and A på 60-talet. Ett okänt (antagligen mycket stort) antal barn fick välja mellan att äta en marshmallow på studs eller vänta en liten stund och få två. Resultatet är att de barn som väntade klarade sig bäst här i världen.

Lite ironiskt va? För man gillar ju att ha saker nu liksom, det verkar normalt sett bäst. Damn those långsiktstänkande små barn som nu är superbuisnessmoguler. Damn them. Som man brukar säga.

Vart är världen på väg?

En livsomvälvande upplevelse, mina kära läsare. I omklädningsrummet på Frölunda Kulturhus står en man och hans dotter i fyraårsåldern, av diskussionerna att dömma är de på väg mot simskolan med stormsteg.

"Är du säker på att du inte vill äta ett äpple först?" frågar mannen. "Är du säker på att du inte vill äta ett äpple först." Vuxna människor, som försöker få barn att äta äpplen. Det börjar liksom sticka och pirra i huvudet och jag mår fysiskt dåligt av motsägelserna. Det blir svårt att andas. Ska han mörda sin dotter?

Är åttiotalisterna så dåliga föräldrar att de inte ens vet det mest grundläggande om barnuppfostran? Det verkar fan inte bättre. Herregud.

Alla - ALLA! - vet att Äter man Mat innan man Simmar så Dör man av Kramp! Det är en av västvärldens vanligaste dödsorsaker bland barn under 10 år - smygätandet inför badet! Kramp! Det är som kvicksand, fast man ser det inte! Det är som HIV fast man får inte ligga eller skjuta heroin först!

Jag inser nu min vikt i samhället. Att sluta skriva här har varit både oansvarigt, oförlåtligt och ganska skönt! Jag har en roll, jag spelar den väl, jag måste faktiskt upplysa folk om vad som är rätt och fel.

Dödsmånaden

Göteborg är ett överskott utav träningsoveraller. Detta medför även ett hav utav hat mot träningsoverallsprydda människor. Ja, och ett viss mått utav lättnad hos samtliga ickegöteborgare för att dom är just ickegöteborgare.

Jag vet faktiskt inte ens om jag kan med att kanalisera det uttjatade Gothia Cup-hatet på er arma stackare. Det är så tuggat till leda av varenda person med sinnesnärvaro i den här staden att ingen liksom orkar lyfta ett finger för det längre.

Det får helt enkelt bli att åka hem och gråta efter varje spårvagnsfärd. Det är en ädlare utväg än att förstöra andras dagar med, antar jag.

Myrattacker

Igår lyckades jag och Tina promenera ned till Näset och dö lite av solslag, barnskrik och måsar. Det var en fantastisk dag helt enkelt! Förutom myrorna.

Jag har aldrig riktigt märkt myror förut. Dom bor i stackar. Man kan lägga döda djur i stackarna så kan man hämta upp skelettbitar sen. Om man vill. Dessutom bor dom på klippor, vilket verkar rätt harmlöst.

Tyvärr så hyser dom ett obegripligt stort hat mot mig! Eller så smakar jag gott? Jag tror jag fick i genomsnitt fem myrbett i minuten. Under flera timmars tid. Jag tror det gått så långt så att jag utvecklat en liten, liten fobi.

Det gör liksom inte ens ont. Det är bara... Jobbigt. Jag får lite panikanfall bara jag tänker på myror. Myror alltså. Vilka djur...

Ett uppvaknande

Tedieten på jobbet går rätt bra, fast imorse blev det en chock. Istället för english breakfast råkade jag öppna en liknande påse och plötsligt steg en doft av tuggummifjortis ur min kopp. I panik kastade jag styggelsen i papperskorgen och drog extra länge med vanligt äckel-earl gray för att eliminera all sötman.

Fruktte (notera avsaknaden av apostrofer och h:n, vi pratar svenska här) kan måhända vara den värsta styggelsen på planetens yta. Målgruppen för fruktte består oavkortat av gymnasietjejer som är med i den kristna skolföreningen, små barn och eventuellt David.

Av någon anledning fylla dessutom teställ på arbetsplatser världen över till ungefär 90% av fruktte. Sedan får vi vanliga människor som inte vill gå omkring och kittla kräkreflexerna helt enkelt falla hän åt att antingen slåss med näbbar och klor om dom få påsar finte som finns utplacerade (lönlöst, allt gott te försvinner på tre sekunder) eller köpa sitt eget (som man tappar bort).

Det är en hård värld och jag funderar ibland starkt på att återgå till magkatarrskaffet. Fast jag är inte så jätteintresserad av att känna när mina inre organ sakta fräts bort. Jag vet inte varför dom blandar kaustiksoda i kaffet på jobbet, men det gör dom.

Dagens kontrovers

Jag har oftast lite tävlingar med mig själv för, ja, jag är en rätt konstig person som gillar sånt. En av dessa tävlingar går ut på att hitta så okontroversiella saker som möjligt som ändå lyckas engagera så många människor som möjligt. Kontroverspoängen per capita ska alltså vara så nära noll som möjligt.

Dagens vinst (ja, det är väl ingen nyhet) är facebookgruppen mot övergrepp på barn. Det kanske är lite osmakligt att tala om den här gruppen, men jag ger den iallafall lite publicitet för mina tusentals läsare (om än på ett annorlunda vis). Den är väldigt bra iallafall, det finns många krafter i samhället som verkar för att vi ska vara elaka mot barn, så det är skönt att det finns ett upprop på Facebook emot detta.

(Obs att det är okej att tycka att jag är en dålig människa.)

(PS. Jag tycker inte att man ska slå barn)

(PPS. Alltså, fast jag skojar om det ibland. Det är rätt kul att skoja om att slå barn, det har jag inget emot alls faktiskt. Jag gör det i genomsnitt dagligen. Detta kan eventuellt göra mig till en dålig person, men ja, isåfall får jag ta den smällen.)