Dagens konspirationsteori(er)

Jag har alltså slutat blogga för att jag har varit i Småland - landet utan bloggar. Nu är jag back on track (?). För att fira det diskuterade jag lite inbrott med David - vi världsvana inbrottsexperter. Jag läste förresten det ordet inbrottSEXperter och funderar på om det är någon vidrig studentföreteelse - någon som vet?

Jaja. Som alla vet så blir alla rånade kring julhelgen eftersom tjuvar normalt sett är tjuvaktiga och inte sådär snälla som Robin Hood att de bara stjäl skattepengar från staten (eh?) på julafton, utan även stjäl från stora stygga företag (alltså... värre?).

Eftersom samtliga inbrottstjuvar verkar vara desperata tjackpundare så stjäl de dock inte dyra saker, typ guld, saffran eller evisu-jeans, utan fokuserar mer på datorer. Det är lustigt, för den genomsnittlige kontorsdatorn på ett svenskt företag lär ha ett andrahandsvärde på typ två (2) kronor och kommer levererad med Windows 98 servicepack 1. Förutom DOS-baserade kundsystem kan de hantera: notepad men inte: mp3-filer.

Vår teori är enkel. Så många tjackpundare kan väl inte sno datorer ändå? Det måste vara lättare att stjäla saker från tanter på stan. I Davids ord: "De är lejda av handeln. De stjäl datorerna och slänger dem i havet. Så att företagen måste köpa nya." Can I hear objections? No, k thx bye.

PS. När David slänger fram konspirationsteorin "Helikopterrånarna var lejda av sedelpressarna!!! Sedlar har nästintill inget andrahandsvärde!!!" så kände jag att det var dags att gå och lägga sig en stund igen.

Lyxvardag

I veckan har jag äntligen gjort slag i saken! Till förmån för min stundande skolgång (hosthost) har jag införskaffat en laptop! Det är så galet otroligt fantastiskt. Att jag glömt bort den känslan!

Jag kan alltså, utan att resa mig från sängen, blogga, spela flashspel, kolla på internet, följa tv-serier, prata med dom vänner som fortfarande finns kvar på msn, beställa pizza och skrika lite hjälplöst på David om att jag vill ha mer kaffe.

Life is good.

Chalmers, och sånt

Min käre vän David, som för närvarande inkräktar på mitt vardagsrum, nollas för närvarande på något fascistiskt chalmeristprogram. Chalmers, som normalt sett får mig att sucka av dödsångest och emellanåt ryta till av ilska, har, tack vare hans gedigna redogörelser, sjunkit ytterligare någon kilometer ned i skiten i min hjärna.

Förutom att folk frivilligt går omkring på stan och ber om pengar till rädda barnen med frasen "hej vi är från Chalmers", bär brickor runt halsarna och inte kan stava till "fadder" utan att använda "ph" så verkar dom även ha allsköns sekterier för sig.

Dom verkar ha inrättat en rad kända fiktionära figurer som ett slags totemdjur som dom ägnar sig åt någon slags urhedniska dyrkelseriter med. Min vän Davids del av Chalmersinstutionen tillber den brittiska agenten James Bond. Han som mest är känd för att läspa på skånska, skjuta folk och dricka dry martinis.

För att illustrera sin kärlek till ovan nämnda superagent så uppmannas dom tappra nollorna att skandera en ramsa som går något i stil med "en bond! en bond! en bond och en dompa!" Ingen vet givetvis varför James Bond hade förmodligen gladeligen låtit chalmeristerna skjutas av på led av ryska terrorister, och i sin väntan hade han väl knappast druckit någon fjortisstekardryck som Moët klämt fram utan, precis som alla riktiga brittiska män, hinkat i sig en buttelj eller två Bollinger mellan sina martinis.

Onsdagsincidenter

Bristen till gårdagens inläggsbrist stavas mittiveckanfest och dagens sena debutinlägg stavas vitvinshuvudvärk. Vitt vin, vilken galen påkomst. "Jaha, nu ska vi göra vin, fast vi vill göra det äckligt, så vi gör det vitt" folk är fan inte riktiga.

Min favoritinneboende David tycker att vi spenderat för lite tid tillsammans eller så ville han bara reparera sig från sina plågsamma upplevelser på Chalmers nollningar. Vem vet. Hursom så intar vi en stillsam middag och klockan tio en onsdagkväll beger vi oss till Masthuggets ökända (osäkert?) studentlängor.

Det är rätt lätt att lokalisera festen då den är lite av temat väldigt hög hiphop möter öppet fönster mot vägen. Efter lite släktskapsproblem så hamnar jag, herr David och herr Shaggy sittandes i en säng med Davids otrevliga vitvinsbox.

Framför mina ögon utspelar sig ett av Sveriges tråkigaste tonårsuppror, när några tjejer dansar sexigt med varandra, fulla på en onsdag, till alldeles för hög musik. En kille som bara pratar engelska och senare bjuder med alla tjejerna till sin "pool" (alltså, våldäktsochrohypnolpool) ställer sig, med sina myggjagarloafers (wtf?) på en stol och tar kort på tjejer som låtsashånglar.

Mitt fantastiska självförtroende har dock lärt mig att det är helt okej att sitta och diskutera datorspel på sängen istället för att känna sig utelämnad för att man inte få vara nära tjejerna som hånglar.

Utsugarkamrater

På lunchrasten unnar jag mig såklart ibland ett samtal till David, det är ett av mina få nöjen i vardagen. David ska plugga till någon form av ekonomisuperingenjör på Chalmers. Så här beskriver han sin utbildning:

"Jag ska alltså bli ond och lära mig ta pengar från folk och komma på djävulska planer för att förstöra deras liv och äga deras själar."*

Själv kom jag hem i förmiddags och upptäckte att det inga ägg fanns i kylen. Någon hade dessutom inmutat ett hörn utav vardagsrummet med en IKEA-kasse bräddfylld med smutstvätt och en ryggsäck. En misstänkt laptop sågs också ligga på soffbordet och extranycklarna formligen lös med sin frånvaro.

"Så du kommer alltså lära dig exploatera folk? Jaha. Lysande, för någon har ju ockuperat en bit utav min lägenhet, stulit urinvånarnas föda och dyrgripar, auktionerat ut deras liv och leverne åt allsköns tyranner, slängt båtarna över land och seglat oss i sank!" skriker jag på David.**

"Det passar dig ju bra att bli ond, för denne någon som tillintetgjort min lägenhet är du, David! Du förstör mitt allt, du tar min frihet, du är slaveri i dess vidrigaste form! En människa utan skrupler, som bara tänker på ditt och tar mina jeans och äter mina ägg!"***

*= Någotsånär fri tolkning som undertecknad har gjort.
**= Dito
***= Ja, här med.

Ölångest

David skickar ett sms om att det i Stockholm går rykten om att även Kings Head höjt sina ölpriser. Det verkar katastrofalt. Hade jag inte varit så förgrymmad på gothia c-.. ehkulturkalaskidsen så hade jag åkt dit och slagit näven i bordet. Baren. Vad det nu heter.

Dagens rekommendation

Dö på fläcken!-rekommenderar alltså. Det gör att jag slipper knåpa ihop ett inlägg på egen kraft dessutom. Tack David.

Ja, det är alltså David som vågar starta en blogg. Antagligen kommer han vara bitter i den och skriva saker om Kina. Kan vara kul. Svart katt, vit katt heter den (länk). Han påstår att det är något kinesiskt, men det är som bekant en jugoslavisk film.

För fler inlägg om David, klicka här (länk). (Oh yes, jag gjorde det, nu slipper jag blogga på typ hela dagen!)

Nedläggningshotet!

David: "Filmen har försvunnit från bloggen."
David: "I början var det en hypeblogg."
David: "Nu är det bara en blogg."
David: "I bloggosfären."
Simon: "Det suger."
David: "Det är en kulturgärning."
Simon: "Jo..?"
David: "Det vill säga..."
David: "Ju fler inlägg..."
I kör: "DESTO FLER LIZA MARKLUND!!!"

Jag vet inte om jag kan leva med mig själv längre. Eventuellt kommer det här bli det sista inlägget någonsin, det här tar för hårt på mig. Det är inte roligt längre. Jävla Liza Marklund, fan vad du ska förstöra. Äckligt. Jag känner mig utnyttjad.

Dagens tack

Idag skulle jag vilja hylla alla mina läsare* som äntligen börjat kommentera i bloggen. Det är skönt att se att samtliga som läser säger vad dom tycker och kommer med lite skön feedback. Jättekul faktiskt, man känner sig betydligt mer uppskattat.

(Alla = endast Tina, David och Jonas)

Dagens win

I fredags ägde en blodig kamp (länk) rum på jobbet när jag och Jonas gjorde upp i pusselspelande. Efter en hård kväll med många frustrerande stunder så slutade det lyckligt med oavgjort och två tröttöl på L'assasino.

Nu vill jag bara meddela att jag idag, efter återupptagen kamp, har vunnit tävlingen, och känner mig lite bättre inombords. Må vara att jag varken var bakfull eller hade Lasse Kronér-frisyr, så jag kan ha haft ett visst försprång, men likväl, jag vann, jag är lite lyckligare och givetvis väldigt ödmjuk. I stil med David, när han efter en vinst lutar sig bak och deklarerar att han är en bättre människa än förloraren.

Dagens historielektion igen

Jag antar att David ville säga nått med sitt prickskyttesnack. Eller jag vet det. Så jag skriver lite, så kanske han blir glad?

Davids favoritprickskytt är Simo Häyhä. Han var en finsk dvärg som gillade två saker, skidor och älgjakt. Han ogillade däremot ryssar. Man kan anta att kommunisterna gjorde något elakt mot honom under finska inbördeskriget, för han gillade verkligen, verkligen, verkligen inte ryssar.

Under det finska vinterkriget dödade han, under en tremånadersperiod, uppskattningsvis 700 ryska soldater. För att han var precis så hård (alternativt lätt rubbad, att döda sju personer om dagen brukar inte direkt ses som något positivt, man skulle kunna säga att han är en av historiens grymmaste seriemördare också).

Som tack fick han smeknamnet "Vita döden", halva ansiktet bortskjutet, en rejäl befordran och sen fick han återgå till att jaga älg, dricka Koskenkorva och vara bitter på ryssen. När folk på nittiotalet började fråga lite försiktigt hur den då 90-årige griniga dvärgen kände över alla hundratals ryssar han dödat så fnös han mest lite och sa något lakoniskt om att det är så det går.

David hyllar nu Simo som sin största ledstjärna, men kommer med stor sannolikhet inte själv hyllas speciellt mycket om han själv stjäl ett gammalt andravärldskrigsgevär och börjar pricka av folk han inte gillar. Det är så det går.

Dagens telefonsamtal

Eller egentligen gårdagens kanske, jaja. Cirkatid 02.02.

David: "Hej!"
Simon: "Hej."
David: "Sover du?"
Simon: "Nej." (läser en bok)
David: "Jag måste berätta om prickskyttar!"
Simon: "Okej."
David: "Prickskyttar!"
Simon: "Kan du berätta om det imorgon?"
David: "Ja! Imorgon!"
[Klick]

Dagens lista

David bidrar idag till bloggen med en lista över folk som skaffar katt:

1) Par i radhus

2) Davids exflickvän

3) Dilba

Jag antar att varken jag eller Olle kvalar in som exflickvän eller Dilba, så nu är det officiellt! Jag och Olle är ett par i ett radhus!

Gårdagen i korta drag

Halvspringer från jobbet. Kallt men ändå inte när jag tar mig till centralen. På väg ut på Drottningtorget börjar jag avsky alla människor med resväska. De ska lämna staden jag bor i. Själv tänker jag stanna kvar och jag känner mig lite bättre än dem. Tvåans spårvagn till Linnéplatsen. Träffar Oscar och Niclas. Träffar Viktor. Spontanfylla på två starköl och en diskussion om innehållet i en petflaska. Cointreau och citronvodka tydligen. Två människor som eventuellt har sex under en filt. En promenad till Botaniska och sjuans spårvagn via Seven Eleven på Frölunda Torg hem till mig. Antonia dyker upp. Fler öl. Rompannkakor och kaffe. Oscar gör mackor. Niclas bygger ett skärp utav ett spännband som han hittar i köket. Bubbelbad för andra gången sedan vi flyttade in. Båda gångerna med Oscar. Hamnade plötsligt i en ungdomsfilm om dekadens. Tappar omdömet och balansen och bestämmer mig för en popklubbskväll. David dyker upp. Musikbyten och humörförändringar i rasande takt. All rom tog slut. David lånar mina kläder och jag impregnerar honom med hårspray. De andra börjar gå men jag kollar på Scrubs. Upptäcker att balansen försvunnit helt och ersatts av utmattning. Där försvann även lusten att dansa till pophits bland svåra Schillerskaelever med påsklov och desperata jämnåriga som inte vill gå hem tomhänta. Gör en till kanna kaffe som jag sen aldrig rör. Alla andra går men jag ligger på golvet en stund och försöker kolla på TV. Äter glass och mår lite illa utav det. Lägger mig ned på sängen med fönstret öppet och försvinner för en stund. Vaknar till och stänger fönstret utan att trilla ut genom det som jag alltid är lite orolig för att göra eller titta på utsikten för den delen och dricker sedan saft innan jag går och lägger mig utan att ha kommit ihåg att borsta tänderna men jag kom ihåg att dra ut sladden till perkulatorn i alla fall.

David skriver att det är något slags jubileum idag. Tydligen för youtubefenomenet där man tagit arabiska poplåtar och skrivit "lustiga" svenska subtitles med vad det låter som att dom (araberna) sjunger. Omåttligt roligt. Vidare har han skickat länkar som jag "måste" undersöka. Tydligen ska jag dessutom skriva ett informativt och fyndigt blogginlägg om det. We'll see about that.

(Vill du se att Dö på fläcken! handlar om något särskilt? Är det något du är intresserad av som jag inte tar upp? Skicka isåfall ett mail till carl.bildt@regeringen.se och berätta hur du tänker genomföra en skolmassaker. Glöm inte att ta med många detaljer.)

Ett uppvaknande

Tedieten på jobbet går rätt bra, fast imorse blev det en chock. Istället för english breakfast råkade jag öppna en liknande påse och plötsligt steg en doft av tuggummifjortis ur min kopp. I panik kastade jag styggelsen i papperskorgen och drog extra länge med vanligt äckel-earl gray för att eliminera all sötman.

Fruktte (notera avsaknaden av apostrofer och h:n, vi pratar svenska här) kan måhända vara den värsta styggelsen på planetens yta. Målgruppen för fruktte består oavkortat av gymnasietjejer som är med i den kristna skolföreningen, små barn och eventuellt David.

Av någon anledning fylla dessutom teställ på arbetsplatser världen över till ungefär 90% av fruktte. Sedan får vi vanliga människor som inte vill gå omkring och kittla kräkreflexerna helt enkelt falla hän åt att antingen slåss med näbbar och klor om dom få påsar finte som finns utplacerade (lönlöst, allt gott te försvinner på tre sekunder) eller köpa sitt eget (som man tappar bort).

Det är en hård värld och jag funderar ibland starkt på att återgå till magkatarrskaffet. Fast jag är inte så jätteintresserad av att känna när mina inre organ sakta fräts bort. Jag vet inte varför dom blandar kaustiksoda i kaffet på jobbet, men det gör dom.

Saker jag lärt mig av Samuel

Samuel har en gång i tiden haft en karriär som andra långgatans största player. Det är diskutabelt om det är en ärorik titel, men jag gillade honom lite som det. Han kom som fin och oskuldsfull sörmlänning och erövrade Göteborg med sin charm.

Men ja, det är ju en annan historia. Samuel besitter dock oanade kunskaper om hur man imponerar på all sorts tjejer. Shaggy och David var i en livlig diskussion om hur dom skulle smöra för den iranska tjejen som bodde i lägenheten dom vill ha.

Samuel: "Köp en matta?"
Unisont svar: "VA?!"
Samuel: "Ja, till hennes pappa."
Unisont svar: "Va??"
Samuel: "Ja, det funkar alltid."
Samuel: "Fast nej... Det var bara på persiska tjejer."
Samuel: "Fan."

(Han är så söt. Han vill så väl.)

Effektiviteten

Jag slutade jobba för två timmar sedan. På den tiden har jag åkt till Kellys, druckit två öl, ätit en nachotallrik, skrikit på David, fått höra att Samuel är lika fin som tvål, åkt hem, ätit lite glass och nu är det nu. Om jag hade varit så här effektiv på jobbet hade jag aldrig behövt flytta till Comhem.

En liten win

För myntmotståndarna iallafall. Vi slipper femtioöringar. Snart är sedelsamhället här. Äntligen få Davids dröm om att alltid ha en stor sedelrulle i fickan gå i uppfyllelse. Nu gäller det bara att skapa bättre valörer. Exempel:

29-kronorssedel: Perfekt för att betala öl på andra långgatan (L'assan undantaget).

17-kronorssedel: För att ge folk riktigt obekväma belopp.

999-kronorssedel: För att många saker kostar 999-kronor, samt att man kan vända den upp-och-ned och så blir det skojigt.

(Obs, alternativt slopa alla sedlar utom 29-kronorssedeln.)

De sista spåren av manlighet

Jag saknar de flesta karaktärsdragen som vanliga män har (min drömdag innehåller varken en avsugning framför en Premiere League-match eller spejsiga nya fontaneller till min Volvo) men det finns lite manshumor kvar i mig iallafall.

Olle bjöd på bullar och kaffe i något tentafirande, i och med att det lockades gratisfika lyckades både Viktor och David tajma in det här med skrämmande precision. David försattes efter ungefär fyra sekunder i en av sina infinityutläggningar om sina livsproblem.

Dagen till ära var det en otippad natt full av otursmoment som rimligtvis bara David kan råka ut för. Kort och gott, David var full, skulle upp klockan sex på morgonen dagen efter och vid tresnåret klampar hans favorithjälte (obs ironi!) in genom dörren med kvällens finest (cheapest?) selection of kjoltyg (fantastiskt om än en smula objektifierande ord). En rimlig stund senare hörs ljud som såklart förvärrar stackars Davids natt lite ytterligare.

Här får man iaktta en intressant form av manligt grupptänk. Finns säkerligen en bra freudiansk förklaring. Sexualhån är hursom ett socialt mycket viktigt vapen och när David nämner att ingen kvinna rimligtvis kan tänkas åstadkomma dylika ljud på ett genuint menat vis så måste så klart alla andra i rummet unisont tystna, höja lite på ögonbrynen och le lite nedlåtande åt David.

Och någonstans så blir han förstås förkrossad i tre millisekunder. Det är vackert. Sekunderna innan de rationella tankarna tar över. Tack David (och Viktor och Olle) för dagens moment. Varsegod för dagens uthängning på Internet.