Kändisstalking

Jag har agenter på stan. Dom letar efter Mr Franke. Håller mig uppdaterad of his every move, så att säga.

Idag har säkra källor (Emilia är min säkraste källa, kan man säga) sagt mig att Franke själv suttit ensam på café Dali iförd mörka pilotbrillor och druckit dödssvart kaffe. Jag misstänker att han gjorde det med en cool pose. Kanske han gick ut och rökte en cigg snyggt halvvägs genom kaffet?

Framförallt satt han nog och tittade nedsättande på caféets fula Salvador Dali-tryck. Han kände att han var jävligt mycket hårdare än alla andra. Det är hans grej.

(Extra extra! En tävling! Den som säger mig vad Franke heter på riktigt får bjuda mig på en öl!)

Människor som inte gör allt

Systembolaget har, återigen, påbörjat en av sina visa legg-kampanjer. Ingen fattar riktigt varför eftersom alla under 40 blir leggade (förutom av den konstiga kassörskan på Frölunda Torg, hon som alltid tittar frågande på mig när jag visar mitt legg och frågar varför jag visar det).

Iallafall, är det någon som missat fenomenet så går det ut på att om man visar sitt legg för kassörskan/kassören innan denna frågat efter det så vinner man. Och då vinner man en liten rosa burk med små konstiga godistabletter i. En fantastisk tävling i att dra snabbast, man blir lite till sig när man tänker på det.

Eller nej. För dom sitter där lite slött i kassan och medvetet drar ut på leggfrågan så att man liksom inte kan misslyckas. Vart tog tävlingsmomentet vägen?

Hade jag varit sytembolagskassörska hade jag aldrig låtit någon halvtrög arbetslös ungdomsjävel få snylta till sig en godisask med sina Pripps blå. No fucking way! Jag hade frågat direkt! Innan dom ens hunnit fundera på att ta fram legget! Jag hade frågat innan personen före i kön ens hade hunnit betala! Jävla amatörer.

Dagens win

I fredags ägde en blodig kamp (länk) rum på jobbet när jag och Jonas gjorde upp i pusselspelande. Efter en hård kväll med många frustrerande stunder så slutade det lyckligt med oavgjort och två tröttöl på L'assasino.

Nu vill jag bara meddela att jag idag, efter återupptagen kamp, har vunnit tävlingen, och känner mig lite bättre inombords. Må vara att jag varken var bakfull eller hade Lasse Kronér-frisyr, så jag kan ha haft ett visst försprång, men likväl, jag vann, jag är lite lyckligare och givetvis väldigt ödmjuk. I stil med David, när han efter en vinst lutar sig bak och deklarerar att han är en bättre människa än förloraren.