På väg mot Hemköp passerar jag Nya Frölund Torgs sushibar. Där sitter en allvarsam japansk man i fyrtioårsåldern och äter sin sushi, jag vet vad han tänker.
"Jajävlar, jafan, det är precis som hemma i Moder Nippon, så jävla gött, sushi alltså. Vilken grej! På Frölunda Torg! Jajävlar fint som saké är det va. Vilket ställe, vilket ställe, hit ska jag komma och handla varje dag."
Jag passar givetvis hastigt, men jag vet scenen som utspelar sig ett kort ögonblick därefter när hans hundrasextiosju centimeter flyger upp från stolen och han exalterat gastar "för böveln, sushi på Frölunda Torg!!! Tvestjärtar och banditer, nu blir det åka av! Ge mig en makirulle till! Nej, herrebuddha vilken grej! Fem makirullar! Fem! Och en tonfisk, rå som råris och en ål! Jajävlar, vilken grej! Släng hit en levande bläckfisk och ett par skivor fugu! Om jag dör så dör jag iallafall lyckligt!"
Sedan dansar han i ring med personalen, alla skrattar så de gråter, den japanske mannen, som inte varit i sitt hemland på fyra långa år, känner sig för första gången lycklig, han är hemma igen. I Frölunda. Precis som torgplaneraren hade tänkt sig.
Visar inlägg med etikett Frölunda. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Frölunda. Visa alla inlägg
torsdag 10 december 2009
lördag 21 november 2009
Det tycks aldrig gå att andas bland er apor och primater
Jajävlar, ingen lördag är komplett utan ett besök på Nya Frölunda Torg. Vad finns det som är fel? Den nyskapande köpcentrumsdesignen ger en fantastisk helhetsupplevelse, komplett med sushibar. Jag och Tina provade på det igår. Igen.
För det första - sushibaren! Redan när de började bygga om torget så stod det om det fantastiska "salutorget" som skulle byggas. Komplett med en alldeles egen sushibar! Sushibar! Sushibar! Det finns förstås redan en på torget, och ja, det finns ett par i Göteborg. Faktum: det är inte längre år 2003, när trendiga göteborgare (några år efter resten av världen) insåg att det var schysst att äta ris och fisk på japanskt vis och det öppnades en halvhjärtad sushibar i vartenda gathörn. Nej, det är år 2009, då sushi har förpassats ned till billig snabbmat, snabbare och billigare än McDonalds, om än oändligt mycket trevligare.
Sen stannar jag där. Hela illusionen av att man kan bygga ett trendigt torg kring en sushibar är för fantastisk. I reklamen jämför sig Frölunda Torg med anrika marknader i London, Paris och någon italiensk stad som jag inte kommer ihåg namnet på. En gissning säger dock att i Frölunda har vi ett försprång - vi har en sushibar. Sushibar.
Det är lösningen på alla förortsproblem. Sushibar på Angered Centrum, sushibar på Hammarkulletorget, sushibar i Backa. Sushibarer!
För en riktig helhetsupplevelse rekommenderar jag även ett besök till fotobutiken bredvid systembolaget. Där jobbar nämligen Bernard Blacks själsfrände. Vet ni inte vem Bernard är? Herregud (länk).
För det första - sushibaren! Redan när de började bygga om torget så stod det om det fantastiska "salutorget" som skulle byggas. Komplett med en alldeles egen sushibar! Sushibar! Sushibar! Det finns förstås redan en på torget, och ja, det finns ett par i Göteborg. Faktum: det är inte längre år 2003, när trendiga göteborgare (några år efter resten av världen) insåg att det var schysst att äta ris och fisk på japanskt vis och det öppnades en halvhjärtad sushibar i vartenda gathörn. Nej, det är år 2009, då sushi har förpassats ned till billig snabbmat, snabbare och billigare än McDonalds, om än oändligt mycket trevligare.
Sen stannar jag där. Hela illusionen av att man kan bygga ett trendigt torg kring en sushibar är för fantastisk. I reklamen jämför sig Frölunda Torg med anrika marknader i London, Paris och någon italiensk stad som jag inte kommer ihåg namnet på. En gissning säger dock att i Frölunda har vi ett försprång - vi har en sushibar. Sushibar.
Det är lösningen på alla förortsproblem. Sushibar på Angered Centrum, sushibar på Hammarkulletorget, sushibar i Backa. Sushibarer!
För en riktig helhetsupplevelse rekommenderar jag även ett besök till fotobutiken bredvid systembolaget. Där jobbar nämligen Bernard Blacks själsfrände. Vet ni inte vem Bernard är? Herregud (länk).
fredag 2 oktober 2009
På tal om bajs
Systembolaget på Frölunda Torg är, föga förvånande, inte en av de sexigare platserna på norra halvklotet. Och visst, det är inget fel på trevliga män i slitna skinnjackor som köper fyra pripps blå sjufemmor på flaska och sätter sig och myser (alltså, skriker på förbipasserande) vid bussarna.
Att påbörja sin helg där, det händer ju de flesta, som man brukar säga. Tyvärr är det nog numer lite förstört för min del. Två saker inträffar nästan samtidigt när jag står näst längst fram i kön.
1) En mycket intressant doft av ingrodd urin sprider sig i lokalen. En pluffsig kvinna i fyrtioårsåldern med alldeles för mycket mjäll för att det ska gå att ha överseende med rullar sin dramatenväska mot kön. Givetvis hamnar hon bakom mig. Det leder, så att säga, till en viss intensifiering av doften. Vilket leder till viss retning av kräkreflexen. Osv.
Men jag är trots allt en tapper och målmedveten ung man (så som jag ofta brukar skriva på mitt CV) med stark framtidstro. Dessutom har jag ju givetvis noterat att den enda som står framför mig i kön är en hårdrockarkille som köper nyinkommen Blossa-glögg. Och då...
2) Blossas glögg är ännu inte registrerad i Systembolagets kassasystem! Detta innebär ett viss mått utav Försening! Det vill säga, kassörskan springer runt i hela butiken och försöker lista ut vad glöggen kostar.
Under tiden blir min upplevelse värre och värre. När jag har, i ett försök att sysselsätta mig, snyggt radat upp min öl på rullbandet med streckkoden åt rätt håll, så följer den trevliga damen mitt exempel. Givetvis har hon stashat sina tre helrör och sin gredosbox i dramatenväskan. När denna öppnas tas aromen i rummet till en helt ny nivå. Vem hade kunnat ana att hon använt sin väska som latrin de senaste fem åren?
Samtidigt har de två andra kassaköerna blivit milslånga och jag inser att det bara är till att försöka hitta lite inner peace och tänka på mord tills jag äntligen får betala.
Men man knäcker inte några ägg om man inte rör ihop en omelett, som talesättet säger. Kattkisslukten i trappuppgången var dagen till ära högst försumbar.
Att påbörja sin helg där, det händer ju de flesta, som man brukar säga. Tyvärr är det nog numer lite förstört för min del. Två saker inträffar nästan samtidigt när jag står näst längst fram i kön.
1) En mycket intressant doft av ingrodd urin sprider sig i lokalen. En pluffsig kvinna i fyrtioårsåldern med alldeles för mycket mjäll för att det ska gå att ha överseende med rullar sin dramatenväska mot kön. Givetvis hamnar hon bakom mig. Det leder, så att säga, till en viss intensifiering av doften. Vilket leder till viss retning av kräkreflexen. Osv.
Men jag är trots allt en tapper och målmedveten ung man (så som jag ofta brukar skriva på mitt CV) med stark framtidstro. Dessutom har jag ju givetvis noterat att den enda som står framför mig i kön är en hårdrockarkille som köper nyinkommen Blossa-glögg. Och då...
2) Blossas glögg är ännu inte registrerad i Systembolagets kassasystem! Detta innebär ett viss mått utav Försening! Det vill säga, kassörskan springer runt i hela butiken och försöker lista ut vad glöggen kostar.
Under tiden blir min upplevelse värre och värre. När jag har, i ett försök att sysselsätta mig, snyggt radat upp min öl på rullbandet med streckkoden åt rätt håll, så följer den trevliga damen mitt exempel. Givetvis har hon stashat sina tre helrör och sin gredosbox i dramatenväskan. När denna öppnas tas aromen i rummet till en helt ny nivå. Vem hade kunnat ana att hon använt sin väska som latrin de senaste fem åren?
Samtidigt har de två andra kassaköerna blivit milslånga och jag inser att det bara är till att försöka hitta lite inner peace och tänka på mord tills jag äntligen får betala.
Men man knäcker inte några ägg om man inte rör ihop en omelett, som talesättet säger. Kattkisslukten i trappuppgången var dagen till ära högst försumbar.
onsdag 23 september 2009
Vart är världen på väg?
En livsomvälvande upplevelse, mina kära läsare. I omklädningsrummet på Frölunda Kulturhus står en man och hans dotter i fyraårsåldern, av diskussionerna att dömma är de på väg mot simskolan med stormsteg.
"Är du säker på att du inte vill äta ett äpple först?" frågar mannen. "Är du säker på att du inte vill äta ett äpple först." Vuxna människor, som försöker få barn att äta äpplen. Det börjar liksom sticka och pirra i huvudet och jag mår fysiskt dåligt av motsägelserna. Det blir svårt att andas. Ska han mörda sin dotter?
Är åttiotalisterna så dåliga föräldrar att de inte ens vet det mest grundläggande om barnuppfostran? Det verkar fan inte bättre. Herregud.
Alla - ALLA! - vet att Äter man Mat innan man Simmar så Dör man av Kramp! Det är en av västvärldens vanligaste dödsorsaker bland barn under 10 år - smygätandet inför badet! Kramp! Det är som kvicksand, fast man ser det inte! Det är som HIV fast man får inte ligga eller skjuta heroin först!
Jag inser nu min vikt i samhället. Att sluta skriva här har varit både oansvarigt, oförlåtligt och ganska skönt! Jag har en roll, jag spelar den väl, jag måste faktiskt upplysa folk om vad som är rätt och fel.
"Är du säker på att du inte vill äta ett äpple först?" frågar mannen. "Är du säker på att du inte vill äta ett äpple först." Vuxna människor, som försöker få barn att äta äpplen. Det börjar liksom sticka och pirra i huvudet och jag mår fysiskt dåligt av motsägelserna. Det blir svårt att andas. Ska han mörda sin dotter?
Är åttiotalisterna så dåliga föräldrar att de inte ens vet det mest grundläggande om barnuppfostran? Det verkar fan inte bättre. Herregud.
Alla - ALLA! - vet att Äter man Mat innan man Simmar så Dör man av Kramp! Det är en av västvärldens vanligaste dödsorsaker bland barn under 10 år - smygätandet inför badet! Kramp! Det är som kvicksand, fast man ser det inte! Det är som HIV fast man får inte ligga eller skjuta heroin först!
Jag inser nu min vikt i samhället. Att sluta skriva här har varit både oansvarigt, oförlåtligt och ganska skönt! Jag har en roll, jag spelar den väl, jag måste faktiskt upplysa folk om vad som är rätt och fel.
lördag 29 augusti 2009
Att vara stammis
Har jag nämnt tjejen på Systembolaget i Frölunda? Jag kommer ärligt talat inte ihåg. Det är iallafall den enda kassörskan i världen som aldrig frågat mig om legg. Alltså, inklusive när jag köper folköl. Ja, min skäggväxt kanske tar sig en vacker dag och så vidare.
Mitt första möte med sagda dam var någon gång i vintras när hon plötsligt bara sitter där i kassan och tittar förvånat på mig när jag visar upp mitt idkort och sen bara skrattar till med ett "men du behöver väl inte visa legg?" Ytterst förbyllande.
Samma historia upprepar sig flera månader senare. Det här är alltså gång två (2) jag stöter på denna människa i hela mitt mycket långa liv, och återigen blir hon bara milt konfunderad när jag försöker visa mitt legg och skrattar och skakar på huvudet. Vad är felet?
Idag försökte jag inte ens, och nu är det återigen flera månader sedan jag var där senast. Jag tror jag har åldrats fortare än jag anar.
Mitt första möte med sagda dam var någon gång i vintras när hon plötsligt bara sitter där i kassan och tittar förvånat på mig när jag visar upp mitt idkort och sen bara skrattar till med ett "men du behöver väl inte visa legg?" Ytterst förbyllande.
Samma historia upprepar sig flera månader senare. Det här är alltså gång två (2) jag stöter på denna människa i hela mitt mycket långa liv, och återigen blir hon bara milt konfunderad när jag försöker visa mitt legg och skrattar och skakar på huvudet. Vad är felet?
Idag försökte jag inte ens, och nu är det återigen flera månader sedan jag var där senast. Jag tror jag har åldrats fortare än jag anar.
tisdag 11 augusti 2009
Kvällspromenad på the wild side
Igår var en vanlig, trevlig måndagskväll i Västra Frölunda. Det innebär att det hänger tonårskids och dricker energidryck, väktarna står och småpratar vid rulltrapporna på torget och en kille har däckat utanför La Boheme.
För er som missat sveriges i särklass med nedgångna nattklubb, så var alltså bohemien inte bara ett skojigt ställe i Tjeckien som folk som inte orkar tvätta håret döper sig efter (lustig fakta: Tjeckiens två andra delstater heter Mähren och Schleisen, ROLIGA NAMN!) det är alltså också frölundafestarnas favorithäng!
När jag så stilla vandrar hemåt efter ett väldigt harmoniskt batteriinköp på Hemköp så kan jag ju såklart inte låta bli att gena via La Bohemes uteservering. Som jag redan nämnt sover en man redan ruset av sig (Hemköp var öppet, det säger väl lite om tidpunkten på kvällen) i fosterställning, snyggt ihopkrupen i en tidsenlig fosterställning.
Runt borden sitter ett femtontal personer och kedjeröker och raggar på varandra. Det kanske finns folk där som är under 40, men isåfall visar dom sig inte så bra. När jag närmar mig slår DJn på "Take On Me" och man riktigt ser hur alla frånskilda semialkoholister börjar drömma om att gå hem med varandra.
För er som missat sveriges i särklass med nedgångna nattklubb, så var alltså bohemien inte bara ett skojigt ställe i Tjeckien som folk som inte orkar tvätta håret döper sig efter (lustig fakta: Tjeckiens två andra delstater heter Mähren och Schleisen, ROLIGA NAMN!) det är alltså också frölundafestarnas favorithäng!
När jag så stilla vandrar hemåt efter ett väldigt harmoniskt batteriinköp på Hemköp så kan jag ju såklart inte låta bli att gena via La Bohemes uteservering. Som jag redan nämnt sover en man redan ruset av sig (Hemköp var öppet, det säger väl lite om tidpunkten på kvällen) i fosterställning, snyggt ihopkrupen i en tidsenlig fosterställning.
Runt borden sitter ett femtontal personer och kedjeröker och raggar på varandra. Det kanske finns folk där som är under 40, men isåfall visar dom sig inte så bra. När jag närmar mig slår DJn på "Take On Me" och man riktigt ser hur alla frånskilda semialkoholister börjar drömma om att gå hem med varandra.
torsdag 11 juni 2009
Människor som inte gör allt
Systembolaget har, återigen, påbörjat en av sina visa legg-kampanjer. Ingen fattar riktigt varför eftersom alla under 40 blir leggade (förutom av den konstiga kassörskan på Frölunda Torg, hon som alltid tittar frågande på mig när jag visar mitt legg och frågar varför jag visar det).
Iallafall, är det någon som missat fenomenet så går det ut på att om man visar sitt legg för kassörskan/kassören innan denna frågat efter det så vinner man. Och då vinner man en liten rosa burk med små konstiga godistabletter i. En fantastisk tävling i att dra snabbast, man blir lite till sig när man tänker på det.
Eller nej. För dom sitter där lite slött i kassan och medvetet drar ut på leggfrågan så att man liksom inte kan misslyckas. Vart tog tävlingsmomentet vägen?
Hade jag varit sytembolagskassörska hade jag aldrig låtit någon halvtrög arbetslös ungdomsjävel få snylta till sig en godisask med sina Pripps blå. No fucking way! Jag hade frågat direkt! Innan dom ens hunnit fundera på att ta fram legget! Jag hade frågat innan personen före i kön ens hade hunnit betala! Jävla amatörer.
Iallafall, är det någon som missat fenomenet så går det ut på att om man visar sitt legg för kassörskan/kassören innan denna frågat efter det så vinner man. Och då vinner man en liten rosa burk med små konstiga godistabletter i. En fantastisk tävling i att dra snabbast, man blir lite till sig när man tänker på det.
Eller nej. För dom sitter där lite slött i kassan och medvetet drar ut på leggfrågan så att man liksom inte kan misslyckas. Vart tog tävlingsmomentet vägen?
Hade jag varit sytembolagskassörska hade jag aldrig låtit någon halvtrög arbetslös ungdomsjävel få snylta till sig en godisask med sina Pripps blå. No fucking way! Jag hade frågat direkt! Innan dom ens hunnit fundera på att ta fram legget! Jag hade frågat innan personen före i kön ens hade hunnit betala! Jävla amatörer.
tisdag 9 juni 2009
Underliga upplevelser på hemväg
För att riktigt förgylla en fantastisk arbetsdag hamnar jag givetvis bakom två riktigt sköna tjackpundare. En man och en kvinna. Den ena halvt sovandes och skrikandes den senare milt manisk.
En milslång tjackdiskussion uppstås om 1) Joey Tempest 2) hur mycket dom älskar varandra 3) tvåtusentalet 4) Joey Tempest 5) Joey Tempest 6) Vems använda spruta som är vems. Vid punkt sex inser jag att jag antagligen kommer dö av spontan världslesshet om jag inte flyttar mig och sätter mig några säten fram. Givetvis höjs rösterna också.
Jag får därefter höra en fortsatt diskussion om Joey Tempest. Han är härmed känd som tjackpundarnas Jesus. Tydligen så är det så jävla najs att knarka för pantburkspengar medan man lyssnar på en riktigt grym final countdown. Här har ni en anledning att inte börja ta droger, barn - man börjar lyssna på Europe!
När jag gått av på Frölunda Torg och slentrianhandlat på Hemköp möter jag en tjej i högstadieålder i den motsatta rulltrappan. Hon skulle eventuellt ha kunnat rädda sin begynnande övervikt om det inte vore för cheeseburgaren hon knölade in i munnen och donkpåsen hon hade i handen. Plötsligt känns tjackpundarna rätt fräscha ändå. Det är ungefär där jag börjar inse att det är något som slagit riktigt slint i mig, men jag kan inte riktigt rå för det.
En milslång tjackdiskussion uppstås om 1) Joey Tempest 2) hur mycket dom älskar varandra 3) tvåtusentalet 4) Joey Tempest 5) Joey Tempest 6) Vems använda spruta som är vems. Vid punkt sex inser jag att jag antagligen kommer dö av spontan världslesshet om jag inte flyttar mig och sätter mig några säten fram. Givetvis höjs rösterna också.
Jag får därefter höra en fortsatt diskussion om Joey Tempest. Han är härmed känd som tjackpundarnas Jesus. Tydligen så är det så jävla najs att knarka för pantburkspengar medan man lyssnar på en riktigt grym final countdown. Här har ni en anledning att inte börja ta droger, barn - man börjar lyssna på Europe!
När jag gått av på Frölunda Torg och slentrianhandlat på Hemköp möter jag en tjej i högstadieålder i den motsatta rulltrappan. Hon skulle eventuellt ha kunnat rädda sin begynnande övervikt om det inte vore för cheeseburgaren hon knölade in i munnen och donkpåsen hon hade i handen. Plötsligt känns tjackpundarna rätt fräscha ändå. Det är ungefär där jag börjar inse att det är något som slagit riktigt slint i mig, men jag kan inte riktigt rå för det.
torsdag 23 april 2009
Dagens fulkonst
Frölunda Kulturhus (dit jag masar mig ett par gånger i veckan i något patetiskt försök att komma i form för beach 2011) är lite grand kungar av fulkulturella grejer. Eller så är det bara en vanlig kultursatsning i en vanlig förort. Antagligen det senare.
Dom mer eller mindre patetiska installationerna avlöser varandra i en takt som faktiskt är lite imponerande. Tyvärr verkar samtliga vara gjorda av gymnasieesteter från Näset som fått en dyr Nikon med autofokus av sin pappa i sextonårspresent. Ja, vi vet fototjejer, blaha blaha, dom är bra på att ha stora kameror. En på hundra är rätt bra på att ta bilder också, men dom andra nittionio skulle vi kunna ta ut bakom ladan och ge ett nådaskott.
Veckans utställning var iallafall svartvita bilder på förortshusen i Frölunda. Perfekt för kulturhuset med andra ord. Det har lokal anknytning och är lättsmält. Hur kan man sen misslyckas? Högupplösta bilder på grå betong i gråskala. Det är som att konstatera att en kattunge är söt. Det är inte direkt någon utmaning.
Till och med jag, med mitt nästintill totala ointresse för konst, spottar lite på det här. Vem som helst som fått en kamera för tio papp och en halvtimmeslektion i photoshop hade gjort exakt samma bilder. Grattis utställaren, det var fint.
(För att nämna något positivt, jag störde mig inte på bilderna. Lista på andra saker jag inte stör mig på: trottoarer, Västerås, äpplen, romantiska komedier, damm och vad som står på Hemköpskvittot.)
Dom mer eller mindre patetiska installationerna avlöser varandra i en takt som faktiskt är lite imponerande. Tyvärr verkar samtliga vara gjorda av gymnasieesteter från Näset som fått en dyr Nikon med autofokus av sin pappa i sextonårspresent. Ja, vi vet fototjejer, blaha blaha, dom är bra på att ha stora kameror. En på hundra är rätt bra på att ta bilder också, men dom andra nittionio skulle vi kunna ta ut bakom ladan och ge ett nådaskott.
Veckans utställning var iallafall svartvita bilder på förortshusen i Frölunda. Perfekt för kulturhuset med andra ord. Det har lokal anknytning och är lättsmält. Hur kan man sen misslyckas? Högupplösta bilder på grå betong i gråskala. Det är som att konstatera att en kattunge är söt. Det är inte direkt någon utmaning.
Till och med jag, med mitt nästintill totala ointresse för konst, spottar lite på det här. Vem som helst som fått en kamera för tio papp och en halvtimmeslektion i photoshop hade gjort exakt samma bilder. Grattis utställaren, det var fint.
(För att nämna något positivt, jag störde mig inte på bilderna. Lista på andra saker jag inte stör mig på: trottoarer, Västerås, äpplen, romantiska komedier, damm och vad som står på Hemköpskvittot.)
tisdag 14 april 2009
Dagens ungdom / dagens sexualkunskap
Efter en rad missöden hamnar jag på något vis på åttan och kan inte åka hela vägen hem. Lite buttert stiger jag av vid Frölunda torg och ska masa mig de extra hundra meterna hem från vagnen när tre fantastiska pojkar i tolvårsåldern klivar ut framför mig i trappan. Dom för en minst sagt älskvärd diskussion.
1: "Men seriöst, dom luktar tonfisk!"
2&3: "Näää!"
1: "Men jag lovar, jag läste det i en tidning!"
2&3: "Nää, aldrig!"
1: "Jag svär på min mamma!"*
1: "En fitta luktar tonfisk!"
2&3: "Aldrig!"
1: "Jo, jag läste i en tidning!"
1: "Ibland luktar en fitta tonfisk vafan!"
Osv.
* = Obs, ordagrant citerat
1: "Men seriöst, dom luktar tonfisk!"
2&3: "Näää!"
1: "Men jag lovar, jag läste det i en tidning!"
2&3: "Nää, aldrig!"
1: "Jag svär på min mamma!"*
1: "En fitta luktar tonfisk!"
2&3: "Aldrig!"
1: "Jo, jag läste i en tidning!"
1: "Ibland luktar en fitta tonfisk vafan!"
Osv.
* = Obs, ordagrant citerat
fredag 10 april 2009
Gårdagen i korta drag
Halvspringer från jobbet. Kallt men ändå inte när jag tar mig till centralen. På väg ut på Drottningtorget börjar jag avsky alla människor med resväska. De ska lämna staden jag bor i. Själv tänker jag stanna kvar och jag känner mig lite bättre än dem. Tvåans spårvagn till Linnéplatsen. Träffar Oscar och Niclas. Träffar Viktor. Spontanfylla på två starköl och en diskussion om innehållet i en petflaska. Cointreau och citronvodka tydligen. Två människor som eventuellt har sex under en filt. En promenad till Botaniska och sjuans spårvagn via Seven Eleven på Frölunda Torg hem till mig. Antonia dyker upp. Fler öl. Rompannkakor och kaffe. Oscar gör mackor. Niclas bygger ett skärp utav ett spännband som han hittar i köket. Bubbelbad för andra gången sedan vi flyttade in. Båda gångerna med Oscar. Hamnade plötsligt i en ungdomsfilm om dekadens. Tappar omdömet och balansen och bestämmer mig för en popklubbskväll. David dyker upp. Musikbyten och humörförändringar i rasande takt. All rom tog slut. David lånar mina kläder och jag impregnerar honom med hårspray. De andra börjar gå men jag kollar på Scrubs. Upptäcker att balansen försvunnit helt och ersatts av utmattning. Där försvann även lusten att dansa till pophits bland svåra Schillerskaelever med påsklov och desperata jämnåriga som inte vill gå hem tomhänta. Gör en till kanna kaffe som jag sen aldrig rör. Alla andra går men jag ligger på golvet en stund och försöker kolla på TV. Äter glass och mår lite illa utav det. Lägger mig ned på sängen med fönstret öppet och försvinner för en stund. Vaknar till och stänger fönstret utan att trilla ut genom det som jag alltid är lite orolig för att göra eller titta på utsikten för den delen och dricker sedan saft innan jag går och lägger mig utan att ha kommit ihåg att borsta tänderna men jag kom ihåg att dra ut sladden till perkulatorn i alla fall.
torsdag 2 april 2009
Ångestproblemen
I takt med att mitt liv mer och mer töms på intressanta företeelser så får jag också underligare och underligare fantasi har jag märkt. Framförallt är det nog mina drömmar som tar stryk. Jag har tidigare nämnt en traumatisk bloggmardröm och den är inte riktigt ensam. Jag har en till som jag legat och dragit på ett bra tag nu. Inte om bloggar dock.
Det var en fruktansvärt ångestframkallande dröm om att Jesper hade köpt messmör. Sen hade han i all välmening gett mig messmöret. Problemet? Jag avskyr det. (Okej, jag har nog inte smakat det sen jag var en meter hög, men det är nog i princip det enda jag inte lärt mig äta sen jag blev lite vuxnare, jag behöver en liten kräsenhetskälla kvar i mitt liv.)
Av någon anledning har det här gett mig helt oproportionerliga mängder ångest. Det värsta är messmörsreklamen som sitter vid Frölunda Torg, jag måste åka förbi den varje dag med spårvagnen, och varje gång jag anar den där gula reklamskylten i ögonvrån så dyker en klump av obehag upp i magen. Jag funderar starkt på vandalism.
Det var en fruktansvärt ångestframkallande dröm om att Jesper hade köpt messmör. Sen hade han i all välmening gett mig messmöret. Problemet? Jag avskyr det. (Okej, jag har nog inte smakat det sen jag var en meter hög, men det är nog i princip det enda jag inte lärt mig äta sen jag blev lite vuxnare, jag behöver en liten kräsenhetskälla kvar i mitt liv.)
Av någon anledning har det här gett mig helt oproportionerliga mängder ångest. Det värsta är messmörsreklamen som sitter vid Frölunda Torg, jag måste åka förbi den varje dag med spårvagnen, och varje gång jag anar den där gula reklamskylten i ögonvrån så dyker en klump av obehag upp i magen. Jag funderar starkt på vandalism.
måndag 9 mars 2009
Odödlighetsmedicinen
När vi var unga och friska så brukade Bias ha odödlighetsfyllor. Det är något i en klass för sig. Det är när man tar det till en ny nivå så att säga. En kväll blev garanterat episk om Bias halvvägs genom den andra fulvodkagroggen med fanta utbrast: "Ikväll! Ikväll blir jag Odödlig!"
Det finns andra sätt att uppnå det också. Grundreceptet är helt enkelt att hitta något som råder bot på allt. Det finns försvarets hudsalva, gaffatejp, ingefärste, avokados och slynvin. Grejer som alltid funkar. Men receptet för att bli odödlig kan inte grundas på något man applicerar för att laga en spricka eller ett fel. Grundbulten måste redan finnas där.
Det enda som riktigt kvalificerat sig hittills i min bok är penicilin. Alla vet att man kan göra allt och ändå bli botad med penicilin. Det fixar halsfluss, klamydia och njursvikt. Det finns ingen hejd. Det bästa är när man fått en av ovanstående sjukdomar. Du äter alltså under tio dagar tabletter som gör dig immun mot allt ont här i världen.
På en penicilinkur kan man göra allt. Du kan dricka tjugo öl och ändå cykla hem (fastän du bor i Frölunda och din cykel står hos din syster i Kullavik), äta sevenelevenwok utan att få salmonella, ha galet knivsex en hel natt utan att förblöda. Bada i havet trots att du precis ätit, trilla ned för trappan på Pustervik utan att bli utslängd eller överleva en velicoraptorattack. There's no stopping you.
Det finns andra sätt att uppnå det också. Grundreceptet är helt enkelt att hitta något som råder bot på allt. Det finns försvarets hudsalva, gaffatejp, ingefärste, avokados och slynvin. Grejer som alltid funkar. Men receptet för att bli odödlig kan inte grundas på något man applicerar för att laga en spricka eller ett fel. Grundbulten måste redan finnas där.
Det enda som riktigt kvalificerat sig hittills i min bok är penicilin. Alla vet att man kan göra allt och ändå bli botad med penicilin. Det fixar halsfluss, klamydia och njursvikt. Det finns ingen hejd. Det bästa är när man fått en av ovanstående sjukdomar. Du äter alltså under tio dagar tabletter som gör dig immun mot allt ont här i världen.
På en penicilinkur kan man göra allt. Du kan dricka tjugo öl och ändå cykla hem (fastän du bor i Frölunda och din cykel står hos din syster i Kullavik), äta sevenelevenwok utan att få salmonella, ha galet knivsex en hel natt utan att förblöda. Bada i havet trots att du precis ätit, trilla ned för trappan på Pustervik utan att bli utslängd eller överleva en velicoraptorattack. There's no stopping you.
onsdag 25 februari 2009
Dagens fail
På Frölunda Torg klev det av en busslast småskoleflickor när jag var på väg till Hemköp. På deras engelska accent så var det rätt tydligt att dom var från det stora landet i väst. Snacka om fin uppvisning av Sverige. Dom får se ett grådaskigt förortstorg med autentisk slasksnö, fulalkisar och utvecklingsstörda pensionärer som köar för att köpa semlor och kattmat.
Utan svårighet hade man nog kunnat få dom att tro att dom inte alls var i ett av världens mest framstående länder utan snarare i Kazhakstan. Frölunda Torg - en av Sveriges mest öststatiga turistattraktioner!
(Man blir även lätt nyfiken på varför dom betalt hutlöst mycket dollars för att åka till Frölunda och fika på Björn Bagare, ha retardspotting och bowla på superbowl. Lite så att dom förtjänar det dock, kolla upp vart man åker innan man åker kanske?)
Utan svårighet hade man nog kunnat få dom att tro att dom inte alls var i ett av världens mest framstående länder utan snarare i Kazhakstan. Frölunda Torg - en av Sveriges mest öststatiga turistattraktioner!
(Man blir även lätt nyfiken på varför dom betalt hutlöst mycket dollars för att åka till Frölunda och fika på Björn Bagare, ha retardspotting och bowla på superbowl. Lite så att dom förtjänar det dock, kolla upp vart man åker innan man åker kanske?)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
