Veckans skrivkramp

Skrivkrampen avser för närvarande:

- Bloggen

- Mitt grupparbete

- Mitt facebookstatus

- Min kommande succéroman

Följande saker är dock undantagna:

- SMS:a könsord till Jesper

Well well, summan av kardemumman kan sägas vara plus minus noll antar jag. Framförallt var jag ju tvungen att lägga in ett blogginlägg. Jag vill inte att mina stackars besökare ska tvingas se Salems barnprogramsleende varje gång de googlar sig hit. Fyfan.

Dagens fascistmetoder

Min kära (?) kollega Jonas som driver den jättegrabbiga bloggen Liv och Leverne (reklam!) har lurat in mig i en fälla. Igen (?). Det är som man brukar säga, pitebor är inte pålitliga. För dom... Gör saker. Såattehh...

Jaja. Jonas är lite svag för att hitta på grejer. Till exempel att se ut som Lasse Kronér. Till exempel att skriva ett bindande kontrakt på att alla av manligt kön måste ha på sig slips och skjorta på jobbet varenda fredag fram till domedagen (som väl sker 2011 om jag har förstått den nya Terminator-svängen rätt). Se själva (länk).

Notera avsaknaden av min underskrift den har bland annat lett till följande facebookhot:

Jonas Rankvist: "Du har på dig till 14.15 att skriva under. Annars tar jag med vitlöksglass till jobbet imorgon, jag lovar!"

Simon Larsson: "Tomma hot, tomma hot."

Jonas Rankvist: "OK - så du menar att mina hot är tomma? Är du isådana fall man nog att äta upp eventuell vitlöksglass som jag tar med?"

Jonas Rankvist: "Vet du, jag kan gå ännu längre - jag gör vitlöksglass, och om du har skrivit under kontraktet så slipper du äta den; då äter dessutom jag upp den. Men failar du kontraktet så äter du glassen. :P"

Notera hur han verkligen driver mig mot avgrunden. Notera att jag eventuellt har en slips jag stulit av Jesper, men jag vet inte vart. Notera att Jonas hänger ut folk på Internet också! Typiskt taskigt.

Kattpeppen

Vi peppar katt hemma, namnförslagen haglar (Tina fick hjälpa till lite).

Simon:
Jesper - öppnar för en mängd roliga dialoger. "Jesper är så fin... FAST INTE DU JESPER!" samt att svara på frågor om vad Jesper gör i helgen med "ja, han ska typ bajsa på hallgolvet och sova lite i bokhyllan."

Olle:
FastighetsKatten!

Tina:
Olle - då kan man ropa på båda så vet ingen vem man menar.

(Tina har även föreslagit "Copy" och blev därefter diskvalificerad ur tävlingen pga för dålig ordvits)

Ångestproblemen

I takt med att mitt liv mer och mer töms på intressanta företeelser så får jag också underligare och underligare fantasi har jag märkt. Framförallt är det nog mina drömmar som tar stryk. Jag har tidigare nämnt en traumatisk bloggmardröm och den är inte riktigt ensam. Jag har en till som jag legat och dragit på ett bra tag nu. Inte om bloggar dock.

Det var en fruktansvärt ångestframkallande dröm om att Jesper hade köpt messmör. Sen hade han i all välmening gett mig messmöret. Problemet? Jag avskyr det. (Okej, jag har nog inte smakat det sen jag var en meter hög, men det är nog i princip det enda jag inte lärt mig äta sen jag blev lite vuxnare, jag behöver en liten kräsenhetskälla kvar i mitt liv.)

Av någon anledning har det här gett mig helt oproportionerliga mängder ångest. Det värsta är messmörsreklamen som sitter vid Frölunda Torg, jag måste åka förbi den varje dag med spårvagnen, och varje gång jag anar den där gula reklamskylten i ögonvrån så dyker en klump av obehag upp i magen. Jag funderar starkt på vandalism.

Dagens lärdom

Idag har Eniro lärt mig något. Det finns över 300 personer i Sverige som heter Akbar. Som Admiral Akbar. Det är roligt tycker jag.

(Obs eventuellt är det bara jag som tycker det.)

(Eh, NOT! Jag vet att iallafall Jesper tycker att det är kul.)

Bland admiraler och aktörer

På åttiotalet gjorde man många lustiga saker. Man hade stort hår, gillade starka färger och gjorde rymdfilmer där folk hade spexiga jumpsuits på sig. Ett bra årtionde helt enkelt. Man kan säga att den som definierade hela decenniet var Admiral Akbar.

För er obildade är han den sköna, bruna grodliknande killen i sista Star Wars. Han hänger med Lando i slutstriden mot dödsstjärnan. Min vän Jesper är väldigt bra på att imitera honom (Akbar, inte Lando), nästan skrämmande.

Admiralens främsta förmåga ligger dock varken i att köra rymdskepp eller leda strider. Han är nämligen helt absurt bra på att upptäcka fällor. I ovan nämnda fantastiska slutstrid i sista Star Wars-filmen (bästa filmscenen genom tiderna, alla kategorier?) lyckas han till exempel genomskåda det onda Rymdimperiets ondskefulla fälla med att gömma rymdskepp bakom planeter - utan att ens blinka!!! (Obs, osäkert om han kan blinka.)

En teori jag och Jesper har bollat oss emellan är hur enkelt de i Star Wars hade kunnat få det om de hela tiden tagit med sig Akbar. Istället för den ludne killen med armborst eller den fjantiga killen med lasersvärd så hade de kunnat dra omkring på admiralen. Ingen hade behövt trilla ned till rancorn, ingen hade blivit av med sin hand på Bespin eller nedfryst i ett kolblock. Typiskt dåliga prioriteringar.

Där har vi alltså Simon förbättrar Star Wars. Nästa vecka går vi igenom hur man byter ut gulliga djur mot någon intressant, varför det inte är coolt med sparkdräkter i framtiden och hur man får armborst att skjuta laser. (Ja, jag vet allt det där.)

Det är bra med vänner

Jag behöver inte ens redogöra för andra vad jag gjort, jag kan till exempel säga att jag gjorde ungefär det Emilia gjorde. På Pustervik är det alltid spännande. Vi kanske såg ett band som hette Extended Heads, isåfall skulle jag föreslå dem att byta karriär. Klippa sig och skaffa sig ett jobb.

Dagens tips är dock att dansa så häftigt som möjligt till så dåliga band som möjligt. Då kan man bli insläppt fast man blivit utslängd. Det har Jesper eventuellt lärt sig.

Jesper lever?

Det är alltid lite av ett mysterium. Enligt säkra källor har ingen faktiskt sett Jesper sedan den där Feskekörkaincidenten häromveckan. Dock har ett stadigt livstecken kommit. Han står nu som attending på ett Facebookevent jag skapat. Facebook ljuger aldrig...

Filmfronten

Det har varit väldigt tyst om Världens viktigaste film i över en vecka nu. Det kan bero på att vi inlett förhandlingar med ett flertal stora filmbolag från USA som vill göra en sitcom om oss med Peter Birro som regissör. Bara för att höra fantastiska punchlines levererade från Petey. Om och om och om och om igen dessutom!

(Det ryktas även att Jesper är död, han har inte varit hemma på två(?) veckor, och ingen har direkt hört av honom. Om du sett Jesper (eller är Jesper) och läser detta, så får man hittelön (eh. NOT!) för tips som leder till att man finner honom (död eller levande))

Iallafall, filmen har mer eller mindre slagit så hårt den kan och vi låter svallvågorna ebba ut ur sjön och ner på marken en stund, hypen blev för mycket och jag blev utarbetad och har nu börjat dricka te istället för kaffe på jobbet i ett försök att ta igen mig. Uppdateringar kommer snart.

Huvudvärk

Beståndsdelar:

Kaffeabstinens pga bojkott av jobbkaffe: 64%

Rigida tidregler: 14%

Sömnbrist: 16%

Jesper: 5%

Överansträngning: 1%

Saker jag skyller på Jesper

Alla bevisade med fakta*:

1. Det snöar

2. Spårvagnen hem kommer bli försenad

3. Den går dessutom från en konstig hållplats, så jag är osäker på om jag hittar den

4. Första och andra världskriget

*=Det står på Internet

PS.
Glöm inte att hajpa (svenskifierat hype) trailerrelease på måndag

P.P.S
Det är inte mycket tid kvar!!!

Livstecken

Jesper är inte död, vi har haft teorier och möten. De flesta trodde på isvakar, fall från broar och klassiska spårvagnsolyckor, men mot all förmodan verkar han vara oskadd. Det är nästan en besvikelse när man förväntat sig att någon ska vara död och så är det inte så. Ajaj.

Något relativt positivt det här för med sig är faktumet att vi inte behöver ta till The Crow-metoder för att fullfölja vår film. Tack Jesper.