Problembefriade människor

Jag funderar starkt på att bli gravid. Alla gravidbloggare har det så jävla bra. Själv får jag sitta och hetsa upp mig över småsaker, leta irritationsmoment i vardagen och smygläsa nördbloggar för att hitta fascinerande grejer. Inte en ledig stund har man.

Men dom där jävla gravidbloggarna. Vad gör dom? Femton inlägg om dagen om att dom har ont i nacken, har fått större bröst, äter choklad utan dåligt samvete och att dom kollar på film i soffan.

I normala fall ett effektivt sätt att decimera besökarantalet, men det är så jävligt gulligt när någon som är gravid gör normala saker. Och sen då? Sen får dom barn och bloggar om sina barn.

Och jag river ut mitt hår och min själ för ett halvknackigt inlägg om mjukost. Usch och fy.

Det enda ljuset i det gravida mörkret är att jag iallafall har något att gnällblogga om när jag är oinspirerad deluxe.

Dagens rekommendation

Dö på fläcken!-rekommenderar alltså. Det gör att jag slipper knåpa ihop ett inlägg på egen kraft dessutom. Tack David.

Ja, det är alltså David som vågar starta en blogg. Antagligen kommer han vara bitter i den och skriva saker om Kina. Kan vara kul. Svart katt, vit katt heter den (länk). Han påstår att det är något kinesiskt, men det är som bekant en jugoslavisk film.

För fler inlägg om David, klicka här (länk). (Oh yes, jag gjorde det, nu slipper jag blogga på typ hela dagen!)

Fel, fel, fel

Efter några sköna år borta från min näthinna har Sandra Bullock nu gjort comeback med en romantisk komedi (topp ett äckliga ord i svenska språket: 1. romantisk komedi). Tack Sandra. Jag har verkligen längtat efter att se dig igen, du är nämligen en av dom mest värdelösa skådespelarna jag vet. Dessutom ser du jobbig ut. Herregud, byt karriär?

Okej, Sandra spelar iallafall inte bitter kvinnlig polis den här gången. Hade det blivit en till "Murd3r By Num8ers"* (Eller "Iskallt Mord" som den av någon outgrundlig anledning hette på svenska) hade jag faktiskt mått sämre. Och hon spelar iallafall inte en skönhetsdrottning (seriöst, hon är ju ful?) som också är agent och värdelös. Alltid något.

Faktum kvarstår, jag möts av affischer på Sandra Bullock varje gång jag tar en spårvagnstur någonstans, det klassar jag inte som ens lite okej. Jag hade hellre genomlidit en konsert med Jonas Brothers än se en enda affisch på Sandra Bullock till.

*= Ja, dom stavade det verkligen så.

Domedagsprofeten

Idag läste jag ett superkäckt Metronummer på väg till jobbet. Dom avhandlade i vilka parker man får dricka öl, hade en pedagogisk frågestund kring situationen i Iran och hade låtit någon praoelev intervjua Regina Spektor så klantigt så att man mådde lite illa.

Och så hade dom ställt några frågor till en kille som heter Stefan Engeseth. Han är så okänd att han inte finns på Wikipedia (varför intervjuar man någon som inte finns på Wikipedia, det borde vara olagligt, en dödssynd! Du ska inte lyssna på NÅGON som inte finns på Wikipedia!). En googling talade om för mig att han gillar att föreläsa för folk.

Iallafall, han hade delat ut sin bok (vad skriver han om? föreläsningar?) till folk för att... Det var häftigt? Vem bryr sig. Jag skulle iallafall vilja saxa ut sista metrofrågan:

Kommer du att lägga ut ljudboken på The Pirate Bay?

- Det är ingen dum idé. Jag tycker att det är spännande med Pirate Bay. All kulturkonsumtion kommer att ge fler Liza Marklund i framtiden.

Vi provar igen, sista stycket:

"All kulturkonsumtion kommer att ge fler Liza Marklund i framtiden."

Vi provar igen:

"All kulturkonsumtion kommer att ge fler Liza Marklund i framtiden."

Jag tar Härmed ett Starkt och Definitivt avstånd från all form utav kultur. Jag Fördömmer samtliga piratkopierande jävlar och jag tänker aldrig läsa en bok, lyssna på en skiva, se på en film eller ens slökolla på någon jävla Ariel-reklam medan jag äter frukost. Jag vågar ta avstånd från Liza Marklund, stöd mig i min kamp och sluta konsumera kultur!

Titta på TV

Tina: "Du, det här med TV."
Tina: "Du vet jag hypar det och så."
Tina: "Men vad handlar det om egentligen?"
Simon: "Det är ju det som är det dåliga med TV."
Simon: "Dom byter handling hela tiden."
Simon: "Man sitter och kollar typ en stund och börjar fatta, och så efter en halvtimme eller så blir det ju nått helt annat!"
Tina: "Ja, man kommer aldrig till slutet."
Tina: "Det är inte alls som film."

Det har varit mycket gnäll

Är det inte ganska uppenbart för alla som satt uppe och väntade igår (måndag? hahaha.) att bloggen numera är flyttad till Asien, precis som jag förvarnat i en veckas tid? I Asien räknar man tiden annorlunda och det är på sin höjd onsdag där, måndag kommer först om en månad. Oftast är det tisdag i Asien, för det är dagen då man jobbar bäst, sägs det.

På den asiatiska måndagen kommer självfallet filmen upp, varför är det någon som ifrågasätter sånt? Jag tycker att det är tråkigt att människor aldrig litar på mig. Jag har knappast ljugit förut, varför skulle jag börja göra det nu?

Dagens titelöversättning

Idag lärde jag mig något nytt av Viktor. Matchokillarnas matchoman Bruce "Awesome" Willis fantastiskt välgjorda filmserie "Die Hard" har vi nog alla gråtit till. Tyvärr har jag inte sett senaste installationen, men de tre första filmerna i serien har skänkt mig många timmars njutning.

Iallafall, det som är mest awesome av allt med serien är givetvis filmtitlarna. Det var "Die Hard", "Die Hard 2" och sen kom den otippade "Die Hard with a Vengance" ("Die Hard Hämningslöst" hette den på svenska, lite svårtolkat, men svenska filmtitlar är alltid svårtolkade). Sen kom den fantastiska fyran. Här i Europa lanserad med en av de hårdaste filmtitlarna någonsin. "Die Hard 4.0".

Förklaring, att lägga till 4.0 efter en titel är ungefär som när året var 1999 och det var coolt att döpa saker till 2000 (hade också blivit en bra film "Die Hard 2000"). Iallafall. Vi trodde vi hade fått världens bästa filmtitel? Nej. Knappast. Amerikanerna ska ha allt för sig själv. Sug på den här titeln, som filmen släpptes under i USA: "Live Free or Die Hard". Alltså. Nu måste jag ta en kalldusch så jag lugnar ned mig, herregud.

(Bonustrivia, Barney Stinson berättar vem han sympatiserar med i första "Die Hard"-filmen och varför: "Hans Gruber, charming international bandit! In the end, he died hard. He's the title character!")

Det man kan och det man inte kan

Jag tror att två av mina största brister är bokrean och filmfestivalen. Det är två saker som jag varje år ger mig in för att lyckas bra med men som sen inte riktigt går som det var tänkt. Jag har i skrivande stund aldrig lyckats köpa någon reabok eller gå på någon festivalfilm. Alltså aldrig. Inte på skoj här.

Det är någon sorts spärr, vissa saker går inte. Jag funderar starkt på att söka hjälp på dessa väldiga brister i min person. Tänk att kunna leva som en vanlig människa och köpa lite Janne-G eller gå och kolla på en bulgarisk film om traffickade barn. Det hade varit så skönt.

Dagens irritationsobjekt

PK-tjejerna på Facebook som är käcka studenter med tvåtusen vänner och har American History X som favoritfilm. För att man är kultiverad(?) och tolerant(?) och så? Taskigt att filmen är ungefär lika överskattad som TV4s familjeunderhållning och håller ungefär lika hög kvalitet.

Är det ett försök att visa att man är intresserad av film? Alla i min generation har sett American History X minst fem gånger under högstadie- och gymnasietiden. Visserligen verkar det funkat, för dom flesta man träffar på gatorna är ju inte nynazister (troligtvis var alla ungdomar det innan 1999 då filmen släpptes).

Att säga att man har bra filmsmak för att man gillar American History X är ungefär som att säga att man gillar Göteborg för att Avenyn är så jävla NAJS. Eh??? Åk tillbaks till Skövde och fortsätt studera till fritidspedagog om det intresserar dig, men försök inte framstå som att du har bra filmsmak, okej?

Filmidéer

Det är ju inte så att jag bara håller på med Världens viktigaste film. Jag har även massvis med andra bra filmidéer jag tänker sälja till Hollywood (obs ej till svenska filmföretag, Kjell Nyqvist ska inte vara med någonstans här).

Resident Jurassic:
Velicoraptorer har spridit sig till hela den civiliserade världen och endast ett fåtal överlevande människor kämpar tappert bland spillrorna av vår en gång stora civilisation. Bara ett hopp finns för mänskligheten. Alice (spelad av Milla Jovovich) har blivit genmanipulerad och besitter alla raptorernas farliga egenskaper i sin människokropp. Hon kan rädda oss alla!

John Carpenters Vampire Hunters 3: Los Ninjas
Efter att Jon Bon Jovi (vampyrjägaren i Vampires 2: Los Muertos) gått i pension tas hans roll som vampyrdödarvärstingen in the house över av Alice (spelad av Milla Jovovich). Alice går sedan loss på vampyrerna med diverse ninjamoves. Men ack! Vampyrerna är även ninjas! Kaos! Kaos!

(Försökt få tag på John Carpenter rätt länge för att se om han är intresserad av det andra förslaget. Hans sekreterare säger dock att han sitter instängd på sitt rum och tuggar på en cigarr och nynnar på Bon Jovi-låtar medan han leker med sitt armborst, osäker på om han är lämpad för den viktiga uppgiften)

(Känner någon en Hollywoodregissör så går det bra att skriva en kommentar här så skickar jag mobilnummer, ok?)

Filmfronten

Det har varit väldigt tyst om Världens viktigaste film i över en vecka nu. Det kan bero på att vi inlett förhandlingar med ett flertal stora filmbolag från USA som vill göra en sitcom om oss med Peter Birro som regissör. Bara för att höra fantastiska punchlines levererade från Petey. Om och om och om och om igen dessutom!

(Det ryktas även att Jesper är död, han har inte varit hemma på två(?) veckor, och ingen har direkt hört av honom. Om du sett Jesper (eller är Jesper) och läser detta, så får man hittelön (eh. NOT!) för tips som leder till att man finner honom (död eller levande))

Iallafall, filmen har mer eller mindre slagit så hårt den kan och vi låter svallvågorna ebba ut ur sjön och ner på marken en stund, hypen blev för mycket och jag blev utarbetad och har nu börjat dricka te istället för kaffe på jobbet i ett försök att ta igen mig. Uppdateringar kommer snart.

Ett förtydligande

Det här har kommit på tal några gånger under de senaste veckorna. Jag ska klargöra lite hur det funkar.

Chans att just DU får pengar för att jag filmar dig eller dina tillhörigheter, tar dina idéer, citerar dig eller att någon nämner dig på film: Jätte, jätte, jätte, jätteliten.

Det är sant, forskare har räknat på det, dessutom står det på Internet, och därtill finns även ett flertal empiriska undersökningar som tyder på detta - t.ex. så har ingen som filmats hitills fått pengar för det, bevis nog? Tråkigt att folk ska vara så besatta av det där (eh, ja, alltså när jag blir miljardär ska jag inte bry mig iallafall).

Jonathan Block

En hyvens man. Uppfann alltså Titanoboan. Ta och kolla på en film på honom och boan. Tänk sedan film och på att Världens viktigaste film ändå är på gång snart.

En örm

Gårdagens tävling var väl såhär i efterhand rätt tråkig förresten. Senaste dagarna har jag spenderat med att mysa över jätteormen som alla tidningarna skrivit om i omgångar. Idag fick jag till och med avnjuta en bild i DN till morgonkaffet (förmiddagskaffet). Så borde varje dag starta. Mer explosioner och stora reptiller åt folket.

På tal om explosioner och stora reptiler. Det är något vi talar om ganska mycket i en uppkommande film. Världen viktigaste film. Smygtrailer på måndag.

Men hypen då

Den här bloggen ska väl knappast handla om hur efter jag är, dags för hypen. Filmtrailerrelease!

Releasefest klockan 20.00 (typ) måndagen den nionde februari. Trailerfest osv. Fast här då. På Internet.

Mer konkret: Våran film - för tillfället titulerad "Världens viktigaste film" - som beräknas släppas under året i små, små omgångar, kommer man kunna få en första sneakysneakpeek på på måndag.

Dags att börja peppa, hypa och skrika hysteriskt.

(Andra förslag på bra aktiviteter: läs en bok, samla på frimärken, bygg modelljärnväg)

Livstecken

Jesper är inte död, vi har haft teorier och möten. De flesta trodde på isvakar, fall från broar och klassiska spårvagnsolyckor, men mot all förmodan verkar han vara oskadd. Det är nästan en besvikelse när man förväntat sig att någon ska vara död och så är det inte så. Ajaj.

Något relativt positivt det här för med sig är faktumet att vi inte behöver ta till The Crow-metoder för att fullfölja vår film. Tack Jesper.