Anna Book, å vem fan är du?

Då Tinas TV saknar fjärrkontroll så går det helt enkelt bara att få in två kanaler för tillfället - SVT24 och TV4. Igårkväll bänkades vi alltså, i sällskap med hennes bror, med Go' Kväll (kolla titeln bara...) på SVT24. Programmet gick ut på att Anna Book skulle ha en fiktionär middagsbjudning med fyra hittepågäster där Joachim Vogel (en man så menlös att han inte ens har en egen wikipediasida) programledde och Sarah Dawn Finer "underhöll". Det var prime time TV helt enkelt.

Anna introducerar sig själv som en huslig och fantastisk person, som konsumerar över 50 stycken värmeljus om dagen, för att det är mysigast så, och varje dag plockar färska blommor som hon placerar i konjakskupor i sitt hem så att hennes man blir glad.

Hennes första gäst är hennes döda mamma (Anna uttalar ordet "mamma" på bäbisspråk rakt igenom hela programmet, och tro mig, hon upprepar ordet minst var trettionde sekund). Anna pratar om sin döda mamma i princip oavbrutet och vi får ana att hon var en fantastisk människa som gillade Julio Inglesas, blev bedragen av sin man i sju års tid och som inte gillade McDonalds.

SVT24 en lördagskväll är med andra ordet döden i långsamt format, och Anna Book är en robot från framtiden som kommit för att suga ut vår livslust. Hennes mamma funderade på att göra abort, men struntade i det, berättade Anna. Får man säga "fan" och lägga sig och gråta? Och hur mycket får man ogilla en b-kändis, egentligen?

Olater-schmolater

Den här andrahandssorteringsbloggen har blivit lite som ett jobb för mig. Som ett måste och ett krav. Istället för att på måfå skriva ett slumpvis utvalt inlägg om hur gott jag tyckte det var med lasagne till lunch idag eller ladda upp lite coola bilder på mig och mina kompisar när vi är på kräftskiva så har det liksom blivit en heltidsgrej, nästan.

Nu sitter jag och klurar hårt på saker jag upprör mig tillräckligt över för att formulera ihop en vettiga rant och skicka ut över internet. Det har lett till den fantastiska bieffekten att jag med lugn och ro kan ägna mig åt en av mina favoritsysselsättningar - att inte göra saker jag borde.

Istället för att blogga kan jag med gott samvete sitta och läsa webcomics, spela flashspel, samla stenar, titta på bananflugorna eller läsa på wikipedia om dinosaurier. Tack Internet!

Domedagsprofeten

Idag läste jag ett superkäckt Metronummer på väg till jobbet. Dom avhandlade i vilka parker man får dricka öl, hade en pedagogisk frågestund kring situationen i Iran och hade låtit någon praoelev intervjua Regina Spektor så klantigt så att man mådde lite illa.

Och så hade dom ställt några frågor till en kille som heter Stefan Engeseth. Han är så okänd att han inte finns på Wikipedia (varför intervjuar man någon som inte finns på Wikipedia, det borde vara olagligt, en dödssynd! Du ska inte lyssna på NÅGON som inte finns på Wikipedia!). En googling talade om för mig att han gillar att föreläsa för folk.

Iallafall, han hade delat ut sin bok (vad skriver han om? föreläsningar?) till folk för att... Det var häftigt? Vem bryr sig. Jag skulle iallafall vilja saxa ut sista metrofrågan:

Kommer du att lägga ut ljudboken på The Pirate Bay?

- Det är ingen dum idé. Jag tycker att det är spännande med Pirate Bay. All kulturkonsumtion kommer att ge fler Liza Marklund i framtiden.

Vi provar igen, sista stycket:

"All kulturkonsumtion kommer att ge fler Liza Marklund i framtiden."

Vi provar igen:

"All kulturkonsumtion kommer att ge fler Liza Marklund i framtiden."

Jag tar Härmed ett Starkt och Definitivt avstånd från all form utav kultur. Jag Fördömmer samtliga piratkopierande jävlar och jag tänker aldrig läsa en bok, lyssna på en skiva, se på en film eller ens slökolla på någon jävla Ariel-reklam medan jag äter frukost. Jag vågar ta avstånd från Liza Marklund, stöd mig i min kamp och sluta konsumera kultur!

Vem var först sa du?

Internets, just nu, största källor till information som vi svenskar är intresserade av är i dagsläget 1) facebook 2) wikipedia 3) knappnytt. Det sistnämnda har tydligen gjort samma (länk) djupa research som jag vad gäller arga människor och konst (länk).

För att smälta in i kretsen bloggare vill jag härma påstå att jag nu Gnällt över denna situation och Utpekad mig som Först att rapportera om något som står i samtliga dagstidningar (som det väl inte finns så många som läser).

Lite inofficiellt har jag också anklagat någon för att bryta mot min upphovsrätt (fast jag inte riktigt vet vad det är) fast jag inte gillar när folk gnäller på att andra folk laddar ned. Fast det är skillnad, för jag har en blogg och inget skivbolag.

Årets tråkigaste uppgift

Som om all smärta i mitt liv (jag borde dammsuga, vattna blommorna och äta middag) inte vore nog så måste jag på allt annat sitta och skriva ett CV. Och lämna in det imorgon. Det där med att söka ett jobb är väl det mest överskattade man kan göra. Jobb borde söka mig. Dom borde skicka sina CV:n så kan jag sitta och säga ja eller nej och be dom räkna upp tre bra och tre dåliga egenskaper (jag har dessutom inga dåliga egenskaper).

Nu kommer jag drabbas av projektsyndromet, jag kommer sitta med mitt worddokument med bara en överskrift och spela flashspel, läsa långa wikipediaartiklar och pilla navelludd. Eller skriva riktigt ruskigt ofyndiga blogginlägg. Någon blir säker glad av det med.

Simple.wikipedia.org

Det har ju blivit lite simple wikipedia-hype sedan xkcd-strippen häromdagen. På simple wikipedia lär man sig saker väldigt sakligt. Det här har jag lärt mig idag:

"A book is a collection of papers held together between two covers to keep the papers inside safe."