Chalmers, och sånt

Min käre vän David, som för närvarande inkräktar på mitt vardagsrum, nollas för närvarande på något fascistiskt chalmeristprogram. Chalmers, som normalt sett får mig att sucka av dödsångest och emellanåt ryta till av ilska, har, tack vare hans gedigna redogörelser, sjunkit ytterligare någon kilometer ned i skiten i min hjärna.

Förutom att folk frivilligt går omkring på stan och ber om pengar till rädda barnen med frasen "hej vi är från Chalmers", bär brickor runt halsarna och inte kan stava till "fadder" utan att använda "ph" så verkar dom även ha allsköns sekterier för sig.

Dom verkar ha inrättat en rad kända fiktionära figurer som ett slags totemdjur som dom ägnar sig åt någon slags urhedniska dyrkelseriter med. Min vän Davids del av Chalmersinstutionen tillber den brittiska agenten James Bond. Han som mest är känd för att läspa på skånska, skjuta folk och dricka dry martinis.

För att illustrera sin kärlek till ovan nämnda superagent så uppmannas dom tappra nollorna att skandera en ramsa som går något i stil med "en bond! en bond! en bond och en dompa!" Ingen vet givetvis varför James Bond hade förmodligen gladeligen låtit chalmeristerna skjutas av på led av ryska terrorister, och i sin väntan hade han väl knappast druckit någon fjortisstekardryck som Moët klämt fram utan, precis som alla riktiga brittiska män, hinkat i sig en buttelj eller två Bollinger mellan sina martinis.

Utsugarkamrater

På lunchrasten unnar jag mig såklart ibland ett samtal till David, det är ett av mina få nöjen i vardagen. David ska plugga till någon form av ekonomisuperingenjör på Chalmers. Så här beskriver han sin utbildning:

"Jag ska alltså bli ond och lära mig ta pengar från folk och komma på djävulska planer för att förstöra deras liv och äga deras själar."*

Själv kom jag hem i förmiddags och upptäckte att det inga ägg fanns i kylen. Någon hade dessutom inmutat ett hörn utav vardagsrummet med en IKEA-kasse bräddfylld med smutstvätt och en ryggsäck. En misstänkt laptop sågs också ligga på soffbordet och extranycklarna formligen lös med sin frånvaro.

"Så du kommer alltså lära dig exploatera folk? Jaha. Lysande, för någon har ju ockuperat en bit utav min lägenhet, stulit urinvånarnas föda och dyrgripar, auktionerat ut deras liv och leverne åt allsköns tyranner, slängt båtarna över land och seglat oss i sank!" skriker jag på David.**

"Det passar dig ju bra att bli ond, för denne någon som tillintetgjort min lägenhet är du, David! Du förstör mitt allt, du tar min frihet, du är slaveri i dess vidrigaste form! En människa utan skrupler, som bara tänker på ditt och tar mina jeans och äter mina ägg!"***

*= Någotsånär fri tolkning som undertecknad har gjort.
**= Dito
***= Ja, här med.

Den där tiden

Tydligen så är sommarkryssandet officiellt slut för folk nu. Ingen mer Sten Cederquist på ett tag antar jag. För när man jobbar så har man inte tid att korsa korsord. Hah! Det är väl då man gör det? Sjuka människor. Sjuka GP.

Nu får jag hitta något annat att sysselsätta mig med under mina sex kvarvarande arbetsdagar. Jag kanske ska börja spela lite mer Final Fantasy på jobbet. Eller börja lösa sodukus. Eller kanske sjukanmäla mig och kräva GP på pengarna för att dom är vidriga fascister som förstör mina arbetsrutiner.

Kvällsilskan

Idag kom något utav en smäll. En rubbning av världsbilden. För lite mindre än ett år sedan höjde en av krogarna på andra långgatan ölpriset till obegripliga 33 kronor. Idag följde en annan efter. Och inte vilken som helst.

Jag får ett chocksms (obs! aftonbladetvarning!) från Oscar som befinner sig på ingen annan plats än Kellys itself! Och tro det eller ej! 32 kronor! TRETTIOTVÅ!

Ilskan, förtvivlan, sorg, det var ett faktum. Världen är inte vad den en gång var och jag tappar än en gång lusten med dagens samhälle. Inte nog med att Broder Daniel har lagt av, inte nog med att Stephen King gjorde en amerikansk version av "Riget", inte nog med att Peter Doherty inte dog när han var 27. Nu har dom verkligen trampat på fel sida gränsen, på riktigt.

Det är som Samuel L. Jackson brukar säga "there's motherfucking snakes on this motherfucking plane".

Så i min ilska skapade jag en Facebookgrupp (det enda sättet att visa sina åsikter i denna cyberspaceera). (LÄNK!)

Problembefriade människor

Jag funderar starkt på att bli gravid. Alla gravidbloggare har det så jävla bra. Själv får jag sitta och hetsa upp mig över småsaker, leta irritationsmoment i vardagen och smygläsa nördbloggar för att hitta fascinerande grejer. Inte en ledig stund har man.

Men dom där jävla gravidbloggarna. Vad gör dom? Femton inlägg om dagen om att dom har ont i nacken, har fått större bröst, äter choklad utan dåligt samvete och att dom kollar på film i soffan.

I normala fall ett effektivt sätt att decimera besökarantalet, men det är så jävligt gulligt när någon som är gravid gör normala saker. Och sen då? Sen får dom barn och bloggar om sina barn.

Och jag river ut mitt hår och min själ för ett halvknackigt inlägg om mjukost. Usch och fy.

Det enda ljuset i det gravida mörkret är att jag iallafall har något att gnällblogga om när jag är oinspirerad deluxe.

Dagens kille

Arbetarinitiativet (det är så många i:n i det ordet, helt galet!) är något nytt euvalspåfund av RS eller någon annan smånedgrävd organisation. Deras mål verkar vara att klistra upp otydliga affischer och inte få några röster. Men vill man det så vill man!

Dock har jag kollat igenom deras kandidatlista efter roliga nissar. Roligaste nissen är nummer 43 (dvs sist) på deras lista. Han är så här arg (länk)och han heter Bilbo! Bilbo Göransson! Jävlar vad han är arg!

(Obs! Jag var nära att rösta på dom bara för att få kryssa Bilbo!)

(Obs obs! Eventuellt är han arg för att han är sist på listan och heter Bilbo. Denna uppgift är dock ej bekräftad)

Dagens idol

Jag har officiellt sett världens mest PUNK person. Hon var visserligen någon form utav muterad kicker, men ändå. Men men. På Lantmilsgatan reser sig en hundranittio lång brud med skitlångt hår och bakåtvänd keps upp. Hon har även på sick adidasbrallor och en ashård camouflagejacka.

Som sagt, hon reser sig. Sen sparkar hon jättehårt på sätet framför och ser ARG ut. Sen sparkar hon jättehårt på JÄTTEMÅNGA saker och ser JÄTTEARG ut! Sen sparkar hon på dörrknappen för att öppna dörren, sen sparkar hon på JÄTTEMÅNGA saker utanför spårvagnen!

Jag vill lite grand gifta mig med henne. Förutom att hon antagligen hade sparkat mig om jag sagt det. Jag har ärligt talat aldrig sett någon sparka så hårt med sneakers förut. Sparkarskins* har iallafall en smula stålhätta. Men shit, den galna bruden sparkade ihjäl metallsaker med sneakers. HON ÄR PUNK!

*= Skinheads som sparkar på elskåp

Veckans duschöl

Två av mina största intressen är duschar och öl. Kombinerat är det antagligen det definitionen av livin' the dream. Ingen fest utan en duschöl innan osv. Mitt nya projekt (jag gillar projekt också. Duschar, öl och projekt my two main weapons of.. Three main... Eh, ja. Osv) är att testa fram den ultimata duschölen.

Tyvärr gick det rätt dåligt. Eller rätt bra? Fan vad besviken jag är. Peppade upp tanken på att ha något att göra varje lördagkväll. Slippa gå ut på krogen osv, bara kunna sitta hemma, hänga lite, ta en dusch och dricka min öl och sen grunna som fan på hur bra den var. Allt i kras efter en enda jävla dusch. Fan.

Veckan duschöl, without further ado, Nils Oscar God Lager. Sammanfattningsvis, tråkigt att man börjar med den bästa ölen redan första veckan. God Lager är ju en god lager. Vad vill man dricka i duschen om inte god lager? Vilken lagar är godast. God Lager. Man blir så jävla arg. Varför skulle man vilja dricka någon annan öl i duschen? Om jag ska fortsätta med detta blir jag ju fast i en spiral av att dricka medelmåttig öl i duschen i säkert flera veckor innan jag glömt bort det här. Fan vad ARG jag är.