Kvällsilskan

Idag kom något utav en smäll. En rubbning av världsbilden. För lite mindre än ett år sedan höjde en av krogarna på andra långgatan ölpriset till obegripliga 33 kronor. Idag följde en annan efter. Och inte vilken som helst.

Jag får ett chocksms (obs! aftonbladetvarning!) från Oscar som befinner sig på ingen annan plats än Kellys itself! Och tro det eller ej! 32 kronor! TRETTIOTVÅ!

Ilskan, förtvivlan, sorg, det var ett faktum. Världen är inte vad den en gång var och jag tappar än en gång lusten med dagens samhälle. Inte nog med att Broder Daniel har lagt av, inte nog med att Stephen King gjorde en amerikansk version av "Riget", inte nog med att Peter Doherty inte dog när han var 27. Nu har dom verkligen trampat på fel sida gränsen, på riktigt.

Det är som Samuel L. Jackson brukar säga "there's motherfucking snakes on this motherfucking plane".

Så i min ilska skapade jag en Facebookgrupp (det enda sättet att visa sina åsikter i denna cyberspaceera). (LÄNK!)

Pandemier och barn

Skräck! Inte nog med att jag var dödligt trött, att min mobiltelefon strejkade med snoozeknappen och att det var en massa smutsig disk i köket. Imorse chockade GP med en Dödsrubrik på framsidan. Jag skakade av illamående och skräck.

"Smitta på Gothia Cup. En pojke som deltar i Gothia Cup har testats positivt för svininfluensa. Han hålls nu isolerad."

Nu är den här! Mördarpandemin som ska äta upp alla och ge oss Allvarliga Symptom såsom feber och muskelvärk - i upp till sju dagar! Vi pratar om sjukdommen som har fler dödsoffer än blixten, kvicksand och nu aktiva svenska seriemördare - tillsammans!!!

Dags att dra på munskyddet, den vita overallen och börja driva ut fotbollsbarnen på Hisingen innan dom dödar oss till siste man, kvinna och kellysflata! Än finns det tid att rädda vårt land!

En allmän varning utfärdad

På sommaren skärs det mesta ned, det vet ju alla. Spårvagnar slutar gå, bussar försvinner mystiskt och nästan inga affärer säljer tjocka koftor och varma mössor. Det råder helt enkelt en allmän misär i samhället. Det går inte att följa sina vanliga vanor, för alla oss järnhårda tid- och rumpedanter är det här givetvis något som värker i magen.

Som att det då inte vore nog att jag inte fått tag på någon skidvalla, fått leta febrilt efter nybakade lussekatter och dessutom får stå ut med såna där beachvolleybollspelare i tid och otid. Som om det inte vore nog!

Kellys öppnar dessutom på fel tid! Herrregud! Försök möta Samuel klockan fem på Kellys när dom öppnar klockan sex! Ve och fasa! Bomber och granater! En timme har gått förlorad, det är som att den inte finns. Det är som att dom tagit en bit av min dag.

Bildbloggen

Många (okej) har klagat på att det är för lite bilder häromkring. Nu gör vi en ändring. Efter nio timmars slavarbete mötte jag upp Samuel, Antonia och Niclas för några öl och lite Alfapet på Kellys.



Vi lyckades ordna världshistoriens mest ångestladdade alfapetbräde. Man led mellan varje bricka man blev tvungen att lägga. Så här lidande såg Samuel ut:
























Det var alltså en tung afterwork. Utan ljus i varken horisonten eller tunneln. Men så är det ju. I livet. Osv.

Hört på Kellys

"Vet du hur man får sin tjej att stanna? Man slår henne. Statistiken ljuger aldrig, tjejer som blir slagna är mycket mindre benägna att lämna sina män."

(Andra långgatan, number one source of information)

Effektiviteten

Jag slutade jobba för två timmar sedan. På den tiden har jag åkt till Kellys, druckit två öl, ätit en nachotallrik, skrikit på David, fått höra att Samuel är lika fin som tvål, åkt hem, ätit lite glass och nu är det nu. Om jag hade varit så här effektiv på jobbet hade jag aldrig behövt flytta till Comhem.

Saker jag aldrig lär mig

Shaggy ser ut som en så vän man, men han har en dold sida. En slags super power kan man säga. Han är antagligen den enda levande människan som skulle kunna utmana the Todd (sidenote: det finns förvånansvärt få träffar när man gör en bildsök på Todd) i en high five-duell och gå levande därifrån. Kanske rentav som segrare.

Tyvärr är det något jag bara inte kan ta in. Antagligen för att han ser så snäll ut. Speciellt när jag blivit öldrogad på Kellys. Jag kan inte förstå hur han gör. Det är magi. Alltså, väldigt smärtsam magi. Mina händer känns fortfarande lite avdomnade tror jag.

Dagens gnäll

Den här lördagen har inletts med oproportionerligt mycket huvudvärk. Inte okej. Jag skyller helt klart på att jag blev neddrogad av ölen jag fick på Kellys. På tal om den så gillar jag när dom vid bordet bredvid istället för att tvinga i sig ölen när dom ska dra vidare helt enkelt skjuter över halvfulla ölglas till bordet bredvid och säger varsegod. (Taskigt iofs att dom knarkade ned mig så jag fick huvudvärk (jag var helt nykter innan jag svär)). Det och porrbutikerna är väl vad som skiljer Andra långgatan från Vasastan antar jag.

För att vidare bygga på mina smärtor har jag av en outgrundlig anledning ett arbetspass imorgon som börjar 06:45, en tid som jag i vanliga fall helt enkelt har skrattat åt och påpekat att jag inte går upp så tidigt på morgonen. Ikväll blir Expedition Robinson och chips med andra ord. Äntligen får jag bygga på min svessonimage lite till. Återkommer eventuellt med mer bitterhet angående detta senare under dagen.

Trehundrakronosdilemmat

Vad gör man helst med trehundra kronor. TVÅ scenarion - ETT svårt beslut:

Alternativ 1: 10 öl på Kellys (+10 kronor att dricksa/köpa chips med)

Alternativ 2: 5 minuter skalpellskärande i halsen

Det är ett tufft val.