På tal om igår.

Ett av mina gamla favoritband, The Indelicates, gjorde tidigt i karriären en slags hyllningslåt till den fallna stjärna som emellanåt fångar folks hjärtan med sitt minst sagt melodramatiska missbrukarbeteende. Jag tillägnar den gårdagen.

Så jävla typsikt. Bögmalmö.

Efter en liten ångestfylld tidningsläsning där ämnet Peter Dohertys inställda spelning på Debaser igår avhandlades infann sig ändå peppen. Detta efter ett löfte av ärkehoran själv att han var superpeppad på att hänga i Malmö och käka en falafel, kanske knarka lite och sen spela skiten ur oss. Men nej nej nej.

Efter en lång snorkall och något virrig promenad i den kontinentala staden med Sveriges mest överdrivna julpynt så fick jag vrålhungrig lägga vantarna på en skitfet falafeltallrik. Allt som saknades var att sticka förbi vår tillfälliga bostad på lite glögg, vin och dusch innan vi var redo att dra mot det berömda Kulturbolaget.

Synd bara att fittfan ställt in. Tack Pete. Jävla bögjävel. HATE MY LIFE.

Kvällsilskan

Idag kom något utav en smäll. En rubbning av världsbilden. För lite mindre än ett år sedan höjde en av krogarna på andra långgatan ölpriset till obegripliga 33 kronor. Idag följde en annan efter. Och inte vilken som helst.

Jag får ett chocksms (obs! aftonbladetvarning!) från Oscar som befinner sig på ingen annan plats än Kellys itself! Och tro det eller ej! 32 kronor! TRETTIOTVÅ!

Ilskan, förtvivlan, sorg, det var ett faktum. Världen är inte vad den en gång var och jag tappar än en gång lusten med dagens samhälle. Inte nog med att Broder Daniel har lagt av, inte nog med att Stephen King gjorde en amerikansk version av "Riget", inte nog med att Peter Doherty inte dog när han var 27. Nu har dom verkligen trampat på fel sida gränsen, på riktigt.

Det är som Samuel L. Jackson brukar säga "there's motherfucking snakes on this motherfucking plane".

Så i min ilska skapade jag en Facebookgrupp (det enda sättet att visa sina åsikter i denna cyberspaceera). (LÄNK!)