Göteborg alltså

Värsta staden, alltså. Way out west-hipstersarna (Niclas: nej, jag kommer fan inte låta dom vara ifred) är borta, åttans spårvagn har börjat rulla igen, Pressbyrån tar bara 22 kronor för en banan och en kaffe som smakar beskt vatten, livet är så jävla gött - som man säger.

En välbehövd blogg- och stadssemester på några dagar är nu över, jag kommer snart bli lite grinig på något igen, då hör jag av mig. T.ex. så är alla mina ägg slut, men jag känner inte riktigt att det är rant-material - eller? Diskutera!

Bildbloggen

Många (okej) har klagat på att det är för lite bilder häromkring. Nu gör vi en ändring. Efter nio timmars slavarbete mötte jag upp Samuel, Antonia och Niclas för några öl och lite Alfapet på Kellys.



Vi lyckades ordna världshistoriens mest ångestladdade alfapetbräde. Man led mellan varje bricka man blev tvungen att lägga. Så här lidande såg Samuel ut:
























Det var alltså en tung afterwork. Utan ljus i varken horisonten eller tunneln. Men så är det ju. I livet. Osv.

Gårdagen i korta drag

Halvspringer från jobbet. Kallt men ändå inte när jag tar mig till centralen. På väg ut på Drottningtorget börjar jag avsky alla människor med resväska. De ska lämna staden jag bor i. Själv tänker jag stanna kvar och jag känner mig lite bättre än dem. Tvåans spårvagn till Linnéplatsen. Träffar Oscar och Niclas. Träffar Viktor. Spontanfylla på två starköl och en diskussion om innehållet i en petflaska. Cointreau och citronvodka tydligen. Två människor som eventuellt har sex under en filt. En promenad till Botaniska och sjuans spårvagn via Seven Eleven på Frölunda Torg hem till mig. Antonia dyker upp. Fler öl. Rompannkakor och kaffe. Oscar gör mackor. Niclas bygger ett skärp utav ett spännband som han hittar i köket. Bubbelbad för andra gången sedan vi flyttade in. Båda gångerna med Oscar. Hamnade plötsligt i en ungdomsfilm om dekadens. Tappar omdömet och balansen och bestämmer mig för en popklubbskväll. David dyker upp. Musikbyten och humörförändringar i rasande takt. All rom tog slut. David lånar mina kläder och jag impregnerar honom med hårspray. De andra börjar gå men jag kollar på Scrubs. Upptäcker att balansen försvunnit helt och ersatts av utmattning. Där försvann även lusten att dansa till pophits bland svåra Schillerskaelever med påsklov och desperata jämnåriga som inte vill gå hem tomhänta. Gör en till kanna kaffe som jag sen aldrig rör. Alla andra går men jag ligger på golvet en stund och försöker kolla på TV. Äter glass och mår lite illa utav det. Lägger mig ned på sängen med fönstret öppet och försvinner för en stund. Vaknar till och stänger fönstret utan att trilla ut genom det som jag alltid är lite orolig för att göra eller titta på utsikten för den delen och dricker sedan saft innan jag går och lägger mig utan att ha kommit ihåg att borsta tänderna men jag kom ihåg att dra ut sladden till perkulatorn i alla fall.