Henrik Berggren, ett litet barn och ett samband

Häromdagen påpekade jag något om ett biobesök när jag och Tina tittare på "Man tänker sitt". Filmens berättarröst är en liten kille som verkar ha tappat en sten eller två ur stenlådan på vägen. Givetvis blir det då en fin touch när han ska läsa upp djupa livsåskådningar. Såklart.

I fredags kunde jag äntligen se "Broder Daniel Forever" på TV, och alla mina vänner var samlade i en lägenhet på Lindholmen där vi, utspridda i en halvmåne framför TV:n satt och funderade om någon av oss möjligtvis kunde synas på konsertbilderna från Way out West. Det var såklart vackert.

Det är inte svårt att förstå var Fredrik Wenzel har fått sin lilla pojkkaraktär ifrån i "Man tänker sitt". Efter att ha filmat BD-dokumentären så fanns det säkerligen en hel rad Henrik Berggren-monologer* att översätta till en liten pojke. Som ju trots allt låter identisk med en liten, lätt utvecklingsstörd pojke. Men är inte det charmen, så säg?

Sist men inte minst fixar jag lite youtube-länkar - för visst är ni för lata för att söka själva?

Broder Daniel Forever (Trailer)

Man Tänker Sitt (Trailer)

*= För er som inte känner till mannen ligger han tvåa på topp tre-listan över killar som legat med flest minderåriga poptjejer i Göteborg. (Ja, Kristian Anttila vinner, varför fråga?)

Göteborg alltså

Värsta staden, alltså. Way out west-hipstersarna (Niclas: nej, jag kommer fan inte låta dom vara ifred) är borta, åttans spårvagn har börjat rulla igen, Pressbyrån tar bara 22 kronor för en banan och en kaffe som smakar beskt vatten, livet är så jävla gött - som man säger.

En välbehövd blogg- och stadssemester på några dagar är nu över, jag kommer snart bli lite grinig på något igen, då hör jag av mig. T.ex. så är alla mina ägg slut, men jag känner inte riktigt att det är rant-material - eller? Diskutera!

Way out häst(!)

Näe, någon menlös stadsfestival orkar jag inte med. Hela Vasaparken var redan igår proppfull med hipsters med rosévin och finöl som säkerligen köade i flera timmar för att få se El Perro Del Mar spela i en kyrka.

Sen så ska varenda göteborgsbo utan musiksmak som hyllar Glasvegas (bandet som enligt ryktet van en grammis i kategorin "sämsta bandnamn" förra året) för dom är BÄST. För det sa dom på teve och i tidningen för dom fick bra recensioner.

Besökarna är dessutom, i regel, under 18 eller över 40. Det är med andra ord lika mycket publikröj som på en boulebana. Festivalmat som kostar över hundralappen, total avsaknad av langos, inget tältande, lerfritt, snordyr mellanöl utspädd med vatten, fjortisfylla, arga vakter, skojiga events och Florence Valentin. Det finns ju faktiskt inget bra över huvud taget med Way out west.

(Eh, jo, jag har visst massa cash över till biljetten, jag bara skiter i den.)