Effektiviteten

Jag slutade jobba för två timmar sedan. På den tiden har jag åkt till Kellys, druckit två öl, ätit en nachotallrik, skrikit på David, fått höra att Samuel är lika fin som tvål, åkt hem, ätit lite glass och nu är det nu. Om jag hade varit så här effektiv på jobbet hade jag aldrig behövt flytta till Comhem.

Dagens chatt

Finnsbo: "Oi! Hur går det på Comhem?"
Simon: "Haha, sjukt bra. Jag är typ chef snart tror jag."
Simon: "Det är rätt lätt att avancera."
Finnsbo: "Vad nu! Lurigt företag!"
Simon: "Ja, som fan."
Finnsbo: "Fan vad nice"
Simon: "Yes."
Finnsbo: "5 dagar i veckan eller?"
Simon: "Mer eller mindre."

Jag vet att min rapportering från mitt nya jobb går rätt kasst. Legat lite på is. Det har varit väldigt fullt upp. Jag återkommer snart med mer information om hur det går. Tack för tålamodet.

Förvirringen

Jag har lite smått börjat vänja mig vid min nya miljö. Det är dock lite svårt då den verkar satt i ständig förändring. Lars tittar in ibland och skriker osammanhängande saker om möten och att han tappar bort saker. Mest traumatiskt var det för en halvtimme sedan. Jag var på väg till kaffeautomaten, Comhem får mig att glömma mina kaffelöften.

Lars: "Simon! Där! Bra, kom!"
Lars: "Vi kan inte bara stå här, viktiga grejer!"
Jag: "Jaså, alltså, jag tänkte dricka ka-"
Lars: "Nejnejnejnej! Kaffe? Jatack, men..."
Lars: "Internet! Så var det! Vi har tappat nyckeln!"
Jag: "Nyckeln?"
Lars: "Till Internet!"
Jag: "Okej?"
Lars: "Den är borta alltså. Finns inte. Så ingen har Internet nu."
Jag: "Du menar att det inte fi-"
Lars: "Inga! Ingen enda! Inte någon har Internet nu."
Lars: "Det är inlåst."
Lars: "Det är katastrof. Hade du kaffe sa du?"

Lunchjobbet

När alla andra börjar göra sig redo för strikt kontorslunch får jag själv dystert vandra iväg mot Comhemkomplexet på andra sidan gatan. Det är det enda huset i området utan portkod. Receptionen är tom, men det finns massor av stolar. På ett par av dem sitter folk och ser lite vilsna ut, som om de inte riktigt vet vad de gör där. En sover lite lätt och en annan sitter förstrött och äter ur en McDonaldspåse.

Jag går fram till den tomma receptionen och tittar mig omkring. Det verkar vara helt tomt men jag hör lite ljud bakom disken. När jag kikar över kanten ser jag att en kille som ligger där och spelar Gameboy. Jag harklar mig lite lätt och han tittar upp och ser irriterad ut. Han hyschar och återgått till att spela.

"Eh, är Lars här?" frågar jag, men han fortsätter spela. "Jag ska alltså hit och... Eh, jobba idag?" fortsätter jag. Killen på golvet pausar spelet och ser sur ut. Han blänger lite omkring sig och viftar obestämt mot hissen och mumlar något om fjärde våningen.

Det finns inte några knappar i hissen, men så fort jag gått in så börjar den åka långsamt, långsamt uppåt. Istället för något loungigt spelar hissen The Proclaimers superhit "I'm gonna be (500 miles)" och jag börjar nynna med lite i musiken.

När hissen stannar på våning fyra möts jag av en lång korridor. Tar några steg framåt och en man sticker ut huvudet genom en av dörrarna och säger "Simon?". Innan jag hunnit svara kommer han utramlandes med framsträckt hand.

"Hej, eh, Lars! Lars är jag! Du ska jobba här! Ja, Simon, bra att du kom, vi har mycket att göra! Någon har tappat nyckeln. Och jag vet inte riktigt vart den ligger, har du sett vart du ska? Bra att du tog hissen, trapporna är hemska kom med nu, det här är viktigt. Inga tid för frågor nu, nej nej nej. Vi ska ha ett möte! Bra!" och jag blir meddragen längs korridorerna.

Att få jobbet

Mitt i matlagningen ringer det. Jag står och steker mina absurt billiga Lidlchampinjoner. Jag misstänker att de består till nittio procent av arsenik, men de ser väldigt goda ut.

Mansröst: "Hej, det är Lars här, jag ringer från Comhe-"
Jag: "Nej, alltså, jag vill inte ha snabbare bredband, det är ok, ha det så fint!"
Lars: "Nej! Nej vänta! Det är.. Jobbet! Jobb! Du skulle jobba?"
Jag: "Va?"
Lars: "Din chef? Ringde och sa att du skulle jobba extra här. Du hade inte skött dig. Jag ska ha en intervju med dig, du kan prata? Bra, vi får se till att fixa det här, är du bra på bredband?"
Jag: "Vänta nu, vadå? Alltså, jag har bredband men vad menar du? Nej, jag vill inte ha någon högre hastighet på det, sluta ringa mig, jävla säljare!"
Lars: "Du har bredband! Perfekt! Du är som klippt och skuren! Kan du börja imorgon? Vi fixar allt, du får ett.. Eh.. Eh... Skrivbord! Och så! Men jag hinner verkligen inte prata mer nu, mycket mycket att fixa. Stora planer! Skönt att ha dig ombord! Du kommer trivas som fisken i handsken! Det blir perfekt, prima, fint!"
Jag: "Hallå? Vänta lite nu, alltså ja-"
Lars: "Nej, måste kila, någon har tappat bort våran telefonväxel igen, ska fixa det genast, ska bara hitta min jacka? Har du se- eller nej just det. Eh, ja, vi ses imorgon då, kom in på lunchen så snackar vi detaljer okej, tja! KLICK"

Självnedskärning

Jag har blivit påkommen. Dagen började med ett: "Simon! Vi behöver ha in dig här på kontoret! Viktigt samtal! Språng!" Tydligen så hade jag gjort något galet igen. Jag finner mig i en obekväm fåtölj framför ett enormt skrivbord. På andra sidan sitter en Chef som ser farlig och metaliskt slimmad ut. På något vis är det plötsligt ett panoramafönster bakom Chefen som sitter där och vi har utsikt över hela stan. Osäkert hur vår fyrvåningsbyggnad lyckades med detta konststycke.

Chef: "Du har inte skött dig igen Simon!"
Jag: "Öhhh. Okej?"

Konstpaus. (Chef ser bister ut och jag funderar lite på hur jag misskött mig senaste dagarna. Konstpausen fortsätter och jag går vidare på att fundera på huruvida jag ska börja dricka kaffe på jobbet igen och sen på hur många som ryms på månen innan samtalet fortsätter.)

Chef: "Du får börja skärpa dig, faktiskt."
Chef: "Du gör inte så mycket på jobbet, ärligt talat."
Chef: "Vi kommer skära ned lite på dig."
Chef: "Du får inget mer kaffe till exempel. Och inga raster."
Chef: "Vi skär ned på din lön också. Till hälften."
Chef: "Det är ungefär så mycket du gör dig förtjänt av på dagarna." Chef: "Ärligt talat är vi fortfarande lite väl snälla tycker jag."
Jag: "Men... Men...?"
Chef: "Jajaja, sluta tjata nu! Vi kan inte hålla på att göra undantag för dig hela tiden! Du får faktiskt ta lite ansvar nu, du sitter ju bara och leker hela dagarna? Tror du inte jag har koll? Igår satt jag och iaktog dig hela dagen och såg dig inte slita dig från datorn en enda sekund, ska det vara så på det här stället, va? VA!?"
Jag: "Eh, men ja, det är j-"
Chef: "NEJ just det! Nej, nu är det kört för dig unge man. Du får börja jobba extra på Comhem!"
Jag: "Men jag..?"
Chef: "COMHEM SA JAG!"

Vacklar omtöcknad ut ur kontoret. Känner mig lite som Eddie när han Hatchet Harry lurat av honom alla hans pengar.

Morgontidningsrecension

DN, del för del:

Del 1:
Handlade om kungen(?) och fildelning. Lite om munkar också. Triss i tristess.
En av fem röda bollar.

Del 2:
Handlade om musik, var intressant.
Fyra gröna bollar av fem röda.

Del 3:
Handlade om ekonomi och sport. ComHem ska sluta med sina dockor i reklamen. Antecknat i intresseboken.
Två sälar av fem sjölejon.

Överarbetad, ja

Malle:
"jag har hört att du har gjort en blondinbella och bloggat så mycket att du snart är utbränd?? är det sant? är det därför du ska åka på retreat i helgen????? berätta allt isåfall! TALA UT!!!!!!"

Ja. Ja, det är sant. Jag tänkte inte gå ut med det officiellt utan skylla på "internetfel" eller något annat lämpligt. Gnälla lite på ComHem på måndag och så. Men ja, sanningen är att det blivit för mycket för mig. Dvs, inga uppdateringar på hela lördagen. Det är lika bra att berätta det nu, så att det inte kommer som en otrevlig överraskning för alla (Viktor?) som sitter med F5-knappen i högsta hugg hela dagarna. Men frukta ej, jag återvänder på söndag iallafall.