Efter några sköna år borta från min näthinna har Sandra Bullock nu gjort comeback med en romantisk komedi (topp ett äckliga ord i svenska språket: 1. romantisk komedi). Tack Sandra. Jag har verkligen längtat efter att se dig igen, du är nämligen en av dom mest värdelösa skådespelarna jag vet. Dessutom ser du jobbig ut. Herregud, byt karriär?
Okej, Sandra spelar iallafall inte bitter kvinnlig polis den här gången. Hade det blivit en till "Murd3r By Num8ers"* (Eller "Iskallt Mord" som den av någon outgrundlig anledning hette på svenska) hade jag faktiskt mått sämre. Och hon spelar iallafall inte en skönhetsdrottning (seriöst, hon är ju ful?) som också är agent och värdelös. Alltid något.
Faktum kvarstår, jag möts av affischer på Sandra Bullock varje gång jag tar en spårvagnstur någonstans, det klassar jag inte som ens lite okej. Jag hade hellre genomlidit en konsert med Jonas Brothers än se en enda affisch på Sandra Bullock till.
*= Ja, dom stavade det verkligen så.
Visar inlägg med etikett romantiska komedier. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett romantiska komedier. Visa alla inlägg
onsdag 24 juni 2009
torsdag 23 april 2009
Dagens fulkonst
Frölunda Kulturhus (dit jag masar mig ett par gånger i veckan i något patetiskt försök att komma i form för beach 2011) är lite grand kungar av fulkulturella grejer. Eller så är det bara en vanlig kultursatsning i en vanlig förort. Antagligen det senare.
Dom mer eller mindre patetiska installationerna avlöser varandra i en takt som faktiskt är lite imponerande. Tyvärr verkar samtliga vara gjorda av gymnasieesteter från Näset som fått en dyr Nikon med autofokus av sin pappa i sextonårspresent. Ja, vi vet fototjejer, blaha blaha, dom är bra på att ha stora kameror. En på hundra är rätt bra på att ta bilder också, men dom andra nittionio skulle vi kunna ta ut bakom ladan och ge ett nådaskott.
Veckans utställning var iallafall svartvita bilder på förortshusen i Frölunda. Perfekt för kulturhuset med andra ord. Det har lokal anknytning och är lättsmält. Hur kan man sen misslyckas? Högupplösta bilder på grå betong i gråskala. Det är som att konstatera att en kattunge är söt. Det är inte direkt någon utmaning.
Till och med jag, med mitt nästintill totala ointresse för konst, spottar lite på det här. Vem som helst som fått en kamera för tio papp och en halvtimmeslektion i photoshop hade gjort exakt samma bilder. Grattis utställaren, det var fint.
(För att nämna något positivt, jag störde mig inte på bilderna. Lista på andra saker jag inte stör mig på: trottoarer, Västerås, äpplen, romantiska komedier, damm och vad som står på Hemköpskvittot.)
Dom mer eller mindre patetiska installationerna avlöser varandra i en takt som faktiskt är lite imponerande. Tyvärr verkar samtliga vara gjorda av gymnasieesteter från Näset som fått en dyr Nikon med autofokus av sin pappa i sextonårspresent. Ja, vi vet fototjejer, blaha blaha, dom är bra på att ha stora kameror. En på hundra är rätt bra på att ta bilder också, men dom andra nittionio skulle vi kunna ta ut bakom ladan och ge ett nådaskott.
Veckans utställning var iallafall svartvita bilder på förortshusen i Frölunda. Perfekt för kulturhuset med andra ord. Det har lokal anknytning och är lättsmält. Hur kan man sen misslyckas? Högupplösta bilder på grå betong i gråskala. Det är som att konstatera att en kattunge är söt. Det är inte direkt någon utmaning.
Till och med jag, med mitt nästintill totala ointresse för konst, spottar lite på det här. Vem som helst som fått en kamera för tio papp och en halvtimmeslektion i photoshop hade gjort exakt samma bilder. Grattis utställaren, det var fint.
(För att nämna något positivt, jag störde mig inte på bilderna. Lista på andra saker jag inte stör mig på: trottoarer, Västerås, äpplen, romantiska komedier, damm och vad som står på Hemköpskvittot.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
