På tal om bajs

Systembolaget på Frölunda Torg är, föga förvånande, inte en av de sexigare platserna på norra halvklotet. Och visst, det är inget fel på trevliga män i slitna skinnjackor som köper fyra pripps blå sjufemmor på flaska och sätter sig och myser (alltså, skriker på förbipasserande) vid bussarna.

Att påbörja sin helg där, det händer ju de flesta, som man brukar säga. Tyvärr är det nog numer lite förstört för min del. Två saker inträffar nästan samtidigt när jag står näst längst fram i kön.

1) En mycket intressant doft av ingrodd urin sprider sig i lokalen. En pluffsig kvinna i fyrtioårsåldern med alldeles för mycket mjäll för att det ska gå att ha överseende med rullar sin dramatenväska mot kön. Givetvis hamnar hon bakom mig. Det leder, så att säga, till en viss intensifiering av doften. Vilket leder till viss retning av kräkreflexen. Osv.

Men jag är trots allt en tapper och målmedveten ung man (så som jag ofta brukar skriva på mitt CV) med stark framtidstro. Dessutom har jag ju givetvis noterat att den enda som står framför mig i kön är en hårdrockarkille som köper nyinkommen Blossa-glögg. Och då...

2) Blossas glögg är ännu inte registrerad i Systembolagets kassasystem! Detta innebär ett viss mått utav Försening! Det vill säga, kassörskan springer runt i hela butiken och försöker lista ut vad glöggen kostar.

Under tiden blir min upplevelse värre och värre. När jag har, i ett försök att sysselsätta mig, snyggt radat upp min öl på rullbandet med streckkoden åt rätt håll, så följer den trevliga damen mitt exempel. Givetvis har hon stashat sina tre helrör och sin gredosbox i dramatenväskan. När denna öppnas tas aromen i rummet till en helt ny nivå. Vem hade kunnat ana att hon använt sin väska som latrin de senaste fem åren?

Samtidigt har de två andra kassaköerna blivit milslånga och jag inser att det bara är till att försöka hitta lite inner peace och tänka på mord tills jag äntligen får betala.

Men man knäcker inte några ägg om man inte rör ihop en omelett, som talesättet säger. Kattkisslukten i trappuppgången var dagen till ära högst försumbar.

Färdigbajsat för bajsmannen?

Scenen är denna: onsdagkväll och spårvagnsfärd hem. Bakom mig sitter ett antal lagom berusade killar på väg hem från andra lång. Plötsligt utbrister en "men bajsmannen är död!" Han fyller på med att den legendariske träskpunkaren fått hjärtattack och trillat ner i dasset för gott. Ett passande slut konstaterade sällskapet.

Men nej, sa någon. Han lever numera ett anständigt liv med fru och barn på Hisingen och beger sig numera endast ut i bajsoutfitten med sunkdreads och jeansväst vid riktiga högtider. Resten av året tvättar han tydligen håret som vanligt folk, dricker förmiddagskaffe och längtar till fredag.

Kan någon bringa lite ordning i bajsmannen-myterna? Lever han?

Kattpeppen

Vi peppar katt hemma, namnförslagen haglar (Tina fick hjälpa till lite).

Simon:
Jesper - öppnar för en mängd roliga dialoger. "Jesper är så fin... FAST INTE DU JESPER!" samt att svara på frågor om vad Jesper gör i helgen med "ja, han ska typ bajsa på hallgolvet och sova lite i bokhyllan."

Olle:
FastighetsKatten!

Tina:
Olle - då kan man ropa på båda så vet ingen vem man menar.

(Tina har även föreslagit "Copy" och blev därefter diskvalificerad ur tävlingen pga för dålig ordvits)

En ledig stund

Käck och morgonpigg (?) som jag är så började min tvättid klockan åtta, trots min väldigt sköna och lediga dag. Uppe i ottan och på något underligt vis luktade det vårmorgon på landet i mitt bostadskvarter som i övrigt mer har en känsla av Tjernobyl.

Det fina i det krossades dock ganska fort när jag insåg att lukten kom från att någon lagt gödsel på rabatterna (notera på) och att en ansenlig mängd av denna kletade fast sig under mina skor. Då var Tjernobylkänslan på topp och allt kändes som vanligt igen.