På tal om bajs

Systembolaget på Frölunda Torg är, föga förvånande, inte en av de sexigare platserna på norra halvklotet. Och visst, det är inget fel på trevliga män i slitna skinnjackor som köper fyra pripps blå sjufemmor på flaska och sätter sig och myser (alltså, skriker på förbipasserande) vid bussarna.

Att påbörja sin helg där, det händer ju de flesta, som man brukar säga. Tyvärr är det nog numer lite förstört för min del. Två saker inträffar nästan samtidigt när jag står näst längst fram i kön.

1) En mycket intressant doft av ingrodd urin sprider sig i lokalen. En pluffsig kvinna i fyrtioårsåldern med alldeles för mycket mjäll för att det ska gå att ha överseende med rullar sin dramatenväska mot kön. Givetvis hamnar hon bakom mig. Det leder, så att säga, till en viss intensifiering av doften. Vilket leder till viss retning av kräkreflexen. Osv.

Men jag är trots allt en tapper och målmedveten ung man (så som jag ofta brukar skriva på mitt CV) med stark framtidstro. Dessutom har jag ju givetvis noterat att den enda som står framför mig i kön är en hårdrockarkille som köper nyinkommen Blossa-glögg. Och då...

2) Blossas glögg är ännu inte registrerad i Systembolagets kassasystem! Detta innebär ett viss mått utav Försening! Det vill säga, kassörskan springer runt i hela butiken och försöker lista ut vad glöggen kostar.

Under tiden blir min upplevelse värre och värre. När jag har, i ett försök att sysselsätta mig, snyggt radat upp min öl på rullbandet med streckkoden åt rätt håll, så följer den trevliga damen mitt exempel. Givetvis har hon stashat sina tre helrör och sin gredosbox i dramatenväskan. När denna öppnas tas aromen i rummet till en helt ny nivå. Vem hade kunnat ana att hon använt sin väska som latrin de senaste fem åren?

Samtidigt har de två andra kassaköerna blivit milslånga och jag inser att det bara är till att försöka hitta lite inner peace och tänka på mord tills jag äntligen får betala.

Men man knäcker inte några ägg om man inte rör ihop en omelett, som talesättet säger. Kattkisslukten i trappuppgången var dagen till ära högst försumbar.

Spårvagnsmän

Klockan 20:27 på ett ungefär, en vanlig onsdagkväll, stannar ettans spårvagn, med namnet Ingvar Oldsberg, på Marklandsgatan. Eller nästan iallafall, på hållplatsen står en annan, oidentifierad vagn, så ettan stannar förstås lite innan hållplatsen, som sig bör.

Reaktionen på detta uteblir givetvis inte, utan en enögd man i mockajacka (som eventuellt har haft lite för stort alkoholintag under de senaste trettio åren) med ett dammsugarmunstycke i ena handen rusar mot dörrarna. När han panikartat inser att han inte kommer att bli avsläppt mitt på spåren reagerar han som alla sunda människor.

Jag har helt enkelt aldrig i mitt liv sett någon måtta så många slag mot en dörr med ett dammsugarmunstycke. Ärligt talat har jag aldrig sett någon slå något med ett dammsugarmunstycke så frenetiskt. Det var en imponerande prestation.

Och undrar någon vad jag har för mig måste jag sätta mig på ovan nämnda spårvagn igen för att sitta på biblioteket en stund och diskutera den ekologiska situationen i Boliva.

Världens bästa politiska parti

En av mina favoritresturanger är ett classy ställe som heter Briljant Pizzerian [sic]. Den är briljant skulle man kunna säga. Och ligger på Briljantgatan. Fantastiskt ställe. Sunkig utkörningsmoped och galler för fönstren. Inomhus är ett bord upptagen av skräp, ett annat av ett oavslutat schackparti och jag tror aldrig att någon ätit vid det tredje. Personalen möjligtvis.

Deras enda spelautomat har en skön reklamskärm. Oh yes, skärm, inte plakat. En äkta LCD-skärm här alltså. Den gör reklam för världens bästa, mest seriösa och verkliga parti. Partiet.se. Ja, dom heter så. Bilden till höger är på deras partiordförande. Herr Ulf Linde.

Partiet är i stort ett enfrågeparti som siktar på riksdagen. Förra valet var de dock storsinta nog att be sin väljarbar (folk som gillar spelmaskiner) att rösta på moderaterna. Det är schysst, dom flesta som gillar spelautomater är ju fulölsalkisar och har en riktigt skön relation till M.

Förutom spelmonopolet så har dom en rad lokala frågor. Dom flesta är ganska enkla och sköna, man märker att den lokala partiledningen (pizzakvartsgänget?) har bestämt sig för något de tycker är riktigt skönt och kört stenhårt på detta. I Rättvik vill man bygga en simhall i Märsta vill man öppna ett ungdommens hus (med "bland annat datorer", typiskt bra) och här i Göteborg vill dom att gamlingarna ska få schysstare mat. Gött parti.

Javisst ja. Och så var det det där med Gotland. Där vill partiet öppna en ekonomisk frizon. [dramatisk paus] Ja. En ekonomisk frizon. Som man har i u-länderna. Där man stänger in arbetare i små lådor och tvingar dom att sy fotbollar åt Nike. Japp. Gotland var det. "Jau, häur haur vi raukarna å fåuren och häur haur vei lille Rasschhid, han seur fotbåller å joumpeskor." Jag vet vilka som får min röst 2010.

(Jag hoppas ni kommer ihåg det här inlägget, där jag föreslog en ekonomisk frizon på Hisingen. Ett framtida samarbete mellan mig och Pariet.se måntro?)