Lyxvardag

I veckan har jag äntligen gjort slag i saken! Till förmån för min stundande skolgång (hosthost) har jag införskaffat en laptop! Det är så galet otroligt fantastiskt. Att jag glömt bort den känslan!

Jag kan alltså, utan att resa mig från sängen, blogga, spela flashspel, kolla på internet, följa tv-serier, prata med dom vänner som fortfarande finns kvar på msn, beställa pizza och skrika lite hjälplöst på David om att jag vill ha mer kaffe.

Life is good.

Dagens besvikelse

Den viktigaste uppfinningen senaste århundradet heter som bekant onlinepizza.se. Olle är tjock och jag hungrig så vi beställde pizza och fick det magiska meddelandet att den skulle finnas utanför får dör om exakt 15 minuter!

För er som inte använt tjänsten har den här fantastiska sidan en timer dessutom, så man kan sitta och titta på när den tickar ned. Vad annars skulle man göra under femton minuter?

För er som inte bor hemma hos oss så kan jag vidare informera att en normalbeställning från våran favoritpizzeria tar i runda slängar en timme. Antagligen till stor del eftersom det är typ max fem minuters gångväg och pizzabagaren därför hatar oss som tvingar honom att åka på sin orange moped till gården bredvid.

Självfallet bygger vi upp förhoppningar om att pizzerian bara råkade helt magiskt ha två pizzor klara som var precis som vi hade beställt dom, att ingen annan ville ha dom, att vi stod först i utkörningskön och att vi, som trogna kunder, skulle få vår pizza snabbt och effektivt. Om jag säger så här så gick tiden ut för tre minuter sen och jag sitter här och är hungrig.

Världens bästa politiska parti

En av mina favoritresturanger är ett classy ställe som heter Briljant Pizzerian [sic]. Den är briljant skulle man kunna säga. Och ligger på Briljantgatan. Fantastiskt ställe. Sunkig utkörningsmoped och galler för fönstren. Inomhus är ett bord upptagen av skräp, ett annat av ett oavslutat schackparti och jag tror aldrig att någon ätit vid det tredje. Personalen möjligtvis.

Deras enda spelautomat har en skön reklamskärm. Oh yes, skärm, inte plakat. En äkta LCD-skärm här alltså. Den gör reklam för världens bästa, mest seriösa och verkliga parti. Partiet.se. Ja, dom heter så. Bilden till höger är på deras partiordförande. Herr Ulf Linde.

Partiet är i stort ett enfrågeparti som siktar på riksdagen. Förra valet var de dock storsinta nog att be sin väljarbar (folk som gillar spelmaskiner) att rösta på moderaterna. Det är schysst, dom flesta som gillar spelautomater är ju fulölsalkisar och har en riktigt skön relation till M.

Förutom spelmonopolet så har dom en rad lokala frågor. Dom flesta är ganska enkla och sköna, man märker att den lokala partiledningen (pizzakvartsgänget?) har bestämt sig för något de tycker är riktigt skönt och kört stenhårt på detta. I Rättvik vill man bygga en simhall i Märsta vill man öppna ett ungdommens hus (med "bland annat datorer", typiskt bra) och här i Göteborg vill dom att gamlingarna ska få schysstare mat. Gött parti.

Javisst ja. Och så var det det där med Gotland. Där vill partiet öppna en ekonomisk frizon. [dramatisk paus] Ja. En ekonomisk frizon. Som man har i u-länderna. Där man stänger in arbetare i små lådor och tvingar dom att sy fotbollar åt Nike. Japp. Gotland var det. "Jau, häur haur vi raukarna å fåuren och häur haur vei lille Rasschhid, han seur fotbåller å joumpeskor." Jag vet vilka som får min röst 2010.

(Jag hoppas ni kommer ihåg det här inlägget, där jag föreslog en ekonomisk frizon på Hisingen. Ett framtida samarbete mellan mig och Pariet.se måntro?)