Kylans jävlar

Vad är det för fel på tonårspojkar? Jag lever ett liv i ständig kyla, från oktober till april, aldrig någon vila. Under en kort period bodde jag på den gudsförgätna ön Irland - eller som vi i som är gamla i gamet kallar den: isön. Där struntar man glatt i allt vad isolering och treglasfönster heter vilket, i kombination med ständig snålblåst från Atlanten, resulterar i permafrost*.

Nå. Åter till tonårspojkar. Själv hatar jag att frysa. Själv anser jag att man inte kan lämna sitt hem vintertid utan halsduk och långkalsonger. Varför, åh varför, måste då tuffa killar i fjortonårsåldern lämna sitt hem utan mer än en t-shirt på kroppen? Vilken efterbliven fåne springer omkring i december iförd jeans och uppknäppt luvtröja? Vad är det för fel på människorna?

Okej, byggarbetare har shorts på sig även om det är snöstorm, men dom gör iallafall manliga saker såsom att svetsa, hamra, riva och spika. Saker som i min fantasi förknippas med en viss fysisk värme tack vare ansträngningen. Tonårspojkar däremot har en förmåga att helt och fullt sky all sådan aktivitet. Kan någon se den gemensamma nämnaren? Inte jag.

Jag mår nästintill fysiskt dåligt varje gång någon just snubblat in i puberteten och skränande hoppar omkring iför enbart en JC-skjorta när jag själv har tre par sockar och två tröjor med en t-shirt under. Vart är vår värld på väg? Jag antar att dom förbereder sig för den globala uppvärmningen, när medeltemperaturen ökat några grader så kanske det är okej med spännislinne i november - förutsatt att golfströmmen inte ger upp. Den som lever får se.

*= Eventuellt fel användning av begreppet

Kulturkalasupplevelser, del 1

På väg från jobbet tar jag av outgrundlig anledning vägen förbi festplatsen vid Lilla Bommen. Där hänger, som alltid, mest 14-åringar med truckerkepsar och två av dom har kommit på den fantastiskt roliga idén att bolla en jämårig, tämligen kortväxt skatartjej mellan sig, fram och tillbaks.

Det är så roligt att hon tjuter av skratt mellan sina "näääh, lääääägg aaaaaaav!!!!!" Så roligt är det! Det är så roligt att dom två lite töntigare killarna som går framför mig (dom jobbar på att få lite love handles och saknar truckerkepsar) helt stelnar till av förtjusning. Det är som om dom såg Jesus, Elvis och John Lennon återuppstå samtidigt.

"Ehh.... Kast!!!! Med liten!! Tjeeeej!!!!" stönar den ena ur sig. det är så roligt att orden kommer stötvis, så fantastiskt fyndigt att hela hans kropp skakar, det är en sån otrolig upplevelse att dom båda når nirvana och antagligen kommer behöva åka hem och byta kalsonger.

Därför, och inte för att jag ska upp tjugo över fem imorgon, stannar jag hemma ikväll.

Cyberspacehomofoberna strikes back

Tro det eller ej, men allt spännande som händer mig åker inte ögonblickligen till bloggs i tid och otid. Ibland är jag för lat, ibland inser jag att det som var roligt för mig är så till den grad deprimerande för andra människor att jag ger upp. Alternativ två har flest poäng.

Häromdagen hade jag en fantastisk spårvagnsfärd! Vad gör din dag bättre än att klockan åtta en torsdagkväll sitta framför två snorfulla sjuttonåringar just som musikspelarbatterierna med ett stort leende kastar in handduken?

Snorfull sjuttonåring nummer ett drar såklart upp sitt World of Warcraft-spelande (hans vän har faktiskt här vettet att skämmas lite) för vad vill man göra när man är 17 år och oskuld, om inte prata lite om orcher? Jajustdet - inget! Hah!

Precis när jag funderat på om jag kan lyckas svälja en bläckpenna för att begå livet av mig snabbt och effektivt och liksom få en hedersvärd begravning och en liten martyrstaty, då blir herr WoW-utläggning oväntat filosofisk.

"Jo... Du förstår. Det är liksom grejen att, man måste verkligen leva med i sina karaktärer... Dom är inte bara där för att slåss och så... Dom har liksom... Lite personlighet och grejer... Min Warlock till exempel... Ja, han verkligen HATAR HOMOSEXUELLA!!!"

Det är ungefär i det här ögonblicket jag inser att det här är det bästa som hänt på hela min dag. Och i fem minuter till får jag höra hur den här trevlige sjuttonårige killen tvingas bli homofob flera timmar varje dag, för att kunna leva sig in i sin level 70-karaktärs favoritvana - bögbashing.

Livsviktiga uppfinningar

När hormonstinna tonåringar med fotboll på hjärnan och deras fyrtioplussiga ledsagare med dåligt ölsinne befinner sig på stadens alla fortskaffningsmedel, då jävlar gäller det att vara förberedd deluxe.

Veckans uppfinning är därav öronproppshörlurar. Alltså sånna in ear-grejer (länk!) som är så jävla coolt (om man räknar bort öronvaxansamlingar). Varje medveten supertönt med chalmersdojor måste äga minst ett par svindyra sådana så att man kan få äckligt mycket bas när man lyssnar på lounge house och pajar hörselgångarna.

Själv snålade jag loss rejält och köpte Claes Ohlsons fulkopior för en femtiolapp, men jävlar vilken specialspecialfunktion jag fick på köpet som jag inte räknat med. När man kört in dom så långt i örat att dom ligger och slår direkt mot trumhinnan är man nämligen i princip lika döv för omvärlden som en hårdrockstrummis med hörselskydd. Det har gått så långt att musiken är överflödig - det är lugnet jag vill åt.

Så fort fem busslaster svettiga tonårstjejer (obs, det här är alltså inget erotiskt utan något brutalt vidrigt) med dobbskor skuttar på spårvagnen sätter jag helt enkelt i mina dövproppar och lägger lite patiens på ipoden i en kvart tills jag får gå av. Jag har funnit en liten glimt av lycka i den svåra misären - tack!