Dagens musikupplevelse

The Sounds har gjort en Robbie Williams! Dom har alltså varken överraskat med en bra låt, spelat in en helt ok men jävligt fulkulturell coverskiva eller tagit ohyggliga mängder kokain. Dom har gjort en "Rudebox".

"Rudebox" var alltså Robbies svar på 2006 års hypermoderna, hippa, ungdomliga, coola dansmusikfluga med elektronisk musik och lite fulrap. Väldigt nu!, väldigt yeah!.

Singeln sålde i hela femton exemplar* och Robbie, hög som ett hus på valfria uppåtmedel och sin egen spegelbild var överlycklig. "Succé!" ropade han högt, där han stod på sin fyrahundra kvadrat stora takterass med inbyggd pool. Ingen kunde riktigt säga emot honom.

Sen gick det tre år och det svenska JC-popbandet The Sounds satt väl med hatten i byxan och kastrullen på sned och tänkte att "vadfan, han, Robbie Williams, han gör ju sköna grejer!". Dom spånade länge... En cover på "Sexed Up"? Lite swing i låtarna? Spela en Blur-cover på Roskilde kanske?

Plötsligt stod det klart för Maja och dom andra. "Aha! Vi ska göra en electrolåt med fulrap!" Succén var given - och låten "Beatbox" var född!

Låten handlar om en trummaskin som bandet använde i början på sin karriär, och det låter lite som att man kört ned electroclashande Uffie i en mixer tillsammans med nämnda trummaskin. Med andra ord. Sounds-Maja, håll dig till pubertetsskrikiga fjortisrocklåtar, håll dig borta från allt vad hiphopinfluenser heter.

*= Obekräftad information

Dagens syssla

Jag peppar lervälling, Skåne och ljummen mellanöl. Är i precis rätt stämning och spelar in ett blandband där jag lyckats bryta mot jag tror alla regler för bra festivalband. Vad sägs om instrumentala poplåtar, fyraminuters experimentell rock med skrik och en gammal gubb-ballad. Kan inte bli fel säger jag!

Frukostmöte med mig själv

Om elva timmar kommer min magiska ledighet plötsligt inträda. Det är verkligen en upplyftande (jag försökte skriva uppflyttande, men jag vet inte vad det är) känsla må jag säga. För att fira det har jag i vanlig ordning druckit kaffe och ätit frukost. Det är ungefär vad jag gör varje morgon när jag hinner med, eller hur?

Jag läste dessutom ut boken igår och stannade på samma nivå av förbryllelse. Sen läste jag lite om faktoider och lyssnade på technomusiken mina grannar spelade, för dom hade fest. Då var det ingen kärring som bankade i golv, väggar och tak. Man skulle kunna sammanfatta det här i en lista på saker som är okej och saker som inte är det:

Saker som inte är okej enligt min granne:
-Stänga av min högtalare som ger ifrån sig ett tämligen högt men väldigt kort "klick" vid avstängning.
-Tappa en bok i golvet, oavsett tid på dygnet
-Laga mat efter klockan 22
-Samt andas, leva eller vara hemma

Saker som är okej enligt min granne:
-Lyssna på techno till klockan tre på morgonen

Jag funderar lite smått på att skicka ett vykort till tanten. Där ska jag skriva: "grattis! du är dum i huvudet!".

Dagens hatobjekt

Folk som backpackar, eller snarare låtsas att dom backpackar för att dom har en ryggsäck och inte en rullväska men i övrigt uppfyller alla fördomar mot charterturister, har jag lite svårt för. Sen finns det dom som är än värre. Till exempel backpackers med lustiga kläder.

Dom finns i två varianter, tyskar och övriga. Samtliga har sjalar från indiska, lustiga clownlika byxor och tunikor alternativt andra hippiekläder. Dom ser lite ut som fullajvare och har oftast tovigt hår. En mängd egenskaper som jag alltså normalt sett inte har så mycket emot. Men i kombination med jättestora ryggsäckar så är det inte riktigt okej.

Tyskarna är ännu värre, dom pratar käckotyska (alltså inte Hitler-tyska utan såndär överdriver snyggartikulerad och glad tyska som man vet att dom bara pratar för att dom inte vill bli kallade nazister (obs, det funkar inte)) och dessutom har dom alltid en liten ryggsäck fram på magen för att komplementera den enorma militärryggsäcken dom släpar runt på tågstationer över hela Europa.

Backpackers med lustiga kläder gillar dessutom dålig musik och Manu Chao, kan jonglera med bollar och pratar med folk i tid och otid. Som tur är så fastnar dom oftast i Amsterdam eller Kristiania och kommer aldrig därifrån. Ibland åker dom dock vilse och kan ses vandra omkring i Göteborg i färglada, randiga tygbyxor. Om ni ser några, visa dom mot spårvagn 5 eller 6 med destination Länsmansgården.