Visar inlägg med etikett covers. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett covers. Visa alla inlägg

måndag 6 juli 2009

Dagens musikupplevelse

The Sounds har gjort en Robbie Williams! Dom har alltså varken överraskat med en bra låt, spelat in en helt ok men jävligt fulkulturell coverskiva eller tagit ohyggliga mängder kokain. Dom har gjort en "Rudebox".

"Rudebox" var alltså Robbies svar på 2006 års hypermoderna, hippa, ungdomliga, coola dansmusikfluga med elektronisk musik och lite fulrap. Väldigt nu!, väldigt yeah!.

Singeln sålde i hela femton exemplar* och Robbie, hög som ett hus på valfria uppåtmedel och sin egen spegelbild var överlycklig. "Succé!" ropade han högt, där han stod på sin fyrahundra kvadrat stora takterass med inbyggd pool. Ingen kunde riktigt säga emot honom.

Sen gick det tre år och det svenska JC-popbandet The Sounds satt väl med hatten i byxan och kastrullen på sned och tänkte att "vadfan, han, Robbie Williams, han gör ju sköna grejer!". Dom spånade länge... En cover på "Sexed Up"? Lite swing i låtarna? Spela en Blur-cover på Roskilde kanske?

Plötsligt stod det klart för Maja och dom andra. "Aha! Vi ska göra en electrolåt med fulrap!" Succén var given - och låten "Beatbox" var född!

Låten handlar om en trummaskin som bandet använde i början på sin karriär, och det låter lite som att man kört ned electroclashande Uffie i en mixer tillsammans med nämnda trummaskin. Med andra ord. Sounds-Maja, håll dig till pubertetsskrikiga fjortisrocklåtar, håll dig borta från allt vad hiphopinfluenser heter.

*= Obekräftad information

torsdag 26 februari 2009

Musikfetischer

Okej, jag får erkänna en grej. Micadeliahypen igår beror egentligen bara på en sak. Jag har en sjuk svaghet för kvinnor som gör covers på mäns låtar. Det är någon läskig transsexuell musikgrej jag har.

En freudiansk analys tack. Men ärligt talat, Emelie Simon låter ju hur sexig som helst när hon gör "I Wanna Be Your Dog" - visst Iggy låter ju skönt snuskigfarbror som vanligt, och Bob Hunds geniala cover av samma låt är också bland en av dom bästa som finns där ute, men Emelie Simon får ändå deras grejer att blekna.

Nouvelle Vagues "Too Drunk To Fuck" (notera hur man här använder både "too" och "to" i samma mening. Det är alltså två olika ord. Uppfattat?) äter upp Dead Kennedys och till och med Lambrettas "Livet Är En Fest" är riktigt riktigt bra. (Alltså. Lambretta? Seriöst?).

Alltså: Micadelias "Cinamon Girl" var bättre än Neil Youngs. Hur mycket det än tar emot att säga.

(Obs, är jag den enda som är drabbad av denna fetisch? Annars kanske vi skulle kunna starta ett forum och diskutera vår underliga sexualitet. Typ som pedofiler, butchbögar och frånskilda fembarnsmammor med S&M-ambitioner. Det hade varit coolt.)

(PS, jag ska egentligen inte skriva om musik här, men jag är så dryg så ibland är det det enda jag kommer på att skriva om. Auch.)