Äckelmoment i vardagen

Jag har, som trogna besökare måhända listat ut, ett antal till synes helt omotiverade hatobjekt. (Eller. Allvarligt talat. Dom är så jävla motiverade.) Dom här hatobjekten kan jag iallafall skratta åt. Det finns värre. Det finns ett fåtal saker som faktiskt får mig att må fysiskt illa.

Något jag faktiskt inte kan klara, det är folk som äter McDonalds 10-kronorshamburgare. Alltså, jag har suttit på bajamajor, sett punkarspya, överkörda igelkottar och sett ett flertal Hugh Grant-filmer. Men det finns fan gränser.

En av dom gränser som bör sättas i samhället är att man inte någonsin ska köpa 10-kronorshamburgare på McD. Det är nog det osexigaste i hela vida världen. Jag delar hellre sprutor med en uteliggare.

Och för guds skull! OM man nu tvunget måste köpa dom där brunbeiga, riniga grejerna, varför i hela världen äter man dom offentligt? Gå hem och ät dom i skam! Stå inte och hetsät en McWhiteTrash på busshållplatsen!

Det är ju FÖR HE.. REVOLUTion!! Argh!!!!! DÖ!!!! ... Okej, jag känner hur min vanligtvis ganska öppenhjärtade vegetarianism långsamt förvandlas till rå militärveganism, beware*!

*= I skrivande stund äter jag dock en macka med lax på, kanske inte rimmar med ovanstående.

Gratisvinster

Idag åt jag gratismat på BK. Det är väl iofs knappast någon superlyx, men ändå lite lustigt. Under mitt senaste besök på en utav dessa fantastiska restauranger så lade kassören utan förklaring ett gratis meal-kort på min bricka. Väldigt mystiskt.

Sen dess har jag legat lite halvt sömnlös och funderat på varför han gjorde så. Var han lite kär i mig, har han sett mig på TV, var han extra snäll, var det ett insiderdrag för att krossa hamburgerjättens ekonomi eller var han bara ett stort bloggfan som av någon anledning jobbade på Burger King i Stenungsund?

(Jag väljer att tro på det sista alternativet. Jag har dessutom alltid sett mig själv som en bra förebild för tonåringar i småstäder.)