Hatarna

Det finns folk i vårt land som verkligen, verkligen hatar andra. Unni Drougge hatar män. Johan Stael von Holstein hatar socialdemokrater. Lars Ohly hatar frisörer*.

Sen finns det en glad, skäggig gammal gubbe som heter Peps. På sjuttiotalet så kom han på att vadfan, han är redan så glad i hågen vad gäller jamaikanska berusningsmedel att det var lika bra att starta ett reggaeband. Sagt och gjort började han spela in en mängd ganska sköna (och emellanåt lite äckliga, "Stir it up" funkar inte på svenska, har någon talat om det för honom?) baktaktslåtar.

Så en vacker dag i slutet på sjuttiotalet klarnade han till efter ett ganjarus som antagligen hållit i sig sedan typ sextiotalet och upptäckte att dagens ungdom hade hittat någon annan. Någon som gillade tajta skjortor och discomoves. John Travolta hade tagit den okulturella massan med storm (eller nått) och hade till sist nått fram till och med till Peps lätt insnöade skägg.

Peps gjorde vad alla stolta reggaeartister gör i det här skedet. Han började hata. Han hatade Travolta så jävla mycket att det gjorde ont. Så han skrev en låt om hur han tyckte att musik skulle vara. "Rotrock" heter den. Släpptes 1980. Här är ett utdrag:

"Medan rocken söker rollen
Och Abba tror att dom har kollen
Och Travolta den grisiga stollen
Trampar sig själv på tån"

Texten är väl sådär hatisk. Ingen sunt tänkande människa gillar väl Travolta eller Abba? Men har ni hört låten? Ja. Jag förutsätter det. Har ni tänkt på Peps tonfall? Hur han verkligen liksom spyr lite samtidigt som han säger Travoltas namn. Så mycket hatar Peps.

Men visst, vi ska väl vara ärliga, eller hur? Vem fick rätt? Peps är idag en harmlös skägg-gubbe som man bäst känner till för att alla vill lyssna på "Oh boy!" minst en gång om dagen hela sommarhalvåret medan Travolta är en ond scientolog som äter barnahjärnor till frukost och spottar på krymplingar (obekräftat).

Någon dag hoppas jag att det är Peps, Travolta och ett grovkalibrigt vapen i den förstnämndes hand. Det gör Peps också, det vet jag. Det är våran hemlighet och jag ska göra allt för att han ska lyckas.


*= Notera min svennesatir, jag skulle kunna bli en fantastisk panelkomiker. Parlamentet nästa? Jag kan sitta och titta på när Robert Gustafsson imiterar Carl Bildt och lyssna på Tobleroneskämt dagarna i ända. Ahhh, det hade varit livet det.

Rapport #4

Har duschat och funderat på Unni Drougge. På ett ickesexuellt sätt alltså. Det blev nog ingen blomjord idag känns det som, jag ska fixa lite mat innan jobbet istället. Kanske kolla på Gordon lite till.

Eh, jaha?

Topp ett saker jag hatar med att träna är vad folk har för sig i omklädningsrummet. Hint #1 det är INTE ditt eget badrum hemma i din sunkiga tvåa med bruna tapeter som du blev tvungen att flytta in i för att din fru lämnade dig.

Idag skulle jag vilja skriva en lathund för hårtorkarna. Om det du tänker torka sitter under dina gubbiga skräpmatsbröst, torka det inte med hårtorkarna. Speciellt inte i bredbent ställning. Speciellt inte alls. Använd din handduk. Den man torkar sig med. Hint hint hint!

Var det så när fyrtiotalisterna växte upp? Stod alla och blåste sig skrevet med en nöjd min på offentlig plats? Jag kan väl knappast kallas pryd, men jag är inte intresserad av att iaktta en mycket osexig man i övre medelåldern ta på sig själv. Unni Drougge hade kastrerat dom på direkten!

Min egen hjältinna

Ibland har Unni lite dilemman. Till exempel: "Vore inte jag författare och hade fullt upp med den gärningen, då skulle jag kunna öppna praktik för kvinnor som malts ner till damm av män de litat på."

Dagens hjältinna

Tack vare en mystisk slump (okej, Shaggy länkade till den här bloggen där någon kommentarlänkade, nöjd?) så hittade jag en fantastisk artikel av Unni Drougge idag. Ärligt talat hade jag ingen riktig aning om vem Unni var. Jag har hört namnet, men inte riktigt kunnat knyta det till något.

Artikeln är visserligen från 2006, men den behandlar analsexhysterin som tydligen är ett stort problem i vårt avlånga land. Hon har fantastiska bevis på detta så som att nämna J-Lo's (yes, hon är så med i tiden) eventuella rumpimplantat och att "tatueringarna började peka ner mot stjärtklyftan".

Jag gillade verkligen artikeln, jag lärde mig följande:

1) Tjejer som har analsex dör (smärtsamt) och hamnar i helvetet (osäker på det sistnämda)

2) Killar som har analsex med tjejer är latenta homosexuella (och hamnar i helvetet, ej osäker på detta)

3) Unni är hellre pryd än förnedrad (hamnar alltså inte i helvetet)

4) Killar är dumma och tjejer är snälla (universell sanning)

Allt detta uttrycker hon med en rad klatschiga formuleringar och ett par så snygga allitterationer att jag behövde läsa artikeln fem gånger innan jag förstod att den handlade om sex över huvud taget. Sen är jag lite tankspridd också förstås.

Jag rördes i alla fall så djupt av Unnis artikel att hon numera är min husgud. Ja, ni hörde rätt. Jag har tagit ned Jim Morrison-planchen ovanför sängen och ersatt den med Unni Drougge. För att göra henne riktigt stolt har jag sedan spenderat morgonen med att ladda ned porrfilmer och klippt bort analsexscenerna. Sen har jag laddat upp dom på nytt. Vilken gräsrot jag är idag!