Jag, en hjälte

Idag räddade jag "melankoli". Brickan var bara en hårsmån från döden. Undgick med nöd och näppe att ramla ned från sopskyffeln ned i det mörka hålet där soporna hamnar. Vad hade mitt kylskåpspoesi då varit?

Dagens modetips

Främst är det ju ändå en modeblogg jag har, eftersom det är den enda lönsamma idén om man inte gillar att hitta på tjuvlyssningar eller vara känd. Dagens modetips går ut till killen i lajvarkläder och skabbdreads. Kombinera inte detta med splitternya blänkade vita Chucks (Obs! Produktplacering!), det är inte jättesnyggt.

(Alternativt stryk alla kläderna utom Chucksen och köp nytt. Vad som helst, bara du inte tar på dig lajvarkläderna igen. Och raka av dreadsen. Dom var jävligt skabbiga.)

Eh, jaha?

Topp ett saker jag hatar med att träna är vad folk har för sig i omklädningsrummet. Hint #1 det är INTE ditt eget badrum hemma i din sunkiga tvåa med bruna tapeter som du blev tvungen att flytta in i för att din fru lämnade dig.

Idag skulle jag vilja skriva en lathund för hårtorkarna. Om det du tänker torka sitter under dina gubbiga skräpmatsbröst, torka det inte med hårtorkarna. Speciellt inte i bredbent ställning. Speciellt inte alls. Använd din handduk. Den man torkar sig med. Hint hint hint!

Var det så när fyrtiotalisterna växte upp? Stod alla och blåste sig skrevet med en nöjd min på offentlig plats? Jag kan väl knappast kallas pryd, men jag är inte intresserad av att iaktta en mycket osexig man i övre medelåldern ta på sig själv. Unni Drougge hade kastrerat dom på direkten!

Min egen hjältinna

Ibland har Unni lite dilemman. Till exempel: "Vore inte jag författare och hade fullt upp med den gärningen, då skulle jag kunna öppna praktik för kvinnor som malts ner till damm av män de litat på."

Dagens hjältinna

Tack vare en mystisk slump (okej, Shaggy länkade till den här bloggen där någon kommentarlänkade, nöjd?) så hittade jag en fantastisk artikel av Unni Drougge idag. Ärligt talat hade jag ingen riktig aning om vem Unni var. Jag har hört namnet, men inte riktigt kunnat knyta det till något.

Artikeln är visserligen från 2006, men den behandlar analsexhysterin som tydligen är ett stort problem i vårt avlånga land. Hon har fantastiska bevis på detta så som att nämna J-Lo's (yes, hon är så med i tiden) eventuella rumpimplantat och att "tatueringarna började peka ner mot stjärtklyftan".

Jag gillade verkligen artikeln, jag lärde mig följande:

1) Tjejer som har analsex dör (smärtsamt) och hamnar i helvetet (osäker på det sistnämda)

2) Killar som har analsex med tjejer är latenta homosexuella (och hamnar i helvetet, ej osäker på detta)

3) Unni är hellre pryd än förnedrad (hamnar alltså inte i helvetet)

4) Killar är dumma och tjejer är snälla (universell sanning)

Allt detta uttrycker hon med en rad klatschiga formuleringar och ett par så snygga allitterationer att jag behövde läsa artikeln fem gånger innan jag förstod att den handlade om sex över huvud taget. Sen är jag lite tankspridd också förstås.

Jag rördes i alla fall så djupt av Unnis artikel att hon numera är min husgud. Ja, ni hörde rätt. Jag har tagit ned Jim Morrison-planchen ovanför sängen och ersatt den med Unni Drougge. För att göra henne riktigt stolt har jag sedan spenderat morgonen med att ladda ned porrfilmer och klippt bort analsexscenerna. Sen har jag laddat upp dom på nytt. Vilken gräsrot jag är idag!

En ledig stund

Käck och morgonpigg (?) som jag är så började min tvättid klockan åtta, trots min väldigt sköna och lediga dag. Uppe i ottan och på något underligt vis luktade det vårmorgon på landet i mitt bostadskvarter som i övrigt mer har en känsla av Tjernobyl.

Det fina i det krossades dock ganska fort när jag insåg att lukten kom från att någon lagt gödsel på rabatterna (notera på) och att en ansenlig mängd av denna kletade fast sig under mina skor. Då var Tjernobylkänslan på topp och allt kändes som vanligt igen.

En prestation

Jordens kanske tyngsta arbetsdag har avklarats. Barnen som syr fotbollar för Nike, kaffeodlarslavarna, systembolagskassörsökorna som jobbar på Hultsfredsfestivalen, Steven Segal som kock på ett fartyg som plötsligt blir kapat av terrorister, judarna i koncentrationslägren på fyrtiotalet, killen som höll Boris Jeltsin konstant full och Leif GW Persson har alla det lätt i jämförelse med mig.

Nu drar jag något gammalt över mig, ger upp mina inläggsambitioner och gråter mig till sömns framför Lost. Läsa vad jag tycker och tänker kan ni göra någon annan dag. Idag är ingen dag, idag är ett tomrum, idag är ett stort mörker och jag tänker gladeligen sova slut på vidrigheterna. Imorgon tänker jag vara ledig från jobbet och lycklig. Eventuellt även handla kläder och baka en ananaspaj åt Tina (obs hemligt!).

Morgonångest

Idag dök så hantverkaren upp. Dom skrämmer mig alltid lite. Den här var modellen harmlösare. Men ändå. Han pratade iallafall inte med mig, det var rätt skönt. Han kom in, frågade vart det var stopp, geggade i badrummet i tjugo minuter, sa att det var klart, och sen gick han.

Inga konstiga tekniska termer, han åkte inte iväg och hämtade något, han frågade mig inte varför det blivit stopp eller något annat konstigt som jag hade förväntat mig. Det liksom bara var inte stopp mer efter ett tag. Magiskt. Vi har en dusch i vårt hushåll igen. Olle kommer nu bli 98% renare.

Söndagsångest

Eller nej, inte ens lite. Fast Viktor kanske har det. Jag gillar Viktor:

Viktor: "Igår var jag odödlig."
Viktor: "Du vet dom där gångerna."
Viktor: "När man tycker det är en bra idé att spendera en hel utekväll iförd en rosa morgonrock."

Är du helt sjuk i huvudet eller?

"Vad hände egentligen med mul- och klövsjukan!?" utbrister Jonas från platsen bredvid.

Jag blir verkligen irriterad på pandemier. Dom är alltid en sån besvikelse. Asiaterna sprang omkring med munskydd och man analyserade alla döda fåglar i hela Sverige men ändå var det bara typ två personer som dog av fågelinfluensan. Dom två bodde på thailändska kycklingfarmar och hade antagligen haft sex med döda kalkoner och ätit hönsbajs. Då brukar man dö.

Galna kosjukan dödar väl några om året. Kor alltså. Ungefär som McDonalds. Fast mycket färre. McDonalds är alltså en värre pandemi än galna kosjukan. Epic surprise. SARS har mest dödat folk som försökte röka bakom munskyddet och blev kvävda.

Influensan dödar visserligen en massa folk varje år. Men ja. Det är nog mest för att dom är över åttio och har dåligt hjärta. Det i sin tur beror på att dom ätit för mycket potatis med sås och rökt john silver utan filter. Inte direkt influensans fel att den kommer där och slår in sista spiken va?

Tacka vet jag good ol' digerdöden. När fågelinfluensan tagit död på en tredjedel av befolkning så kom gärna och säg I told you so om vi båda lever men tills dess... Ja. Jag tänker inte vara rädd för döda fåglar.