Nyhetsveckan

Eftersom bloggen inte varit uppdaterad så ofta, och jag vet att cirka 40% av läsarna får sitt samlade nyhetsintag enbart härifrån så tar jag en liten summering av vad som hänt sedan allt var rollin' senast.

1) Carl Bildt hatar judar. Ja, jag sa det, jag står för det. Carl Bildt är en ond, judehatande fascist med brun skjorta och han gasar ihjäl folk i källaren och hela köret. Där fick ni för att ni röstade borgerligt.

2) I min hemstad Tynnered så har vi infört vår nya nationalsport bilbränning. Den går ut på att man någon gång mellan 23.00 och 00.00 måste ha eldat minst en bil inom synhåll från mitt sovrumsfönster. Den är rätt underhållande. När det börjat brinna håller jag upp en stor pappskylt med ett nummer på som betyg och dom små terroristbarnen brukar kika upp mot mitt fönster för att se hur dom gjort ifrån sig. En kille som fick en stark nia skickade blommor igår.

3) Om en månad kommer vaccinet mot galnasvinsjukan och innan dess kommer cirka 99% av den arbetsföra befolkningen att dö ut. Kvar kommer endast gamlingar, ensamstående mödrar och lastbilschaufförer från norrländska inlandet att finnas. Försök logga in på era jävla internetbanker och använda e-legitimation nu, va!

Dagens lärdom

Idag känner jag lite att jag utvecklats. Att jag inte är samma person som jag alltid varit. Saker går faktiskt framåt. En full spårvagn gör en helomvändning vid Marklandsgatan just for fun och istället för att klafsa över gräsmattan och svära över leran på mina skor så tar jag en lugn omväg via trottoaren. Och se, där, mitt på Marklandsgatan, känner jag att någonting faktiskt hänt det senaste året, att jag kommit lite längre. Det här var liksom beviset. Ett heurekamoment som Arkimedes hade sagt.

Dom senaste två veckorna har jag levt halvt isolerad i Tynnered och mest lyckats måla om mina väggar (tveksam success) och se tolv säsonger av diverse teveserier. Det har varit lite som ett återbesök i landet Arbetslöshet minus femdagarsfylla på fulöl. Tydligen så är sjukdomar ett slags paustvång.

Sist men inte minst tänkte jag utannonsera att imorgon bär det av tillbaks till mitt inspirerande arbete. Den ångest som framkallas av åttatimmarsarbetsdagarnas återinträde i mitt liv kommer givetvis behövas ventileras hårt och länge. Grattis trogna läsare, uppdateringsfrekvensen kan inte annat än att skjuta i höjderna igen!

Dagens konstaterande

Feberfika med Viktor. Vi hängde på Tynnereds fetaste fik, Le Pain Francaise (jag och franska alltså, ifrågasätt inte stavningen utan börja prata engelska istället) på Opaltorget. Opaltorget är, för er utomsocknes, ändhållplatsen. Det vill säga, det finns alkisar, en spelbutik, en pizzeria som säljer billig Falcon, ett sunkigt Willys, patrullerande poliser och ett sjukt fräscht kafé. Ja. Det är underligt.

Jag är fortfarande inte kapabel att gå mer än hundra meter utan att dö lite grand (okej, överdrift) men det gick hyfsat bra att ta tiominuterspromenaden dit utan en spårvagnsfärd dom sista två hållplatserna. Det var min längsta vistelse ifrån lägenheten sen i söndags. Sjukdomar for the win.

Mitt under det franska kaffet och dom klassiska nostalgisamtalen så säger Viktor en rätt läskig grej. "Tänk den dagen man ser tillbaks och inser att fan, för två år sen var jag mycket snyggare än jag är idag". Det var antagligen den mest skrämmande tanken som tänks, så här i den begynnande tjugoårsåldern.

För ärligt talat, själv har man ju bara blivit snyggare och snyggare för varje år som gått. Men någon gång måste det ju vända. För vissa har det förstås redan gjort det, dom har passerat sin storhetsperiod redan under gymnasietiden, men jag och Viktor är ju lite bättre, förstås.

Men dagen kommer väl. Fast tjaa. Bruce Springsteen är ju rätt snygg fortfarande.