Jag, en hjälte

Idag räddade jag "melankoli". Brickan var bara en hårsmån från döden. Undgick med nöd och näppe att ramla ned från sopskyffeln ned i det mörka hålet där soporna hamnar. Vad hade mitt kylskåpspoesi då varit?

Dagens modetips

Främst är det ju ändå en modeblogg jag har, eftersom det är den enda lönsamma idén om man inte gillar att hitta på tjuvlyssningar eller vara känd. Dagens modetips går ut till killen i lajvarkläder och skabbdreads. Kombinera inte detta med splitternya blänkade vita Chucks (Obs! Produktplacering!), det är inte jättesnyggt.

(Alternativt stryk alla kläderna utom Chucksen och köp nytt. Vad som helst, bara du inte tar på dig lajvarkläderna igen. Och raka av dreadsen. Dom var jävligt skabbiga.)

Eh, jaha?

Topp ett saker jag hatar med att träna är vad folk har för sig i omklädningsrummet. Hint #1 det är INTE ditt eget badrum hemma i din sunkiga tvåa med bruna tapeter som du blev tvungen att flytta in i för att din fru lämnade dig.

Idag skulle jag vilja skriva en lathund för hårtorkarna. Om det du tänker torka sitter under dina gubbiga skräpmatsbröst, torka det inte med hårtorkarna. Speciellt inte i bredbent ställning. Speciellt inte alls. Använd din handduk. Den man torkar sig med. Hint hint hint!

Var det så när fyrtiotalisterna växte upp? Stod alla och blåste sig skrevet med en nöjd min på offentlig plats? Jag kan väl knappast kallas pryd, men jag är inte intresserad av att iaktta en mycket osexig man i övre medelåldern ta på sig själv. Unni Drougge hade kastrerat dom på direkten!

Min egen hjältinna

Ibland har Unni lite dilemman. Till exempel: "Vore inte jag författare och hade fullt upp med den gärningen, då skulle jag kunna öppna praktik för kvinnor som malts ner till damm av män de litat på."

Dagens hjältinna

Tack vare en mystisk slump (okej, Shaggy länkade till den här bloggen där någon kommentarlänkade, nöjd?) så hittade jag en fantastisk artikel av Unni Drougge idag. Ärligt talat hade jag ingen riktig aning om vem Unni var. Jag har hört namnet, men inte riktigt kunnat knyta det till något.

Artikeln är visserligen från 2006, men den behandlar analsexhysterin som tydligen är ett stort problem i vårt avlånga land. Hon har fantastiska bevis på detta så som att nämna J-Lo's (yes, hon är så med i tiden) eventuella rumpimplantat och att "tatueringarna började peka ner mot stjärtklyftan".

Jag gillade verkligen artikeln, jag lärde mig följande:

1) Tjejer som har analsex dör (smärtsamt) och hamnar i helvetet (osäker på det sistnämda)

2) Killar som har analsex med tjejer är latenta homosexuella (och hamnar i helvetet, ej osäker på detta)

3) Unni är hellre pryd än förnedrad (hamnar alltså inte i helvetet)

4) Killar är dumma och tjejer är snälla (universell sanning)

Allt detta uttrycker hon med en rad klatschiga formuleringar och ett par så snygga allitterationer att jag behövde läsa artikeln fem gånger innan jag förstod att den handlade om sex över huvud taget. Sen är jag lite tankspridd också förstås.

Jag rördes i alla fall så djupt av Unnis artikel att hon numera är min husgud. Ja, ni hörde rätt. Jag har tagit ned Jim Morrison-planchen ovanför sängen och ersatt den med Unni Drougge. För att göra henne riktigt stolt har jag sedan spenderat morgonen med att ladda ned porrfilmer och klippt bort analsexscenerna. Sen har jag laddat upp dom på nytt. Vilken gräsrot jag är idag!

En ledig stund

Käck och morgonpigg (?) som jag är så började min tvättid klockan åtta, trots min väldigt sköna och lediga dag. Uppe i ottan och på något underligt vis luktade det vårmorgon på landet i mitt bostadskvarter som i övrigt mer har en känsla av Tjernobyl.

Det fina i det krossades dock ganska fort när jag insåg att lukten kom från att någon lagt gödsel på rabatterna (notera på) och att en ansenlig mängd av denna kletade fast sig under mina skor. Då var Tjernobylkänslan på topp och allt kändes som vanligt igen.

En prestation

Jordens kanske tyngsta arbetsdag har avklarats. Barnen som syr fotbollar för Nike, kaffeodlarslavarna, systembolagskassörsökorna som jobbar på Hultsfredsfestivalen, Steven Segal som kock på ett fartyg som plötsligt blir kapat av terrorister, judarna i koncentrationslägren på fyrtiotalet, killen som höll Boris Jeltsin konstant full och Leif GW Persson har alla det lätt i jämförelse med mig.

Nu drar jag något gammalt över mig, ger upp mina inläggsambitioner och gråter mig till sömns framför Lost. Läsa vad jag tycker och tänker kan ni göra någon annan dag. Idag är ingen dag, idag är ett tomrum, idag är ett stort mörker och jag tänker gladeligen sova slut på vidrigheterna. Imorgon tänker jag vara ledig från jobbet och lycklig. Eventuellt även handla kläder och baka en ananaspaj åt Tina (obs hemligt!).

Morgonångest

Idag dök så hantverkaren upp. Dom skrämmer mig alltid lite. Den här var modellen harmlösare. Men ändå. Han pratade iallafall inte med mig, det var rätt skönt. Han kom in, frågade vart det var stopp, geggade i badrummet i tjugo minuter, sa att det var klart, och sen gick han.

Inga konstiga tekniska termer, han åkte inte iväg och hämtade något, han frågade mig inte varför det blivit stopp eller något annat konstigt som jag hade förväntat mig. Det liksom bara var inte stopp mer efter ett tag. Magiskt. Vi har en dusch i vårt hushåll igen. Olle kommer nu bli 98% renare.

Söndagsångest

Eller nej, inte ens lite. Fast Viktor kanske har det. Jag gillar Viktor:

Viktor: "Igår var jag odödlig."
Viktor: "Du vet dom där gångerna."
Viktor: "När man tycker det är en bra idé att spendera en hel utekväll iförd en rosa morgonrock."

Är du helt sjuk i huvudet eller?

"Vad hände egentligen med mul- och klövsjukan!?" utbrister Jonas från platsen bredvid.

Jag blir verkligen irriterad på pandemier. Dom är alltid en sån besvikelse. Asiaterna sprang omkring med munskydd och man analyserade alla döda fåglar i hela Sverige men ändå var det bara typ två personer som dog av fågelinfluensan. Dom två bodde på thailändska kycklingfarmar och hade antagligen haft sex med döda kalkoner och ätit hönsbajs. Då brukar man dö.

Galna kosjukan dödar väl några om året. Kor alltså. Ungefär som McDonalds. Fast mycket färre. McDonalds är alltså en värre pandemi än galna kosjukan. Epic surprise. SARS har mest dödat folk som försökte röka bakom munskyddet och blev kvävda.

Influensan dödar visserligen en massa folk varje år. Men ja. Det är nog mest för att dom är över åttio och har dåligt hjärta. Det i sin tur beror på att dom ätit för mycket potatis med sås och rökt john silver utan filter. Inte direkt influensans fel att den kommer där och slår in sista spiken va?

Tacka vet jag good ol' digerdöden. När fågelinfluensan tagit död på en tredjedel av befolkning så kom gärna och säg I told you so om vi båda lever men tills dess... Ja. Jag tänker inte vara rädd för döda fåglar.

Dagens teknik

Earth Hour. Det kan vara den sämsta välgörenhetsdagen sen någon kom på att Falun Gong visst verkar vara en rätt schysst grej. I Metro (tack för tipset Jonas) rapporterar man - med sin patenterad top class journalistik - om en fantastiskt viktig facebookapp som släcker ned din profil för en timme.

För att citera Metro "nu kan även du som inte har några lampor hemma ägna klimatet en vän tanke på lördag."Det är som bekant många människor som saknar lampor men är mycket aktiva facebook, bra iakttaget.

Om man tycker att Metro är för seriösa (dvs om man är lobotomerad och sniffar lim) så kan man annars ta och läsa lite i Uppsala Nya Tidning. Min nya favorittidning. Där rapporterar en exalterad reporter om den nya trenden - facebookgrupper.

Anledningar

Det rätt döda (men ändå lite smygsprattlande?) bloggprojektet bloggen mot bloggar är dött med en anledning. Jag har tjatat om hon förut lite grand kanske, men Kalle Lind är ju ändå mansbloggarnas mansbloggare.

Visst, han kanske främst behandlar lite andra män än vad jag brukar göra, men seriöst är han ju bättre på det också. Jag lägger ned fem minuters research på wikipedia, Kalle verkar läsa igenom varje mans liv i detalj. Sjukt imponerande. Dagens citat:

"Visst, kvinnor har en menstruationscykel som gör att det regelbundet blöder ur deras underliv. Men män har skägg, som det faktiskt också kan blöda ur om man använder en slö hyvel och är lite bakfull!"

Dagens chatt

Finnsbo: "Oi! Hur går det på Comhem?"
Simon: "Haha, sjukt bra. Jag är typ chef snart tror jag."
Simon: "Det är rätt lätt att avancera."
Finnsbo: "Vad nu! Lurigt företag!"
Simon: "Ja, som fan."
Finnsbo: "Fan vad nice"
Simon: "Yes."
Finnsbo: "5 dagar i veckan eller?"
Simon: "Mer eller mindre."

Jag vet att min rapportering från mitt nya jobb går rätt kasst. Legat lite på is. Det har varit väldigt fullt upp. Jag återkommer snart med mer information om hur det går. Tack för tålamodet.

Utan dusch till på måndag

Trasig dusch.

Cons:
Jag kommer kanske börja lukta illa
En Hantverkare behöver komma hem till mig och Laga saker
Ingen duschöl på hela helgen

Pros:
Jag måste gå till gymmet

Chocktrumf

Idag blev jag tvungen att ringa vaktmästaren och fråga vad man gör när man inte kan använda sin dusch eller sitt handfat. Vaktmästare gillar jag inte att ringa, dom vet alltid mer om manliga grejer än vad jag vet. Det är lite som att behöva fråga efter hjälp på ett byggvaruhus (=trauma).

Jag har byggt upp en ny strategi:

V: "HEJ det är vaktmästaren här!"
Simon: "TJA! Eh, jo! Det är nått skit i ventilagehindret, massa ludd i förgreningsslaget."
V: "Va?"
Simon: "Dags att hala rotorslottern, ingen man levande ur slagkröken!"
V: "Alltså-"
Simon: "Lyssnar du eller? Fyramillimeters ska det vara, varken mer eller mindre."
Simon: "Fyfan, amatörer. Ska det vara inne eller ute? Lack?"
V: "Jag tror du kommit fe-"
Simon: "Vinkelputsen måste fram, det är dags att lagas här!"
V: "KLICK"

(Jag tror jag vann)

Helgdagar

En enkel bra och dålig-lista.

Bra helgdagar:
Steak and blowjob day
Velociraptor Awareness Day
Första maj
Min födelsedag (osäkert om det är en helgdag)
Pancake tuesday

Dåliga helgdagar:
Våffeldagen*
Halloween (jag gillar inte sexiga katter)
Midsommarafton (regn och snaps, dålig kombo)

(*=obs, eventuellt är jag bitter över att jag inte fått några våfflor idag?)

Kanal sex, en kanal jag gillar

Kommentar angående "Universal Soldier: Återkomsten": "Van Damme prövar sina skådespelartalanger till bristningsgränsen. Han spelar en död man - igen!". TV6 -kanalen med bäst speakerröst.

Jean Claude, en av vår tids mest underskattade skådespelare. Han är antagligen en av dom skådespelare som spelat flest dubbelroller (mer än en roll per film) och han har dragit in miljontals dollar på sina filmer (trots detta så släppte han mellan 1999 och 2008 inte en enda film som visades på bio (en hel del filmer som hamnade på videohyllorna hann han förstås med)).

Utöver det så har han tränat balett, vunnit arton tungviktsmatcher på knock out och har dessutom blivit klonad till supersoldat (eller var det en film? Jag fattade aldrig). En annan sjukt intressant fact är att han enligt wikipedia har nio hundar. Det fick mig att ta fram stora intresseblocket.

Det här kommer vi alla lida för

Någon kaxig kille har gjort en Velociraptortrofé. Det var nog det mest dumdristiga jag sett. Som om velociraptorhotet inte var allvarligt nog så håller folk på att taunta dom. Det är sånna som ni som kommer stå först mot väggen. Eller ja, hamna i dinosauriemagarna först.

Glöm inte Velociraptor Awareness Day den 18/4 förresten.

(PS, det har varit klagomål på att jag inte tagit upp dinosaurier i bloggen, det verkar som att dom flesta läsarna är väldigt intresserade och jag gör allt för att tillmötesgå er. Andra populära önskeämnen som kanske kan komma att dyka upp: Bingolottovinster vi minns, lustiga hattar och berömda fiskar)

En liten win

För myntmotståndarna iallafall. Vi slipper femtioöringar. Snart är sedelsamhället här. Äntligen få Davids dröm om att alltid ha en stor sedelrulle i fickan gå i uppfyllelse. Nu gäller det bara att skapa bättre valörer. Exempel:

29-kronorssedel: Perfekt för att betala öl på andra långgatan (L'assan undantaget).

17-kronorssedel: För att ge folk riktigt obekväma belopp.

999-kronorssedel: För att många saker kostar 999-kronor, samt att man kan vända den upp-och-ned och så blir det skojigt.

(Obs, alternativt slopa alla sedlar utom 29-kronorssedeln.)

PS

(Notera hur jag snyggt byter tempus flera gånger i föregående inlägg. Det är en avancerad berättarteknik, och mången stor författare avundas mig.)

Ibland är jag bra

Nu spökar min pensionärsanda igen. Somnade strax efter tio igår (eventuellt utmattad av hatet mot badkarsstoppet som fortfarande jävlas med mig) och vaknade innan sju imorse Väckarklockan var ställt på kvart i åtta.

Snart matar jag duvorna (även fast jag alltid hatat duvor) och springer runt förvirrad på affären mitt på dagen och letar efter reaskinka. Jag har tolv katter, luktar själv som gammal ost och när jag försöker byta kanal på teven så måste jag först ringa tevesupporten och skrika om att det var bättre för.

Dessutom blir jag gravt förvirrad av förändringar (t.ex. ny facebookdesign) och jag utvecklar ett starkt beroende av kokkaffe, hårda karameller med mintsmak och börjar knyppla koppar som jag tvingar på mina barnbarn, katter, strutsar och vänner. Det är dags att ta mig bakom ladan nu. Låta mig "åka på en tur", sätta mig på en buss mot världens ände (Hisingen?) och bara låta mig vara.

Dagens jobbalternativ

Dags att fightas lite med den så kallade lågkonjukturen igen. Idag uppfann jag konceptet PPP - Pain per Profit (kom ihåg var ni hörde det först!). Det är det nya inom riskkapitalistbranschen kan man säga. Det går helt enkelt åt att skada sig så lite som möjligt och få så mycket pengar för det som det bara går.

Exempel: Det är bra om man bryter en nagel och kan stämma SIBA på en miljon för att din nya OBH Nordica-grill (chiliserien såklart) på nageln. Det är dåligt om du säg bryter båda benen på väg ut från McDonalds och får en gratis McFeast. Förstår ni bilden?

Problemet är att jag inte riktigt gillar att skada mig själv, men jag måste väl offra mig. Det funkar inte att ha så många jobb samtidigt och dom asiatiska bloggarna är fan helt värdelösa. Det enda dom kan prata om är knäckebröd. Herregud. Hur kul är knäckebröd?

Dagens tråkigaste

Bombhot i närheten av min spårvagnsrutt har fått en utmanare i kampen om sämsta saker i världen. Utmanaren (och, föga förvånande vinnaren i tävlingen) heter stopp i badkaret (på riktigt den här gången). Det är ungefär lika kul som en helkväll med Bingolotto.

Googlehets

Baby T: "Kolla vad cool min nya mobil är! Den sparar positionerna bilderna är tagna på! Automatiskt!"
Simon: "WOW! Det är lite som att Google alltid vet vart du är!"
Baby T: "Inte bara "lite som", dom stalkar mig något otroligt. Google vet mer om mig än någon annan. Inklusive mig själv."
Simon: "Ibland så brukar jag skaffa problem. Bara så att jag kan googla upp en lösning på dom!"
Baby T: "Jag bygger upp mitt liv i ett komplext schema enbart för att google calender ska ha koll på allt!"
Simon: "Jag har en blogg som mina vänner läser, bara för att jag kan få fram massa information om dom med google reader!"

Dagens spex

Bombhota spårvagnarna så att dom inte får åka på spårvagnsspåren precis när jag ska åka spårvagn och dessutom inte ens lägga ut en riktig bomb utan bara en IKEA-kasse. Typiskt dålig stil.

Spexfaktor NOLL poäng av tio möjligheter.

(Tisdagsdeppfaktor av att tvingas trängas med typ en miljon skolbarn på ersättningsbussen. Ja, en miljon av tio ungefär.)

Dagens lärdom

Idag har Eniro lärt mig något. Det finns över 300 personer i Sverige som heter Akbar. Som Admiral Akbar. Det är roligt tycker jag.

(Obs eventuellt är det bara jag som tycker det.)

(Eh, NOT! Jag vet att iallafall Jesper tycker att det är kul.)

Måndagsångest

Idag var jag med om en märklig och hemsk sak. Jag satt i lugn och ro hemma och drack mitt frukostkaffe. Och poff! Så var jag på jobbet. Det var nog den tyngsta upplevelsen i mitt liv. Först var allt soligt och fint och kaffet liksom hemmagjort och inte tillverkat av magsyra och kulspetspännebläck. Och sen det här. Ajaj, veckan börjar dåligt.

Dagens kontrovers

Jag har oftast lite tävlingar med mig själv för, ja, jag är en rätt konstig person som gillar sånt. En av dessa tävlingar går ut på att hitta så okontroversiella saker som möjligt som ändå lyckas engagera så många människor som möjligt. Kontroverspoängen per capita ska alltså vara så nära noll som möjligt.

Dagens vinst (ja, det är väl ingen nyhet) är facebookgruppen mot övergrepp på barn. Det kanske är lite osmakligt att tala om den här gruppen, men jag ger den iallafall lite publicitet för mina tusentals läsare (om än på ett annorlunda vis). Den är väldigt bra iallafall, det finns många krafter i samhället som verkar för att vi ska vara elaka mot barn, så det är skönt att det finns ett upprop på Facebook emot detta.

(Obs att det är okej att tycka att jag är en dålig människa.)

(PS. Jag tycker inte att man ska slå barn)

(PPS. Alltså, fast jag skojar om det ibland. Det är rätt kul att skoja om att slå barn, det har jag inget emot alls faktiskt. Jag gör det i genomsnitt dagligen. Detta kan eventuellt göra mig till en dålig person, men ja, isåfall får jag ta den smällen.)

Religösa fördelar

Den här helgen spenderas för min del i mitt föräldra hem. Det har lett till att jag idag varit och handlat med min mor och syster. Utöver en extrem second hand-win så såg jag också världens mest effektiva muslimska kvinna. Jag har med andra ord börjat förstå mig på vitsen med slöja.

Hon hade nämligen klämt fast sin mobiltelefon i den. Det var en viktelefon som såg ut att passa perfekt över örat och sedan hade blivit hårt fastvirad där med hjälp av slöjtyget. Hands free två punkt noll om ni frågar mig.

Så, enligt dagens upplevelser. Islam 1 - Kristendomen 0.

Konstiga frågor

Idag fick jag svara på en Metrofråga på vägen till jobbet. Det handlade om huruvida jag tyckte att man fick utvisa brottslingar och först kastade jag lite saker på honom, han som frågade, och gick mest vidare. Sen stannade jag upp och tänkte till och sprang tillbaks.

"Jo, eh, förresten. Jag tycker att man ska utvisa alla tjejer som klär ut sig till katter på halloween. Speciellt om det ska föreställa en sexig katt..."
...
"Eh. Alltså, jag vill verkligen bli av med dem..."
...
"Ehm. Ja. Ut med dom jävlarna, skjutas ska dom!"
...

Sen blev det lite pinsamt och jag sprang iväg till jobbet. Puh.

Dödsdrogen

Enligt DN (ja, som vanligt) så är den nya dödsdrogen, som alla coola kids sysslar med, energidryck. Det är tydligen rätt häftigt att köpa på rasterna om man går i högstadiet. Som alla vet har högstadieelever den högsta coolhetsfaktorn, så det är nog bara att hänga på. No more te för mig och så vidare.

Det jag egentligen gillar bäst (okej, det enda jag gillar med hela artikeln) är när Ebba Adrian (13 år) beskriver fenomenet: "Det är den nya grejen att gå och köpa Red Bull eller Burn på rasten, men jag är inte sugen på att prova. Först blir alla lite sprattliga, sedan sitter de helt tysta och orkar ingenting."

Hon har fattat allvaret.

Överarbetad

Inatt hade jag en traumatisk dröm om att jag höll på att skriva ett långt inlägg om Emperor Palpatine till bloggen (eventuellt för att han på åttiotalet var världens mest rynkiga person?). Utmattad av mina enorma researches så gick jag och lade mig sent på natten med det påbörjade inlägget i säkert förvar (förslagsvis inlåst i en låda under min kudde).

Morgonen efter vaknar jag av (osäkert hur) den fruktansvärda ångesten över att inlägget under natten blivit publicerat i ofärdigt skick. Utan min fantastiska slutkläm som jag var dödligt nöjd över men ännu inte hade hunnit föreviga i skrift. Den värsta ångest av allt? Jo, att alla gillade inlägget. Trots att slutklämmen inte fanns med. Det, det är ångest.

Förvirringen

Jag har lite smått börjat vänja mig vid min nya miljö. Det är dock lite svårt då den verkar satt i ständig förändring. Lars tittar in ibland och skriker osammanhängande saker om möten och att han tappar bort saker. Mest traumatiskt var det för en halvtimme sedan. Jag var på väg till kaffeautomaten, Comhem får mig att glömma mina kaffelöften.

Lars: "Simon! Där! Bra, kom!"
Lars: "Vi kan inte bara stå här, viktiga grejer!"
Jag: "Jaså, alltså, jag tänkte dricka ka-"
Lars: "Nejnejnejnej! Kaffe? Jatack, men..."
Lars: "Internet! Så var det! Vi har tappat nyckeln!"
Jag: "Nyckeln?"
Lars: "Till Internet!"
Jag: "Okej?"
Lars: "Den är borta alltså. Finns inte. Så ingen har Internet nu."
Jag: "Du menar att det inte fi-"
Lars: "Inga! Ingen enda! Inte någon har Internet nu."
Lars: "Det är inlåst."
Lars: "Det är katastrof. Hade du kaffe sa du?"

Dagens måste

Idag har en arbetskamrat sagt att jag har som hemläxa att lyssna på Britney Spears "Out From Under". Då jag lovat dyrt och heligt att göra detta. Dock saknar jag självdisciplin, närminne och kalender. Så jag gör ett experiment och antecknar där alla kan se. Ett tappert försök att minnas.

Lunchjobbet

När alla andra börjar göra sig redo för strikt kontorslunch får jag själv dystert vandra iväg mot Comhemkomplexet på andra sidan gatan. Det är det enda huset i området utan portkod. Receptionen är tom, men det finns massor av stolar. På ett par av dem sitter folk och ser lite vilsna ut, som om de inte riktigt vet vad de gör där. En sover lite lätt och en annan sitter förstrött och äter ur en McDonaldspåse.

Jag går fram till den tomma receptionen och tittar mig omkring. Det verkar vara helt tomt men jag hör lite ljud bakom disken. När jag kikar över kanten ser jag att en kille som ligger där och spelar Gameboy. Jag harklar mig lite lätt och han tittar upp och ser irriterad ut. Han hyschar och återgått till att spela.

"Eh, är Lars här?" frågar jag, men han fortsätter spela. "Jag ska alltså hit och... Eh, jobba idag?" fortsätter jag. Killen på golvet pausar spelet och ser sur ut. Han blänger lite omkring sig och viftar obestämt mot hissen och mumlar något om fjärde våningen.

Det finns inte några knappar i hissen, men så fort jag gått in så börjar den åka långsamt, långsamt uppåt. Istället för något loungigt spelar hissen The Proclaimers superhit "I'm gonna be (500 miles)" och jag börjar nynna med lite i musiken.

När hissen stannar på våning fyra möts jag av en lång korridor. Tar några steg framåt och en man sticker ut huvudet genom en av dörrarna och säger "Simon?". Innan jag hunnit svara kommer han utramlandes med framsträckt hand.

"Hej, eh, Lars! Lars är jag! Du ska jobba här! Ja, Simon, bra att du kom, vi har mycket att göra! Någon har tappat nyckeln. Och jag vet inte riktigt vart den ligger, har du sett vart du ska? Bra att du tog hissen, trapporna är hemska kom med nu, det här är viktigt. Inga tid för frågor nu, nej nej nej. Vi ska ha ett möte! Bra!" och jag blir meddragen längs korridorerna.

Tråkbollen

Visst är det skönt när folk tar ett steg framåt. Som Salem "PK" Al Fakir till exempel. Han "har blivit äldre och är mycket lugnare" och dessutom fäller han eftertänksamma kommentarer så som "nu tänker och tycker jag annorlunda om en massa saker". Enligt uppgifter tittar han samtidigt ut genom fönstret.

För att vidare få lite PK-poäng har han köpt en gammal rostig båt som han pysslar om. Den är "bra avkoppling" och när han står på den kan han "inte göra annat än att koppla av". Han berättar också lite om sin ångest (över att han är så lik Laleh?) och råkar nämna sina grammisar.

Höjden når han efter kommentaren "egentligen tänker jag att jag inte ska tänka alls. Jag vill inte att det ska bli för krystat eller utstuderat. Jag strävar hela tiden efter en lekfull nyans, någonting kärnfullt." När PK-faktorn blir så hög att man spontanspyr. Han har iallafall rakat av sig sitt hemska hår. Han ser inte längre ut som Albert Hammond Jrs utvecklingsstörda kusin. Ett plus. För Albert.

Sen ska han vara lite cool på slutet. Han klämmer till med "om jag inte skrev musik skulle jag vilja vara taxichaufför. Jag älskar att köra bil." Det är fint.

(Ja, jag klipper och klistrar i DN-artiklar på jobbet, ok?)

Ett litet inlägg

Det har varit rätt många jobbiga personangrepp här på sistonde. Det har ryktats att jag ljugit rakt upp och ned om allsköns viktiga saker. Att jag hittat på saker om mitt liv, mina vänners liv och rentav emellanåt hittat på mina vänner. Det är lite tråkigt att bli bemött så.

(Eventuellt blir jag utbränd och blir tvungen att ta en bloggpaus på två dagar på grund av detta. Skyll er själva isåfall.)

Att få jobbet

Mitt i matlagningen ringer det. Jag står och steker mina absurt billiga Lidlchampinjoner. Jag misstänker att de består till nittio procent av arsenik, men de ser väldigt goda ut.

Mansröst: "Hej, det är Lars här, jag ringer från Comhe-"
Jag: "Nej, alltså, jag vill inte ha snabbare bredband, det är ok, ha det så fint!"
Lars: "Nej! Nej vänta! Det är.. Jobbet! Jobb! Du skulle jobba?"
Jag: "Va?"
Lars: "Din chef? Ringde och sa att du skulle jobba extra här. Du hade inte skött dig. Jag ska ha en intervju med dig, du kan prata? Bra, vi får se till att fixa det här, är du bra på bredband?"
Jag: "Vänta nu, vadå? Alltså, jag har bredband men vad menar du? Nej, jag vill inte ha någon högre hastighet på det, sluta ringa mig, jävla säljare!"
Lars: "Du har bredband! Perfekt! Du är som klippt och skuren! Kan du börja imorgon? Vi fixar allt, du får ett.. Eh.. Eh... Skrivbord! Och så! Men jag hinner verkligen inte prata mer nu, mycket mycket att fixa. Stora planer! Skönt att ha dig ombord! Du kommer trivas som fisken i handsken! Det blir perfekt, prima, fint!"
Jag: "Hallå? Vänta lite nu, alltså ja-"
Lars: "Nej, måste kila, någon har tappat bort våran telefonväxel igen, ska fixa det genast, ska bara hitta min jacka? Har du se- eller nej just det. Eh, ja, vi ses imorgon då, kom in på lunchen så snackar vi detaljer okej, tja! KLICK"

Självnedskärning

Jag har blivit påkommen. Dagen började med ett: "Simon! Vi behöver ha in dig här på kontoret! Viktigt samtal! Språng!" Tydligen så hade jag gjort något galet igen. Jag finner mig i en obekväm fåtölj framför ett enormt skrivbord. På andra sidan sitter en Chef som ser farlig och metaliskt slimmad ut. På något vis är det plötsligt ett panoramafönster bakom Chefen som sitter där och vi har utsikt över hela stan. Osäkert hur vår fyrvåningsbyggnad lyckades med detta konststycke.

Chef: "Du har inte skött dig igen Simon!"
Jag: "Öhhh. Okej?"

Konstpaus. (Chef ser bister ut och jag funderar lite på hur jag misskött mig senaste dagarna. Konstpausen fortsätter och jag går vidare på att fundera på huruvida jag ska börja dricka kaffe på jobbet igen och sen på hur många som ryms på månen innan samtalet fortsätter.)

Chef: "Du får börja skärpa dig, faktiskt."
Chef: "Du gör inte så mycket på jobbet, ärligt talat."
Chef: "Vi kommer skära ned lite på dig."
Chef: "Du får inget mer kaffe till exempel. Och inga raster."
Chef: "Vi skär ned på din lön också. Till hälften."
Chef: "Det är ungefär så mycket du gör dig förtjänt av på dagarna." Chef: "Ärligt talat är vi fortfarande lite väl snälla tycker jag."
Jag: "Men... Men...?"
Chef: "Jajaja, sluta tjata nu! Vi kan inte hålla på att göra undantag för dig hela tiden! Du får faktiskt ta lite ansvar nu, du sitter ju bara och leker hela dagarna? Tror du inte jag har koll? Igår satt jag och iaktog dig hela dagen och såg dig inte slita dig från datorn en enda sekund, ska det vara så på det här stället, va? VA!?"
Jag: "Eh, men ja, det är j-"
Chef: "NEJ just det! Nej, nu är det kört för dig unge man. Du får börja jobba extra på Comhem!"
Jag: "Men jag..?"
Chef: "COMHEM SA JAG!"

Vacklar omtöcknad ut ur kontoret. Känner mig lite som Eddie när han Hatchet Harry lurat av honom alla hans pengar.

Morgonrutin 2.0

Jag har lyckats kombinera lathet och effektivitet på ett skrämmande bra vis faktiskt. Istället för att spendera varje morgon med att snooza i femtio minuter, kasta i mig en halv frukost och komma tjugo minuter sent till jobbet så har jag insett att om man går upp utan att snooza så blir man liksom, pigg.

Först kändes det dåligt. Jag har liksom blivit gammal plötsligt och gör sunda saker. Usch. Fast sen insåg jag att jag var så sjukligt effektiv när jag inte snoozade att jag faktiskt hann sova en halvtimme längre och ändå slippa hälla ut halva tekoppen och dessutom kommer i tid till jobbet. Jag har nu överlistat både ungdomligheten och ålderdomligheten och helt enkelt blivit win.

(Ja, jag är så bra.)

Ett tyskt äventyr

Idag har kriget mot Hemköp (som måhända inte krigats så aktivt på sistonde på grund av att ja. Jag glömde bort det.) fört mig till Lidl. Det var en av de finaste upplevelserna i mitt liv faktiskt. Okej, kanske inte. Men solen sken och jag fick köpa billiga importerade saker och titta på spexiga maträtter.

Jag känner att det här kan bli min favorithobby. Dessutom var det en trevlig promenad genom vackra och soliga förortssverige. Enda nackdelen var att jag åt mitt billiga Lidlgodis istället för att laga mat och jag fick lite ont i magen. Att jag inte är fullt gammal nog att ta hand om mig själv är nog ett faktum.

Dagens facebookfail

Det blev en bild också. Nu har jag värsta bildbloggen. Bara ett steg bort från modeblogg.

Dagens idol

Min största idol i Sverige heter Karl Lind. Inte så mycket för att han gjort hela världen bättre med "Hej Domstol!", skrivit julkalender med Anders & Måns utan kanske mer för att han skriver en blogg om skäggiga män som jag är smått beroende av.

Snart ger han ut sin bok "Människor det är synd om" och för några dagar sen kunde man läsa ett bort cencurerat kapitel tillängnat Tito Beltran. Dagens läsning, något att bita i istället för att sitta här med F5-knappen dagarna i ända (om det ändå vore så väl osv).

Dagens problem

Jag har lite svårigheter vad gäller kommunikationen med mina nya anställda. Deras svenska är under all kritik och mandarin är för min del en frukt. Jag har försökt kommunicera lite med tecken, men att vifta fram budskap om hur fascinerande jag anser att Jon Bon Jovis inhopp som vampyrjägare i John Carpenters "Vampire Hunters 2: Los Muertos" är, det är svårt.

Det verkar som att mitt entrepenörsskap är lite halvknackigt trots allt, men jag ger inte upp ännu. Istället försöker jag lära alla svenska, så det kan ta några veckor (de verkar rätt flitiga) innan den nya, Asiatiska bloggen med sjuka reklamintäkter är fullständigt up and running. Jag har inte så mycket material ännu, men jag visar dem Anders & Måns-avsnitt med engelska subtitles och hoppas att det räcker.

(Obs, osäkert på om de förstår engelska. Ska försöka ta reda på detta.)

Det har varit mycket gnäll

Är det inte ganska uppenbart för alla som satt uppe och väntade igår (måndag? hahaha.) att bloggen numera är flyttad till Asien, precis som jag förvarnat i en veckas tid? I Asien räknar man tiden annorlunda och det är på sin höjd onsdag där, måndag kommer först om en månad. Oftast är det tisdag i Asien, för det är dagen då man jobbar bäst, sägs det.

På den asiatiska måndagen kommer självfallet filmen upp, varför är det någon som ifrågasätter sånt? Jag tycker att det är tråkigt att människor aldrig litar på mig. Jag har knappast ljugit förut, varför skulle jag börja göra det nu?

Fjorton timmar utav elakhet

Idag har jag varit hjälpsam på jobbet på morgonen. Jag är belönad genom total snällavhållsamhet de närmaste 14 timmarna och arton minuterna.

Baby T:
"Passa dig bara så att du inte blir för god! Då kommer vampyrerna och äter upp dig! Inga mer snälla saker idag."

Hypeschmype

Imorgon kanske jag lägger upp en film igen. Klockan åtta isåfall, fast det är inte riktigt bestämt ännu. Det tål att tänkas på.

Steak and blowjob day

Som hämnd för alla hjärtans dag (killen måste haft en seriöst traumatisk upplevelse, nu snackar vi inte tända ljus och lite rosor, det här verkar ha varit en all outer som verkligen tagit killen under isen) har en man vid namn Tom Birdsey infört en ny helgdag som är mer i hans smak.

Steak and BJ day, bara namnet säger väl det mesta. Det är en helgdag som alltså firas idag, så jag tänkte sprida ordet. Så, det är med andra ord bara att åka ned till affären och köpa något blodigt och sen börja förbereda inför en totalt oromantisk kväll med din significant other.

(Det är alltså den enda dagen på året man kan få biff och en avsugning? Eller är det den enda dagen man får båda på samma dag? Ser gärna en förklaring, på grund av mina matpreferenser är jag väl för övrigt rätt uteslutet från den här helgdagen?)

Bland admiraler och aktörer

På åttiotalet gjorde man många lustiga saker. Man hade stort hår, gillade starka färger och gjorde rymdfilmer där folk hade spexiga jumpsuits på sig. Ett bra årtionde helt enkelt. Man kan säga att den som definierade hela decenniet var Admiral Akbar.

För er obildade är han den sköna, bruna grodliknande killen i sista Star Wars. Han hänger med Lando i slutstriden mot dödsstjärnan. Min vän Jesper är väldigt bra på att imitera honom (Akbar, inte Lando), nästan skrämmande.

Admiralens främsta förmåga ligger dock varken i att köra rymdskepp eller leda strider. Han är nämligen helt absurt bra på att upptäcka fällor. I ovan nämnda fantastiska slutstrid i sista Star Wars-filmen (bästa filmscenen genom tiderna, alla kategorier?) lyckas han till exempel genomskåda det onda Rymdimperiets ondskefulla fälla med att gömma rymdskepp bakom planeter - utan att ens blinka!!! (Obs, osäkert om han kan blinka.)

En teori jag och Jesper har bollat oss emellan är hur enkelt de i Star Wars hade kunnat få det om de hela tiden tagit med sig Akbar. Istället för den ludne killen med armborst eller den fjantiga killen med lasersvärd så hade de kunnat dra omkring på admiralen. Ingen hade behövt trilla ned till rancorn, ingen hade blivit av med sin hand på Bespin eller nedfryst i ett kolblock. Typiskt dåliga prioriteringar.

Där har vi alltså Simon förbättrar Star Wars. Nästa vecka går vi igenom hur man byter ut gulliga djur mot någon intressant, varför det inte är coolt med sparkdräkter i framtiden och hur man får armborst att skjuta laser. (Ja, jag vet allt det där.)

Det är bra med vänner

Jag behöver inte ens redogöra för andra vad jag gjort, jag kan till exempel säga att jag gjorde ungefär det Emilia gjorde. På Pustervik är det alltid spännande. Vi kanske såg ett band som hette Extended Heads, isåfall skulle jag föreslå dem att byta karriär. Klippa sig och skaffa sig ett jobb.

Dagens tips är dock att dansa så häftigt som möjligt till så dåliga band som möjligt. Då kan man bli insläppt fast man blivit utslängd. Det har Jesper eventuellt lärt sig.

Intelligensmorgonen

Simon:
"Saker man gör när man är full är liksom gratisgrejer, typ om man diskar när man är full, då har man liksom fått en gratis diskning."

Viktor:
"Ja. Sen blir det ju oftare att man gör något dåligt typ har sönder något på fyllan och då kostar det liksom mer än om man hade haft sönder det nykter för ångesten blir mycket jävligare i kombination med bakfyllan."

Sammanfattning: Om man gör bra saker när man är full är det bra, gör man inte det är det stor risk att det är dåligt. En läxa man lärt sig genom åren(?).

Morgon-SMS

Malle kommunicerar:

"Fast bara för att jag är på skidsemester med min pappa är det INTE som att jag typ är bortskämd eller en borgarbracka..."

Dagens citat

Jag gillar när folk slår huvudet på spiken och sammanfattar hela vårt samhälle i en mening. Idag så skulle jag vilja citera Cecilia Fant, kriminalinspektör vid rikskriminalens underrättelsetjänst:

"Vi tror att ungdomarna mår dåligt."

Hon har rätt, så klart.

Dagens konspirationsteori

Idag tänker jag berätta min teori om "Ett klick för skogen" (ja, jag försöker hänga på bloggfrossa och verka tuff). Iallafall. Är det inte lustigt att man måste samla ihop just 7,5 miljoner för att någon kille inte ska avverka en skog?

Kan det inte vara så att den här ohyggligt onda killen som bara vill mörda skogen är ondare än det verkar? Jag menar, hallå, han vill redan förstöra 82 hektar skog (dvs en miljard träd) där det bor över 52 fågelarter! Har hans ondska verkligen nått sin gräns där? Att han bara sitter med sin kidnappade skog och klappar sig på magen och skrattar superskurksskratt. Knappast.

Den här killen (låt oss kalla honom "Johan" (det ryktas nämligen att det är en tidigare nämnd superentrepenör som köpt upp skogen (dock kan jag ej gå in mer på detta på grund av diverse problem med stämningsansökningar som "dykt upp" senaste dagarna) för sina surt förvärvade skattefuskpengar)) sitter alltså med sjukt mycket jättegammal och fin skog. Han tänker okynneshugga den. Ajaj.

Vad skulle göra det hela ondare? Jo, kanske att starta en hemsida. Där man låtsas rädda skogen. Där man tjänar sjuka reklampengar på att en massa superengagerade sextonåriga tjejer klickar femtusen klick om dagen bara för att rädda kottarna. Sen ser man till att pengarna inte riiiiktigt blir 7,5 mille. Sen sitter man där med sina nästan 7,5 miljoner och en hel skog. Och bara skrattar.

Dagens titelöversättning

Idag lärde jag mig något nytt av Viktor. Matchokillarnas matchoman Bruce "Awesome" Willis fantastiskt välgjorda filmserie "Die Hard" har vi nog alla gråtit till. Tyvärr har jag inte sett senaste installationen, men de tre första filmerna i serien har skänkt mig många timmars njutning.

Iallafall, det som är mest awesome av allt med serien är givetvis filmtitlarna. Det var "Die Hard", "Die Hard 2" och sen kom den otippade "Die Hard with a Vengance" ("Die Hard Hämningslöst" hette den på svenska, lite svårtolkat, men svenska filmtitlar är alltid svårtolkade). Sen kom den fantastiska fyran. Här i Europa lanserad med en av de hårdaste filmtitlarna någonsin. "Die Hard 4.0".

Förklaring, att lägga till 4.0 efter en titel är ungefär som när året var 1999 och det var coolt att döpa saker till 2000 (hade också blivit en bra film "Die Hard 2000"). Iallafall. Vi trodde vi hade fått världens bästa filmtitel? Nej. Knappast. Amerikanerna ska ha allt för sig själv. Sug på den här titeln, som filmen släpptes under i USA: "Live Free or Die Hard". Alltså. Nu måste jag ta en kalldusch så jag lugnar ned mig, herregud.

(Bonustrivia, Barney Stinson berättar vem han sympatiserar med i första "Die Hard"-filmen och varför: "Hans Gruber, charming international bandit! In the end, he died hard. He's the title character!")

Dödshype

På grund av svåra förhållanden i finanskristider har filmbudgeten på senaste tvingats skäras ned rejält. Vi blev nyligen av med vårt miljonstipendie från SAAB. De hade tydligen redan sparkat trehundra anställda i Göteborgstrakten för att jag skulle få fortsätta filma, så det blev lite pinsamt det hela.

Som kompensation för de familjer som krossats så kommer det underhållning på bloggen på måndag. Det ryktas att det i samband med flytten till Asien kommer läggas ut en till filmtrailer. Den ryktas innehålla dinosaurier. Det blir med andra ord najs.

Måndag 16/3 cirkus klockan 20.00 med andra ord. Peppen!

Spårvagnssporten

Häromdagen lyckades jag i goda vänners sällskap vara med och ta fram en ny, bättre lösning på problemet med spårvagnsböter, missade biljettintäkter, plankare och så vidare. Vi gör helt enkelt en ny bötesskala.

För noll biljetter får du givetvis böta dina surt förvärvade 1200 kronor. För en biljett så slipper man. Inget kontroversiellt so far. Men! Om man har två biljetter då? Det är väl knappast rättvist. Till exempel om man råkar SMSa iväg sin SMS-biljett innan man kommer på att man har ett månadskort nu för tiden? Sjukt orättvist att man ska straffas för detta.

Hence, blir man stoppad med två biljetter, bör man införa en omvänd bötesmetod. Västtrafik ger dig 1200 kronor. Har man tre biljetter, då får du 1800 kronor. På det viset slipper vi många problem.

Västtrafiks popularitet skulle skjuta i höjderna. Du skulle inte ångra den onödiga SMS-biljetten. Det skulle vara roligt när kontrollanterna kom istället för bara jobbigt. Du kan försörja dig på att åka spårvagn om du lyckas bli kontrollerad tillräckligt ofta. Pengarna Västtrafik förlorar på plankarna kommer tas igen eftersom en stor andel pendlare kommer åka omkring med dubbla biljetter. It's a win win win win win situation.

Mp3-fascisterna

I DN kan man läsa att folk är elaka mot mp3-tillverkarna och jag får en fantastisk vision. En arg man i höga stövlar står och piskar ett gäng lönnfeta piratarkids som frenetiskt rippar skiva efter skiva. Det kan vara så att min nördhumor slogs på till hundra procent nu när jag jobbar kvällsskift och allt.

Outsourcing

Det är dags att haka på trenden. Det visar sig att det inte är hållbart att driva en blogg som jag lever på medan jag bor och verkar i Sverige. De tusen inlägg om dagen som krävs för att hålla mig flytande (dvs. jag har 1,5 minut på mig per inlägg) går inte att producera så här, helt enkelt.

Min första plan var att upprätta en ekonomisk frizon. Jag kontaktade Johan Stael von Holstein. Han tyckte att det var en helfestlig idé, så han slet sig ifrån att köra sportbil och spruta champagne på förbipasserande för en stund och skeppade över en containerlast illegala invandrare åt mig.

Sen pysslade vi ihop ett snyggt tält på en okänd ort (Hisingen) och skred till verket. Tyvärr stämde inte personkemin så bra oss emellan. Johan gillar att vara på Stureplan och skattefuska och jag gillar att spela tevespel. Det klickade inte alls so to speak. För att göra en lång historia kort. Han tog pakistanierna och började tillverka Jack Vegas-automater och jag var än en gång utan lösning på mina ekonomiska problem.

Vidare till plan två. Jag har nu etablerat en fin kontakt i Asien och i skrivande stund förbereds en mindre lagerlokal för att transformeras till en gigantisk Dö på fläcken!-producerade superblogg. Från och med måndag så tar de helt över och jag kommer kunna luta mig tillbaks med mina miljardtillgångar.