Nu spökar min pensionärsanda igen. Somnade strax efter tio igår (eventuellt utmattad av hatet mot badkarsstoppet som fortfarande jävlas med mig) och vaknade innan sju imorse Väckarklockan var ställt på kvart i åtta.
Snart matar jag duvorna (även fast jag alltid hatat duvor) och springer runt förvirrad på affären mitt på dagen och letar efter reaskinka. Jag har tolv katter, luktar själv som gammal ost och när jag försöker byta kanal på teven så måste jag först ringa tevesupporten och skrika om att det var bättre för.
Dessutom blir jag gravt förvirrad av förändringar (t.ex. ny facebookdesign) och jag utvecklar ett starkt beroende av kokkaffe, hårda karameller med mintsmak och börjar knyppla koppar som jag tvingar på mina barnbarn, katter, strutsar och vänner. Det är dags att ta mig bakom ladan nu. Låta mig "åka på en tur", sätta mig på en buss mot världens ände (Hisingen?) och bara låta mig vara.
onsdag 25 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Låter som ett ganska fint pensionärs liv. Världens ände är inte Hisingen, mer Kungälv skulle jag tro men det tillhör nog Hisingen när jag tänker efter. Jävla stor ö det där.
SvaraRaderaVisst är det så! Jag har alltid haft lite svårt för Kungälv. En krypande känsla av att något är fel. Och där har vi det förstås.
SvaraRadera(Förlåt Marlo om du läser det här, men Kungälv är inte helt ok)