"Kolla, en som snattat!" ropar Samir, lite otippat, utanför Nordstan. Han pekar ner längs gatan där jag inte ser någon som ser det minsta snattig ut. Efter typ tio utpekningar kommer jag fram till att han syftar på en blond tjej som går med ett Jensens biffhelvetesskapsplakat och delar ut rabattkuponger.
Dessa är tydligen, enligt säkra källor (Samir) folk som blivit dömda för snatteri. Dåliga tonåringar som inte kan sköta sig. Den blonda tjejen i artonårsåldern hade alltså troligtvis smygit in sig på böffhuset som en annna mästertjuv och snikat till sig på en och tre biffar - trodde hon, ja! Ångesten när en stram man pekar på böffplakatet och skrattar rått måste vara tung.
"Eller så kanske hon jobbar på Manpower, de har ju sånt" säger Samir sen. "Fast det är lite som ett livstidsstraff."
tisdag 29 september 2009
söndag 27 september 2009
Underjordsodlarna, under marken
Jag går i en helt fantastisk klass nuförtiden. Man kan säga att de mest intellektuella och fanatiska och egentänkande nittonåringarna går i den. Man kan säga att jag dagligen kommer till nya insikter. Att jag tror på att världen kommer förändras.
För lite över en vecka sen satte sig klassen i en halvcirkel runt våran norske lärare som tagit oss på en liten tur runt ett gäng koloniträdgårdar. Stadsodlingar var dagens tema, och dessa ser man ju förslagsvis utifrån.
En konventionell tanke i dagens samhälle är att man helt enkelt bör hålla sitt odlande på en så kallad marknivå. Vissa tycker att man ska odla på tak också, och på berg och sen finns det saker som växer på träd, men det är iallafall ovan sagda marknivå.
Inte underligt infinner sig då en viss tystnad när en blåögd och rättänkande ung man modigt sträker upp handen i luften och frågar sedan, helt utan ironi i varken röst eller vokabulär, huruvida vår käre lärare tror att man kan odla vanliga grödor under marken. "Med hjälp av till exempel speglar för att leda ned solljuset" tillägger han hjälpfullt. När respons likväl uteblir kommer även "ja, ifall marken skulle ta slut". Han möts av ett något omskrivet "och varför skulle man vilja det?"
Så igår provade jag och Samir hans teori på en slumpvis okänd människa i tjugofemårsåldern. När vi uppger att vi är trettio år gamla och doktorerar i underjordsodling och fyller på med en lång utläggning om hur odlandet går till så följs det upp av en mängd intresserade frågor. Absurditeten framgår inte, endast en mild förvåning att vi, som såg så unga ut, var trettio hela år fyllda.
För lite över en vecka sen satte sig klassen i en halvcirkel runt våran norske lärare som tagit oss på en liten tur runt ett gäng koloniträdgårdar. Stadsodlingar var dagens tema, och dessa ser man ju förslagsvis utifrån.
En konventionell tanke i dagens samhälle är att man helt enkelt bör hålla sitt odlande på en så kallad marknivå. Vissa tycker att man ska odla på tak också, och på berg och sen finns det saker som växer på träd, men det är iallafall ovan sagda marknivå.
Inte underligt infinner sig då en viss tystnad när en blåögd och rättänkande ung man modigt sträker upp handen i luften och frågar sedan, helt utan ironi i varken röst eller vokabulär, huruvida vår käre lärare tror att man kan odla vanliga grödor under marken. "Med hjälp av till exempel speglar för att leda ned solljuset" tillägger han hjälpfullt. När respons likväl uteblir kommer även "ja, ifall marken skulle ta slut". Han möts av ett något omskrivet "och varför skulle man vilja det?"
Så igår provade jag och Samir hans teori på en slumpvis okänd människa i tjugofemårsåldern. När vi uppger att vi är trettio år gamla och doktorerar i underjordsodling och fyller på med en lång utläggning om hur odlandet går till så följs det upp av en mängd intresserade frågor. Absurditeten framgår inte, endast en mild förvåning att vi, som såg så unga ut, var trettio hela år fyllda.
torsdag 24 september 2009
Helikopterexperterna
Eftersom ett gäng supercoola superskurkar flygit helikopterflygplan rakt in i ett hus och tagit massa schyssta grejer så är Metro lite eld och lågor för tillfället. För det är ju förstås ett lysande tillfälle att prata lite med Experter, något som Metros "journalister" gillar skarpt.
Då blir det förstås lite problem ibland. Till att börja med måste man fråga Leif GW något, för han är helt enkelt killen #1 när det kommer till allsköns brott. Vare sig det är trimmade mopeder eller smuggling av kärnvapen är Leffe där.
En viktig grej med ett rån är förstås att ta reda på vad som blivit rånat, och hur mycket. Leffe chansar hejvilt på att rånarna "kan ha kommit över närmare en miljard kronor". I kontanter alltså. Tyvärr så har redan Metros Helikopterexpert Aram Rubinstein kommit räknat ut att helikoptern inte hade orkat lyfta mer än 30 miljoner i kontanter. Sorry Leif.
Mest synd om är det förstås för den traumatiserade Palina Lutsenko och hennes son Georgy som bor i närheten. "Det här väcker oro för oss som bor här" säger hon. För som alla vet så är organiserade rånare i regel inte bara ute efter 30 miljoner i cash utan oftast vill de även passa på att urskiljningslöst döda folk som bor i samma område som företaget de stjäl pengarna ifrån.
Då blir det förstås lite problem ibland. Till att börja med måste man fråga Leif GW något, för han är helt enkelt killen #1 när det kommer till allsköns brott. Vare sig det är trimmade mopeder eller smuggling av kärnvapen är Leffe där.
En viktig grej med ett rån är förstås att ta reda på vad som blivit rånat, och hur mycket. Leffe chansar hejvilt på att rånarna "kan ha kommit över närmare en miljard kronor". I kontanter alltså. Tyvärr så har redan Metros Helikopterexpert Aram Rubinstein kommit räknat ut att helikoptern inte hade orkat lyfta mer än 30 miljoner i kontanter. Sorry Leif.
Mest synd om är det förstås för den traumatiserade Palina Lutsenko och hennes son Georgy som bor i närheten. "Det här väcker oro för oss som bor här" säger hon. För som alla vet så är organiserade rånare i regel inte bara ute efter 30 miljoner i cash utan oftast vill de även passa på att urskiljningslöst döda folk som bor i samma område som företaget de stjäl pengarna ifrån.
Spårvagnsmän
Klockan 20:27 på ett ungefär, en vanlig onsdagkväll, stannar ettans spårvagn, med namnet Ingvar Oldsberg, på Marklandsgatan. Eller nästan iallafall, på hållplatsen står en annan, oidentifierad vagn, så ettan stannar förstås lite innan hållplatsen, som sig bör.
Reaktionen på detta uteblir givetvis inte, utan en enögd man i mockajacka (som eventuellt har haft lite för stort alkoholintag under de senaste trettio åren) med ett dammsugarmunstycke i ena handen rusar mot dörrarna. När han panikartat inser att han inte kommer att bli avsläppt mitt på spåren reagerar han som alla sunda människor.
Jag har helt enkelt aldrig i mitt liv sett någon måtta så många slag mot en dörr med ett dammsugarmunstycke. Ärligt talat har jag aldrig sett någon slå något med ett dammsugarmunstycke så frenetiskt. Det var en imponerande prestation.
Och undrar någon vad jag har för mig måste jag sätta mig på ovan nämnda spårvagn igen för att sitta på biblioteket en stund och diskutera den ekologiska situationen i Boliva.
Reaktionen på detta uteblir givetvis inte, utan en enögd man i mockajacka (som eventuellt har haft lite för stort alkoholintag under de senaste trettio åren) med ett dammsugarmunstycke i ena handen rusar mot dörrarna. När han panikartat inser att han inte kommer att bli avsläppt mitt på spåren reagerar han som alla sunda människor.
Jag har helt enkelt aldrig i mitt liv sett någon måtta så många slag mot en dörr med ett dammsugarmunstycke. Ärligt talat har jag aldrig sett någon slå något med ett dammsugarmunstycke så frenetiskt. Det var en imponerande prestation.
Och undrar någon vad jag har för mig måste jag sätta mig på ovan nämnda spårvagn igen för att sitta på biblioteket en stund och diskutera den ekologiska situationen i Boliva.
onsdag 23 september 2009
Ut i världen igen
Så får jag bistert traska ut i stormvindarna, inte ens en onsdagskväll tillåts man i lugn och ro sitta hemma och kolla på Family Guy, äta upp det lilla som finns i kylen och spela flashspel på laptopen i en fantastisk harmoni.
Dessutom måste jag vräka ut mitt privatliv över internet och vika ut mig för halva svenska folket. Det är som att jag är en person på toppen av ett berg, men jag kan inte se något runt mig, för det finns bara envägsspeglar, sånna som alla poliser har i förhörsrummen, runt bergstoppen. Det ni.
Ni vanliga människor kan skatta er lyckliga. Fast å andra sidan får ni ju inte nästan 600 medlemmar i era facebookgrupper heller, eller hur? Hah. Jag kontroversiellare än Nikes alla barnarbetare i en skål.
Dessutom måste jag vräka ut mitt privatliv över internet och vika ut mig för halva svenska folket. Det är som att jag är en person på toppen av ett berg, men jag kan inte se något runt mig, för det finns bara envägsspeglar, sånna som alla poliser har i förhörsrummen, runt bergstoppen. Det ni.
Ni vanliga människor kan skatta er lyckliga. Fast å andra sidan får ni ju inte nästan 600 medlemmar i era facebookgrupper heller, eller hur? Hah. Jag kontroversiellare än Nikes alla barnarbetare i en skål.
Vart är världen på väg?
En livsomvälvande upplevelse, mina kära läsare. I omklädningsrummet på Frölunda Kulturhus står en man och hans dotter i fyraårsåldern, av diskussionerna att dömma är de på väg mot simskolan med stormsteg.
"Är du säker på att du inte vill äta ett äpple först?" frågar mannen. "Är du säker på att du inte vill äta ett äpple först." Vuxna människor, som försöker få barn att äta äpplen. Det börjar liksom sticka och pirra i huvudet och jag mår fysiskt dåligt av motsägelserna. Det blir svårt att andas. Ska han mörda sin dotter?
Är åttiotalisterna så dåliga föräldrar att de inte ens vet det mest grundläggande om barnuppfostran? Det verkar fan inte bättre. Herregud.
Alla - ALLA! - vet att Äter man Mat innan man Simmar så Dör man av Kramp! Det är en av västvärldens vanligaste dödsorsaker bland barn under 10 år - smygätandet inför badet! Kramp! Det är som kvicksand, fast man ser det inte! Det är som HIV fast man får inte ligga eller skjuta heroin först!
Jag inser nu min vikt i samhället. Att sluta skriva här har varit både oansvarigt, oförlåtligt och ganska skönt! Jag har en roll, jag spelar den väl, jag måste faktiskt upplysa folk om vad som är rätt och fel.
"Är du säker på att du inte vill äta ett äpple först?" frågar mannen. "Är du säker på att du inte vill äta ett äpple först." Vuxna människor, som försöker få barn att äta äpplen. Det börjar liksom sticka och pirra i huvudet och jag mår fysiskt dåligt av motsägelserna. Det blir svårt att andas. Ska han mörda sin dotter?
Är åttiotalisterna så dåliga föräldrar att de inte ens vet det mest grundläggande om barnuppfostran? Det verkar fan inte bättre. Herregud.
Alla - ALLA! - vet att Äter man Mat innan man Simmar så Dör man av Kramp! Det är en av västvärldens vanligaste dödsorsaker bland barn under 10 år - smygätandet inför badet! Kramp! Det är som kvicksand, fast man ser det inte! Det är som HIV fast man får inte ligga eller skjuta heroin först!
Jag inser nu min vikt i samhället. Att sluta skriva här har varit både oansvarigt, oförlåtligt och ganska skönt! Jag har en roll, jag spelar den väl, jag måste faktiskt upplysa folk om vad som är rätt och fel.
torsdag 3 september 2009
Gamla män och unga ligister
I mitt anonyma jobb så stöter jag ju dagligen på eliten av svenska datoranvändare. Det är generationen Jan Guillou och bakåt som stapplat ut ur det handskrivna stenåldersträsket och modigt ger sig på allsköns aktiviteter med folkhemsdatorer från nittiotalet som de fått ärva av sina barn.
Det är inte mycket som snappas upp, men chansas hejvilt emellanåt. Datorlingo i stort är faktiskt inte deras grej, men de har alla snappat upp ett favoritord! Det viktigaste kan man säga. Alltså, varken lol eller något som har med ostburgare att göra, det är något mycket läskigare.
"Man är ju ingen såndär hacker*."
Det är alltså förklaringen till att man exempelvis tryckt på NumLock på tangentbordet, inte hittar en USB-port, inte kan skriva in en adress i adressfältet utan måste göra det i googlefältet, eller kanske bara råkat skriva in sitt personnummer bakochfram.
Med tanke på hur laddat ordet verkar vara för alla över de fyrtio så antar jag att "hackers" är samma ungdommar som bränner bilar, begår folkmord och rånar tanter på torget. Raktigenom onda, dessutom kan de antagligen installera en skrivare eller ett bredbandsmodem utan att få hjärtinfarkt och skörbjugg på köpet.
*= Uttalas med dubbel-k och ä istället för e.
Det är inte mycket som snappas upp, men chansas hejvilt emellanåt. Datorlingo i stort är faktiskt inte deras grej, men de har alla snappat upp ett favoritord! Det viktigaste kan man säga. Alltså, varken lol eller något som har med ostburgare att göra, det är något mycket läskigare.
"Man är ju ingen såndär hacker*."
Det är alltså förklaringen till att man exempelvis tryckt på NumLock på tangentbordet, inte hittar en USB-port, inte kan skriva in en adress i adressfältet utan måste göra det i googlefältet, eller kanske bara råkat skriva in sitt personnummer bakochfram.
Med tanke på hur laddat ordet verkar vara för alla över de fyrtio så antar jag att "hackers" är samma ungdommar som bränner bilar, begår folkmord och rånar tanter på torget. Raktigenom onda, dessutom kan de antagligen installera en skrivare eller ett bredbandsmodem utan att få hjärtinfarkt och skörbjugg på köpet.
*= Uttalas med dubbel-k och ä istället för e.
onsdag 2 september 2009
Triss i sämst
Anledningen till att jag inte bloggar handlar inte om lathet. Jag har bara gömt mig i ett hörn och undviker chalmersnollningarna som pågår överallt. Ändå går det inte att undvika. Dagens uppvisning i dålig smak ägde rum på Drottningtorget och inbegrep, i onödigthetsordning:
3) Glasvegas
2) Aerobics
1) Spexiga chalmerister
Att kombinera sagda onödigheter resulterar endast i kommentaren "nej tack, jag ett sånt där humanistämne, så jag kan skaffa vänner utan att förnedra mig".
3) Glasvegas
2) Aerobics
1) Spexiga chalmerister
Att kombinera sagda onödigheter resulterar endast i kommentaren "nej tack, jag ett sånt där humanistämne, så jag kan skaffa vänner utan att förnedra mig".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
