Ut i världen igen

Så får jag bistert traska ut i stormvindarna, inte ens en onsdagskväll tillåts man i lugn och ro sitta hemma och kolla på Family Guy, äta upp det lilla som finns i kylen och spela flashspel på laptopen i en fantastisk harmoni.

Dessutom måste jag vräka ut mitt privatliv över internet och vika ut mig för halva svenska folket. Det är som att jag är en person på toppen av ett berg, men jag kan inte se något runt mig, för det finns bara envägsspeglar, sånna som alla poliser har i förhörsrummen, runt bergstoppen. Det ni.

Ni vanliga människor kan skatta er lyckliga. Fast å andra sidan får ni ju inte nästan 600 medlemmar i era facebookgrupper heller, eller hur? Hah. Jag kontroversiellare än Nikes alla barnarbetare i en skål.