Idag är det morgon

Redan när jag för 45 minuter sedan lyfte huvudet från min kudde kände jag att något var annorlunda. Min kropp hade på mystiskt vis evolverats under natten, en ny superkraft hade inträtt - huvudvärk!

Jag såg omgående mitt nya kall i världen! Heroiskt skulle jag, som superhjälten slightly hangover and somewhat dizzy-man*, ge mig ut i den kalla gryningen och kämpa för rättvisa, vänlighet och kaffe till alla!

Med stor vigör flög jag så ur sängen, så som ingen annan än Björn Ranelid kan, och sköt som en raket mot duschen för att göra mig redo för att ge mig på ovan nämnda kall. Men ack! Och ve! Redan efter trettio-något sekunder i det behagligt tempererade vattnet kände jag min superkraft avta, som att huvudet gick mot ett mer drägligt och lugnt stadie, som att evolutionen och rymden och månen alla på en gång ville återbörda mig till en normal ung man.

"Vattnet! Vattnet är mitt kryptonit!" utbrast jag så spontant. Inga mer duschar, inga mer kallvattenglas för mig. Men vad gör man inte, när man är en hjälte? Fullt munderad i min karaktäristiska jeans- och flanellskjorteoutfit ska jag nu bege mig ut i världen, och framförallt till Annedalsseminariet, och låta godheten segra över mänskligheten!

*= Kan behöva jobba på namnet?