Söndag

Dagen började fantastiskt med att jag vaknade och jag drack juice. Sen ringde någon från jobbet och berättade att jag var en och en halv timme sen. So it goes. Det regnade hela vägen till spårvagnen och jag fick ingen frukost. Life is pain. Och så vidare.

På 7-11 stod en korpulent man och småpratade, på bred och högljudd värmländska, med en man med invandrarbakgrund. Detta föranleder dagens tjuvlyssning. Citat:

"Dä måste va svårt å lära säj svänska när man ä van å prata ett annat språk" halvskriker han lite tankfullt.

Facebookstatusspotting

I tristessen över att spendera en tisdagkväll på jobbet, där jag helt enkelt inte kan ta ut några aggressioner genom tv-spel eller tröst äta kvällsmackor så får man hitta på andra saker att underhålla sig med. Jag har därav startat sporten facebookstatusspotting (alltså, som titeln på inlägget).

Det gäller att hitta så många av följande referenser som möjligt i en och samma statusrad - 1 poäng per sak:

- Kommentarer om den egna matlagningen
- Kommentarer om tävlingsprogram på TV4
- Kommentarer angående heminredning
- Kommentarer angående aftonbladetnyheter
- Kommentarer rörande träningsvanor
- Graviditetskomplikationer
- Rapporter om husdjurs förehavanden
- Sjukdomssymptom
- Sporter. Speciellt innebandy, det ger dubbelt.
- Omnämnande av pojk-/flickvän
- Samt orden: taco, myskväll och Beck-film

Exempel, meningen "XX Har spelat innebandy, ätit tacogratäng och ska mysa med killen framför senaste beckfilmen, har någon förresten hört det där hemska med Anna Anka i let's dance????" skulle resultera i häpnadsväckande SJU poäng!

PS. Bob Dylan-citat och nörderier om "Blade Runner" ger minuspoäng.

Årets fynd

Dagens klipp, årets fynd, ni vet dealen. Det här är återigen ingen bildblogg, sånna är för moderna och jävliga. Läs ett twitterfeed eller nått om det är sånt ni letar efter. Men vadfan. Hittar man en alldeles äkta Dschinghis Khan-LP MIT SUPER POSTER som faktiskt är inkluderad. Ja, då jävlar slår man till. Och ja, skivan innehåller bland annat smash-hiten "Pistoleros" som mest är känd från remixen "The Story of Dschinghis Khan (Part 1)". Är det fett? Det är fett!

Abborrmannen från helvetet (alltså Halmstad, uppenbarligen)

Spotifyreklam - ett kärt ämne! Som här! Och här! Nu är det han den där killen Basshunter som är igång igen. Ni vet, killen som gillar abborrar (?), spelar DotA (alltså in "data") och blir kär i en IRC-bot (alltså inte en båt). Alltså tourettesmongot som förstörde hela 2006 med sin jävla technofittvisa som skulle spelas på varenda ironisk festivalbandare i hela världen. Ni vet, vår största musikexport sedan ABBA.

Han som döper sina album med leetspeech och läcker sina egna homemade sexmovies på Internet när tidningarna glömt bort honom. Killen som dessutom är från Halmstad av alla ställen och ha spikigt hår som om det vore 1996 och gillar bikinibrudar som om det vore 1996. Jaja, jag tror vi alla är på samma våglängd nu.

Om det nu finns ett fåtal förtappade själar som inte skaffat Spotify eller ett antal exklusiva människor som faktiskt betalar 99 kronor i månaden för ett premiumkonto så kan jag berätta en sak för er. Bass-pojken är tillbaks med ett nytt album och han avbryter taktlöst nog Elliott Smith med ett harklande och ett "Hallöö. Hallööö? Are yö listening? You haven't törned the völume döwn?" för att presentera sin nya skiva. Tack storfiskarn'. Tack.

Avslutningsvis påpekar han att den faktiskt är "quite gooood actualleee, to be honest!" på tillgjord oxford english. Mitt enda nöje är att jag ser framför mig reklamproducenten som suttit och skrikit "kom igen nu Jonas, för FAAAAN, du måste få den ENGELSKA ACCENTEN på det!" Att få en halländsk "i löv dis hambörger väri much tank jo" att uttala den där stiff upper lipp mocken måste ha tagit år och dar.

Vardagsjävulskapet

Jaså, jag uppdaterar väl inte ofta nog. Jag säger som han den gamle Fred Kirschenmann brukar säga: "hållbarhet är ett ord i klass med sanning eller skönhet, vi når inte dit hur vi än kämpar."

Egentligen gillar jag mest den undersökningen man gjorde i The Glorious U S and A på 60-talet. Ett okänt (antagligen mycket stort) antal barn fick välja mellan att äta en marshmallow på studs eller vänta en liten stund och få två. Resultatet är att de barn som väntade klarade sig bäst här i världen.

Lite ironiskt va? För man gillar ju att ha saker nu liksom, det verkar normalt sett bäst. Damn those långsiktstänkande små barn som nu är superbuisnessmoguler. Damn them. Som man brukar säga.

En hyvens kille

En bok ur min kurslitteratur heter "Ypperlighetens nytta" och har skrivits av en glad nisse på Svenskt Näringsliv som heter Jonas Frycklund. Som kanske anas av titeln handlar boken om hur vi räddar världen genom att handla på McDonalds. En intressant bok att läsa i en kurs som handlar om motsatsen. Nåväl.

Det Herr Frycklund märkt ganska snart när han sågar antikonsumister är att det finns en hel massa insnöade skäggiga gubbar i lusekoftor som lite löst fyrar av saker om att vi borde börja köra bilar på kranvatten, äta luft och sluta spela tv-spel. Argument som oftast inte går hem nuförtiden. Frycklund gör sig genast lustiga över dessa människor, för hur kan man göra annat? Det är klart att det inte är något slöseri att vi har vindrutetorkare med olika hastigheter, men visst har till och med de där miljökillarna lite poänger ibland?

Mitt favoritinslag i boken handlar om hur två gladlynta såssegubbar på det lika gladlynta sjuttiotalet (Lars Ingelstam och Göran Bäckstrand heter/hette de) kom med lite konkreta förslag om hur mycket vi skulle få konsumera. 830 gram kött per vecka lade de som en lagom konsumtionsgrad av kött.

Här slår det slint för stackars Jonas. Hur i hela helskotta ska människorna klara sig på bara ett dygt kilo kött i veckan? Visst, i snitt äter människor 40 kg kött per år per capita i världen, men herregud, inte kan väl stackars Jonas sänka sig till de här löjliga nivåerna? Så klart blir han tvungen att ironisera sig lite på ett lustigt och nyliberalt sätt. Som man gör. Ja, Jonas skriver alltså en ironisk veckomatsedel som han skojfriskt nog döper till "Veckomenyn Lagom":

Måndag:
Frukost: Gröt
Lunch: McDonald's Grilled Chicken Gourmet
Middag: Wasabipanerad fläskfilé*

Tisdag:
Frukost: Gröt
Lunch: Köttbullar
Middag: Fläskkotletter

Onsdag:
Frukost: Gröt
Lunch: Lite kötbullar som återstår från gårdagen
Middag: Gröt

Resterande måltider orkar jag inte skriva ut, i och med att Jonas helt enkelt kallar dem för, ja, "gröt". Det är en viktig lärdom, nyliberaler äter bara kött och gröt. Där fick du oss allt Jonas, vi som inte är som du vill bara äta gröt! Hah! Burn!

*= Notera hur trendy mat han äter

Om någon känner för att läsa mer av Jonas galenskaper tycker jag ni gör rätt i det! Det är fruktansvärt roligt faktiskt! Men se till att piratkopiera boken som straff.

Anna Book, å vem fan är du?

Då Tinas TV saknar fjärrkontroll så går det helt enkelt bara att få in två kanaler för tillfället - SVT24 och TV4. Igårkväll bänkades vi alltså, i sällskap med hennes bror, med Go' Kväll (kolla titeln bara...) på SVT24. Programmet gick ut på att Anna Book skulle ha en fiktionär middagsbjudning med fyra hittepågäster där Joachim Vogel (en man så menlös att han inte ens har en egen wikipediasida) programledde och Sarah Dawn Finer "underhöll". Det var prime time TV helt enkelt.

Anna introducerar sig själv som en huslig och fantastisk person, som konsumerar över 50 stycken värmeljus om dagen, för att det är mysigast så, och varje dag plockar färska blommor som hon placerar i konjakskupor i sitt hem så att hennes man blir glad.

Hennes första gäst är hennes döda mamma (Anna uttalar ordet "mamma" på bäbisspråk rakt igenom hela programmet, och tro mig, hon upprepar ordet minst var trettionde sekund). Anna pratar om sin döda mamma i princip oavbrutet och vi får ana att hon var en fantastisk människa som gillade Julio Inglesas, blev bedragen av sin man i sju års tid och som inte gillade McDonalds.

SVT24 en lördagskväll är med andra ordet döden i långsamt format, och Anna Book är en robot från framtiden som kommit för att suga ut vår livslust. Hennes mamma funderade på att göra abort, men struntade i det, berättade Anna. Får man säga "fan" och lägga sig och gråta? Och hur mycket får man ogilla en b-kändis, egentligen?

Helgdöds

Det har hänt så mycket jag vill skriva om som jag inte hunnit de senaste dagarna. Det har varit för mycket kareoke, transvestiter och ordvitsar. Det är slitigt ibland. Men jag bjussar, lördagskvällen till ära, på två treats för alla som sitter hemma och fördricker lite fulbaginbox inför fotbollen eller nått sånt.

Bjussning #1!

Dö på fläcken! är en hatad blogg! Kolla in länken!

Bjussning #2!

Topp tre fredspristagare som flumnorrbagarna medaljerat som har gjort mindre för att förtjäna sin titel än Vad Mr. Hussein Obama (alltså, USAs president som är i aktivt krig med Irak, Afghanistan och Kuba.):

3. Moder Teresa - Jag citerar hennes uttalande om abort: "the greatest destroyer of peace in the world."

2. FN - Yes, en riktig underdog kan man säga. Men vänta nu, FN, är det inte den där organisationen där fem stycken länder alltid har vetorätt men som ändå ska främja demokrati?

1. Ooooch... Al Gore! - Alltså, ni vet killen som gjorde en film om att världen kommer att gå under för att vi är... Dumma. Och så har han besegrat Man-Bear-Pig. Vad skulle vi göra utan honom?

Ses igen imorgon!

Hårda besparingar

Idag stod det i GP, och förmodligen i flera andra tidningar, om de hemska besparingar som ska göras i olika delar av kommunen. Det var allt ifrån att Hammarkullen skulle avskeda samtliga sina lärare och böra bo i kojor i skogen till att man i Askim inte längre kunde ge alla gratis glass varje dag. Alla blev förstås lidande.

Mest synd är det förstås om SDN Majorna. Det är förstås oftast synd om de som bor i Majorna, det är därför över 90% av befolkningen röstar på missnöjespartiet Miljöpartiet som vill förbjuda folk från att inte bo i Majorna. Ja, det är krångligt.

En av de tyngsta punkterna fanns som sagt här. SDN Majorna ska skulle ha så många enkätundersökningar, står det som besparingsförslag. Stackars människor.

Enkel överlägsenhet

Min utbildning (i den mån den kan benämnas som utbildning) har mest lärt mig att vara nöjd med mig själv. För att jag är potentiell moralväktare nummer ett. För att jag har lärt mig med siffror och exempel hur man räddar världen.

Med andra ord, jag äter inte kött, jag får göra precis vad jag vill. Ingen kan gnälla på mig när jag köper nya jeans eller dricker Loka. För jag äter inte kött. Det är en sån upplyftande grej, liksom!

Nu måste jag bara eliminera alla locavoriska superveganstraightedgare med konsumtionsstopp som odlar i trädgården och spelar korpeninnebandy, sen är jag högst upp i näringskedjan. Eller längst ned, jag vet inte.

(En annan sak jag lärt mig genom en empirisk undersökning. Hela 100% av PC-användarna i klassen har ljudet avstängt på föreläsningarna, något endast 0% av Mac-användarna lyckats med.)

Henrik Berggren, ett litet barn och ett samband

Häromdagen påpekade jag något om ett biobesök när jag och Tina tittare på "Man tänker sitt". Filmens berättarröst är en liten kille som verkar ha tappat en sten eller två ur stenlådan på vägen. Givetvis blir det då en fin touch när han ska läsa upp djupa livsåskådningar. Såklart.

I fredags kunde jag äntligen se "Broder Daniel Forever" på TV, och alla mina vänner var samlade i en lägenhet på Lindholmen där vi, utspridda i en halvmåne framför TV:n satt och funderade om någon av oss möjligtvis kunde synas på konsertbilderna från Way out West. Det var såklart vackert.

Det är inte svårt att förstå var Fredrik Wenzel har fått sin lilla pojkkaraktär ifrån i "Man tänker sitt". Efter att ha filmat BD-dokumentären så fanns det säkerligen en hel rad Henrik Berggren-monologer* att översätta till en liten pojke. Som ju trots allt låter identisk med en liten, lätt utvecklingsstörd pojke. Men är inte det charmen, så säg?

Sist men inte minst fixar jag lite youtube-länkar - för visst är ni för lata för att söka själva?

Broder Daniel Forever (Trailer)

Man Tänker Sitt (Trailer)

*= För er som inte känner till mannen ligger han tvåa på topp tre-listan över killar som legat med flest minderåriga poptjejer i Göteborg. (Ja, Kristian Anttila vinner, varför fråga?)

På tal om bajs

Systembolaget på Frölunda Torg är, föga förvånande, inte en av de sexigare platserna på norra halvklotet. Och visst, det är inget fel på trevliga män i slitna skinnjackor som köper fyra pripps blå sjufemmor på flaska och sätter sig och myser (alltså, skriker på förbipasserande) vid bussarna.

Att påbörja sin helg där, det händer ju de flesta, som man brukar säga. Tyvärr är det nog numer lite förstört för min del. Två saker inträffar nästan samtidigt när jag står näst längst fram i kön.

1) En mycket intressant doft av ingrodd urin sprider sig i lokalen. En pluffsig kvinna i fyrtioårsåldern med alldeles för mycket mjäll för att det ska gå att ha överseende med rullar sin dramatenväska mot kön. Givetvis hamnar hon bakom mig. Det leder, så att säga, till en viss intensifiering av doften. Vilket leder till viss retning av kräkreflexen. Osv.

Men jag är trots allt en tapper och målmedveten ung man (så som jag ofta brukar skriva på mitt CV) med stark framtidstro. Dessutom har jag ju givetvis noterat att den enda som står framför mig i kön är en hårdrockarkille som köper nyinkommen Blossa-glögg. Och då...

2) Blossas glögg är ännu inte registrerad i Systembolagets kassasystem! Detta innebär ett viss mått utav Försening! Det vill säga, kassörskan springer runt i hela butiken och försöker lista ut vad glöggen kostar.

Under tiden blir min upplevelse värre och värre. När jag har, i ett försök att sysselsätta mig, snyggt radat upp min öl på rullbandet med streckkoden åt rätt håll, så följer den trevliga damen mitt exempel. Givetvis har hon stashat sina tre helrör och sin gredosbox i dramatenväskan. När denna öppnas tas aromen i rummet till en helt ny nivå. Vem hade kunnat ana att hon använt sin väska som latrin de senaste fem åren?

Samtidigt har de två andra kassaköerna blivit milslånga och jag inser att det bara är till att försöka hitta lite inner peace och tänka på mord tills jag äntligen får betala.

Men man knäcker inte några ägg om man inte rör ihop en omelett, som talesättet säger. Kattkisslukten i trappuppgången var dagen till ära högst försumbar.

Göteborgs äldrevård 2009

Efter en så fascinerande upplevelse som matinébio med Tina har jag nu lärt mig ett och annat - igen. Till att börja med att den bästa scenen i "Man tänker sitt" också är det mest våldsamma (myten stämmer alltså, våld är bra).

Jag har även lärt mig vart vår kära kommun placerar sina senildementa på dagarna när ingen orkar ta hand om dem. Ovan nämnda Wenzel-film fick en helt ny dimension när en tant med låtsaskompisar satt två rader framför och förde en våldsam viskdiskussion på hittepåspråk.

Jag funderar faktiskt starkt på att ta och ringa upp Erik Enocksson och föreslå att han mixar in ett spår galen tant innan han släpper soundtracket på skiva. Jag tror det skulle slå.

Färdigbajsat för bajsmannen?

Scenen är denna: onsdagkväll och spårvagnsfärd hem. Bakom mig sitter ett antal lagom berusade killar på väg hem från andra lång. Plötsligt utbrister en "men bajsmannen är död!" Han fyller på med att den legendariske träskpunkaren fått hjärtattack och trillat ner i dasset för gott. Ett passande slut konstaterade sällskapet.

Men nej, sa någon. Han lever numera ett anständigt liv med fru och barn på Hisingen och beger sig numera endast ut i bajsoutfitten med sunkdreads och jeansväst vid riktiga högtider. Resten av året tvättar han tydligen håret som vanligt folk, dricker förmiddagskaffe och längtar till fredag.

Kan någon bringa lite ordning i bajsmannen-myterna? Lever han?