Skåne

Någongång okristligt tidigt börjar den klassiska söndagsunderhållningen. Ett gäng barn som leker på innergården kan verkligen göra mig lycklig ibland. Jag vaknar tidigt och får ont i huvudet, det är fantastiskt.

Oj. Fast det kan bli värre. Vem i hela världen lär barn prata skånska? Barn som pratar dialekter är det värsta jag vet*. Det finns liksom inget positivt med det över huvud taget. Jag kan tolerera allsköns underliga dialekter, och till och med skånska har ju sin charm - om man nu bortser från sverigedemokratbönder som gnäller om islam.

Men varför lär de sina barn att prata på det där sättet? Det blir så oerhört olidligt fruktansvärt. Man dör och dör igen, inombords. Gutturala läten från människor i knähöjd, vad är felet? Fredrik Lindström, kom gärna hit och förklara poängen för mig, för jag kan inte få in det i mitt huvud.

*= Ja