Chalmers, och sånt

Min käre vän David, som för närvarande inkräktar på mitt vardagsrum, nollas för närvarande på något fascistiskt chalmeristprogram. Chalmers, som normalt sett får mig att sucka av dödsångest och emellanåt ryta till av ilska, har, tack vare hans gedigna redogörelser, sjunkit ytterligare någon kilometer ned i skiten i min hjärna.

Förutom att folk frivilligt går omkring på stan och ber om pengar till rädda barnen med frasen "hej vi är från Chalmers", bär brickor runt halsarna och inte kan stava till "fadder" utan att använda "ph" så verkar dom även ha allsköns sekterier för sig.

Dom verkar ha inrättat en rad kända fiktionära figurer som ett slags totemdjur som dom ägnar sig åt någon slags urhedniska dyrkelseriter med. Min vän Davids del av Chalmersinstutionen tillber den brittiska agenten James Bond. Han som mest är känd för att läspa på skånska, skjuta folk och dricka dry martinis.

För att illustrera sin kärlek till ovan nämnda superagent så uppmannas dom tappra nollorna att skandera en ramsa som går något i stil med "en bond! en bond! en bond och en dompa!" Ingen vet givetvis varför James Bond hade förmodligen gladeligen låtit chalmeristerna skjutas av på led av ryska terrorister, och i sin väntan hade han väl knappast druckit någon fjortisstekardryck som Moët klämt fram utan, precis som alla riktiga brittiska män, hinkat i sig en buttelj eller två Bollinger mellan sina martinis.