Människor på film

Vi gör en klassiker och följer upp ett småseriöst inlägg om döda människor med ett inlägg om odöda. Det kändes passande. En hyllning måhända? En ful provokation? Spela roll.

En av mina stora passioner i livet går under namnet zombiefilm. Okej. Där tog jag i. Men jag har nog sett fler än medelsvensson. För närvarande kollar jag på en fantastisk serie som heter Dead Set. Varm rekomendation för zombiefantaster.

Det enda som stör mig är folks reaktioner i filmerna. Och framförallt! Varför har ingen i zombiefilmerna sett en zombiefilm? Själv vet jag exakt vad man ska göra. Det första jag gör är att plocka på mig ett baseballträ och en vapenarsenal av modell större och sen låser jag in mig på Frölunda Torg och lever lycklig där i alla mina dagar*. Har jag tur hittar jag Milla Jovovich på vägen.

Zombiefilmernas karaktärer följer alltid samma trista mönster... Först förvåningen. Ingen förstår vad som försigår. Vad är grejen? Alla vet vad zombies är! Sen är det någon som är blödig. Mot zombies! Ha ha ha! Jag skrattar högt. Sen till slut är det någon som kommer på idén att plocka fram kofoten och göra historien kort för alla odöda inom synhåll - men herregud, det kan ju ta halva filmen!

Den dagen jag får mina anslag av SVT (SVT, om ni läser, svara på mina brev, tack!) för att göra högkvalitativ svensk tvunderhållning, den dagen kommer ni få se en riktig zombiedeal! Inga vimsiga och överraskade stackare här inte...

Alla i filmen ska ha spelat minst fem Resident Evil-spel, ha en affisch på Milla hemma och hylla Romero som sin Gud. Inga veklingar, bara kick ass survivors.

*= Det har ändå alltid varit något utav en dröm.