Dödsmånaden

Göteborg är ett överskott utav träningsoveraller. Detta medför även ett hav utav hat mot träningsoverallsprydda människor. Ja, och ett viss mått utav lättnad hos samtliga ickegöteborgare för att dom är just ickegöteborgare.

Jag vet faktiskt inte ens om jag kan med att kanalisera det uttjatade Gothia Cup-hatet på er arma stackare. Det är så tuggat till leda av varenda person med sinnesnärvaro i den här staden att ingen liksom orkar lyfta ett finger för det längre.

Det får helt enkelt bli att åka hem och gråta efter varje spårvagnsfärd. Det är en ädlare utväg än att förstöra andras dagar med, antar jag.