Tro det eller ej, men allt spännande som händer mig åker inte ögonblickligen till bloggs i tid och otid. Ibland är jag för lat, ibland inser jag att det som var roligt för mig är så till den grad deprimerande för andra människor att jag ger upp. Alternativ två har flest poäng.
Häromdagen hade jag en fantastisk spårvagnsfärd! Vad gör din dag bättre än att klockan åtta en torsdagkväll sitta framför två snorfulla sjuttonåringar just som musikspelarbatterierna med ett stort leende kastar in handduken?
Snorfull sjuttonåring nummer ett drar såklart upp sitt World of Warcraft-spelande (hans vän har faktiskt här vettet att skämmas lite) för vad vill man göra när man är 17 år och oskuld, om inte prata lite om orcher? Jajustdet - inget! Hah!
Precis när jag funderat på om jag kan lyckas svälja en bläckpenna för att begå livet av mig snabbt och effektivt och liksom få en hedersvärd begravning och en liten martyrstaty, då blir herr WoW-utläggning oväntat filosofisk.
"Jo... Du förstår. Det är liksom grejen att, man måste verkligen leva med i sina karaktärer... Dom är inte bara där för att slåss och så... Dom har liksom... Lite personlighet och grejer... Min Warlock till exempel... Ja, han verkligen HATAR HOMOSEXUELLA!!!"
Det är ungefär i det här ögonblicket jag inser att det här är det bästa som hänt på hela min dag. Och i fem minuter till får jag höra hur den här trevlige sjuttonårige killen tvingas bli homofob flera timmar varje dag, för att kunna leva sig in i sin level 70-karaktärs favoritvana - bögbashing.
måndag 20 juli 2009
söndag 19 juli 2009
Faror i Livet och Annars
Petey befinner sig i mitt vardagsrum och har bestämt sig för att varva Super Mario 2. Super Mario 2 har fått mig att reflektera över vissa saker - jag måste ju reflektera lite, nu när jag har semester och allt.
Det finns ett fåtal riktigt läskiga saker, som man redan som barn lär sig frukta. Det är antagligen våldstevespelen och videovåldets fel. Det kommer antagligen inte att göra mig till en psykiskt instabil seriemördare* med dålig hållning som hittar sina offer via suspekta internetforum.
Snarare tror jag att det kommer, i längden, göra att jag klarar av situationer som andra inte gör. T.ex. zombieattacker. Men det finns vissa saker man lär sig, redan som ung, att det inte går att motarbeta, det går inte att vinna, man är Körd.
3. Jon Bon Jovi - Ärligt talat. Killen är vampyrjägare och rocksångare. Det är liksom. Det är så ofattbart häftigt och coolt att man blir illamående. Det är vad alla drömmer om! Han är verkligen The American Dream.
2. Kvicksand - Kvicksand är helt enkelt det farligaste naturfenomenet i världen. Glöm undervattensströmmar, tornados, berg och fästingar. Dom har ingen chans. Kvicksand dödar alla, stora som små, och får man så mycket som lilltån i kvicksanden så har man snart tagit sitt sista andetag.
1. Velociraptorer - Dom kan ÖPPNA DÖRRAR!
*= I motsats till de vanligt förekommande Sansade Seriemördarna
Det finns ett fåtal riktigt läskiga saker, som man redan som barn lär sig frukta. Det är antagligen våldstevespelen och videovåldets fel. Det kommer antagligen inte att göra mig till en psykiskt instabil seriemördare* med dålig hållning som hittar sina offer via suspekta internetforum.
Snarare tror jag att det kommer, i längden, göra att jag klarar av situationer som andra inte gör. T.ex. zombieattacker. Men det finns vissa saker man lär sig, redan som ung, att det inte går att motarbeta, det går inte att vinna, man är Körd.
3. Jon Bon Jovi - Ärligt talat. Killen är vampyrjägare och rocksångare. Det är liksom. Det är så ofattbart häftigt och coolt att man blir illamående. Det är vad alla drömmer om! Han är verkligen The American Dream.
2. Kvicksand - Kvicksand är helt enkelt det farligaste naturfenomenet i världen. Glöm undervattensströmmar, tornados, berg och fästingar. Dom har ingen chans. Kvicksand dödar alla, stora som små, och får man så mycket som lilltån i kvicksanden så har man snart tagit sitt sista andetag.
1. Velociraptorer - Dom kan ÖPPNA DÖRRAR!
*= I motsats till de vanligt förekommande Sansade Seriemördarna
fredag 17 juli 2009
Semesterstängt! (Eller...?)
Ja, då var det officiellt, jag har tre hela veckor utan slit och stön. Dessutom tänker jag befinna mig i Jugoslavien och bli knivmördad under två av dessa veckor, så räkna inte med en överdriven mängd inlägg om takeawaykaffe, spårvagnsåkningar eller GPs korsord dom närmaste veckorna.
Givetvis är alla välkomna tillbaks till bloggen igen den 10/8, då jag börjar jobba igen, det ska jag fira med att skriva mitt bittraste inlägg någonsin. Jag lovar!
Så länge så tänkte jag bara be alla att, istället för att vara snälla i sommar, ligga med Oscar. Om man vill ligga med Oscar kan man klicka på den här texten och få fram hans Facebookprofil. Här är lite pros and cons med att ligga med Oscar:
Pros:
Man får ligga med Oscar
Cons:
Man får HIV
Givetvis är alla välkomna tillbaks till bloggen igen den 10/8, då jag börjar jobba igen, det ska jag fira med att skriva mitt bittraste inlägg någonsin. Jag lovar!
Så länge så tänkte jag bara be alla att, istället för att vara snälla i sommar, ligga med Oscar. Om man vill ligga med Oscar kan man klicka på den här texten och få fram hans Facebookprofil. Här är lite pros and cons med att ligga med Oscar:
Pros:
Man får ligga med Oscar
Cons:
Man får HIV
Temabloggen
Jag känner att det blivit lite GP-tema här på sistonde. Jag är ju inte den som bangar ett tema, så varför inte fortsätta. Men nej, jag tänker inte ens gnälla över att det återigen var en skräckrubrik - Gothia Cup-ungarna har hånglat så jävla mycket på discot så enligt senaste statistiken har 110% utav dom svininfluensan.
Snarare tänker jag tillägna mitt inlägg till artiklarna om åldersdiskriminering. Det har nämligen blivit Synd Om fyrtiotalisterna. Det är inte bara det att om är ett köttberg, att dom hade det trångt i skolan, blev agade av sina föräldrar och tjänar mest pengar av alla på hela jorden.
Nu blir dom dessutom förbiklättrade på karriärsstegen av unga människor. Det är ju ytterst förvånande, man hade ju förväntat sig att människor som motsätter sig all form utav nymodigheter och är räddare för förändring än religösa fundamentalister skulle vara ytterst attraktiva på arbetsmarknaden.
Ja, vi fäller alla en tår över dom förbisedda egenföretagarna och blivande pensionärer med dyra bostadsrätter och rejäla aktieportföljer. Men egentligen är det inte dit jag vill rikta mina blickar. Det är en ytterst humoristisk liten artikel om övriga åldersdiskrimineringar, folk som råkat ut för skojiga saker helt enkelt.
En anonym man har gjort en DO anmälan som svensk radio där han kräver att DO byter ut producenterna på radio. För det spelas, jag citerar, "genomgående punk-dunks-musik som det är en plåga att lyssna till" och "hottentott-musik från USA, Tyskland och anra utrikiska länder med ett språk som det är omöjligt att begripa".
Eftersom en anonym man har gjort detta uttalande har jag gjort en profil och kommit upp med ett antal tänkbara kandidater som kan ha författat anmälan:
Lars "Lasse" Berghagen - Efter programledarjobbet tog slut har Lasse gått ned sig rejält och bittrat till sig som få. När efterträdaren, peterpankomplexet Anders Lundin tog över och bjöd in MonsterRockarna Lordi så började han, enligt säkra källor, gråta och missbruka körsbärsvin. Nu har han tagit sikte på radiomakten...
Alf "Affe" Svensson (kd) - Alf hatar verkligen när folk har det roligt. Speciellt om man roar sig med ett fenomen som slagit igenom på den här sidan sekelskiftet - och nej, jag menar inte sedan år 1999.
Jan "Janne" "Loffe" Karlsson - Det är för det första den enda, nu levande, svenska man som skulle kunna tänka sig använda ordet "hottentott". Dessutom behöver han hämnas på public service efter sitt fyllesammanbrott i Stjärnorna på Slottet i vintras.
En alternativ lite bubblarkandidat är förstås ingen annan än Thorsten Flinck, som helt enkelt fått en religiös uppenbarelse och fått för sig att han måste frälsa ungdommen från rockmusiken för att sona sitt drogmissbruk och sitt sluddriga tal.
Snarare tänker jag tillägna mitt inlägg till artiklarna om åldersdiskriminering. Det har nämligen blivit Synd Om fyrtiotalisterna. Det är inte bara det att om är ett köttberg, att dom hade det trångt i skolan, blev agade av sina föräldrar och tjänar mest pengar av alla på hela jorden.
Nu blir dom dessutom förbiklättrade på karriärsstegen av unga människor. Det är ju ytterst förvånande, man hade ju förväntat sig att människor som motsätter sig all form utav nymodigheter och är räddare för förändring än religösa fundamentalister skulle vara ytterst attraktiva på arbetsmarknaden.
Ja, vi fäller alla en tår över dom förbisedda egenföretagarna och blivande pensionärer med dyra bostadsrätter och rejäla aktieportföljer. Men egentligen är det inte dit jag vill rikta mina blickar. Det är en ytterst humoristisk liten artikel om övriga åldersdiskrimineringar, folk som råkat ut för skojiga saker helt enkelt.
En anonym man har gjort en DO anmälan som svensk radio där han kräver att DO byter ut producenterna på radio. För det spelas, jag citerar, "genomgående punk-dunks-musik som det är en plåga att lyssna till" och "hottentott-musik från USA, Tyskland och anra utrikiska länder med ett språk som det är omöjligt att begripa".
Eftersom en anonym man har gjort detta uttalande har jag gjort en profil och kommit upp med ett antal tänkbara kandidater som kan ha författat anmälan:
Lars "Lasse" Berghagen - Efter programledarjobbet tog slut har Lasse gått ned sig rejält och bittrat till sig som få. När efterträdaren, peterpankomplexet Anders Lundin tog över och bjöd in MonsterRockarna Lordi så började han, enligt säkra källor, gråta och missbruka körsbärsvin. Nu har han tagit sikte på radiomakten...
Alf "Affe" Svensson (kd) - Alf hatar verkligen när folk har det roligt. Speciellt om man roar sig med ett fenomen som slagit igenom på den här sidan sekelskiftet - och nej, jag menar inte sedan år 1999.
Jan "Janne" "Loffe" Karlsson - Det är för det första den enda, nu levande, svenska man som skulle kunna tänka sig använda ordet "hottentott". Dessutom behöver han hämnas på public service efter sitt fyllesammanbrott i Stjärnorna på Slottet i vintras.
En alternativ lite bubblarkandidat är förstås ingen annan än Thorsten Flinck, som helt enkelt fått en religiös uppenbarelse och fått för sig att han måste frälsa ungdommen från rockmusiken för att sona sitt drogmissbruk och sitt sluddriga tal.
torsdag 16 juli 2009
Att arbeta med människor
Det är inte så ofta jag skriver om faktiska händelser i mitt jobb, mest för att dessa helt enkelt inte infinner sig på löpande band. Något som jag dock lärt mig lite är den extrema tjurskallighet och enfald som finns bland gemene man.
Dumhet har jag egentligen inga större problem med, men förmågan att utvecklas är väl ändå det som skiljer människor från apor sist jag kollade. Tyvärr så är vi inte direkt evolutionsbundna längre, så dom i fårskocken som inte vill hoppa ned ur träden har liksom inte behövt det heller.
Det är helt enkelt en sån där dag då jag undrar hur omställningen till högertrafik egentligen fungerade. Är folk lite grinigare nu? Eller var det samma tjat?
"Ja, JAG har då inte fått någon INFORMATION om det här, så JAG tänker iallafall köra på VÄNSTER sida!"
"Om jag ska köra på höger sida kräver jag att någon ska ändra om vägarna så att vänster sida ligger på höger sida!"
"Höger sida!!! Jag har kört på vänster sida sedan innan du var född! Jag är civilingenjör, jag kan det här! Jag har forskat med rymdfarkoster, tro inte att jag är gammalmodig av mig! Ändra inte ett vinnande koncept, kunden har alltid rätt!"
"Jag har faktiskt ETT HUNDRA TUSEN KRONOR på banken, tror du att jag behöver bry mig om vilken sida jag kör på? Jag är dessutom från STOCKHOLM där kör vi rätt, och där kör vi på VÄNSTER sida... Fast det kanske inte DU visste?"
Dumhet har jag egentligen inga större problem med, men förmågan att utvecklas är väl ändå det som skiljer människor från apor sist jag kollade. Tyvärr så är vi inte direkt evolutionsbundna längre, så dom i fårskocken som inte vill hoppa ned ur träden har liksom inte behövt det heller.
Det är helt enkelt en sån där dag då jag undrar hur omställningen till högertrafik egentligen fungerade. Är folk lite grinigare nu? Eller var det samma tjat?
"Ja, JAG har då inte fått någon INFORMATION om det här, så JAG tänker iallafall köra på VÄNSTER sida!"
"Om jag ska köra på höger sida kräver jag att någon ska ändra om vägarna så att vänster sida ligger på höger sida!"
"Höger sida!!! Jag har kört på vänster sida sedan innan du var född! Jag är civilingenjör, jag kan det här! Jag har forskat med rymdfarkoster, tro inte att jag är gammalmodig av mig! Ändra inte ett vinnande koncept, kunden har alltid rätt!"
"Jag har faktiskt ETT HUNDRA TUSEN KRONOR på banken, tror du att jag behöver bry mig om vilken sida jag kör på? Jag är dessutom från STOCKHOLM där kör vi rätt, och där kör vi på VÄNSTER sida... Fast det kanske inte DU visste?"
GP - ett slags mytblad
Som det tidigare konstaterats har GP lite mystiska saker för sig i sina korsord, kryss och ordlekar. Till exempel förekommer ofta ett mystiskt däggdjur på fem bokstäver, vår husdetektiv har undersökt fenomenet:
SMS från Emilia:
"OKAPI!? VAD ÄR DET FÖR OKÄNT JÄVLA SKITDJUR?"
SMS från Emilia igen:
"Jag konsulterade wikipedia. De bor i typ BUSKAR. Man trodde länge att det var en MYT. Okapi, djurrikets Ungern?"
Jävla GP, dom lurar oss! Okapis är dessutom antagligen utrotade i vilt tillstånd och släkt med zebror, fast saknar alla deras coola egenskaper (dom äter inte människokött) och bor - tydligen - i buskar! Jag är djupt chockerad!
SMS från Emilia:
"OKAPI!? VAD ÄR DET FÖR OKÄNT JÄVLA SKITDJUR?"
SMS från Emilia igen:
"Jag konsulterade wikipedia. De bor i typ BUSKAR. Man trodde länge att det var en MYT. Okapi, djurrikets Ungern?"
Jävla GP, dom lurar oss! Okapis är dessutom antagligen utrotade i vilt tillstånd och släkt med zebror, fast saknar alla deras coola egenskaper (dom äter inte människokött) och bor - tydligen - i buskar! Jag är djupt chockerad!
onsdag 15 juli 2009
Livsviktiga uppfinningar
När hormonstinna tonåringar med fotboll på hjärnan och deras fyrtioplussiga ledsagare med dåligt ölsinne befinner sig på stadens alla fortskaffningsmedel, då jävlar gäller det att vara förberedd deluxe.
Veckans uppfinning är därav öronproppshörlurar. Alltså sånna in ear-grejer (länk!) som är så jävla coolt (om man räknar bort öronvaxansamlingar). Varje medveten supertönt med chalmersdojor måste äga minst ett par svindyra sådana så att man kan få äckligt mycket bas när man lyssnar på lounge house och pajar hörselgångarna.
Själv snålade jag loss rejält och köpte Claes Ohlsons fulkopior för en femtiolapp, men jävlar vilken specialspecialfunktion jag fick på köpet som jag inte räknat med. När man kört in dom så långt i örat att dom ligger och slår direkt mot trumhinnan är man nämligen i princip lika döv för omvärlden som en hårdrockstrummis med hörselskydd. Det har gått så långt att musiken är överflödig - det är lugnet jag vill åt.
Så fort fem busslaster svettiga tonårstjejer (obs, det här är alltså inget erotiskt utan något brutalt vidrigt) med dobbskor skuttar på spårvagnen sätter jag helt enkelt i mina dövproppar och lägger lite patiens på ipoden i en kvart tills jag får gå av. Jag har funnit en liten glimt av lycka i den svåra misären - tack!
Veckans uppfinning är därav öronproppshörlurar. Alltså sånna in ear-grejer (länk!) som är så jävla coolt (om man räknar bort öronvaxansamlingar). Varje medveten supertönt med chalmersdojor måste äga minst ett par svindyra sådana så att man kan få äckligt mycket bas när man lyssnar på lounge house och pajar hörselgångarna.
Själv snålade jag loss rejält och köpte Claes Ohlsons fulkopior för en femtiolapp, men jävlar vilken specialspecialfunktion jag fick på köpet som jag inte räknat med. När man kört in dom så långt i örat att dom ligger och slår direkt mot trumhinnan är man nämligen i princip lika döv för omvärlden som en hårdrockstrummis med hörselskydd. Det har gått så långt att musiken är överflödig - det är lugnet jag vill åt.
Så fort fem busslaster svettiga tonårstjejer (obs, det här är alltså inget erotiskt utan något brutalt vidrigt) med dobbskor skuttar på spårvagnen sätter jag helt enkelt i mina dövproppar och lägger lite patiens på ipoden i en kvart tills jag får gå av. Jag har funnit en liten glimt av lycka i den svåra misären - tack!
Ungern - en slags urban legend
Vissa dagar är värre än andra. Det är aldrig riktigt hundra med två dagar kvar till semestern förstås. Dom senaste dagarna har min favoritsysselsättning var lite förstörd. Jag och Emelie har spenderat vår arbetstid med att lösa GPs korsord, vilket är trevligt i sig.
Tyvärr har dom onda satarna beslutat att dag efter dag höja svårighetsgraden på sina sommarkryss. Man hade ju kunnat förvänta sig att med lätthet ha en aaahhaha, den här kan jag, jajävlar going on, men nej då. Inte ens all idog träning hjälper. Inte ens Google hjälper.
För att ta igen det knäckta självförtroendet av att helt enkelt inte kunna några fembystade vadargökar med vår i mun på fem bokstäver som börjar med q gick vi båda, har vi (inte helt utan svansar mellan benen för min del åtminstonde) vankat över till barnpysslet.
Efter en sisådär 30 frustrerande minuter med en "hitta länderna"-ordlek känner jag verkligen färgen stiga i anletet. Dom första elva, utav de tolv utlovade, länderna gick ju som smort, men vart fan ligger Ungern? Ungern är en fucking myt. Efter ytterligare tolv-tretton hemska minuter med att söka igenom sidan efter Ungern inser jag att det helt enkelt omöjligt inte kan finnas något Ungern i GPs pysselhörna.
Försiktigt frågar jag Emelie, som sitter med sin egen GP och grubblar - och det bekräftas! Ungern finns inte. Alla som säger något annat ljuger.
Tyvärr har dom onda satarna beslutat att dag efter dag höja svårighetsgraden på sina sommarkryss. Man hade ju kunnat förvänta sig att med lätthet ha en aaahhaha, den här kan jag, jajävlar going on, men nej då. Inte ens all idog träning hjälper. Inte ens Google hjälper.
För att ta igen det knäckta självförtroendet av att helt enkelt inte kunna några fembystade vadargökar med vår i mun på fem bokstäver som börjar med q gick vi båda, har vi (inte helt utan svansar mellan benen för min del åtminstonde) vankat över till barnpysslet.
Efter en sisådär 30 frustrerande minuter med en "hitta länderna"-ordlek känner jag verkligen färgen stiga i anletet. Dom första elva, utav de tolv utlovade, länderna gick ju som smort, men vart fan ligger Ungern? Ungern är en fucking myt. Efter ytterligare tolv-tretton hemska minuter med att söka igenom sidan efter Ungern inser jag att det helt enkelt omöjligt inte kan finnas något Ungern i GPs pysselhörna.
Försiktigt frågar jag Emelie, som sitter med sin egen GP och grubblar - och det bekräftas! Ungern finns inte. Alla som säger något annat ljuger.
Pandemier och barn
Skräck! Inte nog med att jag var dödligt trött, att min mobiltelefon strejkade med snoozeknappen och att det var en massa smutsig disk i köket. Imorse chockade GP med en Dödsrubrik på framsidan. Jag skakade av illamående och skräck.
"Smitta på Gothia Cup. En pojke som deltar i Gothia Cup har testats positivt för svininfluensa. Han hålls nu isolerad."
Nu är den här! Mördarpandemin som ska äta upp alla och ge oss Allvarliga Symptom såsom feber och muskelvärk - i upp till sju dagar! Vi pratar om sjukdommen som har fler dödsoffer än blixten, kvicksand och nu aktiva svenska seriemördare - tillsammans!!!
Dags att dra på munskyddet, den vita overallen och börja driva ut fotbollsbarnen på Hisingen innan dom dödar oss till siste man, kvinna och kellysflata! Än finns det tid att rädda vårt land!
"Smitta på Gothia Cup. En pojke som deltar i Gothia Cup har testats positivt för svininfluensa. Han hålls nu isolerad."
Nu är den här! Mördarpandemin som ska äta upp alla och ge oss Allvarliga Symptom såsom feber och muskelvärk - i upp till sju dagar! Vi pratar om sjukdommen som har fler dödsoffer än blixten, kvicksand och nu aktiva svenska seriemördare - tillsammans!!!
Dags att dra på munskyddet, den vita overallen och börja driva ut fotbollsbarnen på Hisingen innan dom dödar oss till siste man, kvinna och kellysflata! Än finns det tid att rädda vårt land!
tisdag 14 juli 2009
Dödsmånaden
Göteborg är ett överskott utav träningsoveraller. Detta medför även ett hav utav hat mot träningsoverallsprydda människor. Ja, och ett viss mått utav lättnad hos samtliga ickegöteborgare för att dom är just ickegöteborgare.
Jag vet faktiskt inte ens om jag kan med att kanalisera det uttjatade Gothia Cup-hatet på er arma stackare. Det är så tuggat till leda av varenda person med sinnesnärvaro i den här staden att ingen liksom orkar lyfta ett finger för det längre.
Det får helt enkelt bli att åka hem och gråta efter varje spårvagnsfärd. Det är en ädlare utväg än att förstöra andras dagar med, antar jag.
Jag vet faktiskt inte ens om jag kan med att kanalisera det uttjatade Gothia Cup-hatet på er arma stackare. Det är så tuggat till leda av varenda person med sinnesnärvaro i den här staden att ingen liksom orkar lyfta ett finger för det längre.
Det får helt enkelt bli att åka hem och gråta efter varje spårvagnsfärd. Det är en ädlare utväg än att förstöra andras dagar med, antar jag.
Förhållanden
Jag har insett att antalet blogginlägg som skapas ur mitt bittra mastermind är direkt proportionerligt mot antalet timmar jag plågas på jobbet. Antalet inlägg per timme i det glada fria är inte alls lika imponerande.
Det verkar lite farligt, då min semester är i antågande. Jag kanske lämnar min inmutade plats här för en lite gladare, bloggfriare tillvaro. Alla mina fem läsare kommer gråta störtfloder över detta, misär!
Det verkar lite farligt, då min semester är i antågande. Jag kanske lämnar min inmutade plats här för en lite gladare, bloggfriare tillvaro. Alla mina fem läsare kommer gråta störtfloder över detta, misär!
torsdag 9 juli 2009
Problembefriade människor
Jag funderar starkt på att bli gravid. Alla gravidbloggare har det så jävla bra. Själv får jag sitta och hetsa upp mig över småsaker, leta irritationsmoment i vardagen och smygläsa nördbloggar för att hitta fascinerande grejer. Inte en ledig stund har man.
Men dom där jävla gravidbloggarna. Vad gör dom? Femton inlägg om dagen om att dom har ont i nacken, har fått större bröst, äter choklad utan dåligt samvete och att dom kollar på film i soffan.
I normala fall ett effektivt sätt att decimera besökarantalet, men det är så jävligt gulligt när någon som är gravid gör normala saker. Och sen då? Sen får dom barn och bloggar om sina barn.
Och jag river ut mitt hår och min själ för ett halvknackigt inlägg om mjukost. Usch och fy.
Det enda ljuset i det gravida mörkret är att jag iallafall har något att gnällblogga om när jag är oinspirerad deluxe.
Men dom där jävla gravidbloggarna. Vad gör dom? Femton inlägg om dagen om att dom har ont i nacken, har fått större bröst, äter choklad utan dåligt samvete och att dom kollar på film i soffan.
I normala fall ett effektivt sätt att decimera besökarantalet, men det är så jävligt gulligt när någon som är gravid gör normala saker. Och sen då? Sen får dom barn och bloggar om sina barn.
Och jag river ut mitt hår och min själ för ett halvknackigt inlägg om mjukost. Usch och fy.
Det enda ljuset i det gravida mörkret är att jag iallafall har något att gnällblogga om när jag är oinspirerad deluxe.
Fler fän under luppen
Förra veckan fick jag en påminnelse om ett gammalt favorithat. Eller ja, bortglömt är ju knappast avskyn mot människor över 30 med fjortishiphopsyndrom. Det är något som är mer eller mindre helt fullkomligt obehagligt.
Truckerkepsar, lustiga hoodies och baggyjeans med tryck på är liksom inte ens roligt när någon som inte kommit i puberteten ännu bär dom, men när någon som väl närmast borde tänka på dagisplatser och pensionssparande införskaffar dom är det helt enkelt lite värre.
Det finns förstås en man som förkroppsligar allt detta, och det är Bounce-killen. Ja, jag tänker inte ens googla vad han heter. Ni vet, han som var med som Let's Dance-dommare (osäkert hur denna kunskap införskaffats). Ni vet han som har en jättecool streetdance-grej going on.
Vad kan krossa en av mina vanligtvis så lyckliga dagar värre än att Mr Bounce står och ser cool ut när jag går förbi Kungsportsplatsen?
När jag en vacker dag gör revolution i vårt vedervärdiga land så ska han bli först upp emot väggen, jag lovar. Vidare så ska man om man vid 25 års ålder fortfarande inte anlagt en trivsam smak utsättas för Clockwork Orange-tortyr tills man blir som folk. Punkt.
Truckerkepsar, lustiga hoodies och baggyjeans med tryck på är liksom inte ens roligt när någon som inte kommit i puberteten ännu bär dom, men när någon som väl närmast borde tänka på dagisplatser och pensionssparande införskaffar dom är det helt enkelt lite värre.
Det finns förstås en man som förkroppsligar allt detta, och det är Bounce-killen. Ja, jag tänker inte ens googla vad han heter. Ni vet, han som var med som Let's Dance-dommare (osäkert hur denna kunskap införskaffats). Ni vet han som har en jättecool streetdance-grej going on.
Vad kan krossa en av mina vanligtvis så lyckliga dagar värre än att Mr Bounce står och ser cool ut när jag går förbi Kungsportsplatsen?
När jag en vacker dag gör revolution i vårt vedervärdiga land så ska han bli först upp emot väggen, jag lovar. Vidare så ska man om man vid 25 års ålder fortfarande inte anlagt en trivsam smak utsättas för Clockwork Orange-tortyr tills man blir som folk. Punkt.
onsdag 8 juli 2009
Nemesisar i min vardag
Det är många saker i världen som gör det svårt för mig. Jag har en lång beef med Bono, mina spårvagnar kommer alltid försent och jag tror att jag börjar bli lite mjölkallergisk.
Det är dock bara petitesser. Värst av alla onda krafter i samhället är take away-kaffemuggar. Och dom som ser så harmlösa ut, tänker du kanske.
Eller hur. Och visst är det smidigt? Ja, verkligen. Och trevligt att dom har väl fungerande plastlock som aldrig gör att jag spiller kaffe? WRONG WRONG WRONG! som Dr Cox brukade säga när det begav sig (läs: i våras).
Jag har gjort en statistisk undersökning angående take away-kaffemuggarna. Det är främst kaffemuggar från 7-11, Pressbyrån och Espresso House som deltagit i tävlingen. Man kan säga att dom dyraste har sämst muggar.
Statistiskt sett, iallafall, så läcker 70% av alla kaffemuggar kaffe på mig. Sen påverkar även vissa yttre omständigheter. T.ex. så är det bara 40% spillrisk om jag har en kaffefärgad tröja och bara 25% om jag har en extratröja i väskan. Har jag däremot en vit tröja på mig ökar spillrisken till hela makalösa 105% chans!*
Man kan säga att om jag fick distrubera svenska forskningsanslag som jag ville skulle det se ut ungefär som följande (röd tårtbit representerar take away-kaffet):
*Vetenskapligt bevisat
Det är dock bara petitesser. Värst av alla onda krafter i samhället är take away-kaffemuggar. Och dom som ser så harmlösa ut, tänker du kanske.
Eller hur. Och visst är det smidigt? Ja, verkligen. Och trevligt att dom har väl fungerande plastlock som aldrig gör att jag spiller kaffe? WRONG WRONG WRONG! som Dr Cox brukade säga när det begav sig (läs: i våras).
Jag har gjort en statistisk undersökning angående take away-kaffemuggarna. Det är främst kaffemuggar från 7-11, Pressbyrån och Espresso House som deltagit i tävlingen. Man kan säga att dom dyraste har sämst muggar.
Statistiskt sett, iallafall, så läcker 70% av alla kaffemuggar kaffe på mig. Sen påverkar även vissa yttre omständigheter. T.ex. så är det bara 40% spillrisk om jag har en kaffefärgad tröja och bara 25% om jag har en extratröja i väskan. Har jag däremot en vit tröja på mig ökar spillrisken till hela makalösa 105% chans!*
Man kan säga att om jag fick distrubera svenska forskningsanslag som jag ville skulle det se ut ungefär som följande (röd tårtbit representerar take away-kaffet):
*Vetenskapligt bevisat
måndag 6 juli 2009
Äckelmoment i vardagen
Jag har, som trogna besökare måhända listat ut, ett antal till synes helt omotiverade hatobjekt. (Eller. Allvarligt talat. Dom är så jävla motiverade.) Dom här hatobjekten kan jag iallafall skratta åt. Det finns värre. Det finns ett fåtal saker som faktiskt får mig att må fysiskt illa.
Något jag faktiskt inte kan klara, det är folk som äter McDonalds 10-kronorshamburgare. Alltså, jag har suttit på bajamajor, sett punkarspya, överkörda igelkottar och sett ett flertal Hugh Grant-filmer. Men det finns fan gränser.
En av dom gränser som bör sättas i samhället är att man inte någonsin ska köpa 10-kronorshamburgare på McD. Det är nog det osexigaste i hela vida världen. Jag delar hellre sprutor med en uteliggare.
Och för guds skull! OM man nu tvunget måste köpa dom där brunbeiga, riniga grejerna, varför i hela världen äter man dom offentligt? Gå hem och ät dom i skam! Stå inte och hetsät en McWhiteTrash på busshållplatsen!
Det är ju FÖR HE.. REVOLUTion!! Argh!!!!! DÖ!!!! ... Okej, jag känner hur min vanligtvis ganska öppenhjärtade vegetarianism långsamt förvandlas till rå militärveganism, beware*!
*= I skrivande stund äter jag dock en macka med lax på, kanske inte rimmar med ovanstående.
Något jag faktiskt inte kan klara, det är folk som äter McDonalds 10-kronorshamburgare. Alltså, jag har suttit på bajamajor, sett punkarspya, överkörda igelkottar och sett ett flertal Hugh Grant-filmer. Men det finns fan gränser.
En av dom gränser som bör sättas i samhället är att man inte någonsin ska köpa 10-kronorshamburgare på McD. Det är nog det osexigaste i hela vida världen. Jag delar hellre sprutor med en uteliggare.
Och för guds skull! OM man nu tvunget måste köpa dom där brunbeiga, riniga grejerna, varför i hela världen äter man dom offentligt? Gå hem och ät dom i skam! Stå inte och hetsät en McWhiteTrash på busshållplatsen!
Det är ju FÖR HE.. REVOLUTion!! Argh!!!!! DÖ!!!! ... Okej, jag känner hur min vanligtvis ganska öppenhjärtade vegetarianism långsamt förvandlas till rå militärveganism, beware*!
*= I skrivande stund äter jag dock en macka med lax på, kanske inte rimmar med ovanstående.
Dagens musikupplevelse
The Sounds har gjort en Robbie Williams! Dom har alltså varken överraskat med en bra låt, spelat in en helt ok men jävligt fulkulturell coverskiva eller tagit ohyggliga mängder kokain. Dom har gjort en "Rudebox".
"Rudebox" var alltså Robbies svar på 2006 års hypermoderna, hippa, ungdomliga, coola dansmusikfluga med elektronisk musik och lite fulrap. Väldigt nu!, väldigt yeah!.
Singeln sålde i hela femton exemplar* och Robbie, hög som ett hus på valfria uppåtmedel och sin egen spegelbild var överlycklig. "Succé!" ropade han högt, där han stod på sin fyrahundra kvadrat stora takterass med inbyggd pool. Ingen kunde riktigt säga emot honom.
Sen gick det tre år och det svenska JC-popbandet The Sounds satt väl med hatten i byxan och kastrullen på sned och tänkte att "vadfan, han, Robbie Williams, han gör ju sköna grejer!". Dom spånade länge... En cover på "Sexed Up"? Lite swing i låtarna? Spela en Blur-cover på Roskilde kanske?
Plötsligt stod det klart för Maja och dom andra. "Aha! Vi ska göra en electrolåt med fulrap!" Succén var given - och låten "Beatbox" var född!
Låten handlar om en trummaskin som bandet använde i början på sin karriär, och det låter lite som att man kört ned electroclashande Uffie i en mixer tillsammans med nämnda trummaskin. Med andra ord. Sounds-Maja, håll dig till pubertetsskrikiga fjortisrocklåtar, håll dig borta från allt vad hiphopinfluenser heter.
*= Obekräftad information
"Rudebox" var alltså Robbies svar på 2006 års hypermoderna, hippa, ungdomliga, coola dansmusikfluga med elektronisk musik och lite fulrap. Väldigt nu!, väldigt yeah!.
Singeln sålde i hela femton exemplar* och Robbie, hög som ett hus på valfria uppåtmedel och sin egen spegelbild var överlycklig. "Succé!" ropade han högt, där han stod på sin fyrahundra kvadrat stora takterass med inbyggd pool. Ingen kunde riktigt säga emot honom.
Sen gick det tre år och det svenska JC-popbandet The Sounds satt väl med hatten i byxan och kastrullen på sned och tänkte att "vadfan, han, Robbie Williams, han gör ju sköna grejer!". Dom spånade länge... En cover på "Sexed Up"? Lite swing i låtarna? Spela en Blur-cover på Roskilde kanske?
Plötsligt stod det klart för Maja och dom andra. "Aha! Vi ska göra en electrolåt med fulrap!" Succén var given - och låten "Beatbox" var född!
Låten handlar om en trummaskin som bandet använde i början på sin karriär, och det låter lite som att man kört ned electroclashande Uffie i en mixer tillsammans med nämnda trummaskin. Med andra ord. Sounds-Maja, håll dig till pubertetsskrikiga fjortisrocklåtar, håll dig borta från allt vad hiphopinfluenser heter.
*= Obekräftad information
fredag 3 juli 2009
Dagens upplevelse
Jag kan gladeligen meddela att jag för första gången i mitt liv blivit
skadad av en humla. Till min stora skam måste jag dock vidare erkänna
att humlan i attackerande stund befann sig i humlelivet efter detta.
Jag känner mig lite nere efter att ha besegrats så snöpligt, men
tröstar mig med att jag var den enda som gick levande ur bataljen.
(Obs! Även den enda som gick levande in i den, måste erkännas.)
skadad av en humla. Till min stora skam måste jag dock vidare erkänna
att humlan i attackerande stund befann sig i humlelivet efter detta.
Jag känner mig lite nere efter att ha besegrats så snöpligt, men
tröstar mig med att jag var den enda som gick levande ur bataljen.
(Obs! Även den enda som gick levande in i den, måste erkännas.)
--
Skickat från min mobila enhet
Det svenska dubbelmoral
Den gråa medelklassen (obs! jag är cool och ungdomlig utropstecken!) är i ett starkt behov av att hata lite i smyg. Om det inte är Beatles, videovåld eller datorspel så får dom väl hitta något annat. Årets hatobjekt är lättklädda människor.
Det är nämligen Ytterst Fult att inte ha kläder på sig. Och nu är det inte bara nudister, utan allsköns människor som klär av sig på soliga dagar. Nakna? Njä. Linnen, korta shorts/kjolar, sandaler. Allt är en dödssynd. Svenska folket kräks på gatorna när en lättklädd människa uppenbarar sig.
På jobbet bär man slips, kavaj, två skjortor, t-shirt, linne, kalsonger och långkalsonger, ett par rejäla kostymbyxor och skinnskor med dubbla sockar. På sin fritid kan man på sin höjd fira till det med rejäla, högt sittande gubbjeans, pikéskjorta och en vindjacka. Alla med mindre kläder ska skjutas, dom är ett större hot än Nordkorea, terrorismen och svininfluensan tillsammans!
På tal om terrorismen. Är det inte lite intressant att samma svenska bananer som hatar slöjor plötsligt kräver att du klär dig för snöstorm?
Det är nämligen Ytterst Fult att inte ha kläder på sig. Och nu är det inte bara nudister, utan allsköns människor som klär av sig på soliga dagar. Nakna? Njä. Linnen, korta shorts/kjolar, sandaler. Allt är en dödssynd. Svenska folket kräks på gatorna när en lättklädd människa uppenbarar sig.
På jobbet bär man slips, kavaj, två skjortor, t-shirt, linne, kalsonger och långkalsonger, ett par rejäla kostymbyxor och skinnskor med dubbla sockar. På sin fritid kan man på sin höjd fira till det med rejäla, högt sittande gubbjeans, pikéskjorta och en vindjacka. Alla med mindre kläder ska skjutas, dom är ett större hot än Nordkorea, terrorismen och svininfluensan tillsammans!
På tal om terrorismen. Är det inte lite intressant att samma svenska bananer som hatar slöjor plötsligt kräver att du klär dig för snöstorm?
torsdag 2 juli 2009
Människor på film
Vi gör en klassiker och följer upp ett småseriöst inlägg om döda människor med ett inlägg om odöda. Det kändes passande. En hyllning måhända? En ful provokation? Spela roll.
En av mina stora passioner i livet går under namnet zombiefilm. Okej. Där tog jag i. Men jag har nog sett fler än medelsvensson. För närvarande kollar jag på en fantastisk serie som heter Dead Set. Varm rekomendation för zombiefantaster.
Det enda som stör mig är folks reaktioner i filmerna. Och framförallt! Varför har ingen i zombiefilmerna sett en zombiefilm? Själv vet jag exakt vad man ska göra. Det första jag gör är att plocka på mig ett baseballträ och en vapenarsenal av modell större och sen låser jag in mig på Frölunda Torg och lever lycklig där i alla mina dagar*. Har jag tur hittar jag Milla Jovovich på vägen.
Zombiefilmernas karaktärer följer alltid samma trista mönster... Först förvåningen. Ingen förstår vad som försigår. Vad är grejen? Alla vet vad zombies är! Sen är det någon som är blödig. Mot zombies! Ha ha ha! Jag skrattar högt. Sen till slut är det någon som kommer på idén att plocka fram kofoten och göra historien kort för alla odöda inom synhåll - men herregud, det kan ju ta halva filmen!
Den dagen jag får mina anslag av SVT (SVT, om ni läser, svara på mina brev, tack!) för att göra högkvalitativ svensk tvunderhållning, den dagen kommer ni få se en riktig zombiedeal! Inga vimsiga och överraskade stackare här inte...
Alla i filmen ska ha spelat minst fem Resident Evil-spel, ha en affisch på Milla hemma och hylla Romero som sin Gud. Inga veklingar, bara kick ass survivors.
*= Det har ändå alltid varit något utav en dröm.
En av mina stora passioner i livet går under namnet zombiefilm. Okej. Där tog jag i. Men jag har nog sett fler än medelsvensson. För närvarande kollar jag på en fantastisk serie som heter Dead Set. Varm rekomendation för zombiefantaster.
Det enda som stör mig är folks reaktioner i filmerna. Och framförallt! Varför har ingen i zombiefilmerna sett en zombiefilm? Själv vet jag exakt vad man ska göra. Det första jag gör är att plocka på mig ett baseballträ och en vapenarsenal av modell större och sen låser jag in mig på Frölunda Torg och lever lycklig där i alla mina dagar*. Har jag tur hittar jag Milla Jovovich på vägen.
Zombiefilmernas karaktärer följer alltid samma trista mönster... Först förvåningen. Ingen förstår vad som försigår. Vad är grejen? Alla vet vad zombies är! Sen är det någon som är blödig. Mot zombies! Ha ha ha! Jag skrattar högt. Sen till slut är det någon som kommer på idén att plocka fram kofoten och göra historien kort för alla odöda inom synhåll - men herregud, det kan ju ta halva filmen!
Den dagen jag får mina anslag av SVT (SVT, om ni läser, svara på mina brev, tack!) för att göra högkvalitativ svensk tvunderhållning, den dagen kommer ni få se en riktig zombiedeal! Inga vimsiga och överraskade stackare här inte...
Alla i filmen ska ha spelat minst fem Resident Evil-spel, ha en affisch på Milla hemma och hylla Romero som sin Gud. Inga veklingar, bara kick ass survivors.
*= Det har ändå alltid varit något utav en dröm.
Döda människor - eller man får det man förtjänar
Efter ett genialiskt avancerat stycke planläggande befann jag mig en stund efter jobbet på en spårvagn mot Saltholmen i sällskap av Jonas, Jeanette och Emelie. En trevlig utflykt en solig sommartorsdag. (Tacka gudarna att jag inte bor i Borås och tvingas se Rydell & Quick varenda torsdag hela sommaren...)
På tal om osmaklighet, som så ofta kommer på tal (alltså, Borås... Osmaklighet... Fatta grejen) så drar man såklart lite bada med lik-skämt när någon precis drunknat vid badplatsen man ska till. Förnekelsefaser eller vad det nu är. Dålig humor och långa arbetsdagar.
Efter en stunds badande, en stunds solande, en stunds hängande så dyker ett gäng kustbevakare upp med en liten båt. Dykardräkter åker på och folk får gå upp ur vattnet. En halvtimme senare blir alla ombedda att gå hem. Vad kan man förvänta sig när man skämtar om att trampa på lik i vattnet? Ha ha, ett lik i vattnet så klart.
Jag antar att det finns någon form utav rättvisa att faktiskt råka ut för något utav det man skämtar om. Förhoppningsvis är så icke fallet med våldtäktsskämt, rånmordsskämt, raskrigsskämt och alla andra roliga skämt man kan tänkas dra en tråkig tisdageftermiddag.
På tal om osmaklighet, som så ofta kommer på tal (alltså, Borås... Osmaklighet... Fatta grejen) så drar man såklart lite bada med lik-skämt när någon precis drunknat vid badplatsen man ska till. Förnekelsefaser eller vad det nu är. Dålig humor och långa arbetsdagar.
Efter en stunds badande, en stunds solande, en stunds hängande så dyker ett gäng kustbevakare upp med en liten båt. Dykardräkter åker på och folk får gå upp ur vattnet. En halvtimme senare blir alla ombedda att gå hem. Vad kan man förvänta sig när man skämtar om att trampa på lik i vattnet? Ha ha, ett lik i vattnet så klart.
Jag antar att det finns någon form utav rättvisa att faktiskt råka ut för något utav det man skämtar om. Förhoppningsvis är så icke fallet med våldtäktsskämt, rånmordsskämt, raskrigsskämt och alla andra roliga skämt man kan tänkas dra en tråkig tisdageftermiddag.
Tjejfärdigheter
Alla tjejer i världen kan knyta slipsknutar. Det kommer medfött, helt naturligt. Förutom att tjejer in bär slips så ofta. Det är något gravt fel på världen. Det är fel kön som bär tyglappar över bröstkorgen.
Det är dags att omkullkasta könsnormerna och tvinga på tjejer obekväma kläder som dom inte har någon egentlig användning för! Saker som bara är där för att deras utseende ska vara korrekt! Ingen pardon!
Det är dags att omkullkasta könsnormerna och tvinga på tjejer obekväma kläder som dom inte har någon egentlig användning för! Saker som bara är där för att deras utseende ska vara korrekt! Ingen pardon!
onsdag 1 juli 2009
Kändisstalking
Jag har agenter på stan. Dom letar efter Mr Franke. Håller mig uppdaterad of his every move, så att säga.
Idag har säkra källor (Emilia är min säkraste källa, kan man säga) sagt mig att Franke själv suttit ensam på café Dali iförd mörka pilotbrillor och druckit dödssvart kaffe. Jag misstänker att han gjorde det med en cool pose. Kanske han gick ut och rökte en cigg snyggt halvvägs genom kaffet?
Framförallt satt han nog och tittade nedsättande på caféets fula Salvador Dali-tryck. Han kände att han var jävligt mycket hårdare än alla andra. Det är hans grej.
(Extra extra! En tävling! Den som säger mig vad Franke heter på riktigt får bjuda mig på en öl!)
Idag har säkra källor (Emilia är min säkraste källa, kan man säga) sagt mig att Franke själv suttit ensam på café Dali iförd mörka pilotbrillor och druckit dödssvart kaffe. Jag misstänker att han gjorde det med en cool pose. Kanske han gick ut och rökte en cigg snyggt halvvägs genom kaffet?
Framförallt satt han nog och tittade nedsättande på caféets fula Salvador Dali-tryck. Han kände att han var jävligt mycket hårdare än alla andra. Det är hans grej.
(Extra extra! En tävling! Den som säger mig vad Franke heter på riktigt får bjuda mig på en öl!)
Dagens kille
Aftonbladet skriver lite om att Sonys gamla Walkmanspelare har jubileum i år, och någon mullig brittisk trettonåring har fått prova på en. Som vi alla vet (obs! fördomar!!!) har brittiska kiddos väldigt dålig koll på saker.
Dom tror att fiskar ser ut som fiskpinnar, att kor ser ut som hamburgare och kan inte stava till Margaret Thatcher. Man borde nästan hylla amerikanska ungar som tror att Iran ligger i Australien, dom vet ju iallafall vad en karta är.
Scott Campbell, som han heter, har alltså antagligen levt i vilfarelsen att man sedan vikingatiden gått omkring med 80 gig mp3filer och ett par långfilmer på fickan jämt och ständigt. När någon presenterar honom med en musikmaskin som är större än en minilaptop snurrar det loss i hans skalle.
Det var alltså en ny upplevelse. Han blev mäkta förvånad över att det bara rymdes några få låtar och att batterierna bara höll i "några timmar". Och "först efter tre dagar upptäckte Scott att kasetten också kunde vändas och spelas på andra sidan." Man skrattar så att man storknar åt hur dum och obildad lille Scott är. Eller hur?
Det värsta kanske ändå var att det, överraskande nog, inte fanns en shuffle-funktion. Men Scotty är inte så dum ändå, han insåg att man kunde trycka på den magiska REW-knappen en stund. Undrar varför batterierna inte räckte längre...
(Hela artikeln kan du väl läsa här om du vill, men den är på aftonbladet, så det är ju inte så jävla läsvärt egentligen.)
Dom tror att fiskar ser ut som fiskpinnar, att kor ser ut som hamburgare och kan inte stava till Margaret Thatcher. Man borde nästan hylla amerikanska ungar som tror att Iran ligger i Australien, dom vet ju iallafall vad en karta är.
Scott Campbell, som han heter, har alltså antagligen levt i vilfarelsen att man sedan vikingatiden gått omkring med 80 gig mp3filer och ett par långfilmer på fickan jämt och ständigt. När någon presenterar honom med en musikmaskin som är större än en minilaptop snurrar det loss i hans skalle.
Det var alltså en ny upplevelse. Han blev mäkta förvånad över att det bara rymdes några få låtar och att batterierna bara höll i "några timmar". Och "först efter tre dagar upptäckte Scott att kasetten också kunde vändas och spelas på andra sidan." Man skrattar så att man storknar åt hur dum och obildad lille Scott är. Eller hur?
Det värsta kanske ändå var att det, överraskande nog, inte fanns en shuffle-funktion. Men Scotty är inte så dum ändå, han insåg att man kunde trycka på den magiska REW-knappen en stund. Undrar varför batterierna inte räckte längre...
(Hela artikeln kan du väl läsa här om du vill, men den är på aftonbladet, så det är ju inte så jävla läsvärt egentligen.)
En allmän varning utfärdad
På sommaren skärs det mesta ned, det vet ju alla. Spårvagnar slutar gå, bussar försvinner mystiskt och nästan inga affärer säljer tjocka koftor och varma mössor. Det råder helt enkelt en allmän misär i samhället. Det går inte att följa sina vanliga vanor, för alla oss järnhårda tid- och rumpedanter är det här givetvis något som värker i magen.
Som att det då inte vore nog att jag inte fått tag på någon skidvalla, fått leta febrilt efter nybakade lussekatter och dessutom får stå ut med såna där beachvolleybollspelare i tid och otid. Som om det inte vore nog!
Kellys öppnar dessutom på fel tid! Herrregud! Försök möta Samuel klockan fem på Kellys när dom öppnar klockan sex! Ve och fasa! Bomber och granater! En timme har gått förlorad, det är som att den inte finns. Det är som att dom tagit en bit av min dag.
Som att det då inte vore nog att jag inte fått tag på någon skidvalla, fått leta febrilt efter nybakade lussekatter och dessutom får stå ut med såna där beachvolleybollspelare i tid och otid. Som om det inte vore nog!
Kellys öppnar dessutom på fel tid! Herrregud! Försök möta Samuel klockan fem på Kellys när dom öppnar klockan sex! Ve och fasa! Bomber och granater! En timme har gått förlorad, det är som att den inte finns. Det är som att dom tagit en bit av min dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
